Har du talat om för dina ridelever att du tror på dem? Att de inte kan misslyckas, bara utvecklas! Har du berättat för dem att det finns många olika sätt att göra saker på, många olika strategier för att nå sina mål. Har du berättat att ditt arbete är att hjälpa dem på vägen – att ni gör det tillsammans, att du finns där för dem och att du älskar ditt jobb!
Det har du säkert gjort! Men du kanske kan göra det igen, lite till idag. Prova och se vad som händer!
Det skulle kunna vara så att det är först då dina elever törs sträcka på sig, först då de vågar prova – och först då du verkligen verkligen får se deras potential!
Jag lägger sällan ut bilder då jag själv rider. Varför? För att jag precis när jag ska publicera drabbas av känslan att jag inte tror att jag kan rida – jag är ingen ”ryttare”! Inuti huvudet hör jag allt för ofta rösterna som sa till mig när jag var liten att jag var för feg, för försiktig. Det skulle aldrig bli någon ryttare av mig. Det fanns bara en väg – fick jag höra – och den vägen var inte menad för fegisar.
Tyvärr hör jag inte lika ofta de röster som senare sa till mig att de aldrig sett sådan fin ridning rakt igenom ett Lätt A-program, och att jag faktiskt vågade hoppa den där banan på 110 med hjälp av en fantastisk ridlärares upplägg för just mig. Varför? För att de ord man hör som barn – precis i början av det där fantastiska, lite läskiga, obegripliga och alldeles underbara – sätter sig så djupt fast.
Därför är det viktigaste av allt i mitt yrke som ridlärare att alltid tala om för mina elever att vi gör det här tillsammans, att de aldrig kan misslyckas, bara utvecklas – och att jag alltid tror på dem!
Det är fantastiskt att se vad människor kan bli när man ger dem just det! Var en sådan ridlärare!
