Böcker, Ridskoleliv, Tankar om hästar

Bokrecension: Häst är bäst.

Jag gillar böcker i allmänhet och pedagogik- och hästböcker i synnerhet och därför kommer då och då här på bloggen bokrecensioner av böcker jag använt mig av i ridskoleverksamheten, böcker jag använt mig av i mina studier och böcker jag läst för mina egna barn!

Jag har tidigare recenserat Lullan och hästarna och LEKTIONSIDÉER – För undervisning av ryttare med handikapp och i barnverksamheten. Här kommer nu ytterligare en recension; Idag om boken Häst är bäst. En barnfaktabok om hästar. Av Anne Adre-Isaksson och Lena Karlsson, från Kikkuli Förlag.

bok2

Häst är bäst utstrålar värme och kärlek till hästar. Det är också ”verklighetens” hästliv som beskrivs, hästarna är lurviga och det är alla årstider på bilderna. Precis så som det ju är i det riktiga hästlivet! Det är vardagen som skildras i boken och dessutom ofta ur en ridskoleelevs perspektiv – jag gillar det!

När jag bläddrar i den här boken minns jag så tydligt hur det var – hur jag var när jag var en liten ponnytjej – att vara nyförälskad i hästarna och i den där helt nya världen som just hade öppnat sig. Man ville veta allt. Precis allt!

Häst är bäst har en stor – och korrekt – bredd i ämnet hästkunskap; hästens historia, hästens språk, skötsel, utrustning, hästens delar, hur ett föl föds och växer upp. En mängd fakta som den vetgirige nyfrälste hästälskaren längtar efter att få veta! Och bäst av allt, tycker jag, är att det ofta står om lyckan och glädjen över att få vara med hästar och att få möjlighet att skapa relationer med dessa fantastiska djur. Hur detta framställs – inte som en rättighet utan som en gåva – ja det är det allra bästa med den här boken!

bok4

I boken är det mest islandshästar på bild från den ridskola som presenteras, och kanske kan det uppstå lite oklarheter för den ovane som ser på bilderna och sedan jämför med sin egen ridskola. På de flesta ridskolor finns inte islandshästar. Jag tycker verkligen om att det är något annorlunda än bruna storhästar som gestaltasabsolut! För så ser ju verkligen livet ut hos oss med våra lurviga ponnyer i alla kulörer. Men just islandshästar har exempelvis en något annorlunda utrustning vilket kanske kan göra någon läsare förvirrad vid just bilden av hästens utrustning, med då islandshästutrustning.

Vissa bilder är inte helt inom rutan, ibland är ett öra eller en hov utanför bild vilket nog inte bekommer någon läsare alls utom just mitt aningen perfektionistiska öga.

Jag tittade inte på bokens utgivningsår när jag började läsa, men insåg ganska snart att jag ville veta det. Boken kändes som om den kunde varit skriven ”på min tid” – alltså någon gång kring 1990 när jag hade precis de här nästan religiösa första-upplevelserna av hästlivet. Jag blev faktiskt riktigt förvånad att det stod 2015 som år! Men samtidigt blev jag glad, eftersom det ju visar att denna lyckokänsla och denna härliga vetgirighet kring hästar fortfarande i allra högsta grad lever kvar!

Ofta hör man annars att dagens barn inte har den tiden eller det engagemanget i stallet så som man hade förr. Jag har alltid hävdat att dessa genuint hästintresserade barn fortfarande finns – det finns ju massor av dem hos mig på min ponnyridskola – och här är deras bok!

bok1

Boken avslutas med några sidor hästigt pyssel! Det tog vi oss genast an förstås – vi har målat hästskor så det har stått härliga till på ridskolan här hemma! Den inspirationen blev ett veckans pyssel och det tackar vi för! Det finns dessutom ännu mer jag gärna skulle sätta pysselhänderna i! Det kommer jag nog att göra framöver ska ni få se 🙂

Häst är bäst passar nog allra bäst den unga nyförälskade ridskoleeleven – tillsammans då med den nyblivna ”ponnyföräldern” – här kan ni lära er mycket tillsammans och många av era frågor kan få svar!

bok5


På bilderna syns: mina egna barn och tre av mina ridskoleponnyer, på gruppbilderna från vänster: Melker/Concorde, Maja/Julle och Alma/Rednex.

Ridskoleliv

Ridborgarmärkesdags!

Ridborgarmärket är ett lysande exempel på en positiv förändring i ridsporten, tycker jag! Förr var det riktigt svårt att ta Ridborgarmärket, det är ni säkert många som minns. Man skulle rida två varv i varje gångart, i både höger och vänster varv. Tänk två varv på fyrkantspåret i galopp åt båda håll! Om det hade varit så idag hade det inte varit många på vår ridskola som hade kunnat ta det.

Nu har man tänkt om, och tänk så himla bra! Nu innebär Ridborgarmärket att man ska kunna rida ett och ett halvt varv på fyrkantspåret i valfri/a gångart/er. Detta gör att ALLA elever på vår ridskola kan ta märket! Till och med de allra yngsta, eftersom våra ponnyer är tränade att ”gå fot”. Ledare får alltså finnas vid hästen men utan att inverka. Snart genomför vi årets Ridborgarmärkestagning här hos oss!

Inkluderande aktiviteter gillar vi! Mer om Ridborgarmärket kan du läsa hos Svenska Ridsportförbundet.

ridborgarmärket20172

Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Veckans Pyssel

Veckans pyssel!

Vi försöker ofta att bygga in kreativitet i ridskoleverksamheten, på olika vis. Pyssel och skapande är något vi ägnar oss åt i samband med teorimomenten både på ridläger och i ridskoleverksamheten under terminerna.

Jag minns själv från när jag var liten och hästtokig att det näst bästa efter att faktiskt vara med hästar var att skapa något som hade någon form av anknytning till hästar. Den känslan har jag tagit fasta på i och med ”Veckans Pyssel” på min ridskola idag.

Tanken med Veckans Pyssel är att uppmuntra till skapande, gemenskap runt pysselbordet och något att göra i stallet medan man väntar/syskon väntar på att någon ska rida. Tanken är också att det ska göra att man kanske till och med dröjer sig kvar i stallet lite extra, istället för att stressa vidare – en mysig känsla av närvaro helt enkelt. Att skapa något med händerna tillsammans är härligt för både barn och vuxna, och någonting man till och med mår riktigt bra av, tror jag!

Den senaste veckans pyssel har varit att måla hästskor. På bordet i teorirummet står en hink med hästskor, en låda med färger, penslar och pappersfat (att hälla färgen på). En liten instruktion/uppmuntran har lagts ut i sociala medier. Skorna får sedan – efter att de torkat – följa med sina skapare hem. Det har då både inneburit en trevlig och kreativ stund och det innebär ett minne från stallet/något ”hästigt” att ha hemma.

Veckans ”måla hästskor” har blivit stor succé! Många har också uttryckt glädje och tacksamhet över pysselmöjligheterna! Väldigt roligt ❤

På mitt kontor ligger nu en mängd olika fantastiska skapelser på tork, med små namnlappar, redo att följa med sina konstnärer hem. Några ska bli julklappar, har jag hört! 🙂

sko

Böcker, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv, Veckans Övning

Bokrecension: LEKTIONSIDÉER.

Jag har fått den stora äran att vara bokrecensent för Kikkuli Förlag & Bokhandel Hos detta förlag finns både hästböcker, böcker med inriktning pedagogik/funktionsvarianter, handböcker och böcker om viktiga ämnen så som mobbing, sorg och utanförskap. För både små och stora! Faktiskt precis allt inom mina intresseområden, så ni anar säkert hur glad jag är över detta uppdrag!

Min första recension var om barnboken Lullan och hästarna. Min andra recension blir om boken ”LEKTIONSIDÉER – För undervisning av ryttare med handikapp och i barnverksamheten” av Lena Johansson, och den kommer här.

lektion3

Det var nog den av böckerna jag blev allra gladast över att få i mitt bokpaket att recensera. Jag äger flera olika böcker i ämnet ridlektionsidéer – man kan helt enkelt aldrig få för många! Liksom man aldrig kan få nog av lektionsidéer. Men denna bok hade jag faktiskt inte sedan förut!

Författaren skriver i boken inledningsvis att alla ridinstruktörer (numera är yrkestiteln ridlärare) säkert någon gång har drabbats av idétorka när det kommer till lektionsidéer och ridövningar. Och JA visst är det så! Ibland flödar inspirationen härligt fritt, medan man ibland inte ens tycks kunna komma på ett nytt sätt att lägga bommar! Det är ganska frustrerande! Det är då man verkligen behöver böcker som denna! Författarens förhoppning med boken är att den blir en idéklick som hjälper till att få större variation på läsarens ridlektioner.

Boken är inriktad mot elever med handikapp och/eller barngrupper och därför inleds den med några sidor ”att tänka på” vid undervisning av främst handikappade elever. Jag tänker att det mesta av det som beskrivs där gäller vid all typ av ridning på ridskola – det är alltid bra att tänka till lite extra, ni vet; sätta ord på det självklara (ständigt återkommande här på bloggen) – för alla!

Något jag tycker särskilt mycket om med boken är att den tar upp ämnet ”teori” och ”teorilektioner” på ett så positivt sätt. Det finns också beskrivet en mängd förslag på ämnen för praktiska teorilektioner. Jag tycker om att blanda teori med praktik, och liksom beskrivet i boken tycker jag att teori är kul! Jag tror att man ibland tänker lite för ”svårt” när man planerar teoriundervisning; istället för att faktiskt ta ett ”lätt” ämne och att befästa det på djupet. Ofta är det ju faktiskt så att man behöver öva någonting väldigt många gånger för att det ska vara befäst – i teori precis som i ridning. Jag fick en hel del uppslag till just den tanken i bokens teorikapitel!

Beskrivningen under rubriken DRESSYR – SKOLRIDNING är min favoritdel i boken. Där beskrivs ganska precis de arbetssätt vi jobbar efter på vår ridskola, allt ifrån att ”gå vägen” med eleverna istället för att endast beskriva den muntligt (vi jobbar ofta med konkretisering/rita ridvägar i sanden), att märka konornas toppar med olika färger (vi har olikfärgade konor) och att komplettera varje bokstav på ridbanan med en bild (se vårt ”ridbanabingo”).

En helt ny sak jag lärde mig av att läsa denna bok var möjligheten att använda sagor  att göra rörelser till vid ridlektionerna. Jag har provat mycket i min egen ridundervisning och jag är ganska kreativ, men just detta har jag faktiskt aldrig provat. Det är däremot definitivt något jag kommer att prova i mina grupper med de allra yngsta! Perfekt nu till den kallare årstiden på en ridskola utan ridhus!

LEKTIONSIDÉER avslutas – så som utlovat – med en mängd banskisser och förslag på övningar. Dessa tar jag mycket tacksamt emot! En hel del av dem har jag – som författaren också skriver inledningsvis – redan provat, medan andra är helt nya. Veckans pågående övning på vår ridskola är faktiskt tre av bokens banskisser kombinerade (och något anpassade): bomövningar på böjt spår.

Sedan är jag ju lite petig av mig, så några saker skulle jag kunna tänka mig att ändra på:

Att ”inte säga inte” är ett vedertaget uttryck. Det sägs att vår hjärna har svårt att uppfatta ordet ”inte” och att resultatet av en mening framställd i ”inte-form” blir att det man då inte ville skulle ske, blir det som faktiskt sker… Jag ser lite för många ”inte” i boken för att jag ska vara helt nöjd. Att rida på en volt tänker jag kan förklaras på många olika sätt, men att varianten ”följ inte fyrkanten” hör till de jag skulle välja bort. En sida innehåller bilder med olika bildval – en rolig övning i sig – men att fråga eleverna ”vilka skor får man inte rida i” skulle jag också vilja ställa på omvänt vis så att krysset då hamnade  vid den positiva formen; ”vilka skor får man rida i”.

Överlag tycker jag att denna bok är trevligt utformad, idérik och stimulerande för mig som ridlärare och ansvarig lektionsplanerare på ridskolan. Den är fylld med många kloka råd och tankar. Jag kommer absolut att läsa och använda den många gånger om!

lektion2

Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv, Veckans Övning

Lektionsplanering.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om vad man bör ha i åtanke då man gör ett Lektions-PM. I detta inlägg ska jag beskriva hur vi praktiskt arbetar med detta på vår ridskola.

På en ridskola med många lektioner och flera olika ridlärare är det extra viktigt att det finns en enhetlig basplanering som gäller för samtliga lektioner. För personalens skull, för elevernas skull, och för hästarnas skull. Detta lyfte även Bo Tibblin vid Ridlärardagarna på Strömsholm i början av mars där jag, två av mina ridlärarkollegor och många av landets alla ridlärare hade samlats. Denna planering bör göras av en person som har till uppgift att ha ett övergripande ansvar. På vår ridskola är denna person jag.

Vår ”lektionsvecka” börjar med lördag och slutar med torsdag (fredag ingen ridverksamhet). Varje termin har en terminsplan som sedan varje lektionsvecka planeras efter. På fredagar gör jag ett utkast till lektionsplanering utifrån det tema som jag tidigare satt som veckans övning på terminsplanen.

Under helgen har jag sedan själv ett antal lektioner på olika nivåer, allt ifrån de allra yngsta eleverna i Hästis till den grupp som på vår ridskola är den på högst nivå – Märke 5. Under helgen arbetar jag efter min egen planering och korrigerar den vid behov. Ibland kan jag göra helt enligt plan, ibland behöver jag tänka om mitt under arbetets gång – det är det oftast inte någon som märker!

På måndag morgon ser jag åter igen över min lektionsplanering, skriver om den om det är så att jag i det praktiska genomförandet ändrat något utifrån min första plan. Därefter mailar jag ut den till mina anställda ridlärarkollegor, eftersom det är de som har de flesta av vardagskvällarnas lektioner. Måndag förmiddag har vi alltid ett ”måndagsmöte” där vi kollar av lektionsplaneringen, ponnyerna och allt annat vi behöver stämma av med varandra. Varje ridlärare får gärna lägga sin personliga ”touch” på lektionsplanen men det är viktigt att basen bibehålls. Vi har sedan under hela veckan frågan ”öppen” kring veckans lektionsplan, genomför den enhetligt på basnivå men på eget personligt vis.

På det viset tror jag att vi bidrar till att rama in verksamheten både för oss själva, våra elever och våra hästar. Ni har dessutom läst det här för; Planering, genomförande och dokumentation är det som ramar in verksamheten. Nu får ni ta del av dokumentationen!

Ett lektions-PM har en viss struktur, så som ni har kunnat läsa i tidigare inlägg. När man arbetat ett tag med detta är det oftast så att man finner ett eget sätt att skriva sina lektions-PM så att det ändå framgår hur lektionen ska bedrivas. Jag och mina ridlärarkollegor har en mycket god samsyn hur lektioner allmänt bedrivs, så därför ”räcker” det att jag nu skriver våra lektions-PM på detta kortfattade vis. Vi har en gemensam förståelse för lektionernas inledning, genomförande och avslutning och därför behöver jag endast – då jag skriver – fokusera på vad som är viktigt på respektive nivå.

Att hålla ridlektioner är ju så mycket mer än att ”bara gå ut och göra”. Vi lägger ned mycket tid och engagemang på vår lektionsplanering, för att det ska bli så bra som möjligt för alla!

Här bjuder jag på ett av dessa lektions-PM, vecka 38-39 – tema dressyr; övergångar och tempoväxlingar. Håll till godo 🙂

 

v1v2v3vecka3039

Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Pedagogiken i praktiken!

tips3

Här är en lista på de saker jag alltid försöker att tänka på när jag planerar ridlektioner och annan verksamhet på ridskolan. Många av punkterna har jag skrivit en hel del om här på bloggen tidigare, detta är en liten sammanfattning.

Den sista punkten är minst lika viktig som de övriga – perspektivtagandet; Hur skulle du som liten ridskoleelev uppfattat och tagit till dig det du nu idag planerar för dina små elever? Att aldrig glömma det lilla ridskolebarnet i dig som inte kunde, ville lära allt, men kanske också var lite ängslig. Sådan var jag och det bär jag alltid med mig.

Ridsporten ska vara till för alla och för att det ska vara möjligt behövs stor kunskap, dels  givetvis inom området häst- och ridkunskap men också verkligen inom området pedagogik. Att vara ridlärare innebär inte bara att själv kunna häst och ridning – du måste också kunna förmedla det pedagogiskt till ett stort antal människor varav ingen är den andra lik – men alla med samma önskan (och rättighet) att få en bra och lärorik upplevelse.

Det brinner jag för!

Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Veckans Övning

Naturbana med hinder.

”Repetition är kunskapens moder” så sa en ung ridelev till mig härom veckan. Ett överraskande citat från en tioåring kan tyckas, men det var något hon hört sin mamma säga många gånger, sade hon till mig. Och visst är det så! Jag upplever att de allra bästa ridövningarna är de som kan följa varandra och bygga på varandra i en naturlig upptrappning/utveckling.

Denna vecka har vi ett sådant upplägg för de flesta av ridskolans ridgrupper här hos oss.

Förra veckans Naturbana har denna vecka uppgraderats med hinder! Övningen är i sig inte ny: Både elever och ponnyer kan banan, vet vägarna. Att ponnyerna också kan vägarna/uppbyggnaden/strukturen är något vi nästan alltid bygger vår verksamhet kring. Vägarna och tempot i banan är väl förankrat hos alla sedan förra veckan. Övningen är inte ny, men upplevelsen blir till viss del ny!

Alla grupper börjar denna övning med att skritta runt banan, liksom förra veckan. Denna vecka allra först vid sidan om hindren. De ser då var hindren står, kommer ihåg (påminns) vad de olika konornas färger betyder (blå = skritt och orange = trav/galopp).

Därefter får de rida banan två och två, fortfarande vid sidan om hindren men nu lägga till trav på de tillåtna sträckorna. Paren är från början planerade som så att en lugnare ponny går före en piggare. De uppmanas att hålla ihop och gärna prata med varandra i paren genom banan. Mellan paren blir det då lite längre avstånd, vilket skapar goda förutsättningar för en lugn start när det kommer till att lägga till hinder.

Då första paret kommer tillbaka till start får de instruktioner om att nu lägga till hinder. I och med att det redan varit ute på banan i de gångarter som ska vara, har de nu bara ett moment att lägga till. Varje par som kommer i mål får samma instruktioner inför sin tredje runda.

Övningen i par med hinder rids sedan några gånger. Som ridlärare observerar jag noga alla par genom banan och kan vid behov/önskan om högre tempo växla tätryttare i paret till den piggare ponnyn först istället inför ny runda om jag ser och bedömer det möjligt.

En övnings uppbyggnad/upptrappning är helt avgörande för utfallet! En övning likt denna kan bli både rörig och väldigt icke-säkerhetsmässig vid fel upplägg, men en helt underbar upplevelse under rätt förutsättningar; noga genomtänkt och väl genomförd. Det är den tanken jag vill ska nå fram i  mina inlägg här på bloggen; Riktig ridundervisning är genomtänkt ur så många aspekter, och det är det du alltid ska kunna känna dig trygg med när du rider på en riktig ridskola! 

De högre grupperna kan sedan som avslutande moment – om det bedöms lämpligt efter dagens förutsättningar – genomföra övningen en och en. Den övriga gruppen placeras då på en ”medellinje” på gräsytan mitt på kartan (mellan volt, träd och dike). En och en skickas iväg till start, med stora mellanrum nog att inte lockas att springa ifatt varandra men ändå med några ekipage åt gången i rörelse på banan.

Feedback från eleverna efter denna övning har varit stora leenden, ”åh” och ”wow”. Några har sagt att det varit ”det bästa de någonsin varit med om”. Och då känns det som att det blev precis så som vi tänkt. Härligt!

naturbanamedhinder

silver

Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Tankar om hästar, Veckans Övning

Naturbana

… eller ”när konorna gick ut på äventyr”!

Vi rider alltid utomhus hos oss, av den enkla anledningen att vi inte har något ridhus. Oftast rider vi på ridbana, men ända sedan vi startade ridskolan för elva år sedan har vi haft minst en lektionsvecka per termin avsatt för uteritter med ridgrupperna.

Vi har ibland ridit ut på vanlig tur och vi har ibland ridit i en stor gräshage både på volter och i kuperad terräng. För både häst och ryttare är det otroligt nyttigt och bra med omväxlande ridunderlag och ridmiljö.

Vi tycker att det är jätteviktigt att våra elever redan från tidig ålder lär sig att rida ute, att anpassa tempo efter underlag, att lära sig både följa och stödja hästen i olika typer av terräng – och det kanske allra viktigaste – att VÅGA rida utanför ridbanan (ridhuset).

För våra ponnyer innebär det dels ett omväxlande och roligt inslag i arbetsbeskrivningen, och det innebär träning av både styrka, kondition och uppmärksamhet. Alla våra ponnyer följer med på uteridningen, därför att vi valt att ha ponnyer som fungerar på alla vis. En del blir lite piggare ute, kanske lite ”tittiga” .. eller hungriga! Allt detta ingår i ryttarens utbildning! Viktigt är dock att det sker under kontrollerade former med ett sunt säkerhetstänk – för att alla inblandade ska få ut så mycket positivt som möjligt av situationen.

Våra uteridningtillfällen har alltid varit mycket uppskattade!

I praktiken har vi alltså tillämpat begreppet ”naturbana” redan innan det fanns. Därför känns det lite extra fint att det nu faktiskt finns och att det har blivit ett helt koncept.

Peder Fredricson har tillsammans med Agria tagit fram en metod som kallas Agria Naturbana. Det är faktiskt mer än bara en metod, det är en hel träningsfilosofi  för utbildning av glada hållbara (tävlings)hästar.

”Det är en önskan att inspirera alla ryttare, oavsett inriktning, ålder eller utbildningsståndpunkt, till att börja träna och utbilda sin häst i skog och mark, likväl som på ridbanan. Idag är det tyvärr alltför vanligt att hästar bara rids i ridhus och på ridbana och en del av syftet med det här utbildningsprojektet är att förmedla klassisk utbildning i skog och mark till nästa generations ryttare”.  (Läs mer här!)

Kortfattat menas alltså att uteridning inte bara behöver betyda att gå på tur. Uteridning kan användas enligt samma koncept som ridbaneridning och det är något vi också både förespråkar och tillämpar! Vår fantastiska stora gräshage ligger precis intill sjön, den har både platt och kuperad terräng och innehåller mängder av möjligheter. Där håller vi till med vår naturbana!

Här kommer vårt bidrag!

Blå konor = skritt. Orange konor = trav (eller galopp på högre nivå). De olikfärgade konorna är fantastiska pedagogiska redskap!

n4n1n8naturbanan7n2n3n11n9n10n6n12

 

Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv

Ridlägerliv – planering, genomförande & dokumentation!

Av alla delar i detta otroligt varierande jobb som ridlärare, är ridlägerlivet garanterat det allra bästa – tycker jag! Ridläger betyder en hel vecka med samma grupp. En dröm för den som tycker om att planera, reflektera och strukturera! 🙂

Förutom den otroligt fascinerande gruppdynamiken – som vi ska titta närmare på en annan gång – handlar det om den fantastiska möjligheten att rama in en ridlägervecka!

Att rama in en verksamhet är det som gör verksamheten bra, det är jag vid det här laget helt säker på. Med inramning menar jag då allra främst den för mig gyllene retoriska tumregeln ; ”Säg vad du ska säga, säg det, sammanfatta vad du just har sagt”. Detta tillämpat på en ridlägervecka blir ett fantastiskt koncept som också kan sammanfattas; planering, genomförande och dokumentation. Tre oerhört viktiga delar som ingen av dem bör lämnas åt slumpen. De bör dessutom få lika delar utrymme i verksamheten. Här kommer mina bästa tips:

En bra planering är så viktig! Det är ramens första sida. Den förbereder, skapar strukturer, förtydligar tankar och mål. Planera för dig själv, men planera alltid som om du planerar åt någon annan att verkställa. Planeringen bör dessutom vara tydlig för den som ska ”utsättas” för den. Just detta sista kan ibland glömmas bort har jag märkt. Beroende av vem som är mottagaren måste planeringen presenteras på olika vis. Våga tänka till! Använd fantasi, färg och bilder. Det ger så mycket. För en del ger det ännu mer än mycket. Ännu mer än du anar. För en del elever är en god och tydlig planering väl presenterad det som faktiskt gör att de alls vågar komma. Eftersom du (oftast) inte på förhand vet vilka dessa elever är så gör du planen för alla! Repetera sedan planeringen ofta. För dig själv och för de andra.

Genomförandet ska följa planen. Det är väldigt viktigt. Det är sida två i ramen. Gör det du sagt att du ska göra, säg det du sagt att du ska säga. Det ger trygghet och det gör dig seriös och trovärdig. Ibland händer saker som gör att du inte har möjlighet att följa planen. Det ingår på ett vis också i planen. Om det skulle inträffa – berätta alltid varför du valt att ändra. Även om det för dig är självklart och även om du tror att dina elever har uppfattat varför. Säg det ändå. Sätt ord på det självklara. Alltid! Gå sedan tillbaka till planeringen så snart du kan igen. Och berätta när du gör det!

Dokumentationen är den tredje och sista sidan av ramen. Det är då du sammanfattar, knyter ihop. Glöm inte bort den delen! Och glöm inte bort att delge de som har deltagit! Ta bilder och visa. Skriv om det. Prata om det. Återkoppla till det. Dokumentationen är också grunden till din kommande planering. Och för din marknadsföring om du så vill. De bilder du tog vid genomförandet av det du sagt att du skulle genomföra, kan användas till kommande planering för att visa upp vad du planerar ska genomföras. Om det finns bilder på precis det, då är cirkeln sluten – i det här fallet triangeln allt hänger ihop! 

pärm

Ett uppslag ur min välfyllda halvdagsridlägerpärm på bild ovan! Här finns scheman på olika vis; veckoschema, dagsschema med ritade klockor (alla barn kan inte klockan, men några kanske kan jämföra visarna med stallklockan?). Bilder, färgglatt, arbetsmateriel, banskisser, arbetsbeskrivningar. Med mera. Vi andas och lever denna pärm på sommaren!

Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Att ta sig från stallet till ridbanan.

För att kunna delta i ridlektion behöver man på ett säkert sätt kunna ta sin häst från stallet och till platsen där ridlektionen ska bedrivas, här kallat ridbanan. Detta är något man ansvarar för själv om hästen inte redan finns på ridbanan på lektionen innan. Det finns en hel del saker att tänka på. De regler och rutiner som finns är till för att detta ska ske på ett för både hästar och människor säkert sätt. Det är därför viktigt att följa dessa regler.

Detta inlägg fungerar som en liten instruktion till dig förälder som ska hjälpa ditt barn vid ridning på ridskolan! Det fungerar givetvis också som inspiration till den som arbetar med just denna uppgift på ridskolan.

När en ridgrupp tillsammans ska lämna stallet är det mycket viktigt att hela gruppen går ut tillsammans. Hästar är flockdjur och kan bli oroliga vid rörelser och förflyttningar runt om sig. Om någon i detta är mitt i att fortfarande förbereda sin häst för ridlektion kan det bli otäckt och farligt.

Se alltid till att komma i god tid inför din ridlektion. Att sköta sadla och tränsa hästen kan du läsa mer om när du klickar på länkarna i orden. Det är också något du lär dig allra bäst genom att praktisera det. Senast fem minuter innan lektionsstart ska ridgruppens hästar och elever vara klara. Att gå med hästar i grupp ut från ett stall innebär alltid att den hästen som är längst bort från utgången går först. Detta för att den inte ska bli lämnad sist, känna sig orolig, vilja springa ifatt flocken och då har längst väg att springa.

Någon ur gruppen (eller ridläraren om det är dagens första grupp) ställer frågan:

Är det någon som INTE är klar?

Om ingen svarar på frågan betyder det att alla är klara. Om någon inte är klar måste den säga till. På det vis frågan är ställd är tanken att den/de som inte är klara tydligt ska höras. (Jämfört med om frågan var omvänt ställd och alla som var klara ropade JAA medan den som inte var klar inte skulle höras alls).

Olika stall ser olika ut och i vårt stall har vi två gångar. För ryttare bekanta med just vår ridskola kommer här den ordning vi skulle gå i om precis alla hästar skulle gå ut till lektion samtidigt:

Twain, Concorde, Jarrod, Valentino, Julle, Rednex, Heiress, Jolly, Surprize, Judith, Silver, Ciwun, Tussilago, Tanja, Gnista, Kyrie.

Judith som då blir den första från den andra stallgången av två, börjar då gå så att hon kommer i lämplig tid och avstånd till den sista hästen från den första gången.

Håll kontakt med varandra i gruppen och ha överblick. Här måste de vuxna hjälpa till och vara ansvariga. Till varje barn som hanterar en häst medföljer alltid en vuxen.

När man leder en häst i ett led bland andra hästar är det mycket viktigt att hålla avstånd. Det är alltid viktigt att hålla säkra avstånd. Vi kallar avståndet mellan hästarna ”en hästlängd”. För små barn brukar vi ibland säga ”en osynlig häst”. Överblick framåt över gruppen är också mycket viktigt och här har den vuxne också ett stort ansvar.

När gruppen är ute men ännu inte fått komma in på ridbanan är det väldigt viktigt att stå stilla och att hålla sin plats kvar i ledet. Du kan inte gå ur ledet och gå små ärenden med din häst. Det skapar (åter igen) oreda i flocken och kan till och med resultera i farliga händelser.

Innan den nya gruppen får gå in på banan (vare sig du kommer med häst eller utan) måste ridläraren ha gett signal för att det är tillåtet. Ridläraren måste se till att den tidigare gruppen är avslutad och att de tidigare ryttarna är avsuttna. Detta hör också till den så viktiga säkerheten.

När den nya gruppen kommer in går de nya hästarna fortsatt på led längs med fyrkantspåret bakom den grupp som redan står på plats. Ha nu överblick både på det led du går i samt den grupp som redan står på ridbanan. Troligtvis är det så att några hästar ur den tidigare ridgruppen har lämnat sina platser och nu står på ett annat led för att gå ut från ridbanan. Den första hästen i ledet du går på på väg in tar den lediga platsen längst bort från grinden. Den andra hästen tar den näst bortersta lediga platsen och så vidare. Den sista hästen i det led som kommer in tar den sista lediga platsen, närmast grinden.

Det som sedan ska ske kan du läsa mer om här. Ett annat inlägg för hur du på ett säkert sätt tar dig i motsatt riktning – från ridbanan till stallet är också under konstruktion.

Kanske tycker du att det verkar krångligt och svårt, mycket att tänka på och att lära. Vi vet att det kan kännas så! Därför är vi som arbetar på ridskolan väldigt glada över att du har läst detta inlägg! Vi påminner dig sedan i verkligheten där ute bland hästarna, inte för att vi vill verka tjatiga utan för att kunskap är en färskvara som ständigt måste hållas aktuell. Vi vill alltid dig, ditt barn och våra hästars allra bästa!

ta-sig-till-ridbanan