Föreställ dig att du precis ska starta din ridlektion, och du hör dina elever förtjust utropa; Jag har redan listat ut hur vi ska rida!
Känn dig stolt! Det är nämligen den bästa feedback du kan få på att du har skapat tillgänglig lärmiljö, tydlighet och ett begripligt sammanhang. Du har helt enkelt redan utan att ha startat lektionen – eller ens ha sagt ett enda ord – lyckats få dina elever att förstå vad de ska göra och hur de ska göra det. Hur gjorde du det möjligt?
När det händer mig brukar det innebära att mina elever har ridit enligt ridlektionsmodellen en tid och därför vet vad de har att förvänta sig. De känner till konceptet, inramningen och progressionen så som den brukar se ut, därför att varje ridlektion följer samma struktur, även om variationen kan vara oändlig. Ni har hört det förr. Det som blir extra tydligt är att eleverna snabbt lär sig att utläsa vad av det jag byggt fram som ska komma att utgöra helheten. De börjar dessutom genast de kliver in på ridbanan att försöka lista ut vilka tillägg som kan tänkas komma, baserat på vad de ser. Fantastiskt att se hur tankeverksamheten sätts igång liksom automatiskt!
En viktig del av ridlektionsmodellen är att bygga fram övningen så att den står på plats när eleverna kommer. Själv ägnar jag väldigt mycket tid åt att fundera på nya övningar; Hur bansträckningen ska se ut och hur föremålen ska placeras. Jag kan gå ut och provbygga en ny övning när jag får ett infall, och jag letar ständigt inspiration till nya övningar. När jag har tänkt ut en ny övning provar jag att gå vägarna många gånger och (när jag hinner) att rida dem själv, alternativt be någon annan av ridlärarna (som har mer ridning/hästutbildning på sitt schema än vad jag har) att rida den så att jag får se hur den tar sig ut.
Jag är nämligen övertygad om att en riktigt väl planerad och uppbyggd övning är en avgörande faktor till lärande på ridskolan. ”Det sitter i väggarna” brukar man säga – men i det här fallet hävdar jag att det sitter i hur du bygger din ridlektion!
