Återkoppling och feedback i ridlektionen är något som intresserar mig väldigt mycket. Hur ger vi ridlärare återkoppling och feedback? Hur får vi lära oss att ge den på ridlärarutbildningarna? Stämmer det överens med vad modern utbildningsvetenskaplig forskning visar? Hur uppfattar (och upplever) våra elever den återkoppling och feedback vi ger? Hur blir vi medvetna? Hur kan vi jobba med oss själva? Sådana funderingar finns ständigt i mitt huvud.
Jag läser just nu kurs nummer 9 av 12 i ämneslärarprogrammet mot pedagogik och sociologi. Denna kurs handlar om bedömning och betygssättning och innehållet är enligt mig mycket intressant även för ridundervisning – liksom alla kurser jag läst både på masterprogrammet i pedagogiskt arbete och på ämneslärarprogrammet. I kursen behandlas bland annat formativ återkoppling, det vill säga återkoppling för lärande. Och det är ju det vi vill att våra ridlektioner ska bidra till – lärande!
Här blir det dock ganska tydligt att den formen av återkoppling som framhålls i den utbildningsvetenskapliga forskningen ser en del annorlunda ut än den återkoppling vi ridlärare har lärt oss att använda på ridskolan. Jag brukar roa mig med att göra små sammanställningar där jag ’lånar’ begrepp, teorier och modeller från det utbildningsvetenskapliga forskningsfältet och försöker att översätta och tolka dem till ridskolan. Här kommer en sådan tolkning:
Det finns enligt Grönlund, A (2017) fyra former av återkoppling/feedback;
- Återkoppling/feedback på personnivå
- Återkoppling/feedback på uppgiftsnivå
- Återkoppling/feedback på processnivå
- Återkoppling/feedback på självreglerande nivå
Jag har i denna tolkning beskrivit dem så som de i litteraturen beskrivits fungera (eller inte fungera) i skolan. För mig har det här varit mycket givande. Jag har funderat mycket på vilken variant jag själv använder mest, och hur jag kombinerar dem. Jag har också börjat att vara mycket mer medveten om hur och när jag ger återkoppling/feedback i mina ridlektioner. Jag tror att jag hamnar mycket åt process och självreglering – men det är ju inte alls säkert att mina elever uppfattar mig så.
Vilken variant av återkoppling använder du ridlärare mest? Vilken variant av återkoppling upplever du elev att du får mest av? Vilken ger bäst förutsättningar för lärande, enligt dig?
Det här är så intressant och nu utmanar jag alla ridlärare att fundera över detta i relation till sin egen ridundervisning. Det är ett utmärkt exempel på att göra en didaktisk reflektion! Skriv gärna en kommentar om vad du upptäckt! Både du som är ridlärare och du som är elev!