Hej!
Jag funderar faktiskt på att kicka igång bloggen igen! En blogg är en sån härlig plats att dela sina tankar och reflektioner på, tycker jag. Och det var ju så det hela började med Ridskolepedagogik. Jag började att skriva för min egen skull mest, och så fick det spridning! I bloggen kan jag varva mina egna tankar, aktiviteter och ’upptäckter’ med utbildningsvetenskapliga teorier och modeller precis på det vis som tilltalar mig. Och det behöver inte vara ’perfekt’. I sociala medier (och då menar jag Facebook och Instagram som är de jag använder) känns det tyvärr ibland som att det som delas behöver vara så ’snyggt’ att det då inte blir något delat alls istället…
Jag är en sån ’nörd’ på det utbildningsvetenskapliga området! Av stora mått 🙂 Går ständigt runt på min egen pedagogiska upptäcktsresa, var jag än befinner mig. Läser facklitteratur i pedagogiskt arbete när andra läser deckare. Jag lever och andas pedagogik! Bloggen var från början ett sätt att samla det. Den kanske kan bli det igen?
Jag har en annan blogg också, eftersom mitt intresse för pedagogiskt arbete också sträcker sig bortom det som är ridskolan. På https://utbildningsvetaren.com delar jag med mig (väldigt oregelbundet) av sådant som berör pedagogik på ett ännu ’större’ vis. Jag intresserar mig mycket för specialpedagogisk forskning och skolan, och det kommer att märkas där. Dessutom har jag ju min ridskolas hemsida förstås https://bjorkviksponnyridskola.se där mycket praktiskt angående min ridskola beskrivs.
Jag har börjat forma en tanke om att de här tre sidorna är tre dimensioner av mitt pedagogiska tänkande på det vis som ofta beskrivs som sambandet mellan pedagogik, didaktik och metodik:
Utbildningsvetaren – det övergripande, teorierna. Pedagogiken.
Ridskolepedagogik – undervisningen (med fokus på ridskolans kontext), kopplade till teorierna. Didaktiken.
Björkviks Ponnyridskola – praktiken, modellen som förhoppningsvis kan visa fram (’modellera’) de två ovanstående. Metodiken.
Jag låter den tanken vila till sig en stund – men den känns väldigt rätt!
Vi hörs vidare!