Relationellt perspektiv?

Februari månads tema här på ridskolepedagogik.com är relationell pedagogik på ridskolan. Vad är det? Hur används det? Varför då? Och för vem är detta? Det är vad jag kommer att reflektera över denna månad. Välkommen att följa med!

Idag är min tanke att introducera relationell pedagogik på ett övergripande plan. Till att börja med kan man helt enkelt kalla det ett synsätt eller ett förhållningssätt – för det är ju där det alltid börjar. Det är därför jag är så noga med att få med diskussionen om pedagogisk grundsyn på alla mina föreläsningar och utbildningsdagar, för det är i pedagogens synsätt och förhållningssätt allt börjar i en pedagogisk verksamhet. Det är dessutom ett arbete som är ständigt pågående, ibland inte helt bekvämt – kanske behöver man utmana sig själv att våga tänka om, kanske inser man att man har fastnat i någon annans tankemönster – men alltid väldigt utvecklande för den som vågar vara öppen för just det.

Inom specialpedagogiken står det relationella perspektivet ofta som motsats till det kategoriska perspektivet, och en mycket enkel förklaring på det skulle kunna låta så här:

Inom det kategoriska perspektivet har pedagogen ett synsätt på eleven som att eleven är bärare av svårigheterna som uppstår. Om en pedagogisk situation inte fungerar som pedagogen har tänkt söker pedagogen i första hand svar på vilka problem eleven har som gjorde att det inte fungerade. Inom det kategoriska perspektivet ligger det nära tillhands att tänka att om bara eleven förändrades, eller rentav byttes ut, så skulle den pedagogiska situationen bli bättre. Det är ett synsätt vi som arbetar med pedagogik – om vi vill kalla oss moderna – inte längre får använda oss av. Men på ganska många håll kan det fortfarande synas ändå, eftersom förändring på verksamhetsnivå tar tid.

Inom det relationella perspektivet har pedagogen istället ett synsätt på eleven som att eleven står inför svårigheter – men att det är pedagogens ansvar att skapa den pedagogiska situationen så att det som eleven upplevt som svårigheter får möjliga lösningar (eller alternativa tillvägagångssätt). Pedagogen tar på det viset ansvar för lärsituationen och lyfter ansvaret från elevens axlar. Ibland är det en lätt uppgift. Men ibland är det inte fullt lika lätt. När en elev står inför svårigheter kan eleven ibland uttrycka detta på ett vis som inte alltid är lätt att förstå, eller ens gilla. Utmaningen som pedagog är därför att sträva efter att bli så trygg i sitt relationella förhållnings-  och synsätt att hon inte råkar hamna i det kategoriska perspektivet av bara farten i en stressad och utmanande situation.

Värt att fundera över kan vara; I vilka sammanhang skulle man kunna hamna i det kategoriska perspektivet på ridskolan trots att man har bestämt sig för att jobba relationellt och lösningsfokuserat – och trots att man egentligen är en väldigt trevlig person? Den frågan har inte några bestämda svar, men är mycket värd att reflektera över både enskilt och i personalgruppen, för det är nämligen lätt hänt.

Just denna fråga är, enligt mig själv, en av de absolut viktigaste för hur väl vi lyckas skapa en välkomnande atmosfär på ridskolan och jag har jobbat mycket med den i min egen yrkesroll under mina tjugo år i yrket.

Med dessa reflektioner som start och bloggkategorin relationell ridskola skapad, beger vi oss nu till ridskolan med de relationella glasögonen på!

About Maria Falck 192 Articles
Ridlärare och pedagog med en vision om att vi kan skapa framtidens ridskola med traditionell häst- och ridkunskap i kombination med modern utbildningsvetenskap.

Bli först med att kommentera

Vad har du för tankar om detta?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.