Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang

Teori X och Y.

En av de bästa föreläsningar jag någonsin varit på genom alla år som studerande, var en föreläsning på kursen Utbildningsledarskap (inom det masterprogram jag läser) som handlade om ledarskap i praktiken. Föreläsningen hölls av Stefan Blomberg. Stefan Blomberg är psykolog och har bland annat varit med i TV-programmet Morgans Mission (den varianten med inriktning vuxna/arbetsplatser) som den rådgivande psykologen.

Föreläsningen handlade – bland mycket annat – om Teori X och Teori Y. Och ledarskapet inom dessa båda. Det kan verka som rena grekiskan för den oinsatte, och jag ska förklara helt kort; Dessa två teorier skapades och utvecklades 1960 av en Douglas McGregor och handlar om arbetsmotivation, ledarskap och chefskap. Jag har gjort en liten sammanställning här:

x-och-y

Det faller sig nog naturligt för många att det är Teori Y man helst skulle vilja tillhöra. Eller? Hur ser det ut i verkligheten då? Många vittnar nog om att Teori X fortfarande i allra högsta grad lever och frodas här och där. Varför är det så?

Jag har förstås inga svar på de frågorna, utan låter dem hänga i luften. Men en sak som Stefan Blomberg sa, och som verkligen fastnade i mina tankar var, att om man som chef  och ledare utgår från Teori Y (vilket han ju förstås rekommenderade) så kommer man troligen då och då att bli besviken (eftersom alla människor man är chef och ledare för troligtvis inte alltid kommer att ta emot det på det vis man önskat). Men att det i längden, i det långa loppet alltid är värt att utgå från just Teori Y – det är det förhållningssätt som alltid lönar sig i den stora helheten av ledarskap. 

Jag försöker att inte bara utgå från det när det gäller människor, utan till viss del även när det gäller mina hästar. Nej de får inte fritt att lösa sina egna arbetsuppgifter förstås, men väl att min grundtanke om dem är att de under rätt arbetsförhållanden vill och längtar efter att prestera bra och att min roll som ledare för dem är att frigöra den kraften. Att i grunden ha den positiva synen på alla – tvåbenta som fyrbenta – man har förmånen att arbeta med – det tror jag gynnar precis ALLA!

Böcker, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv, Veckans Övning

Bokrecension: LEKTIONSIDÉER.

Jag har fått den stora äran att vara bokrecensent för Kikkuli Förlag & Bokhandel Hos detta förlag finns både hästböcker, böcker med inriktning pedagogik/funktionsvarianter, handböcker och böcker om viktiga ämnen så som mobbing, sorg och utanförskap. För både små och stora! Faktiskt precis allt inom mina intresseområden, så ni anar säkert hur glad jag är över detta uppdrag!

Min första recension var om barnboken Lullan och hästarna. Min andra recension blir om boken ”LEKTIONSIDÉER – För undervisning av ryttare med handikapp och i barnverksamheten” av Lena Johansson, och den kommer här.

lektion3

Det var nog den av böckerna jag blev allra gladast över att få i mitt bokpaket att recensera. Jag äger flera olika böcker i ämnet ridlektionsidéer – man kan helt enkelt aldrig få för många! Liksom man aldrig kan få nog av lektionsidéer. Men denna bok hade jag faktiskt inte sedan förut!

Författaren skriver i boken inledningsvis att alla ridinstruktörer (numera är yrkestiteln ridlärare) säkert någon gång har drabbats av idétorka när det kommer till lektionsidéer och ridövningar. Och JA visst är det så! Ibland flödar inspirationen härligt fritt, medan man ibland inte ens tycks kunna komma på ett nytt sätt att lägga bommar! Det är ganska frustrerande! Det är då man verkligen behöver böcker som denna! Författarens förhoppning med boken är att den blir en idéklick som hjälper till att få större variation på läsarens ridlektioner.

Boken är inriktad mot elever med handikapp och/eller barngrupper och därför inleds den med några sidor ”att tänka på” vid undervisning av främst handikappade elever. Jag tänker att det mesta av det som beskrivs där gäller vid all typ av ridning på ridskola – det är alltid bra att tänka till lite extra, ni vet; sätta ord på det självklara (ständigt återkommande här på bloggen) – för alla!

Något jag tycker särskilt mycket om med boken är att den tar upp ämnet ”teori” och ”teorilektioner” på ett så positivt sätt. Det finns också beskrivet en mängd förslag på ämnen för praktiska teorilektioner. Jag tycker om att blanda teori med praktik, och liksom beskrivet i boken tycker jag att teori är kul! Jag tror att man ibland tänker lite för ”svårt” när man planerar teoriundervisning; istället för att faktiskt ta ett ”lätt” ämne och att befästa det på djupet. Ofta är det ju faktiskt så att man behöver öva någonting väldigt många gånger för att det ska vara befäst – i teori precis som i ridning. Jag fick en hel del uppslag till just den tanken i bokens teorikapitel!

Beskrivningen under rubriken DRESSYR – SKOLRIDNING är min favoritdel i boken. Där beskrivs ganska precis de arbetssätt vi jobbar efter på vår ridskola, allt ifrån att ”gå vägen” med eleverna istället för att endast beskriva den muntligt (vi jobbar ofta med konkretisering/rita ridvägar i sanden), att märka konornas toppar med olika färger (vi har olikfärgade konor) och att komplettera varje bokstav på ridbanan med en bild (se vårt ”ridbanabingo”).

En helt ny sak jag lärde mig av att läsa denna bok var möjligheten att använda sagor  att göra rörelser till vid ridlektionerna. Jag har provat mycket i min egen ridundervisning och jag är ganska kreativ, men just detta har jag faktiskt aldrig provat. Det är däremot definitivt något jag kommer att prova i mina grupper med de allra yngsta! Perfekt nu till den kallare årstiden på en ridskola utan ridhus!

LEKTIONSIDÉER avslutas – så som utlovat – med en mängd banskisser och förslag på övningar. Dessa tar jag mycket tacksamt emot! En hel del av dem har jag – som författaren också skriver inledningsvis – redan provat, medan andra är helt nya. Veckans pågående övning på vår ridskola är faktiskt tre av bokens banskisser kombinerade (och något anpassade): bomövningar på böjt spår.

Sedan är jag ju lite petig av mig, så några saker skulle jag kunna tänka mig att ändra på:

Att ”inte säga inte” är ett vedertaget uttryck. Det sägs att vår hjärna har svårt att uppfatta ordet ”inte” och att resultatet av en mening framställd i ”inte-form” blir att det man då inte ville skulle ske, blir det som faktiskt sker… Jag ser lite för många ”inte” i boken för att jag ska vara helt nöjd. Att rida på en volt tänker jag kan förklaras på många olika sätt, men att varianten ”följ inte fyrkanten” hör till de jag skulle välja bort. En sida innehåller bilder med olika bildval – en rolig övning i sig – men att fråga eleverna ”vilka skor får man inte rida i” skulle jag också vilja ställa på omvänt vis så att krysset då hamnade  vid den positiva formen; ”vilka skor får man rida i”.

Överlag tycker jag att denna bok är trevligt utformad, idérik och stimulerande för mig som ridlärare och ansvarig lektionsplanerare på ridskolan. Den är fylld med många kloka råd och tankar. Jag kommer absolut att läsa och använda den många gånger om!

lektion2

Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv, Veckans Övning

Lektionsplanering.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om vad man bör ha i åtanke då man gör ett Lektions-PM. I detta inlägg ska jag beskriva hur vi praktiskt arbetar med detta på vår ridskola.

På en ridskola med många lektioner och flera olika ridlärare är det extra viktigt att det finns en enhetlig basplanering som gäller för samtliga lektioner. För personalens skull, för elevernas skull, och för hästarnas skull. Detta lyfte även Bo Tibblin vid Ridlärardagarna på Strömsholm i början av mars där jag, två av mina ridlärarkollegor och många av landets alla ridlärare hade samlats. Denna planering bör göras av en person som har till uppgift att ha ett övergripande ansvar. På vår ridskola är denna person jag.

Vår ”lektionsvecka” börjar med lördag och slutar med torsdag (fredag ingen ridverksamhet). Varje termin har en terminsplan som sedan varje lektionsvecka planeras efter. På fredagar gör jag ett utkast till lektionsplanering utifrån det tema som jag tidigare satt som veckans övning på terminsplanen.

Under helgen har jag sedan själv ett antal lektioner på olika nivåer, allt ifrån de allra yngsta eleverna i Hästis till den grupp som på vår ridskola är den på högst nivå – Märke 5. Under helgen arbetar jag efter min egen planering och korrigerar den vid behov. Ibland kan jag göra helt enligt plan, ibland behöver jag tänka om mitt under arbetets gång – det är det oftast inte någon som märker!

På måndag morgon ser jag åter igen över min lektionsplanering, skriver om den om det är så att jag i det praktiska genomförandet ändrat något utifrån min första plan. Därefter mailar jag ut den till mina anställda ridlärarkollegor, eftersom det är de som har de flesta av vardagskvällarnas lektioner. Måndag förmiddag har vi alltid ett ”måndagsmöte” där vi kollar av lektionsplaneringen, ponnyerna och allt annat vi behöver stämma av med varandra. Varje ridlärare får gärna lägga sin personliga ”touch” på lektionsplanen men det är viktigt att basen bibehålls. Vi har sedan under hela veckan frågan ”öppen” kring veckans lektionsplan, genomför den enhetligt på basnivå men på eget personligt vis.

På det viset tror jag att vi bidrar till att rama in verksamheten både för oss själva, våra elever och våra hästar. Ni har dessutom läst det här för; Planering, genomförande och dokumentation är det som ramar in verksamheten. Nu får ni ta del av dokumentationen!

Ett lektions-PM har en viss struktur, så som ni har kunnat läsa i tidigare inlägg. När man arbetat ett tag med detta är det oftast så att man finner ett eget sätt att skriva sina lektions-PM så att det ändå framgår hur lektionen ska bedrivas. Jag och mina ridlärarkollegor har en mycket god samsyn hur lektioner allmänt bedrivs, så därför ”räcker” det att jag nu skriver våra lektions-PM på detta kortfattade vis. Vi har en gemensam förståelse för lektionernas inledning, genomförande och avslutning och därför behöver jag endast – då jag skriver – fokusera på vad som är viktigt på respektive nivå.

Att hålla ridlektioner är ju så mycket mer än att ”bara gå ut och göra”. Vi lägger ned mycket tid och engagemang på vår lektionsplanering, för att det ska bli så bra som möjligt för alla!

Här bjuder jag på ett av dessa lektions-PM, vecka 38-39 – tema dressyr; övergångar och tempoväxlingar. Håll till godo 🙂

 

v1v2v3vecka3039

Böcker, Pedagogiska tankar och resonemang

Bokrecension: Lullan och hästarna.

Jag har fått den stora äran att vara bokrecensent för Kikkuli Förlag & Bokhandel Hos detta förlag finns både hästböcker, böcker med inriktning pedagogik/funktionshinder, handböcker och böcker om viktiga ämnen så som mobbing, sorg och utanförskap. För både små och stora! Faktiskt precis allt inom mina intresseområden, så ni anar säkert hur glad jag är över detta uppdrag!

Igår kom ett härligt bokpaket med hästböcker av mycket olika karaktär från Kikkuli hem till mig och först ut i raden av mina recensioner blir barnboken Lullan och hästarna skriven av Maria Andersson Keusseyan.

Denna bok är inriktad mot ganska små barn så jag bestämde mig för att låta min dotter Alma 4 år vara medrecensent. Vi tog med oss boken till förmiddagspasset i stallet på ponnyridskolan!

lullan1

Lullan är en liten tjej som älskar hästar, precis som Alma!

”Det är ju som jag”, sa Alma. ”Precis som jag!”

lullan3

Alma läste boken för Kyrie och Judith. I boken kan man läsa och se att hästar är olika; några är svarta och några har fläckar. ”Precis så som Kyrie och Judith ju”, sa Alma!

lullan5

”Titta, den här hästen ser ut som du Judith”, sa Alma. ”Var är jag, var är jag?”, sa Kyrie!

lullan4

”Jag tror Kyrie vill smaka moroten”, sa Alma. För i boken får man se vad hästar tycker om!

lullan2

Alma älskar Lullan och hästarna, allra mest för att ”hästarna är snälla”. Jag tänker att hon med det menar att de är ritade som mjuka, med glada munnar och snälla ögon. Det är en detalj som är väldigt viktig för Alma och jag är ganska säker på att många barn håller med henne!

Lullan är också snäll. Det är lika viktigt! Lullan klappar och kramar hästarna och hela boken utstrålar vänlighet mellan människa och häst. Oj så bra, tänker jag som mamma!

Som ridlärare och pedagog läser jag alltid hästböcker för barn med ett kritiskt öga. Det är otroligt viktigt med vänligheten, också ur mitt ridlärar/pedagogperspektiv! Att små barn faktiskt lär sig från början att hästen är en vän! Det är också viktigt för mig att fakta – om det finns fakta i boken – är korrekt. Även på små barns vis ska den vara korrekt, fastän givetvis anpassad till rätt nivå. Jag tänker också mycket på i vilken ordning saker framställs, så att det kommer i en naturlig och lättförståelig följd. Från det stora till det lilla; från helhet till delar.

Lullan och hästarna är uppbyggd precis så som jag önskar!

Den första bekantskapen med hästar för riktigt små barn handlar precis just om avgränsningen; Vad är en häst (underförstått då också; vad är inte en häst)? Hur ramas begreppet ”häst” in för att små barn ska veta? Det som är självklart för mig är inte automatiskt självklart för dig, därför att vi ser saker ur olika perspektiv! En viktig byggsten i pedagogiken är att sätta ord på det självklara och skaffa oss samma utgångspunkt. Först då kan vi gå vidare.

Är det faktiskt så att alla hästar har fyra ben, man, svans och hovar? Ja så är det faktiskt. I det är den yttre ramen för begreppet ”häst” satt. Där har vi helheten; Hästen.

Sedan – inom dessa ramar – kan hästar se väldigt olika ut; stora, små, svarta och med fläckar. Hästar kan göra olika saker; alla är bra på något! Hästar tycker om olika saker också, de har olika smak. Där har vi delarna!

Lullan och hästarna kan bli små barns första fina introduktion till det fantastiska hästlivet, så JA jag rekommenderar absolut denna bok!

Alma håller med mig! Och så gör alldeles säkert även Kyrie och Judith!

 

Pedagogiska tankar och resonemang, Veckans Övning

Veckans övning – introduktion!

Nu är det dags att sätta fart på höstterminen på alla fronter. Så även här på bloggen är min plan! Det är dags att fylla på med en ny kategori kallad ”Veckans Övning”. 

Mitt förra inlägg handlade just om planering, genomförande och dokumentation – den så viktiga inramningen av verksamheten. Här kommer alltså lite extra fokus på planeringen.

Terminen på ridskolan har en terminsplan. Den är viktig! (Förvånansvärt många ridskolor saknar en tydlig terminsplan har jag märkt). Den ska också vara synlig för alla. Terminsplanen ska vara den röda tråd som löper genom ridundervisningen över tid. Den ska vara lagom varierad och lagom repetitiv. Det ena ska följa det andra på ett klokt och genomtänkt vis. Den ska gynna hästarnas arbete samt stimulera elevernas inlärning och engagemang. Det är grovplaneringen.

Varje lektion ska sedan planeras mer detaljerat. Där ska också finnas en tydlig röd tråd. Om strukturer för att skapa ett lektions-PM har jag skrivit här. Detta inlägg handlar inte så mycket om strukturerna, men kom ihåg att de finns där! Detta inlägg handlar istället om utmaningen att skapa en ridövning som kan fungera på ett likvärdigt vis men på många olika nivåer. Det är det som är ridskolans utmaning! Jag lägger ned otroligt mycket tid och energi på att fundera kring just detta. Främst utifrån två olika perspektiv;

Hästperspektivet: Ridövningar på ridskolan måste vara byggda på det vis att det inte sliter på hästarna. Det är ryttarna som ska arbetas. Hästarna ska inte tröttas ut. Det betyder absolut inte att lektionen bara ska vara i långsam skritt. Troligtvis märker du inte ens att denna grundtanke finns om du rider på en ridskola som är bra på detta – det är liksom meningen! 🙂 Ridövningar på ridskolan måste också vara byggda på det vis att hästarna förstår sina arbetsuppgifter – sin arbetsbeskrivning. Om de gör det, då är de mer intresserade av att göra ett bra jobb. De kan inte uttala ett syfte eller en önskan kring detta, men de kan känna en känsla av tillfredsställelse under tydligt ledarskap och rutiner. Läs gärna mitt inlägg om hästar här!

Det pedagogiska perspektivet: Jag kunde kallat det elevperspektivet men jag väljer att inte göra det. Jag kallar det för det pedagogiska perspektivet eftersom det ger en större vidd. Det pedagogiska perspektivet innefattar både elever, åskådare och hästar. Och ännu fler. Här är vi givetvis till stor del inne på just det där med strukturer och uppbyggnad. Vem som helst som deltar i, eller tittar på en ridlektion ska uppleva att där finns en plan och en strävat att nå någonstans. Ibland tycks den allmänna upplevelsen av ridskoleridning vara att ”man bara rider runt där”. Jag är till viss del beredd att hålla med om det, för jag har sett det också. Det har jag skrivit lite om här. Och det är en viktig del i det som är min strävan med både min egen ridskola och med denna blogg – att ändra på den uppfattningen! Det pedagogiska perspektivet syftar också till att veta var du befinner dig som ridlärare, var du ska lägga nivån och hur mycket du kan och bör ”tänja” dig åt olika håll. För det är ju just däri verklig utveckling sker – att inte bara se och undervisa dina elever där de är utan också se vart de just för stunden har möjlighet att nå. Det kallas för den proximala utvecklingszonen och är något som ligger mig mycket varmt om hjärtat!

Detta var nu bara en liten introduktion i kategorin Veckans Övning i vilken jag också såklar ska leverera ett antal konkreta ridövningar, så småningom 🙂

röd tråd

Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv

Ridlägerliv – planering, genomförande & dokumentation!

Av alla delar i detta otroligt varierande jobb som ridlärare, är ridlägerlivet garanterat det allra bästa – tycker jag! Ridläger betyder en hel vecka med samma grupp. En dröm för den som tycker om att planera, reflektera och strukturera! 🙂

Förutom den otroligt fascinerande gruppdynamiken – som vi ska titta närmare på en annan gång – handlar det om den fantastiska möjligheten att rama in en ridlägervecka!

Att rama in en verksamhet är det som gör verksamheten bra, det är jag vid det här laget helt säker på. Med inramning menar jag då allra främst den för mig gyllene retoriska tumregeln ; ”Säg vad du ska säga, säg det, sammanfatta vad du just har sagt”. Detta tillämpat på en ridlägervecka blir ett fantastiskt koncept som också kan sammanfattas; planering, genomförande och dokumentation. Tre oerhört viktiga delar som ingen av dem bör lämnas åt slumpen. De bör dessutom få lika delar utrymme i verksamheten. Här kommer mina bästa tips:

En bra planering är så viktig! Det är ramens första sida. Den förbereder, skapar strukturer, förtydligar tankar och mål. Planera för dig själv, men planera alltid som om du planerar åt någon annan att verkställa. Planeringen bör dessutom vara tydlig för den som ska ”utsättas” för den. Just detta sista kan ibland glömmas bort har jag märkt. Beroende av vem som är mottagaren måste planeringen presenteras på olika vis. Våga tänka till! Använd fantasi, färg och bilder. Det ger så mycket. För en del ger det ännu mer än mycket. Ännu mer än du anar. För en del elever är en god och tydlig planering väl presenterad det som faktiskt gör att de alls vågar komma. Eftersom du (oftast) inte på förhand vet vilka dessa elever är så gör du planen för alla! Repetera sedan planeringen ofta. För dig själv och för de andra.

Genomförandet ska följa planen. Det är väldigt viktigt. Det är sida två i ramen. Gör det du sagt att du ska göra, säg det du sagt att du ska säga. Det ger trygghet och det gör dig seriös och trovärdig. Ibland händer saker som gör att du inte har möjlighet att följa planen. Det ingår på ett vis också i planen. Om det skulle inträffa – berätta alltid varför du valt att ändra. Även om det för dig är självklart och även om du tror att dina elever har uppfattat varför. Säg det ändå. Sätt ord på det självklara. Alltid! Gå sedan tillbaka till planeringen så snart du kan igen. Och berätta när du gör det!

Dokumentationen är den tredje och sista sidan av ramen. Det är då du sammanfattar, knyter ihop. Glöm inte bort den delen! Och glöm inte bort att delge de som har deltagit! Ta bilder och visa. Skriv om det. Prata om det. Återkoppla till det. Dokumentationen är också grunden till din kommande planering. Och för din marknadsföring om du så vill. De bilder du tog vid genomförandet av det du sagt att du skulle genomföra, kan användas till kommande planering för att visa upp vad du planerar ska genomföras. Om det finns bilder på precis det, då är cirkeln sluten – i det här fallet triangeln allt hänger ihop! 

pärm

Ett uppslag ur min välfyllda halvdagsridlägerpärm på bild ovan! Här finns scheman på olika vis; veckoschema, dagsschema med ritade klockor (alla barn kan inte klockan, men några kanske kan jämföra visarna med stallklockan?). Bilder, färgglatt, arbetsmateriel, banskisser, arbetsbeskrivningar. Med mera. Vi andas och lever denna pärm på sommaren!

Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips

Mot framtidens ridskola!

Livet med den egna ridskolan i hektiska maj har gjort att det blivit lite öde här på bloggen. Det har blivit mer av det praktiska och mindre av det teoretiska så att säga. Så är det ibland! Idag lägger jag in en ”artikel” eller något liknande som jag skrev för en tid sedan men som inte hamnade någon annanstans är just bara här. Den kan fungera som en liten sammanfattning av en hel del jag tidigare skrivit om.


artikel1

artikel2

Pedagogiska tankar och resonemang, Tankar om hästar

Du måste visa vem som bestämmer! Eller?

Ett mycket vanligt råd man får i sin relation med hästar är ”Du måste visa vem som bestämmer!” Det kan stå i böcker, det kan man se på TV och det kan man mötas av på ridskolan. Enligt mig är detta en helt felaktig uppmaning. Jag ska förklara hur jag menar!

Till att börja med ska vi fundera lite kring vilka det är som oftast får denna typ av råd. Vi kan nog vara ganska överens om att det oftast är den som känner sig lite osäker i hanteringen och/eller ridningen av hästar som får rådet du måste visa vem som bestämmer. Att följa rådet och då gå in och visa vem som bestämmer får därför totalt motsatt effekt! Eftersom osäkerheten givetvis finns kvar. Risken är också väldigt stor att hästen reagerar precis tvärt emot mot vad personen egentligen önskar eftersom hästen känner precis det personen inte vill visa. Dessutom är det vanligt att innebörden i ordet bestämmer lätt går över i otrevligheter och att man i sin önskan om att visa vem som bestämmer visar upp en aggressiv variant av sig själv.

Jag tror generellt inte att något trevligt samarbete någonsin börjar med att en människa går in till en häst och visar vem som bestämmer. För det är ju ett samarbete vi vill ha med hästen! Något som vi båda mår bra av och som vi båda känner är behagligt.

Däremot tror jag på att vara trygg i sig själv i förhållande till den man ska samarbeta med, och att vara bestämd med vart man vill nå – vilken avsikt man har med sitt samarbete. Det är att vara en god ledare. Och en god ledare får följare! Att vara bestämd med sitt syfte innebär inte att man visar vem som bestämmer. Hänger ni med i mitt resonemang?

Att som ledare vara bestämd med sitt syfte innebär att man strävar efter att hitta metoder som gör att man når sitt syfte – metoder som gör att båda samarbetsparterna når fram utan att hamna i en kamp. I det här fallet människan och hästen. Det finns alltid vägar att gå för att nå ett mål. Men ibland kanske just den väg du behöver aldrig tidigare är hittad!

Att ha bestämt sig för att nå någonstans tillsammans med någon är inte att bestämma över denne. Att gå in med avsikten att visa vem som bestämmer tror jag därför skapar långt många fler problem mellan människa och häst än vad det ger lösningar! *

Jag tänkte visa ett exempel som gjort mig mörkrädd! Detta kommer från en barnbok min dotter en gång fick. Jag har faktiskt beslagtagit den och lagt undan den. Ni förstår varför när ni ser detta:

bok

bok0

bok1

bok2


* Byt ut relationen människa-häst mot människa-människa så stämmer det precis lika bra!

Pedagogiska tankar och resonemang, Tankar om hästar

Säker hästhantering & specialpedagogik.

”Säker hästhantering är lika med att tänka efter före” – det är ett tankesätt vi hästmänniskor får lära oss tidigt. För att förstå hästen måste du sätta dig in i hästens sätt att uppfatta sin omgivning. Du måste lära dig att tänka som en häst! Hästar är flyktdjur och de är dessutom mycket starkare än oss människor. Att hamna i en situation där hästen blir skrämd och stressad kan sluta riktigt farligt, därför vill vi inte hamna där. Vi lär oss att tänka förebyggande, vi lär oss läsa av situationer och vi lär oss att alltid tänka i flera steg framåt. Att ha detta förhållningssätt är för oss hästmänniskor en helt naturlig del av livet. Vi som lever med hästar dagligen och som har gjort det under väldigt många år, vi tänker så utan att längre reflektera över varför vi tänker så.

Kanske var det när jag blev medveten om detta förhållningssätt som intresset för beteendevetenskapen – den för människor – väcktes. Pedagogik i allmänhet och specialpedagogik i synnerhet har sedan länge varit en stor och betydelsefull del av mitt liv. Jag har ägnat mig åt och jag ägnar mig också nu åt studier i ämnet. Det är även så att ett av mina egna barn i en del situationer har utmanat mitt sätt att tänka pedagogiskt och specialpedagogiskt bättre, mer och annorlunda. Och jag har då och då snuddat vid tanken att det inte är helt olikt förhållningssättet för säker hästhantering. Jag har vid några tillfällen fått höra att jag har ett omedvetet sätt att anpassa tillvaron för mitt barn som gör att barnet fungerar problemfritt. (Underförstått att det istället blir problem på andra håll, men det är en annan historia).

Skolverket beskriver specialpedagogiken så här:

Vad är då specialpedagogik? Specialpedagogik handlar om undervisning och socialisation av barn och elever i behov av särskilt stöd och/eller med funktionshinder. Specialpedagogiken i förskola och skola kan sägas ha två huvudsakliga funktioner: åtgärdande respektive förebyggande. Specialpedagogiska åtgärder sätts in när den vanliga undervisningen inte bedöms räcka till (Skolverket).

Jag läser mängder med studielitteratur, både inom det program och de kurser jag läser på universitetet och också av stort eget intresse vid sidan om. Den senaste tiden har jag av högst personliga intressen läst en hel del litteratur av Ross W Greene och Bo Hejlskov Elvén. Min uppfattning är att det tankesätt de båda står för, är det tankesätt jag haft med mig från mitt förhållningssätt gentemot hästar till mitt förhållningssätt mot människor – och då särskilt människor i behov av särskilt stöd. Men jag har inte lyckats riktigt att sätta ord på det förrän nu.

Här kommer nu en liten jämförelse mellan säker hästhantering och den specialpedagogik som främst de båda författarna ovan förespråkar:

Vi vet att vi måste lära oss att tänka som hästar för att förstå hästar.

Att sätta sig in i andra människors perspektiv är grunden till att kunna hjälpa andra människor. Den danske filosofen Sören Kirkegard sammanfattar det hela utmärkt:

”Om jag vill lyckas med att föra en människa till ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det, lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera”. (Sören Kirkegaard).

 

Vi vet att hästar läser av hur vi mår och hur vi känner oss.

Många människor som uppfattar omvärlden lite annorlunda är också är väldigt känsliga för de känslor som finns runtom dem, de känslor andra människor bär kan de ibland liksom nästan ta över. Ilska och irritation smittar. Men lugn smittar också!

 

Vi vet att hästar är flyktdjur så vi vill inte skrämma dem på flykt.

Stress är en vanlig känsla hos människor som uppfattar omvärlden lite annorlunda. Stress kan göra att en människa – liksom en häst – vill fly från situationen. Flykt kan orsaka fara och därför vill man inte att någon blir så stressad att den känner att den enda utvägen är att fly.

Vi vet att hästar uppfattar vårt kroppsspråk tydligt och vi lär oss därför att anpassa det.

Kroppsspråk påverkar hästar, men det påverkar också människor mycket mer än vad man kan tro. Ett kroppsspråk kan förmedla en känsla, det kan vara ett hot och det kan stressa. Att röra sig mot någon kan betyda fara, att se någon stint i ögonen kan vara en utmaning. Men ett kroppsspråk kan också signalera lugn och trygghet!

Vi vet att hästar är mycket starkare än vad vi är, så vi vill inte hamna i konflikt med hästar.

Man vill inte hamna i en konflikt med en stor stark häst och man ska inte hamna i konflikt med en människa som är stressad och på väg in i en kaosfas. Därför ska man se till att inte hamna där! Att lära sig strategier för att undvika konflikter är av yttersta vikt för säker hästhantering och precis lika viktigt för att kunna hjälpa människor som uppfattar omvärlden annorlunda.

Vi vet att vi tillsammans med hästar behöver läsa av vår omgivning och att tänka i flera steg framåt.

För att undvika konflikter och stress och hotfulla utmanande situationer behöver man lära sig att tänka i flera steg framåt. Att förebygga och att se vad som orsakar vad. Om det börjar regna när man står på en ridbana utomhus för att hålla ridlektion – vad är det första man gör?*

Vi vet att för att bli hästars ledare måste vi utstråla trygghet och ansvar.

Man kan bara bli ledare om någon väljer att följa! Det gäller med såväl hästar som människor. Man kan aldrig tvinga någon att se en som ledare, men man kan erbjuda en trygghet och ett ansvarstagande som gör att hästar och människor väljer att låta en leda dem.


Detta var mina personliga funderingar och jämförelser mellan säker hästhantering och specialpedagogik. Det kan alldeles säkert vara någon som gjort en liknande jämförelse förut, men jag har inte hittat något. Är du intresserad av den specialpedagogiska kunskapen som är beskriven ovan – läs gärna mer via de länkade författarna!


* Man tittar mot publiken för att se om någon är på väg att fälla upp ett paraply. Om man ser någon vara i färd med just detta hinner man berätta att hästar kan reagera negativt på paraplyer och att man därför ska undvika det i närheten av hästar. Man har då förhindrat att en häst blir rädd och flyr, drar med sig resten av gruppen (eftersom hästar är flockdjur) och man har därmed alltså förhindrat att åtta-tio elever ramlar av bara för att det började regna.

 

Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv

Vilket är ditt ord?

Att fundera kring sin utbildningsfilosofi och sin egen pedagogiska grundsyn är något jag tycker att alla lärare och utbildare bör göra regelbundet. Det låter kanske avancerat och det kan det ju bli om man önskar det. Men en bra början är att ringa in ett ord som man vill bli associerad med. Det finns många ord som på positiva sätt kan associeras till utbildning, lärare och utbildare. Det beror bland annat på vem man är, vilken målgrupp man har och vad man själv har för inriktning på sin undervisning.

För mig är ordet trygghet. Det är det ord – och den känsla – jag helst av allt vill bli associerad med i min roll som ridlärare.

Jag sysslar med ridningens förskola och grundskola. Mitt jobb är att möta en bred målgrupp elever – främst väldigt unga – som har ridningen som kärlek och hobby. Jag vill lära ut grunderna så korrekt som bara är möjligt. Jag vill lära ut kunskapen om hästar – genuin och riktig kunskap. Jag vill bidra till att mina elever utvecklar sin känsla för både hästar och ridningen – inte bara ridningen. Jag vill ge förklaringar till varför man gör på ett visst sätt, så att jag ökar mina elevers förståelse för både helheten och delarna. Och rakt igenom allt detta vill jag mest av allt skapa en känsla av trygghet och vänlighet! När jag anställer medarbetare är det också absolut främst denna förmåga jag söker!

För min målgrupp ska det alltid vara roligt att rida. Det ska vara veckans bästa stund, den de alltid längtar till. Det ska finnas utmaningar, javisst det måste det också finnas! Men det jag mest av allt strävar efter är att till mina lektioner ska man kunna komma lugn, även om man egentligen är lite ängslig och orolig. Man ska känna och veta att jag aldrig skulle sätta någon i en situation som är för svår eller farlig. Man ska veta att jag känner mina hästar och att jag samarbetar med dem. Och man ska veta att om det ändå skulle hända något oväntat (som det ju ibland kan göra med hästar, hur mycket man än tänker efter före) så ska det finnas en trygghet i att jag reder upp situationen och att jag kommer ihåg den så att jag på kommande ridlektioner både har det i åtanke och planerar därefter. Jag vill att mina elever ska känna att jag tycker om dem, att jag alltid vill deras bästa, att jag har kunskap – både om hästar och människor – och att det alltid finns en tanke med allt jag gör. Jag vill skapa trygghet på ridlektionerna, för både hästarna och människorna som sitter på dem. Jag lyckas inte alltid givetvis. Men jag strävar efter det varje dag!

Vilket är ditt ord?

ridskola