Arbetsmaterial, Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips, Ridskoleliv

”Visualisera 2018”

Eller: Stalltomtens Kunskapspromenad!

Ett av mina pedagogiska mål för min egen ridskola 2018 är att utveckla användandet av bildstöd och visualisering. Jag vill även utveckla mina egna kunskaper om detta! Kanske vill ni också vara med?

Tidigare har jag bland annat jobbat med bildstöd och visualisering i form av foton för olika moment. Här kan ni se de bildserier jag gjort för sadling, tränsning, och uppsittning. Dessa sitter också uppe i stallet på min ridskola. Jag använder mig så ofta jag kan av bilder i pedagogiken och jag har skrivit en del om det här på bloggen. En vän till mig arbetar med detta professionellt i andra forum och hon ger alltid väldigt positiv feedback på just fotografierna – foton är det allra bästa av bildstöd, har jag lärt mig.

Nu har jag också börjat gå igenom alla de fantastiska sidor med bildstöd som finns på nätet och jag inser hur mycket mer jag skulle kunna göra! Under vintern ska jag låta detta landa i tanken och under nästa säsong ska målet uppnås.

Ivrig som jag är kan jag ändå inte låta bli att tjuvstarta! Inom kort ska ridskolans yngsta elever få inviga de nyaste tillskotten av bilder i form av ”Stalltomtens Kunskapspromenad”.

kunskapspromenad1

I juletider flyttar Stalltomten in! Han brukar faktiskt alltid bjuda de yngsta barnen på en skattjakt. I år har han uppgraderat sin skattjakt till en kunskapspromenad med hjälp av bildstöd!

Jag har använt mig av bilder från Sclera Symbols där det utförligt står om vilka användningsområden man har rätt att nyttja bilderna till, och att källa ska länkas. Tänk på det om ni också skulle vilja göra något liknande, eller använda er av min variant (som jag ger er längs ned i detta inlägg).

Stalltomten möter barnen i teorirummet. Han kommer att ge gruppen en introduktion där det finns en bild på just ett teorirum. Vi tittar oss omkring och ser att bilden nu också finns på dörren till teorirummet. Stalltomten ger sedan barnen det första uppgiftskortet. Där står till vilken plats barnen behöver gå för att hitta nästa uppgift. Platsen visas på uppgiftskortet i bildform, exempelvis ”utgången”. Barnen går då till platsen och ser att där nu sitter en likadan bild  som på uppgiftskortet. Där finns också nästa uppgiftskort att hämta och promenaden går vidare genom stallet (med fem uppgifter/platser i detta fall). Vid den sista uppgiftens ”slutstation” finns skatten och Stalltomten berättar på det allra sista kortet att barnen nu tagit sig igenom flera viktiga platser i stallet – och att det är sådana platser de också gärna får visa för alla som inte hittar fram. 

Jag tänker att bildstöden på så vis smyger in i verksamheten och att de gör det genom de yngsta eleverna allra först. För dem som inte kan läsa är det extra viktigt med bilder och i den här uppgiften blir bilderna deras verktyg/språk.

Ordningen blir alltså omvänd mot hur deras vardag ofta ser ut: Istället för att en vuxen ska läsa skyltar och berätta för dem var saker och platser finns, så är det barnen som får informationen på ”sitt språk” först – och deras uppgift blir att ”läsa” för de vuxna.

Så tänker jag mig detta – och så tänker jag ofta – ur barns perspektiv!

 


Prova gärna Stalltomtens Kunskapspromenad på din ridskola! Uppgifterna finns i PDF nedan. Uppgifterna är ”allmänna” platser som finns i alla stall. Laminera bilderna och klipp ut! Kom ihåg att också sätta upp samma bilder på rätt platser i stallet, gärna i lite större format. Lycka till!

Stalltomtens Kunskapspromenad

Om bloggen, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv

BPRS Ridskolepedagogik; bakgrund och framtid!

Jag var ungefär tio år gammal då jag bestämde mig att starta ponnyridskola, var tjugofem när jag gjorde det. Våren 2006 registrerades aktiebolaget Björkviks Ponnyridskola AB och på sommaren samma år startade vi upp. Jag kunde inte i mina drömmar ens föreställa mig vad det skulle komma att bli! Mitt och många andras liv! Jag är så tacksam att jag hade möjligheten att följa mina drömmar – och så stolt över vad det är idag, med ett eget litet team som varje dag gör det till verklighet!

Ytterligare en dröm har funnits under dessa snart tolv år: Att inte bara arbeta med ridutbildning, utan att också arbeta med utbildning OM ridutbildning.

Förra hösten startade jag som hobby denna blogg ridskolepedagogik.com. Här skriver jag om pedagogik i ridutbildning på olika vis och ur olika perspektiv. Min idé är att kombinera mina universitetsstudier från masterprogrammet i utbildningsvetenskap med vardagen som ridlärare på ridskolan. Jag vill vara med och jobba för en utveckling av pedagogiken på ridskolan – inte bara min egen ridskola, utan ridskolan i allmänhet. Idag lyfter jag in det konceptet som en bifirma i mitt aktiebolag! 

I registreringsbeviset från Bolagsverket står det nu att läsa:
BPRS Ridskolepedagogik. VERKSAMHET: För den del av verksamheten som avser ridskolan. Inriktning utbildning. Att sprida kunskap om pedagogikens betydelse i ridundervisning i form av blogg, artiklar, böcker samt föreläsningar och kurser.
Jag tänker att det gärna får bli en mjukstart, jag har en del att göra ändå och jag är inte klar med mina studier. Men jag tror att jag kan tillföra något i och med detta. Jag tror att behovet både finns och kommer att finnas och jag känner på mig att detta kan bli väldigt bra! Som den entreprenör jag är brukar jag gå på min magkänsla och jag brukar ha hyfsat rätt 🙂

Så – Mycket välkomna till BPRS Ridskolepedagogik 

Instagram: @ridskolepedagogik

 

bild

Pedagogiska tankar och resonemang

Ridlärarträff, inriktning små barn!

På mitt ”arbetsbord” samlas förutom ridskolans papper också alltid en stor mängd böcker/studielitteratur och studiepapper/uppsatser/uppgifter. Jag är ständigt på gång med någonting; En idé jag fått, några tankar jag vill knyta ihop eller något nytt som jag känner att jag vill utveckla framöver.

Det är inte så konstigt då kanske att min starkaste drivkraft enligt personlighetstestet är teoretisk. Det stämmer faktiskt väldigt bra! Jag letar alltid efter ny kunskap, kunskap från olika områden att sammanfoga, att hitta nya vägar till att göra kunskap tillgänglig för fler, och att dela med mig av det jag kommer fram till. Mitt särskilda favoritområde är – som ni säkert redan vet – ridundervisning för små barn.

Just nu filar jag på ett litet häfte om pedagogisk rid- och teoriundervisning för de allra yngsta eleverna på ridskolan. Kanske blir det en bok också framöver?

Jag har fått en fråga från Södermanlands/Västmanlands Ridsportförbund om att på en ridlärarträff till våren komma och prata lite kring just rid- och teoriundervisning för de allra yngsta eleverna på ridskolan. Jag tänker då dels ur ett allmänt pedagogiskt perspektiv och dels hur vi praktiskt gör hos oss.

Jag tyckte det lät väldigt inspirerande och roligt, att få dela med mig av mitt område så jag hoppas att vi kommer att få till en tid som passar till våren.

Välkomna! 🙂

dator

Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv

Ridläraregenskaper.

Varje fredagsmorgon börjar jag med en stunds ridlektionsplanering. Ofta bläddrar jag då i alla de böcker jag har i ämnet, och bland mina anteckningar från olika utbildningar jag gått.

Denna morgon fastnade jag lite vid en annan sida i mitt anteckningsblock. Antagligen var det någon form av gruppuppgift där vi skulle spåna kring egenskaper hos en bra ridlärare.

Jag tänker att det nog fångade mitt intresse lite extra nu när jag är inne i ämnen som självkännedom och reflektion. Därför gjorde jag en bild av det jag antecknat då. Troligtvis finns många fler önskvärda egenskaper att lägga till.

Något att fundera kring!

 

ridläraregenskaper

 

Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang

Självkännedom.

För att vara en bra ledare behöver man ha god självkännedom. För att kunna leda andra måste man först kunna leda sig själv. Så säger jag till ”mina” ungdomar på den ledarkurs jag håller på ridskolan. Därför både behöver jag och vill jag såklart leva som jag lär! 

En fin möjlighet till detta uppenbarade sig i och med att jag fick höra talas om kursen Arbetsrätt och ledarskap för chefer i hästnäringen. En tvådagars kurs på Ridskolan Strömsholm som jag ska gå nästa vecka. Vid anmälan skickades en länk till ett ”personlighetstest”, ett test som handlar om beteenden och drivkrafter.

Trots mitt stora intresse för beteendevetenskap hade jag aldrig tidigare gjort något sådant test, så jag tog mig an det med vetgirighet och förväntan. Efter testet bokades en tid för telefonmöte med testansvarig och i samband med detta samtal skulle man få läsa sin analys. Detta skedde för mig igår förmiddag!

Nu får jag ju inte riktigt ännu skriva vad mitt resultat blev eller vad som stod i min rapport, eftersom det kan vara någon som läser detta som också ska gå samma kurs – och vi ska enligt kursledaren hålla det hemligt tills vidare. Så det får jag helt enkelt återkomma till.

Jag kan ändå konstatera att jag tyckte att rapporten stämde väldigt bra överens med hur jag känner mig själv – både positiva och negativa sidor. Antingen har jag ganska god självkännedom, eller så har jag lurat testet på något vis.. tänker mitt beteendevetar-jag 🙂

Jag ser i alla fall väldigt mycket fram emot kursen!

ipu

Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv

En utmärkt modell för hoppning.

När jag gick på Strömsholm var året 2004. Jag hade den stora förmånen att få ha Erik Berggren som hopplärare och Agneta Aronsson som dressyrlärare. Bättre kunde det inte blivit! Det var en fantastiskt lärorik tid på alla vis. Framför allt inom hoppningen måste jag nog säga!

Jag hade en ridledarexamen i bagaget sedan innan, men saknade en hel del inom hoppningen. Jag hade inte fått grepp om upplägg och struktur för vare sig den egna hoppningen eller hoppundervisningen på ridskola, och det mesta kändes osäkert och rörigt. Därför är jag, och kommer alltid att vara Erik otroligt tacksam för allt det jag fick med mig efter utbildningen på Strömsholm.

För det första fick jag för första gången känna mig både modig och kunnig på hästryggen över hinder. Det hade aldrig hänt förut! Dessutom var det roligt. Det hade jag heller aldrig riktigt upplevt förut. För det andra fick jag med mig ett ”tänk” kring hoppningen som jag nu och för alltid kommer att arbeta efter. En sorts struktur och en uppbyggnad som fungerar på alla nivåer. Båda delarna gav mig den helhet jag tidigare alltid saknat! TACK!

När jag tänker och planerar hoppundervisning på ridskolan är det just på ”ridskolevis”. Det är inte träning på hög nivå, även om modellen givetvis fungerar även till det. Ridskoleutbildning innehåller så många dimensioner och det är otroligt viktigt att det fungerar och att det flyter på, för alla elever och alla hästar i en grupp. Jag tänker att jag vill ge mina elever från början det jag själv upplevde att jag så länge saknade: Förståelsen och strukturen – och känslan av att lyckas och att det är roligt. Tänk så otroligt viktigt det är!

Denna modell har alltid fungerat för mig. Vi kallade den ”hopptrappan” då och liksom en trappa byggs hopputbildningen i den upp från steg 1-5, först på en låg nivå. När alla steg passerats på en lägre nivå går man igenom alla steg igen på nästa nivå, och så vidare.

Här har jag gjort en egen bild över det jag fick lära mig av Erik. Nuförtiden hoppar jag själv alltför sällan. Fyra graviditeter i rask följd och logiskt då också fyra små barn att sköta om har gjort att tiden inte räckt till kontinuitet. Men barnen blir större, tiden mer generös och ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag på att börja träna igen! Tack vare denna modell vet jag ju dessutom precis vad jag ska börja med! 🙂

hopptrappan

Om bloggen, Pedagogiska tankar och resonemang

Det bästa av två världar!

När jag först klev in i universitetsvärlden kände jag mig ganska liten och bortkommen. Jag längtade efter kunskap i beteendevetenskap, utbildningsvetenskap, pedagogik och sociologi. Men jag kom från en helt annan värld!

Jag har alltid varit kunskapstörstande förstås, men jag hade liksom inte redan från gymnasietiden (som många andra) lagt upp någon långsiktig studieplan. Jag ville bli ridlärare och jag ville starta egen ridskola. Och så blev det också. Men ganska omgående kände jag att jag både ville (behövde) ha mer och att jag ville kunna ge mer. Jag längtade efter en ny dimension!

Så gick min väg mot universitetsvärlden. Jag har aldrig varit ”student” i den bemärkelsen att jag levt studentliv, bott i korridor och allt det – jag har ju alltid haft min andra värld parallellt. Och det har passat mig perfekt!

Idag har jag nära 300 högskolepoäng i beteendevetenskap och jag ser inget slut. Jag pluggar inte för att ”bli klar” – faktum är att jag aldrig vill bli det! Det finns så mycket att lära sig och det tar aldrig slut. Nu studerar jag ett masterprogram i pedagogiskt arbete och jag är en ganska udda figur där. Programmet är på avancerad nivå, vilket innebär att man bara har tillträde dit om man har en examen på grundnivå (fil. kand i  pedagogik i mitt fall). I princip alla mina medstuderanden är lärare, skolledare, rektorer, jobbar på skolinspektionen eller i någon annan form har en medelhög eller hög position inom utbildningsväsendet. Jag tillhör – trots mina 36 år – de yngsta!

Jag är på alla programkurser alltid ensam ridlärare/ridskolechef. Min värld är en främmande värld för de flesta jag möter på mina kurser på universitetet. I början tyckte jag att jag inte riktigt hörde hemma där. Inte på det vis att någon annan uttalade det alls, det var mer en egen känsla. Men nu känns det aldrig så längre! Nu blir jag istället den som ofta blir ihågkommen av lärarna i en stor studentgrupp eftersom jag är en som sticker ut i min beskrivning av mig själv, mitt yrke och mitt syfte med mina studier. Att sticka ut är häftigt! 

För mig är det den allra bästa balansen i livet – att ha dessa båda delar. Ridskolevärlden och universitetsvärlden. I universitetsvärlden lyfter jag ofta ridskolan och dess pedagogik i mina skrivuppgifter – ridskolan blir där ”känd” som ett utbildningsfält de flesta inte tidigare kände till (trots ridsportens storlek och bredd). Till ridskolan försöker jag att plocka så mycket jag kan placera av universitetets pedagogik. Det är en balans som varje dag stimulerar och utvecklar mig själv och mitt eget sätt att tänka och förhålla mig till de båda världarna – helt enkelt en ständigt pågående lärprocess!

Mitt huvudsakliga syfte med kombinationen känner ni bloggläsare troligtvis redan till, men jag säger det igen; Att kombinera de båda världarna och att skapa något jag tycker  ofta saknas och alltid behövs – R I D S K O L E P E D A G O G I K.

Jag brukar säga att detta är bara början. Vi får väl se om jag har rätt 🙂

liuliu2

Om bloggen, Pedagogiska tankar och resonemang

Kan man sätta © på kunskap?

Inom utbildningsvetenskapen talar man ofta om kunskapsfilosofi – läran om kunskapens ursprung och giltighet. Det kallas med ett annat ord epistemologi. Inom epistemologin finns olika inriktningar; en inriktning säger att vi föds som ganska oskrivna blad och att vi får vår kunskap genom erfarenheter och våra sinnen. En annan säger att det inte är fullt så enkelt, utan menar att tidigare erfarenheter alltid präglar det vi idag väljer att fokusera på och att det alltid ligger till grund för vilken inriktning den fortsatta utvecklingen av vår kunskap får. En annan inriktning menar att idéer, begrepp och förmågor är medfödda och att det som redan finns inuti oss som är det som ger våra erfarenheter sin mening.

Det går att vända och vrida på detta hur mycket som helst! Krångligt och onödigt tycker några. Jag tycker det är riktigt intressant och jag kan ägna ganska mycket tid åt att utmana mig själv till att se på saker ur olika perspektiv. Kunskapsfilosofin är en av sakerna! Nu ska vi inte gräva ner oss för djupt i det just idag, utan istället ta tanken vidare till frågan; Kan man äga kunskap? Eller kanske snarare; Kan man sätta copyright på sin kunskap?

Vi tar det till ridskolebranschen och jag svarar utan tvekan nej på den frågan!

Min åsikt är att kunskap inom ridskolebranschen ska och bör spridas så mycket det bara går. Det gynnar alla! Vi tar ett exempel från verkligheten:

Ibland är det så att en anställd ridlärare på en ridskola inte får undervisa någon annanstans än på just den ridskola hen är anställd. Det finns många perspektiv att se på den frågan (alltid många perspektiv). Och jag har säkert inte tänkt på allt. Men jag har tänkt på det här; Varför inte? 

Av rädsla för konkurrens? Av rädsla att företagshemligheter och idéer ska spridas till andra? Av rädsla att elever ska byta ridskola och istället möta sin favoritridlärare någon annanstans? Kanske någon av dessa anledningar, kanske andra anledningar som jag inte tänkt på. Det är givetvis helt upp till varje ridskola hur de väljer att göra, baserat på ur vilket perspektiv de ser på frågan. Men hos mig är det inte så. Av dessa anledningar:

Jag tänker att kunskap kan och bör spridas! Om det är så att en ridlärare som arbetar hos mig tar med sig något som den upplevt varit bra till en annan ridskola vid något tillfälle – om det råkar slinka med något sådant – då är det ju verkligen bara positivt. Det gynnar några andra ridskoleelever någon annanstans, det ger fler ridlärare idéer och det kan till och med gynna trogna arbetande ridskolehästar på en annan ridskola. Kort sagt, en liten bit av något bra som kan gynna en hel bransch. Det finns inget att vara rädd för! Det någon kan ta med sig är ändå inte kärnan. Det går inte att kopiera rakt av på direkten, men det går att få med sig en lite del. Och det är bara positivt!

Du som läser bloggen här – du får små bitar då och då, du använder det kanske om du tycker att det är bra – du får inspiration och kanske nya idéer, du producerar ännu mer ny kunskap! Men du kan aldrig göra exakt det jag gör på exakt samma vis. Och det är det som är tjusningen!

Generellt tänker jag att ingen aktivitet och inga relationer ska bygga på en rädsla, att vakta på något som är ”mitt”. Jag tänker att det gäller både kunskap, anställd personal och ridelever. Det är upp till mig här i min verklighet att producera så mycket kunskap jag bara förmår – inom vilken del av kunskapsfilosofin jag än anser mig tillhöra – och att sprida den så mycket jag bara kan. Det är upp till mig som ridskolechef att skapa en så bra arbetsplats att mina anställda vill vara just här hos mig. OCH det är upp till mig att skapa en så bra ridskola så att mina elever väljer att stanna just här för att de vill det!

Jag vill inte drivas av en rädsla att förlora – jag vill ledas av en positiv kraft att utveckla!

lektion1

Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang

Teori X och Y.

En av de bästa föreläsningar jag någonsin varit på genom alla år som studerande, var en föreläsning på kursen Utbildningsledarskap (inom det masterprogram jag läser) som handlade om ledarskap i praktiken. Föreläsningen hölls av Stefan Blomberg. Stefan Blomberg är psykolog och har bland annat varit med i TV-programmet Morgans Mission (den varianten med inriktning vuxna/arbetsplatser) som den rådgivande psykologen.

Föreläsningen handlade – bland mycket annat – om Teori X och Teori Y. Och ledarskapet inom dessa båda. Det kan verka som rena grekiskan för den oinsatte, och jag ska förklara helt kort; Dessa två teorier skapades och utvecklades 1960 av en Douglas McGregor och handlar om arbetsmotivation, ledarskap och chefskap. Jag har gjort en liten sammanställning här:

x-och-y

Det faller sig nog naturligt för många att det är Teori Y man helst skulle vilja tillhöra. Eller? Hur ser det ut i verkligheten då? Många vittnar nog om att Teori X fortfarande i allra högsta grad lever och frodas här och där. Varför är det så?

Jag har förstås inga svar på de frågorna, utan låter dem hänga i luften. Men en sak som Stefan Blomberg sa, och som verkligen fastnade i mina tankar var, att om man som chef  och ledare utgår från Teori Y (vilket han ju förstås rekommenderade) så kommer man troligen då och då att bli besviken (eftersom alla människor man är chef och ledare för troligtvis inte alltid kommer att ta emot det på det vis man önskat). Men att det i längden, i det långa loppet alltid är värt att utgå från just Teori Y – det är det förhållningssätt som alltid lönar sig i den stora helheten av ledarskap. 

Jag försöker att inte bara utgå från det när det gäller människor, utan till viss del även när det gäller mina hästar. Nej de får inte fritt att lösa sina egna arbetsuppgifter förstås, men väl att min grundtanke om dem är att de under rätt arbetsförhållanden vill och längtar efter att prestera bra och att min roll som ledare för dem är att frigöra den kraften. Att i grunden ha den positiva synen på alla – tvåbenta som fyrbenta – man har förmånen att arbeta med – det tror jag gynnar precis ALLA!

Böcker, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv, Veckans Övning

Bokrecension: LEKTIONSIDÉER.

Jag har fått den stora äran att vara bokrecensent för Kikkuli Förlag & Bokhandel Hos detta förlag finns både hästböcker, böcker med inriktning pedagogik/funktionsvarianter, handböcker och böcker om viktiga ämnen så som mobbing, sorg och utanförskap. För både små och stora! Faktiskt precis allt inom mina intresseområden, så ni anar säkert hur glad jag är över detta uppdrag!

Min första recension var om barnboken Lullan och hästarna. Min andra recension blir om boken ”LEKTIONSIDÉER – För undervisning av ryttare med handikapp och i barnverksamheten” av Lena Johansson, och den kommer här.

lektion3

Det var nog den av böckerna jag blev allra gladast över att få i mitt bokpaket att recensera. Jag äger flera olika böcker i ämnet ridlektionsidéer – man kan helt enkelt aldrig få för många! Liksom man aldrig kan få nog av lektionsidéer. Men denna bok hade jag faktiskt inte sedan förut!

Författaren skriver i boken inledningsvis att alla ridinstruktörer (numera är yrkestiteln ridlärare) säkert någon gång har drabbats av idétorka när det kommer till lektionsidéer och ridövningar. Och JA visst är det så! Ibland flödar inspirationen härligt fritt, medan man ibland inte ens tycks kunna komma på ett nytt sätt att lägga bommar! Det är ganska frustrerande! Det är då man verkligen behöver böcker som denna! Författarens förhoppning med boken är att den blir en idéklick som hjälper till att få större variation på läsarens ridlektioner.

Boken är inriktad mot elever med handikapp och/eller barngrupper och därför inleds den med några sidor ”att tänka på” vid undervisning av främst handikappade elever. Jag tänker att det mesta av det som beskrivs där gäller vid all typ av ridning på ridskola – det är alltid bra att tänka till lite extra, ni vet; sätta ord på det självklara (ständigt återkommande här på bloggen) – för alla!

Något jag tycker särskilt mycket om med boken är att den tar upp ämnet ”teori” och ”teorilektioner” på ett så positivt sätt. Det finns också beskrivet en mängd förslag på ämnen för praktiska teorilektioner. Jag tycker om att blanda teori med praktik, och liksom beskrivet i boken tycker jag att teori är kul! Jag tror att man ibland tänker lite för ”svårt” när man planerar teoriundervisning; istället för att faktiskt ta ett ”lätt” ämne och att befästa det på djupet. Ofta är det ju faktiskt så att man behöver öva någonting väldigt många gånger för att det ska vara befäst – i teori precis som i ridning. Jag fick en hel del uppslag till just den tanken i bokens teorikapitel!

Beskrivningen under rubriken DRESSYR – SKOLRIDNING är min favoritdel i boken. Där beskrivs ganska precis de arbetssätt vi jobbar efter på vår ridskola, allt ifrån att ”gå vägen” med eleverna istället för att endast beskriva den muntligt (vi jobbar ofta med konkretisering/rita ridvägar i sanden), att märka konornas toppar med olika färger (vi har olikfärgade konor) och att komplettera varje bokstav på ridbanan med en bild (se vårt ”ridbanabingo”).

En helt ny sak jag lärde mig av att läsa denna bok var möjligheten att använda sagor  att göra rörelser till vid ridlektionerna. Jag har provat mycket i min egen ridundervisning och jag är ganska kreativ, men just detta har jag faktiskt aldrig provat. Det är däremot definitivt något jag kommer att prova i mina grupper med de allra yngsta! Perfekt nu till den kallare årstiden på en ridskola utan ridhus!

LEKTIONSIDÉER avslutas – så som utlovat – med en mängd banskisser och förslag på övningar. Dessa tar jag mycket tacksamt emot! En hel del av dem har jag – som författaren också skriver inledningsvis – redan provat, medan andra är helt nya. Veckans pågående övning på vår ridskola är faktiskt tre av bokens banskisser kombinerade (och något anpassade): bomövningar på böjt spår.

Sedan är jag ju lite petig av mig, så några saker skulle jag kunna tänka mig att ändra på:

Att ”inte säga inte” är ett vedertaget uttryck. Det sägs att vår hjärna har svårt att uppfatta ordet ”inte” och att resultatet av en mening framställd i ”inte-form” blir att det man då inte ville skulle ske, blir det som faktiskt sker… Jag ser lite för många ”inte” i boken för att jag ska vara helt nöjd. Att rida på en volt tänker jag kan förklaras på många olika sätt, men att varianten ”följ inte fyrkanten” hör till de jag skulle välja bort. En sida innehåller bilder med olika bildval – en rolig övning i sig – men att fråga eleverna ”vilka skor får man inte rida i” skulle jag också vilja ställa på omvänt vis så att krysset då hamnade  vid den positiva formen; ”vilka skor får man rida i”.

Överlag tycker jag att denna bok är trevligt utformad, idérik och stimulerande för mig som ridlärare och ansvarig lektionsplanerare på ridskolan. Den är fylld med många kloka råd och tankar. Jag kommer absolut att läsa och använda den många gånger om!

lektion2