Böcker, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv, Veckans Övning

Bokrecension: LEKTIONSIDÉER.

Jag har fått den stora äran att vara bokrecensent för Kikkuli Förlag & Bokhandel Hos detta förlag finns både hästböcker, böcker med inriktning pedagogik/funktionsvarianter, handböcker och böcker om viktiga ämnen så som mobbing, sorg och utanförskap. För både små och stora! Faktiskt precis allt inom mina intresseområden, så ni anar säkert hur glad jag är över detta uppdrag!

Min första recension var om barnboken Lullan och hästarna. Min andra recension blir om boken ”LEKTIONSIDÉER – För undervisning av ryttare med handikapp och i barnverksamheten” av Lena Johansson, och den kommer här.

lektion3

Det var nog den av böckerna jag blev allra gladast över att få i mitt bokpaket att recensera. Jag äger flera olika böcker i ämnet ridlektionsidéer – man kan helt enkelt aldrig få för många! Liksom man aldrig kan få nog av lektionsidéer. Men denna bok hade jag faktiskt inte sedan förut!

Författaren skriver i boken inledningsvis att alla ridinstruktörer (numera är yrkestiteln ridlärare) säkert någon gång har drabbats av idétorka när det kommer till lektionsidéer och ridövningar. Och JA visst är det så! Ibland flödar inspirationen härligt fritt, medan man ibland inte ens tycks kunna komma på ett nytt sätt att lägga bommar! Det är ganska frustrerande! Det är då man verkligen behöver böcker som denna! Författarens förhoppning med boken är att den blir en idéklick som hjälper till att få större variation på läsarens ridlektioner.

Boken är inriktad mot elever med handikapp och/eller barngrupper och därför inleds den med några sidor ”att tänka på” vid undervisning av främst handikappade elever. Jag tänker att det mesta av det som beskrivs där gäller vid all typ av ridning på ridskola – det är alltid bra att tänka till lite extra, ni vet; sätta ord på det självklara (ständigt återkommande här på bloggen) – för alla!

Något jag tycker särskilt mycket om med boken är att den tar upp ämnet ”teori” och ”teorilektioner” på ett så positivt sätt. Det finns också beskrivet en mängd förslag på ämnen för praktiska teorilektioner. Jag tycker om att blanda teori med praktik, och liksom beskrivet i boken tycker jag att teori är kul! Jag tror att man ibland tänker lite för ”svårt” när man planerar teoriundervisning; istället för att faktiskt ta ett ”lätt” ämne och att befästa det på djupet. Ofta är det ju faktiskt så att man behöver öva någonting väldigt många gånger för att det ska vara befäst – i teori precis som i ridning. Jag fick en hel del uppslag till just den tanken i bokens teorikapitel!

Beskrivningen under rubriken DRESSYR – SKOLRIDNING är min favoritdel i boken. Där beskrivs ganska precis de arbetssätt vi jobbar efter på vår ridskola, allt ifrån att ”gå vägen” med eleverna istället för att endast beskriva den muntligt (vi jobbar ofta med konkretisering/rita ridvägar i sanden), att märka konornas toppar med olika färger (vi har olikfärgade konor) och att komplettera varje bokstav på ridbanan med en bild (se vårt ”ridbanabingo”).

En helt ny sak jag lärde mig av att läsa denna bok var möjligheten att använda sagor  att göra rörelser till vid ridlektionerna. Jag har provat mycket i min egen ridundervisning och jag är ganska kreativ, men just detta har jag faktiskt aldrig provat. Det är däremot definitivt något jag kommer att prova i mina grupper med de allra yngsta! Perfekt nu till den kallare årstiden på en ridskola utan ridhus!

LEKTIONSIDÉER avslutas – så som utlovat – med en mängd banskisser och förslag på övningar. Dessa tar jag mycket tacksamt emot! En hel del av dem har jag – som författaren också skriver inledningsvis – redan provat, medan andra är helt nya. Veckans pågående övning på vår ridskola är faktiskt tre av bokens banskisser kombinerade (och något anpassade): bomövningar på böjt spår.

Sedan är jag ju lite petig av mig, så några saker skulle jag kunna tänka mig att ändra på:

Att ”inte säga inte” är ett vedertaget uttryck. Det sägs att vår hjärna har svårt att uppfatta ordet ”inte” och att resultatet av en mening framställd i ”inte-form” blir att det man då inte ville skulle ske, blir det som faktiskt sker… Jag ser lite för många ”inte” i boken för att jag ska vara helt nöjd. Att rida på en volt tänker jag kan förklaras på många olika sätt, men att varianten ”följ inte fyrkanten” hör till de jag skulle välja bort. En sida innehåller bilder med olika bildval – en rolig övning i sig – men att fråga eleverna ”vilka skor får man inte rida i” skulle jag också vilja ställa på omvänt vis så att krysset då hamnade  vid den positiva formen; ”vilka skor får man rida i”.

Överlag tycker jag att denna bok är trevligt utformad, idérik och stimulerande för mig som ridlärare och ansvarig lektionsplanerare på ridskolan. Den är fylld med många kloka råd och tankar. Jag kommer absolut att läsa och använda den många gånger om!

lektion2

Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv, Veckans Övning

Lektionsplanering.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om vad man bör ha i åtanke då man gör ett Lektions-PM. I detta inlägg ska jag beskriva hur vi praktiskt arbetar med detta på vår ridskola.

På en ridskola med många lektioner och flera olika ridlärare är det extra viktigt att det finns en enhetlig basplanering som gäller för samtliga lektioner. För personalens skull, för elevernas skull, och för hästarnas skull. Detta lyfte även Bo Tibblin vid Ridlärardagarna på Strömsholm i början av mars där jag, två av mina ridlärarkollegor och många av landets alla ridlärare hade samlats. Denna planering bör göras av en person som har till uppgift att ha ett övergripande ansvar. På vår ridskola är denna person jag.

Vår ”lektionsvecka” börjar med lördag och slutar med torsdag (fredag ingen ridverksamhet). Varje termin har en terminsplan som sedan varje lektionsvecka planeras efter. På fredagar gör jag ett utkast till lektionsplanering utifrån det tema som jag tidigare satt som veckans övning på terminsplanen.

Under helgen har jag sedan själv ett antal lektioner på olika nivåer, allt ifrån de allra yngsta eleverna i Hästis till den grupp som på vår ridskola är den på högst nivå – Märke 5. Under helgen arbetar jag efter min egen planering och korrigerar den vid behov. Ibland kan jag göra helt enligt plan, ibland behöver jag tänka om mitt under arbetets gång – det är det oftast inte någon som märker!

På måndag morgon ser jag åter igen över min lektionsplanering, skriver om den om det är så att jag i det praktiska genomförandet ändrat något utifrån min första plan. Därefter mailar jag ut den till mina anställda ridlärarkollegor, eftersom det är de som har de flesta av vardagskvällarnas lektioner. Måndag förmiddag har vi alltid ett ”måndagsmöte” där vi kollar av lektionsplaneringen, ponnyerna och allt annat vi behöver stämma av med varandra. Varje ridlärare får gärna lägga sin personliga ”touch” på lektionsplanen men det är viktigt att basen bibehålls. Vi har sedan under hela veckan frågan ”öppen” kring veckans lektionsplan, genomför den enhetligt på basnivå men på eget personligt vis.

På det viset tror jag att vi bidrar till att rama in verksamheten både för oss själva, våra elever och våra hästar. Ni har dessutom läst det här för; Planering, genomförande och dokumentation är det som ramar in verksamheten. Nu får ni ta del av dokumentationen!

Ett lektions-PM har en viss struktur, så som ni har kunnat läsa i tidigare inlägg. När man arbetat ett tag med detta är det oftast så att man finner ett eget sätt att skriva sina lektions-PM så att det ändå framgår hur lektionen ska bedrivas. Jag och mina ridlärarkollegor har en mycket god samsyn hur lektioner allmänt bedrivs, så därför ”räcker” det att jag nu skriver våra lektions-PM på detta kortfattade vis. Vi har en gemensam förståelse för lektionernas inledning, genomförande och avslutning och därför behöver jag endast – då jag skriver – fokusera på vad som är viktigt på respektive nivå.

Att hålla ridlektioner är ju så mycket mer än att ”bara gå ut och göra”. Vi lägger ned mycket tid och engagemang på vår lektionsplanering, för att det ska bli så bra som möjligt för alla!

Här bjuder jag på ett av dessa lektions-PM, vecka 38-39 – tema dressyr; övergångar och tempoväxlingar. Håll till godo 🙂

 

v1v2v3vecka3039

Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Veckans Övning

Naturbana med hinder.

”Repetition är kunskapens moder” så sa en ung ridelev till mig härom veckan. Ett överraskande citat från en tioåring kan tyckas, men det var något hon hört sin mamma säga många gånger, sade hon till mig. Och visst är det så! Jag upplever att de allra bästa ridövningarna är de som kan följa varandra och bygga på varandra i en naturlig upptrappning/utveckling.

Denna vecka har vi ett sådant upplägg för de flesta av ridskolans ridgrupper här hos oss.

Förra veckans Naturbana har denna vecka uppgraderats med hinder! Övningen är i sig inte ny: Både elever och ponnyer kan banan, vet vägarna. Att ponnyerna också kan vägarna/uppbyggnaden/strukturen är något vi nästan alltid bygger vår verksamhet kring. Vägarna och tempot i banan är väl förankrat hos alla sedan förra veckan. Övningen är inte ny, men upplevelsen blir till viss del ny!

Alla grupper börjar denna övning med att skritta runt banan, liksom förra veckan. Denna vecka allra först vid sidan om hindren. De ser då var hindren står, kommer ihåg (påminns) vad de olika konornas färger betyder (blå = skritt och orange = trav/galopp).

Därefter får de rida banan två och två, fortfarande vid sidan om hindren men nu lägga till trav på de tillåtna sträckorna. Paren är från början planerade som så att en lugnare ponny går före en piggare. De uppmanas att hålla ihop och gärna prata med varandra i paren genom banan. Mellan paren blir det då lite längre avstånd, vilket skapar goda förutsättningar för en lugn start när det kommer till att lägga till hinder.

Då första paret kommer tillbaka till start får de instruktioner om att nu lägga till hinder. I och med att det redan varit ute på banan i de gångarter som ska vara, har de nu bara ett moment att lägga till. Varje par som kommer i mål får samma instruktioner inför sin tredje runda.

Övningen i par med hinder rids sedan några gånger. Som ridlärare observerar jag noga alla par genom banan och kan vid behov/önskan om högre tempo växla tätryttare i paret till den piggare ponnyn först istället inför ny runda om jag ser och bedömer det möjligt.

En övnings uppbyggnad/upptrappning är helt avgörande för utfallet! En övning likt denna kan bli både rörig och väldigt icke-säkerhetsmässig vid fel upplägg, men en helt underbar upplevelse under rätt förutsättningar; noga genomtänkt och väl genomförd. Det är den tanken jag vill ska nå fram i  mina inlägg här på bloggen; Riktig ridundervisning är genomtänkt ur så många aspekter, och det är det du alltid ska kunna känna dig trygg med när du rider på en riktig ridskola! 

De högre grupperna kan sedan som avslutande moment – om det bedöms lämpligt efter dagens förutsättningar – genomföra övningen en och en. Den övriga gruppen placeras då på en ”medellinje” på gräsytan mitt på kartan (mellan volt, träd och dike). En och en skickas iväg till start, med stora mellanrum nog att inte lockas att springa ifatt varandra men ändå med några ekipage åt gången i rörelse på banan.

Feedback från eleverna efter denna övning har varit stora leenden, ”åh” och ”wow”. Några har sagt att det varit ”det bästa de någonsin varit med om”. Och då känns det som att det blev precis så som vi tänkt. Härligt!

naturbanamedhinder

silver

Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Tankar om hästar, Veckans Övning

Naturbana

… eller ”när konorna gick ut på äventyr”!

Vi rider alltid utomhus hos oss, av den enkla anledningen att vi inte har något ridhus. Oftast rider vi på ridbana, men ända sedan vi startade ridskolan för elva år sedan har vi haft minst en lektionsvecka per termin avsatt för uteritter med ridgrupperna.

Vi har ibland ridit ut på vanlig tur och vi har ibland ridit i en stor gräshage både på volter och i kuperad terräng. För både häst och ryttare är det otroligt nyttigt och bra med omväxlande ridunderlag och ridmiljö.

Vi tycker att det är jätteviktigt att våra elever redan från tidig ålder lär sig att rida ute, att anpassa tempo efter underlag, att lära sig både följa och stödja hästen i olika typer av terräng – och det kanske allra viktigaste – att VÅGA rida utanför ridbanan (ridhuset).

För våra ponnyer innebär det dels ett omväxlande och roligt inslag i arbetsbeskrivningen, och det innebär träning av både styrka, kondition och uppmärksamhet. Alla våra ponnyer följer med på uteridningen, därför att vi valt att ha ponnyer som fungerar på alla vis. En del blir lite piggare ute, kanske lite ”tittiga” .. eller hungriga! Allt detta ingår i ryttarens utbildning! Viktigt är dock att det sker under kontrollerade former med ett sunt säkerhetstänk – för att alla inblandade ska få ut så mycket positivt som möjligt av situationen.

Våra uteridningtillfällen har alltid varit mycket uppskattade!

I praktiken har vi alltså tillämpat begreppet ”naturbana” redan innan det fanns. Därför känns det lite extra fint att det nu faktiskt finns och att det har blivit ett helt koncept.

Peder Fredricson har tillsammans med Agria tagit fram en metod som kallas Agria Naturbana. Det är faktiskt mer än bara en metod, det är en hel träningsfilosofi  för utbildning av glada hållbara (tävlings)hästar.

”Det är en önskan att inspirera alla ryttare, oavsett inriktning, ålder eller utbildningsståndpunkt, till att börja träna och utbilda sin häst i skog och mark, likväl som på ridbanan. Idag är det tyvärr alltför vanligt att hästar bara rids i ridhus och på ridbana och en del av syftet med det här utbildningsprojektet är att förmedla klassisk utbildning i skog och mark till nästa generations ryttare”.  (Läs mer här!)

Kortfattat menas alltså att uteridning inte bara behöver betyda att gå på tur. Uteridning kan användas enligt samma koncept som ridbaneridning och det är något vi också både förespråkar och tillämpar! Vår fantastiska stora gräshage ligger precis intill sjön, den har både platt och kuperad terräng och innehåller mängder av möjligheter. Där håller vi till med vår naturbana!

Här kommer vårt bidrag!

Blå konor = skritt. Orange konor = trav (eller galopp på högre nivå). De olikfärgade konorna är fantastiska pedagogiska redskap!

n4n1n8naturbanan7n2n3n11n9n10n6n12

 

Pedagogiska tankar och resonemang, Veckans Övning

Veckans övning – introduktion!

Nu är det dags att sätta fart på höstterminen på alla fronter. Så även här på bloggen är min plan! Det är dags att fylla på med en ny kategori kallad ”Veckans Övning”. 

Mitt förra inlägg handlade just om planering, genomförande och dokumentation – den så viktiga inramningen av verksamheten. Här kommer alltså lite extra fokus på planeringen.

Terminen på ridskolan har en terminsplan. Den är viktig! (Förvånansvärt många ridskolor saknar en tydlig terminsplan har jag märkt). Den ska också vara synlig för alla. Terminsplanen ska vara den röda tråd som löper genom ridundervisningen över tid. Den ska vara lagom varierad och lagom repetitiv. Det ena ska följa det andra på ett klokt och genomtänkt vis. Den ska gynna hästarnas arbete samt stimulera elevernas inlärning och engagemang. Det är grovplaneringen.

Varje lektion ska sedan planeras mer detaljerat. Där ska också finnas en tydlig röd tråd. Om strukturer för att skapa ett lektions-PM har jag skrivit här. Detta inlägg handlar inte så mycket om strukturerna, men kom ihåg att de finns där! Detta inlägg handlar istället om utmaningen att skapa en ridövning som kan fungera på ett likvärdigt vis men på många olika nivåer. Det är det som är ridskolans utmaning! Jag lägger ned otroligt mycket tid och energi på att fundera kring just detta. Främst utifrån två olika perspektiv;

Hästperspektivet: Ridövningar på ridskolan måste vara byggda på det vis att det inte sliter på hästarna. Det är ryttarna som ska arbetas. Hästarna ska inte tröttas ut. Det betyder absolut inte att lektionen bara ska vara i långsam skritt. Troligtvis märker du inte ens att denna grundtanke finns om du rider på en ridskola som är bra på detta – det är liksom meningen! 🙂 Ridövningar på ridskolan måste också vara byggda på det vis att hästarna förstår sina arbetsuppgifter – sin arbetsbeskrivning. Om de gör det, då är de mer intresserade av att göra ett bra jobb. De kan inte uttala ett syfte eller en önskan kring detta, men de kan känna en känsla av tillfredsställelse under tydligt ledarskap och rutiner. Läs gärna mitt inlägg om hästar här!

Det pedagogiska perspektivet: Jag kunde kallat det elevperspektivet men jag väljer att inte göra det. Jag kallar det för det pedagogiska perspektivet eftersom det ger en större vidd. Det pedagogiska perspektivet innefattar både elever, åskådare och hästar. Och ännu fler. Här är vi givetvis till stor del inne på just det där med strukturer och uppbyggnad. Vem som helst som deltar i, eller tittar på en ridlektion ska uppleva att där finns en plan och en strävat att nå någonstans. Ibland tycks den allmänna upplevelsen av ridskoleridning vara att ”man bara rider runt där”. Jag är till viss del beredd att hålla med om det, för jag har sett det också. Det har jag skrivit lite om här. Och det är en viktig del i det som är min strävan med både min egen ridskola och med denna blogg – att ändra på den uppfattningen! Det pedagogiska perspektivet syftar också till att veta var du befinner dig som ridlärare, var du ska lägga nivån och hur mycket du kan och bör ”tänja” dig åt olika håll. För det är ju just däri verklig utveckling sker – att inte bara se och undervisa dina elever där de är utan också se vart de just för stunden har möjlighet att nå. Det kallas för den proximala utvecklingszonen och är något som ligger mig mycket varmt om hjärtat!

Detta var nu bara en liten introduktion i kategorin Veckans Övning i vilken jag också såklar ska leverera ett antal konkreta ridövningar, så småningom 🙂

röd tråd