Här har det varit tomt en period. Det var ju inte riktigt meningen, men det har varit svårt att hitta tiden helt enkelt. Nu tänkte jag ge en liten tillbakablick på februari!
Månadsskiftet januari/februari tillbringade jag med familjen på Idre Fjäll. En tradition sedan ungefär trettio år! Vi är där för att åka skidor, men jag kan inte låta bli att svänga förbi stallet varje gång. ”Ski in – Ride out” är en ganska spännande affärsidé tycker jag! Det var faktiskt just på Idre Fjäll som jag blev ”hästbiten” som liten, men då var det sommartid.
Knappa två veckor efter hemkomst var det dags att besöka Dalarna igen. Denna gång för att hålla en heldag utbildning Pedagogisk Ridskola för Dalarnas Ridsportförbund och ca 25 ridlärare/ridskolechefer. En mycket trevlig dag på Fornby Folkhögsskola. Tack!
Ridskolepedagogik fick också en fantastiskt fin logga under februari månad. Den är gjord av Billy Skånbeck och jag är SÅ nöjd! Den kommer att dyka upp i många samband framöver.
En annan nyhet är att jag har skapat ett nyhetsbrev som kommer ut ungefär en gång i månaden. Än så länge har det kommit ut ett brev. Du hittar det här och du kan då också enkelt lägga till dig som prenumerant. Välkommen!
Jag funderar också på att utveckla det där med medlemsskap framöver, men jag ska bygga lite mer på min sida här först så att ett bra underlag särskilt för medlemmar finns ”bakom kulisserna” innan jag går vidare med den idén.
Jag studerar ganska intensivt just nu också. En period fram till slutet av januari innebar det 150%, nu är jag dock nere på ”bara” 100% igen. Just nu läser jag tre kurser som alla löper över hela vårterminen på lite olika poäng och hastigheter. Sociologi mot en kandidatexamen, forskningsmetodik på masternivå (pedagogiskt arbete) och så skriver jag magisteruppsats om yngre barns upplevelser och lärande på ridskolan.
I slutet av februari hade jag en förmiddag med hippologprogrammet (år 2) där jag föreläste om det min uppsats och mina egna studier handlar om. Barndomssociologi, barn och barndom ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Jag har nu den äran att presentera det som rör främst de yngre barnens lärande på ridskolan på flera av Ridskolan Strömsholms utbildningar. Det gör mig glad – denna ingång behövs så väl!
Många teoretiska resonemang vävdes in och eftersom hippologprogrammet ju är en universitetsutbildning hade jag stora möjligheter till att lägga upp det just så. Kul! Kopplingar till ridskolans verksamhet gjordes förstås också frekvent. Ett härligt gäng mycket ambitiösa studenter!
När februari gick över i mars kombinerade jag en heldag på universitetet för egen del med att nätverka på ett nytt vis! Jag har en kompis som också läser masterprogrammet, men med inriktning specialpedagogik (min inriktning är pedagogiskt arbete). Vi befinner oss ibland på samma kurser och så sker just nu i forskningsmetodiken.
Mette tillämpar alltså utbildningsvetenskapen i sin hundträning på samma vis som jag tillämpar den på ridskolan. Eftersom vi båda pysslar med en lite mer ovanlig kombination tänkte vi att vi ibland skulle kunna tänka tillsammans. De utbildningsvetenskapliga teorierna och begreppen är desamma – Mette kopplar dem till utbildning av hundförare medan jag kopplar dem till lärande i ridskolan. Vårt lilla nätverk kommer att utgöra en mycket utvecklande miljö för oss båda, och ni kommer säkerligen att höra mer om det!
Och så förstås! När vintern går mot vår startar min ridskola igång igen. Vi har inte ridhus ännu och har därför drivit den som säsongsverksamhet i tretton år. Mars – december. I år tjuvstartade vi redan 23 februari och det har gått suveränt hittills – våren kom tidigt.
Förr gjorde jag och min man det mesta själva på ridskolan. Ibland när jag ser tillbaka på tidigare år så undrar jag hur vi egentligen orkade.. Nu känner jag mig otroligt stolt över hur långt vi nått och hur stadigt den nu står.
Jag har två anställda ridlärare, varav en också i rollen som ridskolechef. Dessutom har vi några ungdomar som jobbar extra i stallet och med övriga sysslor då och då. Ridskolan lever utan mig nu – och det är en så fantastisk känsla. Dit har jag så länge strävat! Det betyder många bra saker. Dels att jag har möjlighet att studera i högre takt förstås, dels också att jag har möjlighet att vara ute på externa uppdrag. Men kanske viktigast av allt; Jag får också möjlighet att se på min egen ridskola på ett nytt sätt: Att se på någonting utifrån ger möjlighet att utveckla på ett helt annat vis än när man är mitt i det!
Men jag vill aldrig någonsin tappa verksamhetsperspektivet och därför är mina lördagar heliga – då är jag alltid ute och jobbar operativt som man kallar det. I verksamhet, på ridbanan med fantastiska ponnyer och elever!
Och med det sagt så är de tomma veckorna sammanfattade och vi ser framåt mot våren och bättre organisation här på bloggen. Jag har ju så mycket spännande på gång, det gäller bara att hitta tid att berätta om det också! Kan alltså inte lova hur frekvent det blir, men jag ska göra mitt bästa för regelbundenhet.
Tack snälla för att ni vill vara med!