Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Veckans Övning

Ridlektioner: Struktur med variation!

Något som återkommer då och då här på bloggen är ridlektionsplanering. Det är ju också en mycket viktig del av arbetet på en ridskola och en del där man verkligen behöver pedagogikens verktyg.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hur jag tänker kring  ridlektionsplaneringens teoretiska struktur. Jag har också skrivit om hur vi praktiskt arbetar med det hos oss. Om du inte har läst de inläggen än, gör det gärna innan du läser detta!

Struktur och ordning är viktigt, det ger verksamheten ramar och det ökar säkerheten. Hästar vill ha fasta rutiner och eftersom ridskolehästar är på sin arbetsplats när ridlektioner genomförs, behöver de och mår bäst av en tydlig arbetsbeskrivning. Elever behöver ofta mycket repetition för att lära, och ridning ska och bör få ta tid. Vi bygger något långsiktigt för både häst och människa när vi arbetar med ridning och ridundervisning. Det är viktigt! Så långt är allt väl och vi vet ungefär hur vi ska göra för att skapa detta.

Men för mycket av samma vara blir i längden tristess, och våra elever är också kunder som vi gärna vill behålla och bemöta på allra bästa vis. I en tid där mycket annat handlar om ”snabba klipp” vill vi att våra elever både får den ödmjuka förståelse som krävs inför att det tar tid att lära sig rida, samtidigt som vi också vill bjuda dem på ett smörgåsbord av allt det roliga vi vet att man kan göra tillsammans med häst.

Att den strukturerade och högt säkerhetsmässiga verksamheten behålls, men fylls med varierande, stimulerande och utbytbart innehåll – det är vår största utmaning på ridskolan idag!

För att genomföra ridskoleridning i (stor) grupp med varierande, stimulerande och utbytbart innehåll krävs mycket planering och tanke! Jag har valt ut några särskilda aspekter;

 

  • Övningen behöver planeras så att den har både utrymme och förutsättningar för bra ”flyt”. Det får inte vara för krångligt, men det får gärna vara hjärngympa. I de allra flesta fall bygger jag mina övningar kring just hjärngympan (definitivt mer än kroppsgympan – särskilt hästarnas!). Gärna spegelvända moment/moment som lätt går att vända på, utan att det blir för krångligt i tanken. Allra helst en ”evighetsövning” där båda varv och alla moment ingår lika mycket. Lite senare kommer jag till hur jag tänker kring det.

 

  • Övningen bör innehålla en plats där en hel grupp kan stå och vänta, helst på rad i samma ordning som övningen sedan rids. Det spelar egentligen ingen roll om övningen rids i avdelning med- eller utan tät. Den ordning mellan hästarna som är utgångspunkten/startpositionen, den ska också behållas. (Jag hänvisar då till ridläran för avdelning utan tät, som säger att det som ska läras in är att avstånd i första hand skall rättas genom att ändra på tempot – ej genom att vända över/byta plats). Jag föredrar alltså att övningen har en bestämd och för alla känd —  startplats. Oavsett på vilket vis den rids enligt ovan.

 

  • Jag tänker överlag nästan alltid på de övningar jag använder som ”banor” med bestämda moment på bestämda platser. I och med att vi hos oss mest har väldigt små barn bidrar det också starkt till den så viktiga konkretiseringen. Men det gäller även för alla! Jag tänker mycket i färger och använder färgglada konor och färgglada bommar på många vis.

 

  • Övningen tjänar också mycket på att bygga på en tidigare utförd övning. Planering av ridlektioner är därför klokt att göra på lång sikt. Läs gärna om vår naturbana och hur vi veckan efter byggde hinder på samma vägar. Det ger en bra förklaring till hur jag menar med just detta. Om övningar ofta bygger på tidigare ridna övningar bidrar det i sig till en ännu större struktur vilken snart både hästar och elever förstår. Men det ställer också högre krav på ridlärarens förmåga att variera inom strukturens trygga ramar! Hos oss har vi något vi kallar ”veckans övning” vilket innebär att alla grupper under en veckas tid rider samma övning (på olika nivå), och sedan byter. Det ger hästarnas vecka en tydlig inramning och trygghet, upplever vi.

 

De två övningarna på bilderna nedan är den första ett exempel på en övning som lätt kan spegelvändas och ändå förstås, och den andra ett exempel på en ”evighetsövning”. Tittar du på dem en stund så ser du nog också hur den andra bygger på den första.

I den första övningen övades hörnpasseringar med hjälp av bommar i hörnen (öka förståelsen för yttertygelns inverkan vid hörnpassering), det innebar också dels en övning i fyrkantiga vändningar och en jämförande tankeövning mellan fyrkantig vändning och volt.

I den andra övningen som reds veckan efter påtalades att bommarna låg på ett vis kvar i hörnen, men vända på ett annat vis. Den typ av vändning gruppen ridit på större volt veckan innan skulle nu få plats innanför dessa bommar. Med en kona i mitten (att ha koll på mitten) men så nära bommarna som möjligt (öka förståelsen för yttertygelns inverkan – igen – nu vid ridning på volt).

De båda övningarna hade en vändning rakt över ridbanan vid B/E och strukturen var på många vis lika.

 

När jag sätter in en grupp i övningar likt dessa, har jag alltid innan bestämt vilka vägar som är grundvägar och vilka som är tilläggsvägar. I den första övningen ovan är exempelvis grundvägen att rida hörnpasseringarna i alla hörn och att rida vändningen vid B och varvbyte vid E. Tilläggsvägarna är fyrkanterna och volten.

Som introduktion och uppvärmning rids grundvägarna. Först i skritt, sedan med trav på bestämda platser. Travplatserna bör dessutom vara samma travplatser vidare genom övningen sedan. Exempelvis i denna övning: Trav på kortsidorna.

Därefter visas tilläggsvägarna på lämpligt vis en eller flera samtidigt. De rids då inkluderat i grundvägarna först i skritt, sedan med trav på bestämda platser. Om travplatserna är kortsidorna så innebär det i detta fall att det är fortsatt så, dvs trav från hörn till voltens start, skritt i volt och trav efter voltens slut till hörn. Och motsvarande på andra sidan men då med trav från att en fyrkant avslutats till det att nästa ska påbörjas.

Vid vilopauser backar jag ur tilläggsvägarna och gruppen rider då endast grundvägarna. Likaså trappas övningen i slutfasen.

Jag föredrar trav endast korta (och som ovan noga genomtänkta) sträckor. Jag upplever att det sparar hästarna, ökar elevernas tankeverksamhet och därigenom dess förståelse för inverkan. Det hjälper också eleverna att hålla både balans och koordination om det endast är korta lugna travsträckor (och på så vis gynnar det också hästarnas kroppar), tänker jag.

Så bygger jag ofta övningar. Jag smyger in en successiv upptrappning bit för bit, utan att tappa strukturen men eleverna upplever att det händer mycket. Det gäller dock alltid också att ha koll på den proximala utvecklingszonen som du säkert minns! För att hasta lagom.

Detta skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om förstås, ett ämne som ligger mig extra varmt om hjärtat. Förhoppningsvis ger det också en god inblick i hur mycket arbete som faktiskt ligger bakom att planera och genomföra ridlektioner. Ibland får man som ridlärare höra att man inte har ”ett riktigt jobb” och att ”vem som helst” skulle kunna göra det. Men vi som sysslar med detta vet att så är det knappast! Kanske skulle vem som helst kunna stå på en ridbana och prata om ridning. Men först när det finns riktig kunskap, det är då det kan bli riktigt bra!  Jag återkommer definitivt i saken framöver!

Arbetsmaterial, Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips, Ridskoleliv

”Visualisera 2018”

Eller: Stalltomtens Kunskapspromenad!

Ett av mina pedagogiska mål för min egen ridskola 2018 är att utveckla användandet av bildstöd och visualisering. Jag vill även utveckla mina egna kunskaper om detta! Kanske vill ni också vara med?

Tidigare har jag bland annat jobbat med bildstöd och visualisering i form av foton för olika moment. Här kan ni se de bildserier jag gjort för sadling, tränsning, och uppsittning. Dessa sitter också uppe i stallet på min ridskola. Jag använder mig så ofta jag kan av bilder i pedagogiken och jag har skrivit en del om det här på bloggen. En vän till mig arbetar med detta professionellt i andra forum och hon ger alltid väldigt positiv feedback på just fotografierna – foton är det allra bästa av bildstöd, har jag lärt mig.

Nu har jag också börjat gå igenom alla de fantastiska sidor med bildstöd som finns på nätet och jag inser hur mycket mer jag skulle kunna göra! Under vintern ska jag låta detta landa i tanken och under nästa säsong ska målet uppnås.

Ivrig som jag är kan jag ändå inte låta bli att tjuvstarta! Inom kort ska ridskolans yngsta elever få inviga de nyaste tillskotten av bilder i form av ”Stalltomtens Kunskapspromenad”.

kunskapspromenad1

I juletider flyttar Stalltomten in! Han brukar faktiskt alltid bjuda de yngsta barnen på en skattjakt. I år har han uppgraderat sin skattjakt till en kunskapspromenad med hjälp av bildstöd!

Jag har använt mig av bilder från Sclera Symbols där det utförligt står om vilka användningsområden man har rätt att nyttja bilderna till, och att källa ska länkas. Tänk på det om ni också skulle vilja göra något liknande, eller använda er av min variant (som jag ger er längs ned i detta inlägg).

Stalltomten möter barnen i teorirummet. Han kommer att ge gruppen en introduktion där det finns en bild på just ett teorirum. Vi tittar oss omkring och ser att bilden nu också finns på dörren till teorirummet. Stalltomten ger sedan barnen det första uppgiftskortet. Där står till vilken plats barnen behöver gå för att hitta nästa uppgift. Platsen visas på uppgiftskortet i bildform, exempelvis ”utgången”. Barnen går då till platsen och ser att där nu sitter en likadan bild  som på uppgiftskortet. Där finns också nästa uppgiftskort att hämta och promenaden går vidare genom stallet (med fem uppgifter/platser i detta fall). Vid den sista uppgiftens ”slutstation” finns skatten och Stalltomten berättar på det allra sista kortet att barnen nu tagit sig igenom flera viktiga platser i stallet – och att det är sådana platser de också gärna får visa för alla som inte hittar fram. 

Jag tänker att bildstöden på så vis smyger in i verksamheten och att de gör det genom de yngsta eleverna allra först. För dem som inte kan läsa är det extra viktigt med bilder och i den här uppgiften blir bilderna deras verktyg/språk.

Ordningen blir alltså omvänd mot hur deras vardag ofta ser ut: Istället för att en vuxen ska läsa skyltar och berätta för dem var saker och platser finns, så är det barnen som får informationen på ”sitt språk” först – och deras uppgift blir att ”läsa” för de vuxna.

Så tänker jag mig detta – och så tänker jag ofta – ur barns perspektiv!

 


Prova gärna Stalltomtens Kunskapspromenad på din ridskola! Uppgifterna finns i PDF nedan. Uppgifterna är ”allmänna” platser som finns i alla stall. Laminera bilderna och klipp ut! Kom ihåg att också sätta upp samma bilder på rätt platser i stallet, gärna i lite större format. Lycka till!

Stalltomtens Kunskapspromenad

Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Vikten av VARFÖR.

Idag vill jag påminna om vikten av att alltid inkludera varför man ska göra på ett visst vis när det gäller häst- och ridkunskap. Att alltid arbeta med orden VAD, HUR & VARFÖR gör att kunskapen får en tydlig inramning.

Vi är ofta bra på att tala om VAD och HUR, men vi glömmer ibland VARFÖR.

Varje gång du som ledare, lärare, tränare levererar ett budskap till dina elever ska du alltid ha en förklaring beredd varför man ska göra på det vis du säger. Och inte nog med det – du behöver också ha denna varför-förklaring beredd i en mängd olika varianter, eftersom alla mottagare är olika och uppfattar det du levererar på olika vis. Därför ska man också alltid ha med i tanken FÖR VEM?

Vi som har hästar som yrke vet att vi alltid leder ut hästar från ridbana/ridhus med den bortre hästen (den längst ifrån utgången) först. Vi vet varför, men för oss är det så självklart att vi ibland kan glömma att berätta varför, för de som inte vet.

Det är bara ett exempel – bland många – på en inarbetad rutin i vår vardag. Vår vardag som är någon annans skola; ridskolan. Denna veckas läxa till mig själv och till er som arbetar på ridskola är att leta efter fler sådana exempel och synliggöra dem både för oss/er själva och på olika vis för olika mottagare!

efter-lektion

Arbetsmaterial, Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Ledstjärnorna på barns vis!

Vi är många ridskolor som arbetar utifrån Ridsportens Ledstjärnor. Alldeles säkert vet många av er att det också finns ledstjärnor på barns vis. Det tycker jag förstås är extra toppen!

Hos oss sitter dessa ”barnstjärnor” inplastade på en vägg precis vid huvudingången till ridskolan – man ser dem vare sig man vill eller inte! Bilderna är fina och lockar till sig åskådare!

Tillsammans med bilderna för ledstjärnorna på barns vis medföljer också, som ni ser när ni klickar på länken ovan, diskussionsunderlag och förslag på användningsområden för varje stjärna.

Vi arbetar aktivt med ledstjärnorna på olika vis, och vi utgår alltid från ”barnstjärnorna”. Förra hösten hade vi under tio veckors tid fokus på en ledstjärna per vecka. Vi pratade då om veckans ledstjärna med varje ridgrupp på respektive nivå – då de skrittade fram/av under sin ridlektion – och vi gav dem små ”uppdrag”. Ett exempel på detta är att när ledstjärnan i fokus var att bekräfta och berömma andra fick eleverna i uppgift att efter ridlektionen ge beröm till den ryttare som ridit framför dem i dagens ridövning. Just den övningen spred väldigt härlig stämning på ridskolan och vi upplever att den fortfarande finns kvar – vi är mycket stolta över att våra elever är så bra på att bekräfta och berömma andra!

Vi har också använt oss en del av verktygslådan trygg i stallet där vi främst arbetat med kompiskorten. Ett värdefullt tips till er som ännu inte provat! I teorilektioner och kurser bygger vi också alltid in kunskap kring ledstjärnorna.

Vi har upplevelsen av att då vi gjort ledstjärnorna mycket synliga i vår verksamhet finns det en god förståelse för inte bara vilka de är utan också vad de innebär – vilket ju faktiskt är det allra viktigaste. Detta och att varje individ som vistas på ridskolan har ett ansvar för att hålla stjärnorna lysande, för egen del och tillsammans med alla andra!

ledstjärnor-3

 

ledstjärnor-15

(Bilderna ovan kommer från länken till barnstjärnorna).

Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Färgglada tyglar.

Dagens pedagogiska tips är färgade tyglar! Färg är ett utmärkt sätt att konkretisera något, tycker jag. Och konkretiseringen vet ni vid det här laget att jag alltid försöker förbättra! De färgglada konor jag införskaffade för ett antal månader sedan används flitigt på ridskolan.

Dessa färgglada tyglar har fyra färgfält. De är inköpta hos Bole.se och heter  faktiskt ”ridskoletygel”. Tidigare fanns de i sortimentet hos de större webridsportbutikerna, och redan för många år sedan tänkte jag att de där ska jag skaffa när jag har en egen ridskola. Sedan försvann de ur de flesta sortiment och jag tappade bort den tanken.

Tills för en tid sedan när jag och en av mina ridlärarkollegor diskuterade om vi skulle sätta tejp på några av ponnyernas tyglar för att hjälpa eleverna att veta var de ska hålla händerna. Då kom tanken på dessa tillbaka till mig och jag sökte på nätet. Hittade dessa och klickade hem!

Instruktionen ”korta tyglarna” är faktiskt inte helt tydlig för alla. Det finns elever som upplever att de kortar tyglarna när de får en kortare ände kvar i handen (och alltså egentligen istället har gjort precis motsatt instruktionen). Det är en viktig tanke – att alla uppfattar instruktioner utifrån sin egen förförståelse! Ibland förtydligar jag instruktionen med att säga ”klättra med händerna framåt på tyglarna” och visar hur mina händer klättrar i luften. Det har hjälpt till en del. Med dessa tyglar kan jag berätta vilket färgfält eleven bör hålla handen på. Mycket konkret, och vi har genast en gemensam utgångspunkt för instruktionens betydelse!

Det är också för många elever svårt att hålla handen kvar kring tygeln – handen glider utan att eleven uppfattar det. Att då kunna se att handen faktiskt bytt färgfält gör det hela mycket konkret.

Nu har jag åtta stycken färska färgglada tyglar som inom kort sitter på mina A- och B- ponnyers träns! Och jag riktigt njuter inombords av tanken på graden av konkretisering som kom till min ridskoleverksamhet i och med dessa 🙂

färgade-tyglar

 

Arbetsmaterial, Pedagogiska tips, Veckans Pyssel

Hästskelett till Halloween och vardag!

Vi går mot kusliga Halloween-tider och den ena läskigheten avlöser den andra. Skelett kan vara en sådan läskighet! Oavsett vad man tycker om Halloween tänker jag att det ju aldrig skadar med lite nya kunskaper om hästens skelett! Därför är veckans pyssel här att tillverka ett eget hästskelett. 

Till detta pyssel behövs:

  • Färgat papper
  • Vitt papper
  • Vita tops
  • Snabbmakaroner
  • Lim
  • Sax
  • Penna
  • En bok eller en bild över hästens skelett

Jag har använt mig av boken ”Hästens Anatomi” utgiven av Svenska Travsportens Centralförbund, som var en av mina kursböcker på ridlärarutbildningarna. Där finns en tydlig bild på hästens skelett.

Topsen används sedan för att ”bygga” skelettet. Lägg ut dem först på pappret innan du limmar fast dem. Titta i boken hur de ska sitta i förhållande till varandra och vilka vinklar som finns. Här kan man vara mer eller mindre avancerad förstås – min skelettuppbyggnad nedan är på ett ganska enkelt vis. Benen fick exempelvis inte fler leder på min bild, och revbenen var alla lika långa. Men det går ju att göra nästan hur avancerat som helst för den som vill!

Huvudet ritade jag av på vitt papper med boken som underlag och klippte sedan ut. Snabbmakaroner blev de sju halskotorna! Om man gör en större variant får man också plats med bröstkotor och ländkotor.

Så här blev det:

skelett

Jag ritade till sist konturerna av hästen runt om det uppbyggda skelettet.

Idén kom från början från ett pyssel jag gjorde med mina egna barn ett annat år, då var det en människokropp i skelettform som tillverkades. Härom dagen tänkte jag – man skulle ju faktiskt kunna göra en häst på samma vis!

Förutom kreativitet som är så härlig, ger denna övning också en hel massa ny kunskap. Nästan hur mycket som helst faktiskt, beroende av hur avancerad man väljer att göra sin bild! Det kan vara en enskild övning i pysselform för ett mindre barn eller en gemensam teorilektion med samtal/genomgång om skelettets uppbyggnad – och alla varianter däremellan.

Jag kommer att lägga fram detta pyssel till höstlovet på ridskolan hos oss – vi kallar det ju HÄSTLOV! Kanske blir du också inspirerad och vill göra detsamma på din ridskola!

Arbetsmaterial, Pedagogiska tips, Veckans Pyssel

Att göra en ridbana!

Här kommer ett tips på en rolig och användbar teoriövning anpassad för små barn. Det är dessutom en uppföljning på det populära ridbanabingo vi haft tidigare.

Till denna övning behövs en ritad ridbana med bokstäver, bilder från ridbanabingot, sax och lim. Senare också lamineringsplast och lamineringsmaskin.

Den första för uppgiften för eleverna är att komma ihåg vilka av bilderna som finns på ridbanan. Sedan ska dessa klippas ut och limmas fast vid rätt bokstav. Därefter lamineras varje bild för att kunna användas till att rita ridvägar (med whiteboardpenna som går att sudda).

Denna övning är både lärorik i många steg, kreativ och konkret!

ridbana1ridbana2

Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Veckans Pyssel

Veckans pyssel!

Vi försöker ofta att bygga in kreativitet i ridskoleverksamheten, på olika vis. Pyssel och skapande är något vi ägnar oss åt i samband med teorimomenten både på ridläger och i ridskoleverksamheten under terminerna.

Jag minns själv från när jag var liten och hästtokig att det näst bästa efter att faktiskt vara med hästar var att skapa något som hade någon form av anknytning till hästar. Den känslan har jag tagit fasta på i och med ”Veckans Pyssel” på min ridskola idag.

Tanken med Veckans Pyssel är att uppmuntra till skapande, gemenskap runt pysselbordet och något att göra i stallet medan man väntar/syskon väntar på att någon ska rida. Tanken är också att det ska göra att man kanske till och med dröjer sig kvar i stallet lite extra, istället för att stressa vidare – en mysig känsla av närvaro helt enkelt. Att skapa något med händerna tillsammans är härligt för både barn och vuxna, och någonting man till och med mår riktigt bra av, tror jag!

Den senaste veckans pyssel har varit att måla hästskor. På bordet i teorirummet står en hink med hästskor, en låda med färger, penslar och pappersfat (att hälla färgen på). En liten instruktion/uppmuntran har lagts ut i sociala medier. Skorna får sedan – efter att de torkat – följa med sina skapare hem. Det har då både inneburit en trevlig och kreativ stund och det innebär ett minne från stallet/något ”hästigt” att ha hemma.

Veckans ”måla hästskor” har blivit stor succé! Många har också uttryckt glädje och tacksamhet över pysselmöjligheterna! Väldigt roligt ❤

På mitt kontor ligger nu en mängd olika fantastiska skapelser på tork, med små namnlappar, redo att följa med sina konstnärer hem. Några ska bli julklappar, har jag hört! 🙂

sko

Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Pedagogiken i praktiken!

tips3

Här är en lista på de saker jag alltid försöker att tänka på när jag planerar ridlektioner och annan verksamhet på ridskolan. Många av punkterna har jag skrivit en hel del om här på bloggen tidigare, detta är en liten sammanfattning.

Den sista punkten är minst lika viktig som de övriga – perspektivtagandet; Hur skulle du som liten ridskoleelev uppfattat och tagit till dig det du nu idag planerar för dina små elever? Att aldrig glömma det lilla ridskolebarnet i dig som inte kunde, ville lära allt, men kanske också var lite ängslig. Sådan var jag och det bär jag alltid med mig.

Ridsporten ska vara till för alla och för att det ska vara möjligt behövs stor kunskap, dels  givetvis inom området häst- och ridkunskap men också verkligen inom området pedagogik. Att vara ridlärare innebär inte bara att själv kunna häst och ridning – du måste också kunna förmedla det pedagogiskt till ett stort antal människor varav ingen är den andra lik – men alla med samma önskan (och rättighet) att få en bra och lärorik upplevelse.

Det brinner jag för!

Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Veckans Övning

Naturbana med hinder.

”Repetition är kunskapens moder” så sa en ung ridelev till mig härom veckan. Ett överraskande citat från en tioåring kan tyckas, men det var något hon hört sin mamma säga många gånger, sade hon till mig. Och visst är det så! Jag upplever att de allra bästa ridövningarna är de som kan följa varandra och bygga på varandra i en naturlig upptrappning/utveckling.

Denna vecka har vi ett sådant upplägg för de flesta av ridskolans ridgrupper här hos oss.

Förra veckans Naturbana har denna vecka uppgraderats med hinder! Övningen är i sig inte ny: Både elever och ponnyer kan banan, vet vägarna. Att ponnyerna också kan vägarna/uppbyggnaden/strukturen är något vi nästan alltid bygger vår verksamhet kring. Vägarna och tempot i banan är väl förankrat hos alla sedan förra veckan. Övningen är inte ny, men upplevelsen blir till viss del ny!

Alla grupper börjar denna övning med att skritta runt banan, liksom förra veckan. Denna vecka allra först vid sidan om hindren. De ser då var hindren står, kommer ihåg (påminns) vad de olika konornas färger betyder (blå = skritt och orange = trav/galopp).

Därefter får de rida banan två och två, fortfarande vid sidan om hindren men nu lägga till trav på de tillåtna sträckorna. Paren är från början planerade som så att en lugnare ponny går före en piggare. De uppmanas att hålla ihop och gärna prata med varandra i paren genom banan. Mellan paren blir det då lite längre avstånd, vilket skapar goda förutsättningar för en lugn start när det kommer till att lägga till hinder.

Då första paret kommer tillbaka till start får de instruktioner om att nu lägga till hinder. I och med att det redan varit ute på banan i de gångarter som ska vara, har de nu bara ett moment att lägga till. Varje par som kommer i mål får samma instruktioner inför sin tredje runda.

Övningen i par med hinder rids sedan några gånger. Som ridlärare observerar jag noga alla par genom banan och kan vid behov/önskan om högre tempo växla tätryttare i paret till den piggare ponnyn först istället inför ny runda om jag ser och bedömer det möjligt.

En övnings uppbyggnad/upptrappning är helt avgörande för utfallet! En övning likt denna kan bli både rörig och väldigt icke-säkerhetsmässig vid fel upplägg, men en helt underbar upplevelse under rätt förutsättningar; noga genomtänkt och väl genomförd. Det är den tanken jag vill ska nå fram i  mina inlägg här på bloggen; Riktig ridundervisning är genomtänkt ur så många aspekter, och det är det du alltid ska kunna känna dig trygg med när du rider på en riktig ridskola! 

De högre grupperna kan sedan som avslutande moment – om det bedöms lämpligt efter dagens förutsättningar – genomföra övningen en och en. Den övriga gruppen placeras då på en ”medellinje” på gräsytan mitt på kartan (mellan volt, träd och dike). En och en skickas iväg till start, med stora mellanrum nog att inte lockas att springa ifatt varandra men ändå med några ekipage åt gången i rörelse på banan.

Feedback från eleverna efter denna övning har varit stora leenden, ”åh” och ”wow”. Några har sagt att det varit ”det bästa de någonsin varit med om”. Och då känns det som att det blev precis så som vi tänkt. Härligt!

naturbanamedhinder

silver