Föreläsningar och kurser

Studera Ridskolepedagogik i höst – eller kanske redan nu?

I min ambition att bidra med lärande och utveckling till oss alla som verkar som lärare och ledare inom ridskole-/hästverksamhet-branschen håller jag på att skapa en egen ’kursportal’ här på min hemsida.

Jag reser fortfarande då och då ut i landet och håller föreläsningar och utbildningar, men min tid till detta är numera lite begränsad. Jag arbetar som ridlärare och har även fortsatt att studera en kompletterande ’kärna’ till att bli behörig gymnasielärare i pedagogik och sociologi. Dessa båda spår är mina främsta fokus under de kommande två åren.

Däremot vill jag inte sluta med att bidra till lärande och utveckling av ridskole/hästbranschen, för jag vet att det behövs och att vi tillsammans här har satt igång något väldigt bra! Så därför har jag satt ihop ett litet häfte med möjligheter till ridskolepedagogikutbildning under hösten. Allt som beskrivs däri finns inte på plats på hemsidan ännu – men det kommer!

Och jag tänker att det mesta som tidigare fanns som enbart fysiska träffar så småningom ska kunna tillägnas via datorn, både ’live’ och som självstudier – det i sig bidrar till den tillgänglighet som så ofta är mitt fokus. Även om det förstås också är väldigt roligt och mycket värdefullt att ses på riktigt också!

 

Här kan du ladda ned utbildningshäftet:

Ridskolepedagogik 2021

De utbildningar du kan starta redan idag är:

  • Introduktion till ridskolepedagogik (2 h)
  • Introduktion till ridlektionsmodellen (45 min)
  • Tillgängligt lärande i ridskolan (4 h)
  • Ridlektionsmodellen T1 (termin 1)
  • Yngre barn på ridskola 1, fördjupningskurs (10 veckor)

Betalningsalternativet PayPal kan bytas ut mot swish eller faktura – maila mig så löser vi det! Jag har förstås också ständiga planer på nya föreläsningar, utbildningar och kurser – och till detta utgör mina egna studier en väldigt fin inspiration, så håll utkik!

Till hösten är jag inbokad på en heldag för Skåne Ridsportförbund där vi ska ägna oss åt tillgängligt lärande samt ridlektionsmodellen i teori och praktik. Jag har också tackat ja till ett återkommande uppdrag på Ridskolan Strömsholm under blocket ’barn och ungdom’ – där kommer jag i höst att lägga fokus på didaktiken, det tillgängliga lärandet och de yngre barnen.

Ni var många som hängde med i mina sociala medier under förra veckan där jag berättade om hur jag arbetar med de yngre barnens ridlägerverksamhet – superkul att få bjuda in er i min vardag! Min plan är att också skriva ett blogginlägg om den veckan inom kort. Jag vill också tipsa om att ett liknande upplägg kommer omkring vecka 31 och 32 då jag har de äldre ungdomarna på plats – och fokus ligger på att analysera och reflektera över sin ridning utan att (ned)värdera sig själv eller sin häst. Lärorikt och givande för alla!

Tills dess – ha fina sommarveckor!

Hälsningar Maria

Föreläsningar och kurser, Om bloggen, Pedagogiska tankar och resonemang, Personligt

Året 2019

Ett bra sätt att ”stänga” och avsluta ett år är att skriva en sorts ”årskrönika”. Det är därför precis vad jag tänker göra här. Det blir ingen exklusiv historia – men väl en återblick och en reflektion över året som gått!

Denna årssammanfattning fokuserar på den delen inom min verksamhet som är ridskolepedagogik. Ganska naturligt går den ibland ihop med den delen av min verksamhet som är min ridskola, eftersom det är det som är tanken; Min ridskola är platsen där konceptet ridskolepedagogik i praktiken växte fram och mejslades ut – samtidigt som min ridskola fortsatt också alltid är både mitt eget forskningsfält där jag provar nya pedagogiska möjligheter, och mitt ”skyltfönster” där jag kan visa fram för er saker som faktiskt fungerar när det gäller kopplingen mellan ridskoleverksamhet och utbildningsvetenskapligt.

Jag har sedan några år tillbaka ett särskilt ord (eller oftast två ord ihop – som ett budskap) som ska bli årets fokus. 2019 var budskapet #vågaväx och med facit i hand tycker jag nog att det var precis vad som skedde! I båda delarna av min verksamhet.

Januari brukar för mig vara en lugn månad. Det är ett eget val och prio. Min ridskola som ännu inte har något ridhus bedrivs som ”säsongsverksamhet” mars-december, vilket gör att januari är den månad för mig som juli kanske är för många andra. Det passar mig ypperligt! Jag är ingen sommarmänniska och har hellre semester på vintern när jag kan sitta i min stuga och mysa – och åka till fjällen med familjen.

Ski In – Ride Out på Idre Fjäll

Därför var januari ur ridskolepedagogik-perspektiv relativt lugn. Jag fokuserade däremot ganska mycket på mina studier. Då läste jag flera kurser parallellt; Avslut på metodkurs kvalitativ metod samt uppstart på metodkurs kvantitativ metod (masterprogrammet LiU), sociologi B på distans (Mittuniversitetet), samt en kurs på Tema Barn, LiU som hette ”Att lyssna på barn” (rekommenderas verkligen!). Jag arbetade också med min uppsats.

Mycket tid tillbringades med studier.

I samma veva började jag och Mette (ettemshund.se) spåna på ett nätverk! Vi har egentligen känt varandra länge, och figurerar båda som pedagoger i häst- respektive hundbranschen. Mette är dessutom lärare och specialpedagog i skolan. Nu hamnade vi på samma slutspurt i masterprogrammet – hon skriver sin master i specialpedagogik och jag inom området pedagogiskt arbete. Det skulle ta oss några månader till – men nätverket ”Pedagog Häst & Hund” är definitivt något du kommer att höra mer om i framtiden!

Nätverks-spånande på LiU-lunch
Alla Hjärtans Dag i Dalarna

Februari. På Alla Hjärtans Dag var jag en heldag i Borlänge och pratade ridskolepedagogik med ridlärare och ridskolechefer i Dalarnas Ridsportförbund. En inspirerande dag med många härliga människor!

Senare i februari var jag på Ridskolan Strömsholm och föreläste för Hippologerna år 2 om yngre barn på ridskola (vilket för övrigt numera är ett stående uppdrag i deras block om barn och ungdomar – och inbokat för februari 2020 också). Att föreläsa på universitetsnivå tillhör favoritsysslorna, det måste jag erkänna. Studenterna är införstådda i det vetenskapliga förhållningssättet och diskussionerna blir ofta mycket givande!

Utöver detta var det fortsatt studiefokus och min ridskola startade upp vårterminen i och med sportlovsveckan. Jag påbörjade också ett uppdrag som mentor för en nyföretagare genom Nyföretagarcentrum i min hemkommun – vilket jag är fortsatt engagerad i.

Hipp, Strömsholm

Mars och april tillbringades på hemmaplan med ridskolans verksamhet och studierna. Min handledare för magister- och masteruppsatserna är extremt noga, vansinnigt kritisk – men som jag uppskattar honom! Att skriva uppsats/er med den typ av handledning han ger är gynnsamt för så väl den akademiska som den personliga utvecklingen. Otroligt tacksam för den möjligheten!

Maj. I maj åkte jag till Växjö och höll i en heldag utbildning i ridskolepedagogik arrangerad av Smålands Ridsportförbund för fullbokad konferenssal. Det var en fantastisk dag och en dag jag tänker tillbaka på som den dagen då heldagskonceptet verkligen satt! Där och då blev det rakt igenom en riktigt bra känsla. Jag hade stuvat om lite i programmet – tagit bort och lagt till. Det hade tagit mig 1,5 år att komma dit, och eftersom jag satt 2018 och 2019 som mina ”prova-mig-fram”-år kändes det väldigt fint att ha kommit till den upplevelsen.

Växjö i maj – då konceptet äntligen satt till 100%
Föreläsningspackning!
I maj hade vi också den mycket populära Superhjälteritten på ridskolan!

Juni, juli och augusti hade vi fullt ridlägerfokus hemma på gården. Varje sommarlovsvecka är fullspäckad av ridlägerverksamhet, extraaktiviteter, kursen och privatlektioner hos oss. Vi maxar helt enkelt när vi kan – och sommaren är högsäsongen!

September tog mig till Landskrona och en heldag i ett fullbokat alldeles nybyggt cafeteria/konferensrum på Landskrona Ridklubb arrangerat av Skåne Ridsportförbund. Det var superhärligt och jag kände mig verkligen så välkommen och att mitt innehåll var så uppskattat!

I Skåne fick de leta extra stolar eftersom de 40 inköpta inte räckte 🙂

Oktober gjorde jag norrut. En tripp med stopp först i Gävle och en heldag ridskolepedagogik för Gävleborgs Ridsportförbund – i ett fullbokat rum och härliga deltagare! Min resa gick därefter vidare mot Örnsköldsvik där jag övernattade och morgonen efter tog jag mig med norrtåg till fantastiska Nordmaling. Där hade Nordmaling Ridklubb samlat ridskolor och ridklubbar i närområdet och det blev en lite komprimerad dag eftersom jag skulle hinna hem samma dag – men de fina vännerna jag fick i Nordmaling har önskat en fortsättning 2020 så dit kommer jag garanterat tillbaka! Hoppas att vi ses där igen!

När jag stod och väntade på tåget söderut på Nordmaling station kände jag mig nästan euforiskt lycklig över alla vackra platser konceptet ridskolepedagogik har tagit mig till – och alla fantastiska människor och likasinnade jag har förmånen att få möta i hela landet! <3

Bara ett par dagar efter hemkomst var det dags att åka till Ridskolan Strömsholm igen (som är relativt nära min hemort, bara 10 mil) för föreläsning i Knytpunktens aula. Denna gång för Hipp 2, Hipp 3, SRL 2 och SRL 3. Fokus för dagen var ridläraren som pedagog.

Den största bildskärmen finns på RS!

November tog mig ännu längre norrut, närmare bestämt med nattåg till Luleå där det vankades en tvådagars utbildning arrangerad av Norrbottens Ridsportförbund med rubriken ridskolepedagogik i fokus. Anledningen till den två dagar långa utbildningen var ju förstås delvis avståndet – Luleå är långt hemifrån mig! Det visade sig också vara ett riktigt lyckokast! Jag fick äran att möta samma deltagare under två hela dagar och det gjorde att jag kunde fylla innehållet ännu mer. Och jag fick åter igen möta ett gäng toppenmänniskor Det är helt klart att rekommendera att vika två dagar i följd!

Två dagar fokus i Luleå!

December vill jag helst göra på hemmaplan, och så fick det bli. Jag har fyra egna barn varav två i behov av den typen av särskilt stöd jag ofta talar om då jag föreläser om tillgängliga lärmiljöer och tydliggörande pedagogik på ridskolan. December är en månad med många schemabrytande aktiviteter och det kan bli kämpigt för individer som upplever det svårt och jobbigt. Därav mitt decemberfokus.

Jag är så otroligt glad och tacksam över de möjligheter jag har, att kombinera livet med barn som behöver mig mycket med att faktiskt kunna driva ridskola (på hemmaplan), att studera på denna nivå – och att ha äran och förmånen att då och då åka ut i landet och föreläsa för er!

Under hösten har jag också klivit in mer ”operativt” i min egen verksamhet igen eftersom en av mina ridlärare har varit föräldraledig. Det har verkligen varit en glädjekick att stå i egen undervisning flera dagar i veckan igen! Om de tre viktigaste komponenterna på vilka jag bygger min yrkesroll som ridlärare skrev jag i mina sociala medier; Professionellt förhållningssätt, relationell pedagogik och humor! Det är garanterat också tre ingredienser vi kommer att prata mer om här framöver.

Och som alltid när jag är mitt i verksamhet tänker jag utveckling – vilket innebär att nya idéer spirar för fullt inför 2020!

Med humor som ett pedagogiskt verktyg avslutades 2019 på min ridbana!

Jag det var detta år det! I väldigt korta drag. Inför 2020 är mitt budskap #levlaupp och såväl min ridskolas som ridskolepedagogiks innehåll är skissade i stora drag. Jag är ganska säker på att 2020 blir ett av de bästa åren någonsin!

Har du något ledord, någon strategi eller något budskap till dig själv nästa år? Dela gärna med dig!

Med förhoppning om att vi fortsätter att ses och höras både här och i verkligheten under nästa år;

GOTT NYTT ÅR!

Föreläsningar och kurser, Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Utbildningsvetenskap

Analysera din ridning!

Mot bakgrund av min önskan att förmedla ridundervisning inte bara som fakta, utan främst som förståelse, skapades kursen ”Analysera din ridning”. Jag insåg ganska snart att jag inte kunde få plats med allt jag ville förmedla i en enda helgkurs – och att kursdeltagarna därtill skulle komma att behöva reflektionstid emellan – så redan från början blev det en plan för en kurs i tre steg.

Man talar inom det utbildningsvetenskapliga fältet ofta om att utbildning idag befinner sig i ett spänningsfält mellan så kallad social reproduktion och social transformation.

Det kommer ett eget inlägg om detta inom kort, tills vidare kan vi enkelt förklarat säga att social reproduktion står för utbildning som ”faktaförmedling” med läraren som experten som överför kunskap till sina elever, medan social transformation står för utbildning som aktivitetsorienterad, innehållet skapas tillsammans, eleverna tillåts vara kritiskt granskande och den pedagogiska atmosfären präglas av en öppenhet.

Detta menas förstås inte inom det senare att läraren inte är expert på sitt område – det menas däremot att expertisen mer består i förmågan att få sina elever att tänka och analysera och mindre i att pränta in sin egen faktakunskap i deras medvetanden. 

Min önskan är att ridundervisningen på min ridskola ska präglas av tanken på utbildning som social transformation. Jag vill helt enkelt att mina elever redan från tidig ålder ska utveckla ett tankesätt för ridning som i sig kommer att generera faktakunskaper – inte tvärtom. Jag tänker att det också gynnar elevernas längtan att lära mer – och att fortsätta att komma till ridskolan, därför att det är där de får sina tankar utmanade. 

Jag jobbar med detta på lite olika sätt, och ett av dessa blev denna kurs. Detta står att läsa på min ridskolan hemsida:

Kursen Analysera din ridning är en annorlunda och mycket lärorik kurs där fokus ligger på att ”tänka ridning”. Här kombineras ett utbildningsvetenskapligt tankesätt med praktisk ridutbildning.
Ridövningarna är uppbyggda på olika vis som utmanar din tanke när det gäller både din egen inställning till hästar och kunskap – och mer praktiskt din sits/inverkan/balans och hästens takt/tempo/balans. Under ridlektionernas genomförande förväntas du som ryttare att vara aktiv även muntligen; Att svara på frågor, ställa egna frågor och att vara med i diskussionen kring övningen och hur den tar sig ut – och hur du tar den till dig. Efter ridlektionerna samlas vi för en gemensam genomgång/reflektion i teorirummet.

Under midsommarhelgen gjorde jag kursen som ”pilotstudie”, det vill säga; Jag gjorde en testversion till en billigare kostnad eftersom jag ville prova min idé och därefter utveckla. Vid fältarbete inför studier i vetenskapliga sammanhang är det vanligt att man gör en pilotvariant först, på exempelvis intervjuer och observationer, för att testa och ändra vid behov. 

Mina deltagare var en varierad skara av äldre barn, ungdomar och vuxna. Jag hade satt som lägstanivå ridmässigt Ryttarmärke 3, eftersom jag önskade planera ridövningar i alla gångarter. 

Steg 1, kursdag 1 låg fokus på ordet förförståelse. Med förförståelse menas det du har i bagaget; De tankar och förutfattade meningar du alltid bär med dig till en situation. Du har alltid en förförståelse, det går liksom inte att komma ifrån. I detta fall talade vi om förförståelse gentemot den häst man blir tilldelad och vad det kan ha för inverkan på den inställning man har och den ridning man sedan gör på hästen. Vi talade om detta både i positiv och i negativ bemärkelse. Varje deltagare fick beskriva sin förförståelse inför den häst som blivit tilldelad, och därefter satte vi igång ett dressyrpass.

Ridlektionerna inom kursen var givetvis planerade enligt Ridlektionsmodellen – och modellen kom verkligen till sin fulla rätt i denna kurs, eftersom en viktig del i denna är just tankeverksamheten och förståelsen. En stund in i ridpasset fick sedan deltagarna beskriva sin upplevelse av hästen, jämföra den med sin tidigare beskrivna förförståelse – och tillsammans med mig som ridlärare planera för hur de tänkt att inverka både allmänt och i mer specifika delar av ridövningen när det gällde bland annat tempo, sits och inverkan.

Efter halva tiden bytte jag hästar på mina elever, inom gruppen. Jag försökte då att tänka på att den som ridit pigg och framåt häst fick byta till lugnare och tvärtom. Detta eftersom jag utöver att vi upprepade samma förfarande som ovan på nya hästar, också hade planerat in en jämförande analys efter ridpasset där mina elever dels skulle få diskutera förförståelse kontra upplevelse på respektive häst och också jämföra skillnader mellan hästarna – med orden passiv — aktiv som ledord. Frågeställningen i fokus var också: Vad behöver den här hästen av mig?

Underbart med engagerade elever!

Fortfarande Steg 1, men kursdag 2 var det markarbete och hoppning på schemat. I den inledande diskussionen talade vi om vetenskaplig förankring och dess två kriterier – kopplat till tankesättet vid hoppning, och vi fann att det var ganska likt;

1) Det ska kunna gå att förutse, det vill säga; Du har en plan när du rider mot bommar/hinder) och 2) Det tidigare förutsagda kan eventuellt komma att visa sig vara felaktigt – baserat på något du inte har tagit med i beräkningen – och då behöver du ändra.

Vi talade om avståndstabellen, och vad som kan påverka att den ändå inte stämmer. Jag ritade upp den övning jag planerat och vi diskuterade den både allmänt och mer specifikt. Därefter var det dags för ridning. Om gårdagens analys mest handlade om förförståelse och känsla, handlade denna dag lite mer om det ridtekniska. Först med hjälp av bommar på böjt spår, vilket jag tycker är en utmärkt övning för just analys utan att det blir galet tokigt om man fattar fel beslut. Vi talade om tempo, bomavstånd och hur man snabbt kan förflytta sin ”anridningspunkt” – och därmed bomavstånd – om man märker att det behövs. Eleverna fick givetvis vara med och diskutera, reflektera och komma med egna lösningar – och prova dem.

Därefter liknande förfarande på två låga hinder och mellan dem räkna galoppsprång. Planera med avståndstabellen i huvudet), upptäcka, reflektera, eventuellt tänka om och agera annorlunda. 

När halva tiden passerat fick eleverna liksom dagen innan byta hästar med varandra. För att efteråt göra en liknande jämförande analys som dagen innan.

Den avslutande diskussionen dag två var också en sammanfattning av hela kursen och glädjande nog var mina elever superglada, taggade att tänka vidare och verkade mycket nöjda med kursen. Själv hade jag nog en av de roligaste och mest inspirerande helger någonsin under mina tjugo år i yrket! 

Kommande helg kör vi därför en Steg 1 igen på ridskolan hemma. Fullbokad av nya förväntansfulla deltagare! Och steg 2 kommer i slutet av september. Mer om den kommer därefter!

Analysera din ridning – en kurs där praktisk ridning kombineras med utbildningsvetenskaplig förankring. Där utbildning som social transformation står i centrum och där rörelsetempot hålls genomgående lågt – men tankeverksamheten är maxad! 

Kanske kommer du också att prova ett liknande upplägg för dina elever, när du har varit på en ridskolepedagogisk fortbildningsdag?

Föreläsningar och kurser, Om bloggen, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv, Utbildningsvetenskap

Utbildningskonceptet ridskolepedagogik

Med en hel del nytillkomna läsare tar vi nu en snabb repetition av utbildningskonceptet ridskolepedagogik!

Ridskolepedagogik på det vis jag står för det, innebär att kombinera beprövad erfarenhet med (utbildnings)vetenskaplig grund i ridskolemiljö. Min erfarenhet av ridlärarutbildning enligt den traditionella skolan samt tjugo år i ridläraryrket i kombination med mina studier på masterprogrammet i pedagogiskt arbete utgör konceptets grund.

Det handlar alltså om att se över, reflektera över och att i de fall det behövs uppdatera och modernisera det pedagogiska ”tänket” och därigenom den pedagogiska delen av ridutbildningen på ridskola. Jag skriver pedagogik för att det står i centrum, men konceptet innefattar mer än så.

Jag fokuserar just på ridskolan eftersom det har en särskild betydelse i konceptet att möjligheten att kunna påverka och modifiera helheten, upplägget och miljön också ingår. Givetvis kan man gärna tillämpa resonemangen också på privat träning – men jag tänker att det fyller sin mest fulländade funktion just i ridskolemiljön.

Tratten på bilden visar arbetsgången och det som också har blivit utbildningskonceptet ridskolepedagogiks signum:

Utbildningsvetenskapen är den övergripande vetenskapen. Under huvudrubriken utbildningsvetenskap kan man finna pedagogik, didaktik, sociologi och specialpedagogik. Bland annat. Det är dessa som är i mitt fokus, de ämnen jag studerat och studerar akademiskt. Dessa kan gemensamt sammanfattas i pedagogisk arbete. I pedagogisk arbete räcker det inte med bara pedagogik, även om pedagogiken som sagt ofta är i fokus.

Pedagogisk arbete är ett brett och omfattande område och vägen mot tillämpning i ridskolemiljö kräver kunskap om just den miljön. Det är där tratten på bilden smalnar av och där min styrka är att jag varje dag lever och verkar i ridskolemiljö parallellt med de högre studierna. 

Min uppgift här och de tjänster jag erbjuder innebär att ge er ”tratten”. Det vill säga, att introducera er till utbildningsvetenskapen – och att genom utbildningskonceptet ridskolepedagogik visa på möjliga vägar till tillämpning på ridskolan. Om jag bara skulle berätta om hur vi gör hemma på min ridskola skulle det säkert också till viss del vara intressant – men det är just den utbildningsvetenskapliga kopplingen som är det speciella. Det skapar möjligheter för den som lyssnar att göra egna tillämpningar i sin egen ridskolemiljö, som inte helt ser ut som mina men som har samma vetenskapliga förankring. Det allra största syftet är nämligen att sätta igång tankeprocesser och en längtan att (våga) prova just de egna tillämpningarna!

”Vad ska jag med vetenskap till när det fungerar bra att göra som jag alltid har gjort?” Undrar någon. Ja valet är förstås helt upp till var och en. Men ge det en chans! Säger jag. Vetenskap behöver inte alls vara krångligt – och det är något jag också vill visa. Kanske arbetar du redan med en utbildningsvetenskaplig förankring – utan att veta om det. Eller så har du en aning om var du vill men kan inte helt tydligt förklara varför du tänker som du gör. Många jag mött har förklarat det precis just så. Då kommer du att finna stor glädje i detta. 

Personligen anser jag att det är detta som är och kommer att bli framtidens ridskola. Och det var också därför jag för tretton år sedan – samtidigt som jag startade min egen ridskola – började fila på det koncept du läser om idag!

Välkommen in!

Föreläsningar och kurser, Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Utbildningsvetenskap, Utvecklingspedagogik, Yngre barn på ridskola

Vetenskapliga ridlektioner?

Går det att bedriva ridlektioner på ridskola på ett vetenskapligt vis? Är det något att sträva efter? I det här inlägget kommer jag att beskriva hur det skulle kunna vara möjligt och varför jag som ridlärare och pedagog alltid försöker att arbeta på det viset. 

Låt oss börja med att ställa oss frågan; Vad är vetenskap? 

Definitionen av vetenskap görs enligt Kjellberg & Sörqvist (2015) utifrån två kriterier. Det första kriteriet berör vetenskapens mål, som sägs vara att hitta förklaringar genom att göra förutsägelser – inte att hitta förklaringar till det som redan skett. Det andra kriteriet berör möjligheten att det vetenskapen förutsäger ska kunna visa sig vara felaktigt

Vi börjar med att fundera på hur detta skulle kunna fungera vid ridlektioner:

Det första kriteriet – att kunna förutsäga – är något vi alltid har strävat efter då det gäller att lära ut häst- och ridkunskap. Att kunna förstå och förutsäga hästens reaktioner, att kunna förstå och förutsäga effekten av ryttarens hjälper och så vidare. Listan kan göras ganska lång.

Det andra kriteriet – att det förutsägbara ska kunna utstå en granskning för att faktiskt kunna visa sig vara felaktigt – innebär genast ett lite mer känsligt läge. Vill vi som ridlärare ständigt bli ifrågasatta? Är det inte bättre att våra elever bara gör som vi säger åt dem? Hur går det ihop med säkerhet till exempel?

Det finns ju en anledning till att ridning under en lång tid bedrivits på ett vis som härstammar från det militära; Snabba, korta kommandon skulle föra en grupp framåt på ett enhetligt och säkert vis. Militärerna ifrågasatte nog sällan överstens kommandon. Kanske du tänker nu. Och det har du många rätt i.

Det finns dock ett stort antal problem när det gäller det sättet att bedriva ridlektioner idag. Elever som inte förstår de korta kommandona har ingen möjlighet att utföra dem – och då blir syftet med dem inte vad som var tänkt. Det kan förstås fortfarande finnas goda argument för dessa men mot bakgrund av att man då först måste lära eleverna vad varje kommando betyder. Och det är på den arenan jag (och de flesta av er) rör mig. Inte med den färdiga produkten så att säga – vi befinner oss på våra elevers väg dit.

Vi ställer oss därför frågan igen; Går det att bedriva ridlektioner på ett vetenskapligt vis? Vi kan nog enas om att det nog ändå är kriterium nummer två ovan som ställer till det lite för oss. Accepterar du som ridlärare att bli ifrågasatt (läs kritiskt granskad – för det är just det som sker)? Vill du ha input, frågor, tankar och funderingar från dina elever eller är det enklast om de faktiskt bara lyder?

Det är nu du har nytta av den pedagogiska grundsyn du arbetat fram enskilt och gemensamt med dina ridlärarkollegor. Vad har ni kommit fram till när ni funderat och diskuterat kunskapssyn?

Är kunskap för dig att leverera den kunskap du har på olika vis till olika mottagare, då har du kommit mycket långt. Är kunskap för dig att göra så OCH att också vara öppen för diskussion och granskning – då är du på väg mot ett vetenskapligt förhållningssätt!

Fortfarande här kommer någon att fundera över säkerheten – och tro mig – jag skulle aldrig tumma på säkerheten. Någonsin. Jag hävdar däremot att det går alldeles utmärkt att bedriva ridlektioner som genomsyras av ett vetenskapligt förhållningssätt utan att det blir kaos. Jag har gjort det länge!

Det är nämligen en väldigt stor skillnad mellan att släppa struktur och kontroll till förmån för en ”friare modell” eller att behålla en medveten struktur och att fylla den med ”friare innehåll”. Denna diskussion brukar vi alltid hamna i på utbildningstillfällena då vi diskuterar människosyn och barnsyn. Riktigt intressant enligt mig.

Det är nämligen också en väldigt stor skillnad mellan att som pedagog släppa styrningen eller att på ett skickligt vis låta eleverna uppleva en känsla av stor delaktighet och medbestämmande. Det kräver mycket övning och fingertoppskänsla av ridläraren/pedagogen.

Hos oss arbetar vi efter en särskild ridlektionsmodell som jag har skrivit mycket om här på bloggen och som jag kommer att fortsätta att skriva om – förhoppningsvis också i bokform! Arbetsnamnet på modellen är ”Struktur med variation”. Sök ridlektioner/ridlektionsplanering här på bloggen så kan du läsa mer. Variationen står i detta fall för ”det vetenskapliga förhållningssättet”.

Mina ridlektioner består av traditionella kommandon och tillsägelser på den nivå jag har mina elever, alltid enligt en noga förutbestämd ”ram” av ridvägar som utgör helheten (strukturen).

Men mina ridlektioner består också av ett öppet klimat där såväl elever som föräldrar är välkomna att fråga, tänka, fundera och ifrågasätta (i det här fallet variationen). Jag tänker att min uppgift egentligen väldigt lite består i att ”lära ut” det faktiska och praktiska – medan det väldigt mycket består i att bidra till att mina elever utvecklar ett eget tankesätt kring hästar och ridning som i sin tur tar dem vidare till nästa nivå.

Detta sätt att ta sig an ridlektioner bygger förstås på att man är ganska trygg i sin roll – och att man ibland vågar erkänna att man behöver ta reda på mer för att kunna återkomma med svaret om det är för svårt att svara på direkt. Det bygger också på att man inte är den ouppnåelige ”experten” på allt, men att man med sin vidd av egen kunskap har förmågan att öka sina elevers vidd. 

Det bygger – som allt annat – på den där fingertoppskänslan som du bara kan få genom erfarenhet och att ständigt reflektera och kritiskt granska dig själv (se där har vi det vetenskapliga förhållningssättet igen) – och att alltid söka mer av egen kunskap. Du är aldrig klar. Inte när det gäller din egen ridning och definitivt inte när det gäller att förmedla kunskap om ridning.

Så – hur gör man då? 

Det här förhållningssättet går mycket bra att implementera redan när eleverna är mycket små. Jag rekommenderar alla ridlärare för yngre barn att öka sin kunskap om det utvecklingspedagogiska arbetssättet – en variant av pedagogiskt arbete som ökar de yngre barnens förmåga att ”lära sig att lära”. Jag har också en särskild del av Pedagogik i Fokus 2019 som är inriktat mot just detta om du blir intresserad nu.

”Att lära sig att lära” på yngre barns vis, upplever jag lägger grunden otroligt väl till ett framtida ödmjukt men kritiskt granskande förhållningssätt hos mina elever. För JA – jag vill ha dem just så! Jag vill att de ska fråga, tänka, fundera och ifrågasätta. Det utmanar mig som ridlärare och pedagog att också alltid fortsätta att reflektera, fundera och lära. 

Jag har en särskild ridgrupp som jag haft själv under väldigt många år, sedan de var väldigt små. Idag är de i tonåren eller strax under. Och som de granskar allt! De frågar, undrar, kommer med egna idéer, vågar prova, vågar tänka och föreslå. Till dessa lektioner kan jag inte komma oförberedd på vetenskaplig granskning! Och jag är så stolt över dem! För det vet vi ju alla, att kritisk granskning är något vi måste lära oss i dagens värld av sociala medier och pseudovetenskap. Varför skulle de inte få granska mina ridlektioner?

Jag tänker att det också skulle kunna vara nyckeln till att få elever att fortsätta rida hela livet. Att lära sig det faktiska och praktiska är viktigt. Men risken vi tar om vi stannar där, är att elever som upplever att de ”lärt klart” slutar rida. Att öppna upp för ett vetenskapligt och analytiskt tanke- och förhållningssätt när det gäller hästar och ridning skapar förhoppningsvis känslan av att det aldrig tar slut – det finns alltid mer att fundera över och att lära! Att visa att du som ridlärare är öppen för detta – menar jag – gör dig till en ännu viktigare förebild i dagens samhälle än den ”ouppnåelige experten.”

Jag ska ha en särskild helgkurs hemma på min ridskola i sommar. Kika gärna in på Björkviks Ponnyridskola på Facebook eller Instagram för att läsa mer. Kursen heter just ”Analysera din ridning”. Kanske blir du inspirerad och vill göra ett liknande upplägg? Kanske vill du ha min hjälp till att utforma en egen sådan modell? Hör gärna av dig i sådant fall så bokar vi en specialvariant!

Och så var det en sak till; Om vi vill att våra elever ska utbilda sig vidare inom hästnäringen och avlägga yrkesproven så småningom – då måste vi börja arbeta på det här viset redan på ridskolorna. Vid antagningsproven förväntas man numera att just ”analysera sin ridning”…

Referenser:

Kjellberg, A & Sörqvist, P. (2015). Experimentell metodik för beteendevetare. Lund: Studentlitteratur.

Föreläsningar och kurser, Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Att nå ut med den pedagogiska grundsynen

Jag har tidigare skrivit inlägg om den pedagogiska grundsynen och några av dess underrubriker; människosyn, kunskapssyn och synen på den pedagogiska processen. 

Har ni funderat på hur ridskolan når ut med sin pedagogiska grundsyn?

Det talas mycket om värdegrunder nu och det tycker jag är fantastiskt bra! Den pedagogiska grundsynen är lite av en värdegrund den också, och några av delarna ur den pedagogiska grundsynen tänker jag mig också finns inbakad i en väl genomarbetad värdegrund – människosyn till exempel. Men den pedagogiska grundsynen är lite till. Den fokuserar på ridskolan som lärandeplats och lyfter det som är viktigt utifrån lärandekontexten. Den lägger kanhända hela grunden till den pedagogiska ridskola vi är intresserade av att skapa.

För personalen

För personalen på ridskolan skulle den pedagogiska grundsynen kunna utgöra den gemensamma pedagogiska ramen, det gemensamma pedagogiska förhållningssättet. När man arbetar med människor kommer man inte ifrån det faktum att man då och då kommer inför olika frågeställningar. Att då finna tydliga svar i den gemensamma pedagogiska grundsynen skulle kunna innebära både en trygghet i yrkesrollen och goda förutsättningar för att utöva sin professionalitet.

För elever och besökare:

För elever och besökare skulle ridskolans pedagogiska grundsyn kunna skapa både trygghet, tydlighet och positiv förutsägbarhet. Dessutom en upplevelse av kompetens, professionalitet och enad personalstyrka (information och bemötande är enhetligt oavsett vilken individ som förmedlar – inga motsägelsefulla svar och ett bemötande som ej är beroende av humör och dagsform).

Detta beror förstås av hur väl den pedagogiska grundsynen lyser igenom ridskolans verksamhet.

Vi brukar som hastigast prata pedagogisk grundsyn på mina utbildningsdagar. Ett djupdyk och en möjlighet att arbeta igenom den på riktigt erbjuder jag i och med det första delmomentet av PEDAGOGIK I FOKUS 2019

Några punkter att utgå ifrån är dessa:

Bild från en föreläsning.

Först behöver man enas, och involvera alla. Kanske inte bara personalen? Om det exempelvis är stallvärdinnor som möter elever i stallet – involvera dem också.

För att nå ut behöver man lokalisera var människor letar. Man letar på ridskolan, så är det ju. Men innan man har tagit sig till ridskolan – var söker man information om ridskolan? Jag skulle nästan tippa på att det idag är Facebook och Instagram som leder sökfrekvensen för det. Hur låter ni ridskolans pedagogiska grundsyn lysa igenom inlägg på Facebook och Instagram? Hur syns den på er hemsida, och hur ser kontakten via mail/telefon ut genom de pedagogiska glasögonen?

Hur ser det första riktiga mötet med eleven och eventuellt vårdnadshavaren ut? Och det kanske viktigaste av allt – hur ser alla möten ut? Hur gör vi den pedagogiska grundsynen till ett systematiskt arbete? 

En väl genomarbetad och synlig pedagogisk grundsyn är en av de allra viktigaste byggstenarna i den pedagogiska ridskolan!

Enligt mig. Och kanske också enligt dig? Hur jobbar ni med den pedagogiska grundsynen hos er?

 


PS. Medan ni läser detta är jag på en semestervecka i fjällen med familjen, därav lite fördröjning på mail och bokningar. Vi hörs snart igen!

 

 

Föreläsningar och kurser, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv, Utbildningsvetenskap, Utvecklingspedagogik, Yngre barn på ridskola

Bjud hem utbildningsvetenskapen till din ridskola!

Tidigare idag publicerade jag information om den nya delen av konceptet ridskolepedagogik; PEDAGOGIK I FOKUS 2019 Kortfattat skulle man kunna beskriva det som att du nu kan bjuda hem utbildningsvetenskapen till din egen ridskola. Här ska jag beskriva tanken med det lite mer utförligt! 


Ridskolepedagogik så som jag har konstruerat det står för beprövad ridskoleerfarenhet plus utbildningsvetenskaplig grund. Det är så jag alltid presenterar det och det är syftet med hela konceptet. Skolverket menar att en framgångsrik skolutveckling bygger på lika delar beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund (Skolverket, 2015), och jag tänker att detsamma bör gälla ridskolan. Vi saknar inte vetenskap i hästvärlden – långt ifrån. Men vi saknar ännu en tydlig koppling till utbildningsvetenskapen; det som berör kunskapsbildning och lärande. Pedagogiken inkluderat – men utbildningsvetenskapen kan även tangera andra discipliner så som exempelvis sociologi.

Vad innebär det då att ”vila på en vetenskaplig grund”?

På ridskolan förekommer pedagogik varje dag, mestadels i form av beprövad erfarenhet, vare sig vi tänker på det eller inte. Notera att det är lika viktigt som den vetenskapliga grunden enligt Skolverkets slogan ovan. Det menas alltså inte att den utbildningsvetenskapliga grunden ska komma till ridskolan och hävda sin rätt – köra över och verka märkvärdig. Inte alls! Meningen är istället att komplettera, balansera och att vi hanterar båda delarna också på ridskolan.

Ibland kan vetenskaplig grund komma lite väl vetenskapligt förpackad, och då blir den plötsligt svårtillgänglig. Någon kanske säger; Jag har inget läshuvud, det här är inget för mig! Så ska det inte behöva vara!

Fördelen här är att jag rör mig i samma område av beprövad erfarenhet som ni gör, i och med att jag också driver en egen ridskola sedan många år tillbaka. Jag kan göra kopplingen tydlig! Frågan vi alla behöver ha svar på oavsett hur mycket vetenskap vi än har tillägnat oss är; Men hur gör man då? I verkligheten, i det praxisnära. Inte hur ni gör i verkligheten utifrån den beprövade erfarenheten – det vet jag att ni mycket väl vet hur man gör. Snarare; Hur gör man då, för att ta de vetenskapliga resonemangen till verkligheten och för att lyckas balansera dem på både erfarenhet och vetenskap? Hur kan vi bli trygga i det arbetet?

Det handlar kanske inte ens om att ändra på några arbetssätt – även om man kan inspireras till det också – det handlar om att befästa i tanken det man faktiskt redan gör ute i praktiken med hjälp av vetenskapliga resonemang. Mitt huvudområde i mina masterstudier är pedagogiskt arbete, och det beskrivs just som en ”praxisnära” vetenskap. 

När man får igång sitt vetenskapliga tänkande (vilket alltså inte alls är så avancerat som det låter) lär man sig också hur man fortsatt ska hålla igång det, parallellt med den beprövade erfarenheten. Det är ganska lätt att räkna ut att det är en process som i allra högsta grad gynnar ridskoleverksamhetens utveckling!

En bild som jag tycker symboliserar det där med beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund på ridskolan ganska bra.

Jag skulle kunna argumentera i det oändliga för vikten av utbildningsvetenskap på ridskolan, men det var ju inte det jag skulle göra nu. Istället ska jag skriva det här:

Jag hade älskat att få ta del av det här konceptet som ny ridlärare för tjugo år sedan! 

Och visst finns det många som längtar efter pedagogik. Det är ju därför vi har valt det yrke vi har valt, för att ha äran att lära ut och för att få se lyckan och glädjen i våra elevers ögon när de lär in!

Jag har haft äran att besöka så många platser under 2018 för att prata om min ridskolepedagogik. Det har varit fantastiskt roligt, men också svårt att veta var nivån ska ligga när det är så många olika individer med så många olika bakgrunder, förkunskaper och inställningar på plats. Det har varit en utmaning! Jag som själv är riktigt nördig skulle lätt kunna fastna i långa vetenskapliga resonemang även vid sådana tillfällen, men jag har valt att försöka förhålla mig relativt praxisnära just då – om än med en utbildningsvetenskaplig koppling. Men – och det är nu det kommer: 

Om det nu finns ridlärare där ute, som liksom jag, alltid längtar efter MER. Då finns nu detta! I utbildningspaketet PEDAGOGIK I FOKUS 2019 tar vi resonemangen ett steg längre. 

Några exempel;

Vi har pratat om små barn på ridskola – nu kan vi ta det till riktig barndomssociologi och utvecklingspedagogik – för att sedan återknyta det till små barn på ridskola igen med en än djupare förståelse.

Vi har pratat om ridlektionsplanering utifrån ett särskilt förhållningssätt och en växlan mellan helhet och delar – nu kan vi ta det till den hermeneutiska spiralen (vetenskapsteori) och vad den egentligen står för i kunskapsbildandet – för att sedan återknyta den till ridlektionsmodellen igen – med en än djupare förståelse. 

Jag tror att ni är med på att det handlar om en fördjupning! Jag har dessutom valt ut de områden jag själv har studerat genom min masterutbildning och nu placerat dem på ridskolan, vilket gör att jag redan har nördat igenom dem på mitt vanliga vis. Nu tänkte jag erbjuda er att göra det tillsammans med mig – och tillsammans med er personalgrupp! Ni plockar själva ihop ert paket, efter era önskemål och behov – sedan kör vi!

Detta är ett långsiktigt projekt, någonting som visserligen sträcker sig över en särskild tid men där resultatet av det (eller snarare er fortsatta resa) sträcker sig över evig tid. Jag tror att exempelvis Idrottslyftet gillar sådana projekt – värt att kolla upp!

Vill ni boka ett delmoment först och känna er för så går det förstås mycket bra! Jag hoppas att vi hörs och ses framöver. Det här ska bli så roligt!

 

Maria Falck/ridskolepedagogik

Föreläsningar och kurser, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv, Utbildningsvetenskap, Utvecklingspedagogik, Yngre barn på ridskola

Att skapa sammanhang – tillsammans

Socialkonstruktionistiskt perspektiv på ridskolan.

Lagom till fredagsmyset vill jag dela med mig av en beskrivning och ett förtydligande av det perspektiv mina masterstudier tar sin utgångspunkt i såhär på sluttampen. Det vill säga också det synsätt mina egna föreläsningar/utbildningar utgår ifrån och det jag i mitt arbetssätt på ridskolan alltid eftersträvar.

För att göra det extra tydligt, och kanske också förklara varför jag så ofta framhåller att vi behöver tänka till kring pedagogiken på ridskolan, främst när det gäller (små) barn tänkte jag börja med att i korthet presentera två perspektiv som man skulle kunna se som två motparter.  Tänk er in i en pedagogisk situation med små barn. Några punkter att hålla i minnet:

 

Utvecklingspsykologiskt perspektiv    

  • Händelser förklaras med ålder. En 3-åring är på det viset (egoistisk, etc).
  • Vad kan barn i denna ålder lära sig?

Socialkonstruktionistiskt perspektiv 

  • Vad orsakade händelsen? Hur såg omständigheterna ut?
  • Hur gör vi det möjligt för barnen att lära sig?

 

Ser ni skillnaden?

Att utgå från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv innebär att man i princip aldrig kan säga att någonting ”är” på ett visst vis (i det här fallet barn). Socialkonstruktionism = Vi skapar vår verklighet (våra sammanhang) tillsammans. Verkligheten är socialt konstruerad, det vill säga en produkt av interaktion mellan människor.

doingmything

Ofta söker vi dock förklaringar i hur någonting ”är”, och pedagogikämnet – särskilt för (små) barn har under en väldigt lång tid varit starkt influerad av just utvecklingspsykologin. Därför är det inte konstigt att vi ofta dras mot en längtan att försöka hitta förklaringar därifrån. Det vill säga; Hur barn beskrivs utifrån sin utvecklingspsykologiska mognad ger oss en förklaring på hur barn ”är”.

Vi behöver givetvis ha kunskap om utvecklingspsykologi också – notera att det är två olika perspektiv vi talar om här. Inte rätt eller fel. Men att få svaret på hur någonting ”är” (tex en 3-åring ”är” på det här viset) ger oss ändå inte svaret på ”hur gör man då?” – vilket är den fråga vi ständigt står inför – för oss själva – i den pedagogiska situationen.

Att utgå från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv skulle alltså innebära att man i en pedagogisk situation med barn behöver gå in utan förutfattade (utvecklingspsykologiska)  meningar om hur barn ”är”. Det kan vara ganska svårt! Alla har vi någon typ av erfarenheter av små barn som ligger till grund för vad vi (utan att vi vet om det?) anser om barn/vad utbildning för barn ska vara. Det sistnämnda kallas förförståelse; Vår ”ryggsäck”.

Att gå in förutsättningslöst handlar givetvis inte om att gå in utan kunskaper, men det handlar mer om att samla på sig kunskaper och erfarenheter om en mängd möjliga förhållningssätt, lösningar och situationer kring barn (hur skulle man kunna göra) än att gå in med ”kunskaper om barn” (hur fungerar/är barn).

Det handlar om att skapa situationen tillsammans med barnen, oavsett ålder!

 


Texten baseras till viss del på föreläsningsanteckningar från kursen ”Att lyssna på barn”. Föreläsare: Karin Zetterqvist Nelson, proffessor i Child Studies på Tema Barn, Linköpings Universitet.

Föreläsningar och kurser, Pedagogiska tankar och resonemang, Personligt, Utbildningsvetenskap

Ridskolepedagog – ett yrke i tiden?

Smaka på ordet ridskolepedagog. Det låter bra, eller hur? Jag är övertygad om att vår bransch är redo för en ny yrkestitel!

utbildning

Det ena utesluter givetvis inte det andra. Att tänka nytt innebär inte automatiskt att man ratar det gamla. Det är viktigt. Den traditionella häst- och ridkunskapen värnar vi om, de svenska ridlärarutbildningarna erbjuder fantastiska möjligheter på alla sätt och vis, och de utvecklas hela tiden. Men utveckling kan ske på många fler vis i vår bransch och utbildning har många dimensioner. Och det är först när vi vågar tänka – och realisera – den tanken som vi på riktigt kan ta ridskolan till framtiden.

Intresset för pedagogik på ridskola är enormt just nu. Det har alla ridlärarträffar runt om i landet i ridskolepedagogikens tecken under hösten verkligen vittnat om. Dagar som blivit fullbokade, överbokade och extrabokade. Ridlärare längtar efter att diskutera pedagogik, att reflektera över modern utbildningsvetenskaplig forskning och att fundera över hur den skulle kunna implementeras på ridskolan idag. Ridlärare brinner för pedagogik, och fler röster än jag kan räkna till har uttalat att de längtat så länge efter att få göra just detta!

Föredömliga Stockholms Läns Ridsportförbund utfärdade dessutom ett intyg till alla 70 deltagare som genomfört min fortbildningsdag ”Pedagogisk Ridskola”, med motiveringen att detta är ytterst relevanta kunskaper som framtida arbetsgivare kan komma att se som avgörande.

Där föddes min tanke om en ny, parallell yrkestitel; Ridskolepedagog.

Jag vet att de redan finns på en del ridskolor idag. Bland annat har Solängens Ridskola utanför Uppsala anställt en pedagogisk mentor och utvecklare. En person som har till uppgift att ha det övergripande pedagogiska ansvaret för hela verksamhetens upplägg och som jag uppfattat det, även för personalens pedagogiska fortbildning. Fantastiskt!

En ridskolepedagog skulle i mina ögon vara just det. En person som har det övergripande pedagogiska ansvaret för ridskolans verksamhet. Den som ser till att den pedagogiska grundsynen är enad och rätt riktad. Den som dagligen arbetar med att kursplaner, terminsplaner och utbildningsmaterial är uppdaterade. Den som arbetar för den pedagogiska tillgängligheten både i den fysiska miljön (bildstöd, konkretisering mm) och i den psykosociala arbetsmiljön. Den som fortlöpande ger övrig personal verktyg att fungera som pedagogiska ridlärare, inte minst när det gäller all den nya kunskap som finns inom området utbildningsvetenskap som inte fanns på den tiden då de allra flesta av oss gick våra ridlärarutbildningar. En ridskolepedagog skulle ha som uppgift att aktualisera och modernisera pedagogiken på ridskolan så att den ligger i linje med relevant och aktuell forskning – att skapa pedagogisk kvalité! Alldeles särskilt när det gäller små barn på ridskola – en relativt ny kundgrupp. En ridskolepedagog skulle verka för en modern pedagogisk ridskola i tiden!

En ridskolepedagog skulle givetvis också kunna vara ridlärare eller ridskolechef. Kan hända bör yrkestiteln föregås av någon form av ridlärarutbildning. Men likväl som man idag kan gå distanskurser som Verksamhetsutveckling och Funktionsnedsättning & delaktighet som kompletterande skulle man erbjudas möjligheter till en liknande variant enbart med fokus på ridskolepedagogik.

Den kurs som idag ligger närmast är distanskursen på SRL2-nivå; Pedagogik och ridskoleverksamhet. Det är bra! Jag var där en förmiddag och undervisade i höstas, men tiden var knapp. Just den kursen ska innehålla så mycket mer än renodlad pedagogik så, så det är svårt att få mer än just en övergripande överblick över det område jag vet är enormt stort – och viktigt.

Det behövs något annat! Exempelvis en distanskurs med 2 dagar*5 träffar mot yrkestiteln Ridskolepedagog skulle fylla ett viktigt tomrum! En sådan kurs skulle vara öppen för tidigare verksamma och blivande ridlärare, och ansökningarna skulle formligen strömma in – det är jag alldeles övertygad om!

Skulle du vara intresserad av en sådan utbildning? Jag tänker att det här är något jag vill fortsätta att föra en diskussion om under 2019. Givetvis är jag också intresserad av att vara delaktig i att utforma upplägget.

Detta får ni fundera på över jul och nyår. Dela gärna med er till vänner och bekanta om ni håller med om detta, eller har liknande tankar – så får vi se vad framtiden har att erbjuda!

God Jul & Gott Nytt År alla härliga nya och gamla vänner ♥

önskar Maria Falck, ridskolepedagog 🙂

 

Föreläsningar och kurser, Pedagogiska tankar och resonemang, Personligt

APL-perspektiv på ridskolepedagogik

Igår hade jag äran både att föreläsa för drygt 20 ridlärare i Örebrotrakten (arrangerat av Örebro Läns Ridsportförbund) om min favoritinriktning små barn på ridskola, och att samtidigt ha med mig en APL-elev från REAL-gymnasiet. Johanna går år 3 och hade genom kursen entreprenörskap önskat att hänga med mig. Jättekul och inspirerande!

En av Johannas uppgifter under gårdagen var att fotografera och att skriva en intresseväckande artikel/inlägg om min föreläsning och konceptet ridskolepedagogik. Här kommer hennes arbete:


 

Små barn på ridskola

Idag har jag varit med under Marias föreläsning Små Barn På Ridskola där hon berättar hur hon på sin ridskola i Björkvik jobbar utifrån barnens egenskaper och möjligheter. Dagens föreläsning ägde rum i Idrottens Hus, Örebro, där cirka tjugo personer från distriktets ridskolor deltog.

rebro1

Maria inleder sin föreläsning med att berätta att hon är en helt vanlig ridlärare men som har en filosofi att förändra den äldre och strama ridskolekulturen. Det var för ett år sedan som hennes hemsida och blogg tog fart där hon blev inbjuden till hela Sveriges distrikt för föreläsningar och där hon under år 2018 endast använt ett ord, nämligen ja!

Hennes mål är att kunna fylla i den tomma lucka som handlar om rid utbildning kring små barn. Hennes förhoppningar är att ändra tankarna på att små barn inte kan, till att hur ni som ridlärare ska skapa rätt möjligheter för de små barnen. Barn ska lära sig vad som är möjligt och inte vad som är omöjligt!

Genom att ha kvar den traditionella ramen med tillägg av nya moderna tankesätt och sätt att jobba kan det vara det som skapar den moderna ridskolan. Med hjälp av b.la. hjälpbilder så kan även de små barnen förstå utan att behöva fråga en vuxen. Maria gick också igenom hur en ridlektion kan läggas upp både praktiskt och teoretiskt samt hur ponnyerna inte är verktyg utan hjälplärare för barnen.

rebro2

Utifrån Marias tankesätt så ska ridskolan inte vara en plats där barnen känner sig dåliga, utan en plats där det bara finns möjligheter att lära!

Skrivet och fotograferat av Johanna Landin, APL-elev från REAL-gymnasiet, år 3.