Vetenskapliga ridlektioner?

Går det att bedriva ridlektioner på ridskola på ett vetenskapligt vis? Är det något att sträva efter? I det här inlägget kommer jag att beskriva hur det skulle kunna vara möjligt och varför jag som ridlärare och pedagog alltid försöker att arbeta på det viset. 

Låt oss börja med att ställa oss frågan; Vad är vetenskap? 

Definitionen av vetenskap görs enligt Kjellberg & Sörqvist (2015) utifrån två kriterier. Det första kriteriet berör vetenskapens mål, som sägs vara att hitta förklaringar genom att göra förutsägelser – inte att hitta förklaringar till det som redan skett. Det andra kriteriet berör möjligheten att det vetenskapen förutsäger ska kunna visa sig vara felaktigt. 

Vi börjar med att fundera på hur detta skulle kunna fungera vid ridlektioner:

Det första kriteriet – att kunna förutsäga – är något vi alltid har strävat efter då det gäller att lära ut häst- och ridkunskap. Att kunna förstå och förutsäga hästens reaktioner, att kunna förstå och förutsäga effekten av ryttarens hjälper och så vidare. Listan kan göras ganska lång.

Det andra kriteriet – att det förutsägbara ska kunna utstå en granskning för att faktiskt kunna visa sig vara felaktigt – innebär genast ett lite mer känsligt läge. Vill vi som ridlärare ständigt bli ifrågasatta? Är det inte bättre att våra elever bara gör som vi säger åt dem? Hur går det ihop med säkerhet till exempel?

Det finns ju en anledning till att ridning under en lång tid bedrivits på ett vis som härstammar från det militära; Snabba, korta kommandon skulle föra en grupp framåt på ett enhetligt och säkert vis. Militärerna ifrågasatte nog sällan överstens kommandon. Kanske du tänker nu. Och det har du många rätt i.

Det finns dock ett stort antal problem när det gäller det sättet att bedriva ridlektioner idag. Elever som inte förstår de korta kommandona har ingen möjlighet att utföra dem – och då blir syftet med dem inte vad som var tänkt. Det kan förstås fortfarande finnas goda argument för dessa men mot bakgrund av att man då först måste lära eleverna vad varje kommando betyder. Och det är på den arenan jag (och de flesta av er) rör mig. Inte med den färdiga produkten så att säga – vi befinner oss på våra elevers väg dit.

Vi ställer oss därför frågan igen; Går det att bedriva ridlektioner på ett vetenskapligt vis? Vi kan nog enas om att det nog ändå är kriterium nummer två ovan som ställer till det lite för oss. Accepterar du som ridlärare att bli ifrågasatt (läs kritiskt granskad – för det är just det som sker)? Vill du ha input, frågor, tankar och funderingar från dina elever eller är det enklast om de faktiskt bara lyder?

Det är nu du har nytta av den pedagogiska grundsyn du arbetat fram enskilt och gemensamt med dina ridlärarkollegor. Vad har ni kommit fram till när ni funderat och diskuterat kunskapssyn?

Är kunskap för dig att leverera den kunskap du har på olika vis till olika mottagare, då har du kommit mycket långt. Är kunskap för dig att göra så OCH att också vara öppen för diskussion och granskning – då är du på väg mot ett vetenskapligt förhållningssätt!

Fortfarande här kommer någon att fundera över säkerheten – och tro mig – jag skulle aldrig tumma på säkerheten. Någonsin. Jag hävdar däremot att det går alldeles utmärkt att bedriva ridlektioner som genomsyras av ett vetenskapligt förhållningssätt utan att det blir kaos. Jag har gjort det länge!

Det är nämligen en väldigt stor skillnad mellan att släppa struktur och kontroll till förmån för en ”friare modell” eller att behålla en medveten struktur och att fylla den med ”friare innehåll”. Denna diskussion brukar vi alltid hamna i på utbildningstillfällena då vi diskuterar människosyn och barnsyn. Riktigt intressant enligt mig.

Det är nämligen också en väldigt stor skillnad mellan att som pedagog släppa styrningen eller att på ett skickligt vis låta eleverna uppleva en känsla av stor delaktighet och medbestämmande. Det kräver mycket övning och fingertoppskänsla av ridläraren/pedagogen.

Hos oss arbetar vi efter en särskild ridlektionsmodell som jag har skrivit mycket om här på bloggen och som jag kommer att fortsätta att skriva om – förhoppningsvis också i bokform! Arbetsnamnet på modellen är ”Struktur med variation”. Sök ridlektioner/ridlektionsplanering här på bloggen så kan du läsa mer. Variationen står i detta fall för ”det vetenskapliga förhållningssättet”.

Mina ridlektioner består av traditionella kommandon och tillsägelser på den nivå jag har mina elever, alltid enligt en noga förutbestämd ”ram” av ridvägar som utgör helheten (strukturen).

Men mina ridlektioner består också av ett öppet klimat där såväl elever som föräldrar är välkomna att fråga, tänka, fundera och ifrågasätta (i det här fallet variationen). Jag tänker att min uppgift egentligen väldigt lite består i att ”lära ut” det faktiska och praktiska – medan det väldigt mycket består i att bidra till att mina elever utvecklar ett eget tankesätt kring hästar och ridning som i sin tur tar dem vidare till nästa nivå.

Detta sätt att ta sig an ridlektioner bygger förstås på att man är ganska trygg i sin roll – och att man ibland vågar erkänna att man behöver ta reda på mer för att kunna återkomma med svaret om det är för svårt att svara på direkt. Det bygger också på att man inte är den ouppnåelige ”experten” på allt, men att man med sin vidd av egen kunskap har förmågan att öka sina elevers vidd. 

Det bygger – som allt annat – på den där fingertoppskänslan som du bara kan få genom erfarenhet och att ständigt reflektera och kritiskt granska dig själv (se där har vi det vetenskapliga förhållningssättet igen) – och att alltid söka mer av egen kunskap. Du är aldrig klar. Inte när det gäller din egen ridning och definitivt inte när det gäller att förmedla kunskap om ridning.

Så – hur gör man då? 

Det här förhållningssättet går mycket bra att implementera redan när eleverna är mycket små. Jag rekommenderar alla ridlärare för yngre barn att öka sin kunskap om det utvecklingspedagogiska arbetssättet – en variant av pedagogiskt arbete som ökar de yngre barnens förmåga att ”lära sig att lära”. Jag har också en särskild del av Pedagogik i Fokus 2019 som är inriktat mot just detta om du blir intresserad nu.

”Att lära sig att lära” på yngre barns vis, upplever jag lägger grunden otroligt väl till ett framtida ödmjukt men kritiskt granskande förhållningssätt hos mina elever. För JA – jag vill ha dem just så! Jag vill att de ska fråga, tänka, fundera och ifrågasätta. Det utmanar mig som ridlärare och pedagog att också alltid fortsätta att reflektera, fundera och lära. 

Jag har en särskild ridgrupp som jag haft själv under väldigt många år, sedan de var väldigt små. Idag är de i tonåren eller strax under. Och som de granskar allt! De frågar, undrar, kommer med egna idéer, vågar prova, vågar tänka och föreslå. Till dessa lektioner kan jag inte komma oförberedd på vetenskaplig granskning! Och jag är så stolt över dem! För det vet vi ju alla, att kritisk granskning är något vi måste lära oss i dagens värld av sociala medier och pseudovetenskap. Varför skulle de inte få granska mina ridlektioner?

Jag tänker att det också skulle kunna vara nyckeln till att få elever att fortsätta rida hela livet. Att lära sig det faktiska och praktiska är viktigt. Men risken vi tar om vi stannar där, är att elever som upplever att de ”lärt klart” slutar rida. Att öppna upp för ett vetenskapligt och analytiskt tanke- och förhållningssätt när det gäller hästar och ridning skapar förhoppningsvis känslan av att det aldrig tar slut – det finns alltid mer att fundera över och att lära! Att visa att du som ridlärare är öppen för detta – menar jag – gör dig till en ännu viktigare förebild i dagens samhälle än den ”ouppnåelige experten.”

Jag ska ha en särskild helgkurs hemma på min ridskola i sommar. Kika gärna in på Björkviks Ponnyridskola på Facebook eller Instagram för att läsa mer. Kursen heter just ”Analysera din ridning”. Kanske blir du inspirerad och vill göra ett liknande upplägg? Kanske vill du ha min hjälp till att utforma en egen sådan modell? Hör gärna av dig i sådant fall så bokar vi en specialvariant!

Och så var det en sak till; Om vi vill att våra elever ska utbilda sig vidare inom hästnäringen och avlägga yrkesproven så småningom – då måste vi börja arbeta på det här viset redan på ridskolorna. Vid antagningsproven förväntas man numera att just ”analysera sin ridning”…

Referenser:

Kjellberg, A & Sörqvist, P. (2015). Experimentell metodik för beteendevetare. Lund: Studentlitteratur.