Med anledning av min och min ridskolas intervjumedverkan i det trygghetsprojekt som nu drivs av Friends och Svenska Ridsportförbundet vill jag dela med mig av de tankar om förebyggande arbete som jag och vi här hos oss har när det gäller trygghet (begreppet trygghet i detta fall som motsats till otrygghet, kränkningar och mobbning).
Till att börja med anser jag det viktigt att aldrig hävda att vi är en trygg ridskola, att vi är inkluderande eller att det aldrig förekommer kränkningar och mobbning på vår ridskola.
Vi kan aldrig med säkerhet veta hur de människor som besöker oss – tillfälligt eller regelbundet – upplever det, och att då hävda något som skulle kunna tänkas stå i rak motsats till hur någon upplever samma verksamhet tänker jag kraftigt minskar verksamhetens trovärdighet. Detsamma gäller givetvis också högre upp i organisationen, när det gäller ridskolans personal – eller för den delen hela SvRF.
Däremot kan vi alltid berätta att vi strävar efter att arbeta för att verksamheten ska upplevas som trygg, välkomnande och fri från kränkningar och mobbning. En strävan uttrycker en ständig process och ett medvetet och aktivt arbete från vår sida att alltid vara beredda på att behöva förändra någonting. Det är ett arbete som skulle kunna jämföras med en (utbildnings)vetenskaplig förankring.
Att bara uttrycka en strävan är dock inte så konkret, så det behövs mer! Vi behöver veta vart vi strävar och på vilka grunder.
När det gäller min och min ridskoleverksamhets strävan och grunder gällande kränkningar och mobbning kommer de främst från mina kunskaper om mobbningsforskning, vilket jag till viss del bakat in i min masterexamen i pedagogiskt arbete.
Kortfattat skulle man kunna beskriva mobbningsfältet som en förändring i dynamik från det att man ansett mobbning som en ondsint handling utförd av en illvillig person (individpsykologiskt perspektiv) till det att man förflyttat fokus mot fysisk eller psykisk maktobalans mellan individer (socialpsykologiskt perspektiv). Det har dock inte stannat vi det. Idag befinner sig fältet mobbningsforskning ofta vid en diskussion gällande maktobalans i den omgivande miljön. Det sistnämnda finner jag mycket intressant och användbart, och det är också det som utgör min ridskoleverksamhets grunder i vår strävan att arbeta förebyggande mot kränkningar och mobbning.
Vi kan aldrig veta vilka individer vi möter på ridskolan, och det ska heller inte spela någon roll. Vi kan inte heller förutse fullt ut hur dessa individer kommer att interagera med varandra på ridskolan. Det vi däremot kan arbeta med, ständigt och oavbrutet – är ridskolans miljö.
När en representant från Friends var här för att ta reda på mer om våra tankar och vårt arbete beskrev jag det som ovan, med tillägget att mitt och vårt arbete med vår ridskolas miljö syftar till att stärka det som skulle kunna vara den svagare länken. Jag vill poängtera att orden ”skulle kunna vara” är en mycket viktig detalj i det hela. Det jag egentligen menar och alltid återkommer till är tillgänglig lärmiljö och individuell anpassning. Låt mig ta exempel;
I en situation där läskunnighet skulle kunna utgöra ett övertag innebär att stärka det som skulle kunna vara den svagare länken att presentera all information på ett vis som inte kräver läskunnighet. Den eventuella maktobalansen i just den miljön har då utjämnats.
I en situation där mod skulle kunna utgöra ett övertag innebär att stärka det som skulle kunna vara den svagare länken att skapa förutsättningar för de rädda/försiktiga eleverna. Exempelvis genom att låta dem rida särskilda hästar/en särskild trygg häst. Den eventuella maktobalansen i just den miljön har då utjämnats.
I en situation där ”lydighet” och ”koncentrationsförmåga” skulle kunna utgöra ett övertag innebär att stärka det som skulle kunna vara den svagare länken att skapa tydlighet och förutsägbarhet och därigenom förutsättningar för de elever som eventuellt uttrycker stress och upplevd otydlighet på ett vis som upplevs som ”olydighet” och ”okoncentration”. Den eventuella maktobalansen i just den miljön har då utjämnats.
Listan kan göras oändligt lång, och det är det som är meningen! Det är ett ständigt pågående detektivarbete, ett systematiskt arbete som aldrig får ta slut.
Det är viktigt att komma ihåg att ett agerande och ett uttryck inte uppkommer från ingenstans, utan att det alltid är en reaktion på någonting som individen möter. Att finna den utlösande faktorn (hur gömd den än må vara) och tänka om kring den – det är det allra viktigaste arbetet vi kan göra.
Så, mitt bästa tips – mot bakgrund av både beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund – är börja i miljön. Identifiera liknande exempel som mina ovan, där miljön skulle kunna vara orsaken till stark vs svag. Förändra miljön – stärk det som skulle kunna vara den svagare länken och fortsätt detta arbete utan slut!
För ett trygghetsarbete är inte en punkt på dagordningen. Det kostar inte tid och pengar. Det är ständigt pågående, det är en anda, en pedagogisk grundsyn. Det är tillgänglighet och det är individuell anpassning. Enligt mig.
Jag har fler tips och tankesätt kring begreppet trygg ridskola, så jag återkommer i frågan!
Är du intresserad av mer läsning om mobbningsforskning kan jag gärna tipsa! Här finns en artikel till att börja med: