Arbetsmaterial, Pedagogiska tips, Veckans Pyssel

Att göra en ridbana!

Här kommer ett tips på en rolig och användbar teoriövning anpassad för små barn. Det är dessutom en uppföljning på det populära ridbanabingo vi haft tidigare.

Till denna övning behövs en ritad ridbana med bokstäver, bilder från ridbanabingot, sax och lim. Senare också lamineringsplast och lamineringsmaskin.

Den första för uppgiften för eleverna är att komma ihåg vilka av bilderna som finns på ridbanan. Sedan ska dessa klippas ut och limmas fast vid rätt bokstav. Därefter lamineras varje bild för att kunna användas till att rita ridvägar (med whiteboardpenna som går att sudda).

Denna övning är både lärorik i många steg, kreativ och konkret!

ridbana1ridbana2

Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Veckans Pyssel

Veckans pyssel!

Vi försöker ofta att bygga in kreativitet i ridskoleverksamheten, på olika vis. Pyssel och skapande är något vi ägnar oss åt i samband med teorimomenten både på ridläger och i ridskoleverksamheten under terminerna.

Jag minns själv från när jag var liten och hästtokig att det näst bästa efter att faktiskt vara med hästar var att skapa något som hade någon form av anknytning till hästar. Den känslan har jag tagit fasta på i och med ”Veckans Pyssel” på min ridskola idag.

Tanken med Veckans Pyssel är att uppmuntra till skapande, gemenskap runt pysselbordet och något att göra i stallet medan man väntar/syskon väntar på att någon ska rida. Tanken är också att det ska göra att man kanske till och med dröjer sig kvar i stallet lite extra, istället för att stressa vidare – en mysig känsla av närvaro helt enkelt. Att skapa något med händerna tillsammans är härligt för både barn och vuxna, och någonting man till och med mår riktigt bra av, tror jag!

Den senaste veckans pyssel har varit att måla hästskor. På bordet i teorirummet står en hink med hästskor, en låda med färger, penslar och pappersfat (att hälla färgen på). En liten instruktion/uppmuntran har lagts ut i sociala medier. Skorna får sedan – efter att de torkat – följa med sina skapare hem. Det har då både inneburit en trevlig och kreativ stund och det innebär ett minne från stallet/något ”hästigt” att ha hemma.

Veckans ”måla hästskor” har blivit stor succé! Många har också uttryckt glädje och tacksamhet över pysselmöjligheterna! Väldigt roligt ❤

På mitt kontor ligger nu en mängd olika fantastiska skapelser på tork, med små namnlappar, redo att följa med sina konstnärer hem. Några ska bli julklappar, har jag hört! 🙂

sko

Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Pedagogiken i praktiken!

tips3

Här är en lista på de saker jag alltid försöker att tänka på när jag planerar ridlektioner och annan verksamhet på ridskolan. Många av punkterna har jag skrivit en hel del om här på bloggen tidigare, detta är en liten sammanfattning.

Den sista punkten är minst lika viktig som de övriga – perspektivtagandet; Hur skulle du som liten ridskoleelev uppfattat och tagit till dig det du nu idag planerar för dina små elever? Att aldrig glömma det lilla ridskolebarnet i dig som inte kunde, ville lära allt, men kanske också var lite ängslig. Sådan var jag och det bär jag alltid med mig.

Ridsporten ska vara till för alla och för att det ska vara möjligt behövs stor kunskap, dels  givetvis inom området häst- och ridkunskap men också verkligen inom området pedagogik. Att vara ridlärare innebär inte bara att själv kunna häst och ridning – du måste också kunna förmedla det pedagogiskt till ett stort antal människor varav ingen är den andra lik – men alla med samma önskan (och rättighet) att få en bra och lärorik upplevelse.

Det brinner jag för!

Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Veckans Övning

Naturbana med hinder.

”Repetition är kunskapens moder” så sa en ung ridelev till mig härom veckan. Ett överraskande citat från en tioåring kan tyckas, men det var något hon hört sin mamma säga många gånger, sade hon till mig. Och visst är det så! Jag upplever att de allra bästa ridövningarna är de som kan följa varandra och bygga på varandra i en naturlig upptrappning/utveckling.

Denna vecka har vi ett sådant upplägg för de flesta av ridskolans ridgrupper här hos oss.

Förra veckans Naturbana har denna vecka uppgraderats med hinder! Övningen är i sig inte ny: Både elever och ponnyer kan banan, vet vägarna. Att ponnyerna också kan vägarna/uppbyggnaden/strukturen är något vi nästan alltid bygger vår verksamhet kring. Vägarna och tempot i banan är väl förankrat hos alla sedan förra veckan. Övningen är inte ny, men upplevelsen blir till viss del ny!

Alla grupper börjar denna övning med att skritta runt banan, liksom förra veckan. Denna vecka allra först vid sidan om hindren. De ser då var hindren står, kommer ihåg (påminns) vad de olika konornas färger betyder (blå = skritt och orange = trav/galopp).

Därefter får de rida banan två och två, fortfarande vid sidan om hindren men nu lägga till trav på de tillåtna sträckorna. Paren är från början planerade som så att en lugnare ponny går före en piggare. De uppmanas att hålla ihop och gärna prata med varandra i paren genom banan. Mellan paren blir det då lite längre avstånd, vilket skapar goda förutsättningar för en lugn start när det kommer till att lägga till hinder.

Då första paret kommer tillbaka till start får de instruktioner om att nu lägga till hinder. I och med att det redan varit ute på banan i de gångarter som ska vara, har de nu bara ett moment att lägga till. Varje par som kommer i mål får samma instruktioner inför sin tredje runda.

Övningen i par med hinder rids sedan några gånger. Som ridlärare observerar jag noga alla par genom banan och kan vid behov/önskan om högre tempo växla tätryttare i paret till den piggare ponnyn först istället inför ny runda om jag ser och bedömer det möjligt.

En övnings uppbyggnad/upptrappning är helt avgörande för utfallet! En övning likt denna kan bli både rörig och väldigt icke-säkerhetsmässig vid fel upplägg, men en helt underbar upplevelse under rätt förutsättningar; noga genomtänkt och väl genomförd. Det är den tanken jag vill ska nå fram i  mina inlägg här på bloggen; Riktig ridundervisning är genomtänkt ur så många aspekter, och det är det du alltid ska kunna känna dig trygg med när du rider på en riktig ridskola! 

De högre grupperna kan sedan som avslutande moment – om det bedöms lämpligt efter dagens förutsättningar – genomföra övningen en och en. Den övriga gruppen placeras då på en ”medellinje” på gräsytan mitt på kartan (mellan volt, träd och dike). En och en skickas iväg till start, med stora mellanrum nog att inte lockas att springa ifatt varandra men ändå med några ekipage åt gången i rörelse på banan.

Feedback från eleverna efter denna övning har varit stora leenden, ”åh” och ”wow”. Några har sagt att det varit ”det bästa de någonsin varit med om”. Och då känns det som att det blev precis så som vi tänkt. Härligt!

naturbanamedhinder

silver

Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Tankar om hästar, Veckans Övning

Naturbana

… eller ”när konorna gick ut på äventyr”!

Vi rider alltid utomhus hos oss, av den enkla anledningen att vi inte har något ridhus. Oftast rider vi på ridbana, men ända sedan vi startade ridskolan för elva år sedan har vi haft minst en lektionsvecka per termin avsatt för uteritter med ridgrupperna.

Vi har ibland ridit ut på vanlig tur och vi har ibland ridit i en stor gräshage både på volter och i kuperad terräng. För både häst och ryttare är det otroligt nyttigt och bra med omväxlande ridunderlag och ridmiljö.

Vi tycker att det är jätteviktigt att våra elever redan från tidig ålder lär sig att rida ute, att anpassa tempo efter underlag, att lära sig både följa och stödja hästen i olika typer av terräng – och det kanske allra viktigaste – att VÅGA rida utanför ridbanan (ridhuset).

För våra ponnyer innebär det dels ett omväxlande och roligt inslag i arbetsbeskrivningen, och det innebär träning av både styrka, kondition och uppmärksamhet. Alla våra ponnyer följer med på uteridningen, därför att vi valt att ha ponnyer som fungerar på alla vis. En del blir lite piggare ute, kanske lite ”tittiga” .. eller hungriga! Allt detta ingår i ryttarens utbildning! Viktigt är dock att det sker under kontrollerade former med ett sunt säkerhetstänk – för att alla inblandade ska få ut så mycket positivt som möjligt av situationen.

Våra uteridningtillfällen har alltid varit mycket uppskattade!

I praktiken har vi alltså tillämpat begreppet ”naturbana” redan innan det fanns. Därför känns det lite extra fint att det nu faktiskt finns och att det har blivit ett helt koncept.

Peder Fredricson har tillsammans med Agria tagit fram en metod som kallas Agria Naturbana. Det är faktiskt mer än bara en metod, det är en hel träningsfilosofi  för utbildning av glada hållbara (tävlings)hästar.

”Det är en önskan att inspirera alla ryttare, oavsett inriktning, ålder eller utbildningsståndpunkt, till att börja träna och utbilda sin häst i skog och mark, likväl som på ridbanan. Idag är det tyvärr alltför vanligt att hästar bara rids i ridhus och på ridbana och en del av syftet med det här utbildningsprojektet är att förmedla klassisk utbildning i skog och mark till nästa generations ryttare”.  (Läs mer här!)

Kortfattat menas alltså att uteridning inte bara behöver betyda att gå på tur. Uteridning kan användas enligt samma koncept som ridbaneridning och det är något vi också både förespråkar och tillämpar! Vår fantastiska stora gräshage ligger precis intill sjön, den har både platt och kuperad terräng och innehåller mängder av möjligheter. Där håller vi till med vår naturbana!

Här kommer vårt bidrag!

Blå konor = skritt. Orange konor = trav (eller galopp på högre nivå). De olikfärgade konorna är fantastiska pedagogiska redskap!

n4n1n8naturbanan7n2n3n11n9n10n6n12

 

Arbetsmaterial, Pedagogiska tips

Levande teori med leksakshästar!

Ett jättebra tips är att använda verklighetstrogna leksakshästar i teoriundervisningen! De fina Schleich-hästarna är ju fantastiska! Jag har (på nåder) fått låna åtta stycken av min dotters hästar för att prata om olika hästfärger på ridskolan. Jag har då också passat på att konkretisera de viktiga orden FLOCK – FLYKT – FODER med hjälp av dessa i små scener där jag spelat upp rangordning, beteenden och sinnen.

Ju fler sinnen vi stimulerar vid undervisning, desto större chans finns att våra elever lär sig det vi önskar att de ska lära sig. Eftersom alla är olika och det finns många olika sätt att lära in, är vår utmaning som lärare att skapa lärtillfällen där så många som möjligt ges möjlighet att fånga upp den kunskap vi vill förmedla – på det vis som passar dem bäst!

Dessa leksakshästar kommer jag definitivt att fortsätta bygga många av mina teorilektioner kring. Men jag tror att jag måste köpa mig (ridskolan) en egen flock 🙂

leksakshästar

Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips

Mot framtidens ridskola!

Livet med den egna ridskolan i hektiska maj har gjort att det blivit lite öde här på bloggen. Det har blivit mer av det praktiska och mindre av det teoretiska så att säga. Så är det ibland! Idag lägger jag in en ”artikel” eller något liknande som jag skrev för en tid sedan men som inte hamnade någon annanstans är just bara här. Den kan fungera som en liten sammanfattning av en hel del jag tidigare skrivit om.


artikel1

artikel2

Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Att ta sig från stallet till ridbanan.

För att kunna delta i ridlektion behöver man på ett säkert sätt kunna ta sin häst från stallet och till platsen där ridlektionen ska bedrivas, här kallat ridbanan. Detta är något man ansvarar för själv om hästen inte redan finns på ridbanan på lektionen innan. Det finns en hel del saker att tänka på. De regler och rutiner som finns är till för att detta ska ske på ett för både hästar och människor säkert sätt. Det är därför viktigt att följa dessa regler.

Detta inlägg fungerar som en liten instruktion till dig förälder som ska hjälpa ditt barn vid ridning på ridskolan! Det fungerar givetvis också som inspiration till den som arbetar med just denna uppgift på ridskolan.

När en ridgrupp tillsammans ska lämna stallet är det mycket viktigt att hela gruppen går ut tillsammans. Hästar är flockdjur och kan bli oroliga vid rörelser och förflyttningar runt om sig. Om någon i detta är mitt i att fortfarande förbereda sin häst för ridlektion kan det bli otäckt och farligt.

Se alltid till att komma i god tid inför din ridlektion. Att sköta sadla och tränsa hästen kan du läsa mer om när du klickar på länkarna i orden. Det är också något du lär dig allra bäst genom att praktisera det. Senast fem minuter innan lektionsstart ska ridgruppens hästar och elever vara klara. Att gå med hästar i grupp ut från ett stall innebär alltid att den hästen som är längst bort från utgången går först. Detta för att den inte ska bli lämnad sist, känna sig orolig, vilja springa ifatt flocken och då har längst väg att springa.

Någon ur gruppen (eller ridläraren om det är dagens första grupp) ställer frågan:

Är det någon som INTE är klar?

Om ingen svarar på frågan betyder det att alla är klara. Om någon inte är klar måste den säga till. På det vis frågan är ställd är tanken att den/de som inte är klara tydligt ska höras. (Jämfört med om frågan var omvänt ställd och alla som var klara ropade JAA medan den som inte var klar inte skulle höras alls).

Olika stall ser olika ut och i vårt stall har vi två gångar. För ryttare bekanta med just vår ridskola kommer här den ordning vi skulle gå i om precis alla hästar skulle gå ut till lektion samtidigt:

Twain, Concorde, Jarrod, Valentino, Julle, Rednex, Heiress, Jolly, Surprize, Judith, Silver, Ciwun, Tussilago, Tanja, Gnista, Kyrie.

Judith som då blir den första från den andra stallgången av två, börjar då gå så att hon kommer i lämplig tid och avstånd till den sista hästen från den första gången.

Håll kontakt med varandra i gruppen och ha överblick. Här måste de vuxna hjälpa till och vara ansvariga. Till varje barn som hanterar en häst medföljer alltid en vuxen.

När man leder en häst i ett led bland andra hästar är det mycket viktigt att hålla avstånd. Det är alltid viktigt att hålla säkra avstånd. Vi kallar avståndet mellan hästarna ”en hästlängd”. För små barn brukar vi ibland säga ”en osynlig häst”. Överblick framåt över gruppen är också mycket viktigt och här har den vuxne också ett stort ansvar.

När gruppen är ute men ännu inte fått komma in på ridbanan är det väldigt viktigt att stå stilla och att hålla sin plats kvar i ledet. Du kan inte gå ur ledet och gå små ärenden med din häst. Det skapar (åter igen) oreda i flocken och kan till och med resultera i farliga händelser.

Innan den nya gruppen får gå in på banan (vare sig du kommer med häst eller utan) måste ridläraren ha gett signal för att det är tillåtet. Ridläraren måste se till att den tidigare gruppen är avslutad och att de tidigare ryttarna är avsuttna. Detta hör också till den så viktiga säkerheten.

När den nya gruppen kommer in går de nya hästarna fortsatt på led längs med fyrkantspåret bakom den grupp som redan står på plats. Ha nu överblick både på det led du går i samt den grupp som redan står på ridbanan. Troligtvis är det så att några hästar ur den tidigare ridgruppen har lämnat sina platser och nu står på ett annat led för att gå ut från ridbanan. Den första hästen i ledet du går på på väg in tar den lediga platsen längst bort från grinden. Den andra hästen tar den näst bortersta lediga platsen och så vidare. Den sista hästen i det led som kommer in tar den sista lediga platsen, närmast grinden.

Det som sedan ska ske kan du läsa mer om här. Ett annat inlägg för hur du på ett säkert sätt tar dig i motsatt riktning – från ridbanan till stallet är också under konstruktion.

Kanske tycker du att det verkar krångligt och svårt, mycket att tänka på och att lära. Vi vet att det kan kännas så! Därför är vi som arbetar på ridskolan väldigt glada över att du har läst detta inlägg! Vi påminner dig sedan i verkligheten där ute bland hästarna, inte för att vi vill verka tjatiga utan för att kunskap är en färskvara som ständigt måste hållas aktuell. Vi vill alltid dig, ditt barn och våra hästars allra bästa!

ta-sig-till-ridbanan

Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Att hjälpa sitt barn på ridskolan!

Det är vanligt att man som förälder förväntas vara med och hjälpa sitt barn när barnet börjar rida. Om man själv inte alls är hästvan kanske man till och med drar sig för att låta sitt barn börja rida just på grund av det. Detta inlägg fungerar som en liten instruktion till dig förälder som ska hjälpa ditt barn vid ridning på ridskolan! Det fungerar givetvis också som inspiration till den som arbetar med just denna uppgift på ridskolan.

Låt oss anta att hästarna nu redan står på plats på ridbanan och ridläraren kallar in nästa ridgrupp – ditt barns ridgrupp. I detta läge är det väldigt viktigt att du iakttar de rutiner som finns kring det som ska ske. Hästar känner sig trygga med struktur och ordning och att saker följer det mönster de brukar. Hästar som arbetar på ridskola är vana vid att stå på en särskild plats då lektionerna börjar och slutar. Det kallas medellinjen. Ridskolehästar är också vana vid att där sker ryttarbyten då och då.

När du och ditt barn vet vilken häst ni ska samarbeta med för dagen går ni lugnt fram till den. Att röra sig lugnt och samlat kring hästar gör att de känner sig trygga. Även om du är nervös eller orolig själv (det är ju faktiskt helt okej att vara det!), försök att ta kontroll över ditt kroppsspråk så att du inte utstrålar stress.

Börja med att prata med hästen och att klappa den! Både du och ditt barn behöver bekanta er med er nya kompis. Hästen är inte ett redskap, hästen är en vän!

Innan du gör några ansatser till att lyfta upp ditt barn på hästens rygg eller liknande, invänta ridlärarens instruktioner. På en välorganiserad ridskola ser ridläraren över gruppen då alla ekipage för lektionen är på plats och står stilla. Därefter ger ridläraren instruktionen ”förbered uppsittning”. Det betyder att du ska känna på sadelgjorden (”skärpet runt hästens mage”) att den sitter fast men inte för hårt. Du ska också se till att stigbyglarna (de ryttaren sedan har fötterna i) är nere. Vill du förbereda ännu mer kan du mäta barnets arm med längden på stiglädret. Det gör att längden blir ungefär rätt för benen när barnet sedan sitter till häst. Mer om uppsittningens olika delar kan du läsa här!

Nästa instruktion från ridläraren är ”varsågod att sitta upp”. Först då är det tillåtet att låta barnet sitta upp på hästen. Denna instruktion kan också komma i direkt följd på den förra instruktionen och det betyder i sådant fall att när du förberett uppsittning får ditt barn sitta upp. Ridläraren går under tiden till varje ekipage och gör en så kallad ”säkerhetskontroll”; känner på sadelgjorden, kontrollerar stigläderlängden, hjälper eventuellt barnet med tygelfattningen etc. Ibland är det så att du själv har lärt dig något för länge sedan och att du har viss kunskap om hur det ska vara. Då är det viktigt att du tänker på att vägen till det slutliga målet ser lite olika ut beroende av elevens ålder och nivå, och att ridläraren har kunskap om ordningsföljden för inlärning av varje specifikt moment. Läs gärna detta inlägg om delar och helhet för ökad förståelse kring just det!

När det är dags för lektionen att starta – dags för hästarna att sättas i rörelse – berättar ridläraren när det är tid att sätta igång varje ekipage. Ofta har hästarna en speciell ordning där de fungerar bäst och denna vet ridläraren. Invänta även här instruktioner. Gå inte onödiga kringelikrokar utan tänk korta, raka vägar fram till det led som bildas. Håll i hästens tygel en bit under hästens huvud om inget annat anges.

Hästarna i ett led ska gå med jämna avstånd. Inte för nära och inte för långt ifrån varandra. Det bästa avståndet kallas ”en hästlängd”, ibland kallar vi det ”en osynlig häst” för barnens förståelse. Detta avstånd är viktigt att eftersträva för att lektionen ska få ett bra flyt. Som förälder till ett barn som just börjar rida är detta din allra viktigaste uppgift! Barnet har mycket att tänka på och kan inte alltid ha uppsikt och bedömning över just avståndet till framförvarande häst.

På ridskolan är du och ditt barn ett team som förväntas samarbeta för att lösa de uppgifter ni får. Förmedla på allra bästa sätt detta till ditt barn! Utgå åter igen från att hästen är er vän och om något händer som ni inte har räknat med så är den mest troliga anledningen att ni har gett hästen felaktiga förutsättningar. Försök att behålla denna positiva syn på hästen – alltid! Om det uppstår problem, tänk att du och ditt barn tillsammans jobbar på en lösning. Givetvis med ridlärarens hjälp!

Det är viktigt att du och ditt barn har en bra kommunikation, men ni får inte prata med varandra för mycket och för högt. Ridläraren ger instruktioner och ibland kan du som förälder behöva hjälpa ditt barn att tolka dem. Du ska inte undervisa ditt barn! Ibland är barn väldigt ivriga att göra uppgifter utan hjälp. Det är en inställning som är positiv och som uppmuntras i ridningen, men om du allt för tidigt överlåter åt ditt barn det ni borde utfört som ett team kan det inte bara störa ridlektionens flyt utan det kan också bli direkt farligt. Kolla av med ridläraren när/om det skulle gå bra att överlåta mer ansvar på barnet. Omvänt gäller också att du inte bör hjälpa ditt barn för mycket när barnet är i ett utvecklingssteg redo att ta över mer ansvar. Det är en balansgång och det kan också bero på dagsformen både hos barn, häst (och kanske även förälder!).

Om ditt barn behöver ändra på något, exempelvis längden på ett stigläder eller ta av sig en jacka – påkalla ridlärarens uppmärksamhet och berätta ditt ärende. Du får inte stanna med hästen var som helst. Även detta har en särskild rutin. Själv skulle du nog inte heller stanna bilen mitt i vägen för att ta av dig din jacka!

Slutligen; Om du inte uppfattar vad som sades, vad som skulle göras eller hur det skulle gå till – avvakta hellre än agera i ovisshet – och VÅGA FRÅGA!

Många ridskolor anordnar föräldrakurser där nybörjarföräldrar får möjlighet att lära sig om hästens beteende, att förbereda hästen för ridning samt hur man förväntas agera kring sitt barn när det sitter till häst. Anmäl dig till en sådan kurs om du har möjlighet! Och fortsätt gärna att kika in här då och då framöver förstås 🙂

Lycka till på ridskolan tillsammans med ditt barn!

tips

Arbetsmaterial, Pedagogiska tips

Vad får hästar äta?

Något som jag ofta försöker att tänka till kring och att utveckla, är teorimaterialet för de allra yngsta ridskoleeleverna. Min grundtanke är att små barn är mycket kompetenta och intresserade av att lära, och att man kan presentera ganska svåra saker även för mycket små barn om man bara gör det på för dem lämpliga vis! Och det är ju där någonstans som ämnet pedagogik (läran om utbildning) glider över på ämnet didaktik (läran om metoder för undervisning) – som också ligger mig mycket varmt om hjärtat!

Här har jag gjort ett teorimaterial om foder på små barns vis. Jag kallar det ”Vad får hästar äta?”. Den allra första foderläran tänker jag handlar om att faktiskt veta vad hästar äter och inte äter, en sorts avgränsning från vad barnen själva äter. Notera att på det papper barnen får finns i varje ruta en rad med små gubbar med olika miner.

foder1

Jag har till övningen också förberett varje sak i verklig form (konkretisering!) och jag har också förberett större varianter av dessa gubbar.

foder

Sedan går vi tillsammans igenom sak för sak på pappret. Barnen har varsitt papper framför sig och berättar för mig vad de ser. Jag tar då upp samma sak i verklig form. Vi pratar om vad det är och om hästar får äta det. Sedan lägger jag den verkliga saken bredvid rätt gubbe och barnen ringar in rätt gubbe på sitt eget papper.

foder2

  • Den röda gubben betyder: Detta får hästar inte äta!
  • Den gula gubben betyder: Detta får vissa hästar äta och andra inte. Här kommer vi in på känsliga magar och fång. På lagom nivå.
  • Den gröna gubben: Detta får hästar äta!

Vi tittar sedan på de verkliga sakerna och hos vilken gubbe de ligger. Ofta har barnen något mer att säga eller kanske fråga, och då pratar vi om det. Barnen får efter övningen ta med sig sitt papper hem!

Jag upplever att detta är en väldigt bra övning som innehåller en hel del olika metoder, färger och konkreta föremål som likadana återfinns i bildform på pappret. Jag provade övningen på mina egna döttrar (snart 4 och nyss fyllda 8 år) innan jag gjorde den på ridskolan och fick ett hum om hur mina elever skulle komma att ta sig an uppgiften 🙂 Och det visade sig stämma bra!