Ett bra sätt att ”stänga” och avsluta ett år är att skriva en sorts ”årskrönika”. Det är därför precis vad jag tänker göra här. Det blir ingen exklusiv historia – men väl en återblick och en reflektion över året som gått!
Denna årssammanfattning fokuserar på den delen inom min verksamhet som är ridskolepedagogik. Ganska naturligt går den ibland ihop med den delen av min verksamhet som är min ridskola, eftersom det är det som är tanken; Min ridskola är platsen där konceptet ridskolepedagogik i praktiken växte fram och mejslades ut – samtidigt som min ridskola fortsatt också alltid är både mitt eget forskningsfält där jag provar nya pedagogiska möjligheter, och mitt ”skyltfönster” där jag kan visa fram för er saker som faktiskt fungerar när det gäller kopplingen mellan ridskoleverksamhet och utbildningsvetenskapligt.
Jag har sedan några år tillbaka ett särskilt ord (eller oftast två ord ihop – som ett budskap) som ska bli årets fokus. 2019 var budskapet #vågaväx och med facit i hand tycker jag nog att det var precis vad som skedde! I båda delarna av min verksamhet.
Januari brukar för mig vara en lugn månad. Det är ett eget val och prio. Min ridskola som ännu inte har något ridhus bedrivs som ”säsongsverksamhet” mars-december, vilket gör att januari är den månad för mig som juli kanske är för många andra. Det passar mig ypperligt! Jag är ingen sommarmänniska och har hellre semester på vintern när jag kan sitta i min stuga och mysa – och åka till fjällen med familjen.
Därför var januari ur ridskolepedagogik-perspektiv relativt lugn. Jag fokuserade däremot ganska mycket på mina studier. Då läste jag flera kurser parallellt; Avslut på metodkurs kvalitativ metod samt uppstart på metodkurs kvantitativ metod (masterprogrammet LiU), sociologi B på distans (Mittuniversitetet), samt en kurs på Tema Barn, LiU som hette ”Att lyssna på barn” (rekommenderas verkligen!). Jag arbetade också med min uppsats.
I samma veva började jag och Mette (ettemshund.se) spåna på ett nätverk! Vi har egentligen känt varandra länge, och figurerar båda som pedagoger i häst- respektive hundbranschen. Mette är dessutom lärare och specialpedagog i skolan. Nu hamnade vi på samma slutspurt i masterprogrammet – hon skriver sin master i specialpedagogik och jag inom området pedagogiskt arbete. Det skulle ta oss några månader till – men nätverket ”Pedagog Häst & Hund” är definitivt något du kommer att höra mer om i framtiden!
Februari. På Alla Hjärtans Dag var jag en heldag i Borlänge och pratade ridskolepedagogik med ridlärare och ridskolechefer i Dalarnas Ridsportförbund. En inspirerande dag med många härliga människor!
Senare i februari var jag på Ridskolan Strömsholm och föreläste för Hippologerna år 2 om yngre barn på ridskola (vilket för övrigt numera är ett stående uppdrag i deras block om barn och ungdomar – och inbokat för februari 2020 också). Att föreläsa på universitetsnivå tillhör favoritsysslorna, det måste jag erkänna. Studenterna är införstådda i det vetenskapliga förhållningssättet och diskussionerna blir ofta mycket givande!
Utöver detta var det fortsatt studiefokus och min ridskola startade upp vårterminen i och med sportlovsveckan. Jag påbörjade också ett uppdrag som mentor för en nyföretagare genom Nyföretagarcentrum i min hemkommun – vilket jag är fortsatt engagerad i.
Mars och april tillbringades på hemmaplan med ridskolans verksamhet och studierna. Min handledare för magister- och masteruppsatserna är extremt noga, vansinnigt kritisk – men som jag uppskattar honom! Att skriva uppsats/er med den typ av handledning han ger är gynnsamt för så väl den akademiska som den personliga utvecklingen. Otroligt tacksam för den möjligheten!
Maj. I maj åkte jag till Växjö och höll i en heldag utbildning i ridskolepedagogik arrangerad av Smålands Ridsportförbund för fullbokad konferenssal. Det var en fantastisk dag och en dag jag tänker tillbaka på som den dagen då heldagskonceptet verkligen satt! Där och då blev det rakt igenom en riktigt bra känsla. Jag hade stuvat om lite i programmet – tagit bort och lagt till. Det hade tagit mig 1,5 år att komma dit, och eftersom jag satt 2018 och 2019 som mina ”prova-mig-fram”-år kändes det väldigt fint att ha kommit till den upplevelsen.
Juni, juli och augusti hade vi fullt ridlägerfokus hemma på gården. Varje sommarlovsvecka är fullspäckad av ridlägerverksamhet, extraaktiviteter, kursen och privatlektioner hos oss. Vi maxar helt enkelt när vi kan – och sommaren är högsäsongen!
September tog mig till Landskrona och en heldag i ett fullbokat alldeles nybyggt cafeteria/konferensrum på Landskrona Ridklubb arrangerat av Skåne Ridsportförbund. Det var superhärligt och jag kände mig verkligen så välkommen och att mitt innehåll var så uppskattat!
Oktober gjorde jag norrut. En tripp med stopp först i Gävle och en heldag ridskolepedagogik för Gävleborgs Ridsportförbund – i ett fullbokat rum och härliga deltagare! Min resa gick därefter vidare mot Örnsköldsvik där jag övernattade och morgonen efter tog jag mig med norrtåg till fantastiska Nordmaling. Där hade Nordmaling Ridklubb samlat ridskolor och ridklubbar i närområdet och det blev en lite komprimerad dag eftersom jag skulle hinna hem samma dag – men de fina vännerna jag fick i Nordmaling har önskat en fortsättning 2020 så dit kommer jag garanterat tillbaka! Hoppas att vi ses där igen!
Bara ett par dagar efter hemkomst var det dags att åka till Ridskolan Strömsholm igen (som är relativt nära min hemort, bara 10 mil) för föreläsning i Knytpunktens aula. Denna gång för Hipp 2, Hipp 3, SRL 2 och SRL 3. Fokus för dagen var ridläraren som pedagog.
November tog mig ännu längre norrut, närmare bestämt med nattåg till Luleå där det vankades en tvådagars utbildning arrangerad av Norrbottens Ridsportförbund med rubriken ridskolepedagogik i fokus. Anledningen till den två dagar långa utbildningen var ju förstås delvis avståndet – Luleå är långt hemifrån mig! Det visade sig också vara ett riktigt lyckokast! Jag fick äran att möta samma deltagare under två hela dagar och det gjorde att jag kunde fylla innehållet ännu mer. Och jag fick åter igen möta ett gäng toppenmänniskor Det är helt klart att rekommendera att vika två dagar i följd!
December vill jag helst göra på hemmaplan, och så fick det bli. Jag har fyra egna barn varav två i behov av den typen av särskilt stöd jag ofta talar om då jag föreläser om tillgängliga lärmiljöer och tydliggörande pedagogik på ridskolan. December är en månad med många schemabrytande aktiviteter och det kan bli kämpigt för individer som upplever det svårt och jobbigt. Därav mitt decemberfokus.
Jag är så otroligt glad och tacksam över de möjligheter jag har, att kombinera livet med barn som behöver mig mycket med att faktiskt kunna driva ridskola (på hemmaplan), att studera på denna nivå – och att ha äran och förmånen att då och då åka ut i landet och föreläsa för er!
Under hösten har jag också klivit in mer ”operativt” i min egen verksamhet igen eftersom en av mina ridlärare har varit föräldraledig. Det har verkligen varit en glädjekick att stå i egen undervisning flera dagar i veckan igen! Om de tre viktigaste komponenterna på vilka jag bygger min yrkesroll som ridlärare skrev jag i mina sociala medier; Professionellt förhållningssätt, relationell pedagogik och humor! Det är garanterat också tre ingredienser vi kommer att prata mer om här framöver.
Och som alltid när jag är mitt i verksamhet tänker jag utveckling – vilket innebär att nya idéer spirar för fullt inför 2020!
Jag det var detta år det! I väldigt korta drag. Inför 2020 är mitt budskap #levlaupp och såväl min ridskolas som ridskolepedagogiks innehåll är skissade i stora drag. Jag är ganska säker på att 2020 blir ett av de bästa åren någonsin!
Har du något ledord, någon strategi eller något budskap till dig själv nästa år? Dela gärna med dig!
Med förhoppning om att vi fortsätter att ses och höras både här och i verkligheten under nästa år;
