Jag brukar kalla ridskolehästarna för ”hjälplärare” eftersom jag tänker att det är ett bra ord som symboliserar vad vi vill bidra med för bild till våra elever om vad våra ridskolehästar är för oss. Vi önskar inte ett synsätt på ridskolehästar där dömande och värderande står i fokus, och därför måste vi själva tala om hästarna på det vis vi vill att eleverna ska tala om dem.
Vi vill dessutom förmedla att våra ridskolehästar är en förlängning av oss ridlärare. Ridläraren må vara den som styr – men kom ihåg att man inte måste ”visa vem som bestämmer” enligt den traditionella tolkningen för att faktiskt vara den som tar ut riktningen. Det gäller både i förhållande till hästar och människor.
Ordet ”hjälplärare” syftar också till att vi i ridlektionsmodellen vill rikta fokus bort från ryttarens prestationer, rätt/fel, bra/dålig – och istället rikta (ett av våra) fokus mot vad hästen behöver av sin ryttare? På det viset blir det också helt naturligt att komma till reflektion om ordet ”hjälper” – för hur kan du hjälpa just den här hästen att förstå vad du vill göra? Ordet ”hjälp”- i ”hjälplärare får då ytterligare en innebörd.
Hästarna är förstås också våra vänner! Det finns dock ett problem med den definitionen som jag har träffat på några gånger i min yrkesroll. Jag har mött elever som haft uppfattningen att de är bästa vän med hästen, för att sedan bli oerhört ledsna och sårade när hästen agerar på ett vis som går emot elevens definition av vänskap. Exempelvis trampa på tårna, vill inte gapa för bettet etc. Därav viss försiktighet från min sida när jag pratar om hästen som vän numera. Däremot står ett vänligt bemötande mot hästen givetvis överst på min lista.
Att vända och vrida på tankar är något jag gärna vill uppmuntra mina elever till, eftersom jag tror att alla gynnas av det. I ridlektionsmodellen är struktur (grundvägar) med variation (tillägg) viktiga begrepp för både ridlärare och elever. Jag menar att de är lika viktiga för hästarna! Ett argument mot att ta in moderna pedagogiska resonemang på ridskolan har varit ”men vi måste ju tänka på säkerheten – vi kan inte ändra på en massa saker, det blir farligt”.
Ni som nu stiftat närmare bekantskap med ridlektionsmodellen ser att den knappast saknar struktur. Kanske är den till och med mer strukturerad än en traditionell ridlektion? Min upplevelse är att denna modell även tilltalar hästarna väldigt mycket. På många av mina lektioner har jag sett att hästarna – med modellens hjälp – fallit in i ett sorts självgående, nästan meditativt tillstånd. Och då menar jag inte fyrkantspåret runt, utan i ganska avancerade krumelurer.
Vi har tidigare sett att om vi är bra på att låta vår miljö bära kunskap gör det att våra elever upplever förutsägbarhet, tydlighet, delaktighet (jag har redan listat ut hur vi ska rida!). Om vi dessutom involverar våra ridskolehästar i den kunskapsbärande miljön som kunskapsbärare av ridlektionsmodellen – då närmar vi oss nästan magi!
Varför stannar Concorde när jag drar ett streck på marken framför honom? Jo därför att han är införstådd med sin arbetsbeskrivning som hjälplärare för yngre barn. Han läser av och förstår miljön och i den sin uppgift. Han hjälper barnet att lösa uppgiften. Och när barnet får lära sig att försöka hjälpa Concorde att stanna (eftersom barnet just håller på att lära sig om hjälper) – då stannar Concorde plättlätt (eftersom det finns ett streck på marken där barnet ska hjälpa Concorde att stanna – ett streck som Concorde vet vad det betyder). Ni ser sambandet, eller hur? Det barnet då lär sig om att hjälpa Concorde att stanna är att det som behövs är att bara lite försiktigt ta i tygeln – så stannar Concorde.
Det blir ju bra för alla redan från början med detta tankesätt. Och det bästa är att det gäller inte bara vid start och stopp, det finns oändligt många situationer under en ridlektion där man skulle kunna dra nytta av samma tänk.
Din uppgift är att finna dem i just din ridlektion!
För när ett system och en yttre struktur blir mer självgående finns plötsligt mer tid och utrymme att lägga på annat inuti. Så som exempelvis att bygga relationer med sina elever. Och att relationer och tillit tydligt ökar chansen att lära, det vet vi.
Detta leder oss också vidare in mot nästa månads tema som heter just relationell pedagogik. Någonstans i månadsskiftet till februari kommer vi att byta fokusglasögon mot relationell ridskola här på ridskolepedagogik.com.
Hoppas att du hänger med även då!