Om ni hängde med på Instagram i ”händelser” under vecka 27 i somras såg ni hur vi jobbade med barnmärkena från Stockholms Ridsportförbund! Bilderna finns kvar under ”höjdpunkter” om ni vill titta. Sök efter @ridskolepedagogik på Instagram!
Där ligger också några filmsnuttar som visar och berättar om upplägget, som enkelt förklarat var en färg per dag = ett märke per dag.
Det blev succé! Jag ska skriva ett längre inlägg om hela ridlägerveckan så småningom, det finns på skrivlistan! Inför höstterminen kläckte sedan min kollega Amelie den fantastiska idéen att låta Hästis teoripass byggas i block om färg och riktas mot respektive märke.
Hästis är ridgruppen för våra allra yngsta ryttare (2-5 år) och de har alltid 30 minuter ridning + 30 minuter teori. Tidigare har vi gjort en annan teoriterminsplan som visserligen också funkat bra – men denna är klart mycket bättre!
Till varje moment gör vi arbetsblad i någon form, så att eleverna alltid får med sig något i handen hem. Några sådana teoriblad finns att hitta här på denna sida i tidigare skrivna inlägg.
Jag pysslar också med en ny flik som heter just nedladdningsbart material där gamla och nya arbetsmaterial ska samlas – för nya kommer ständigt!
Vill du kicka igång dina ridlägerveckor med en tydlig utbildningsvetenskaplig förankring, så kommer ett fint tips i detta inlägg. Du får också ett arbetsblad att ladda ner och använda om du vill!
Denna modell som bygger på kunskapens tre zoner påminner en hel del om det arbetsblad vi brukar arbeta med på våra ridskolepedagogiska ridlärarfortbildningar. Då gör vi det utifrån lärarrollen och med en något annorlunda vinkling. Här är den utformad för elevrollen; målgrupp barn/ungdomar på ridläger.
Tanken med detta arbetsblad är alltså att starta upp ridlägerveckan med att uppmuntra elevernas reflektioner kring den egna kunskapen.Vad klarar jag själv? Vad klarar jag med hjälp? Vad vill jag lära mig?
När du beskriver modellen kan du göra det med stöd av detta inlägg, anpassat till målgruppen. Den gula ringen/spalten har här fått rubriken ”Vad jag vill lära mig” istället för ”Vad jag ännu inte kan”, eftersom syftet är att rikta elevernas fokus mot framtidens kunskaper på ett positivt vis.
Därefter kan diskussionen ledas mot lärande och kunskapsbildning; vad kan man lära sig snabbt och vad behöver mycket tid?Vad ligger nära min nuvarande kunskap, och vad kan jag fastän jag kanske inte trodde att jag kunde det? Eleverna får diskutera och fylla i några saker under varje rubrik.
Detta kanske låter som avancerade diskussioner med barn, men jag vill hävda att det går alldeles utmärkt att föra sådana diskussioner med relativt unga individer. Jag tänker att vi snarare i allmänhet talar för lite med yngre individer om just detta. Utveckling och lärande ska inte vara en magisk hemlighet som de vuxna bär – varje individ ska ges möjlighet att ta del av – och att förstå resonemangen – kring sin egen utveckling!
Eleverna tillåts sedan vara delaktiga i ridlägerveckans utformning genom sina önskemål och målbilder. Arbetar du på det viset får du dessutom den utbildningsvetenskapliga förankringen i form av inkluderingen av barnens perspektiv i ditt barnperspektiv – och där har du en riktigt forskningsaktuell utformning på din barnverksamhet.
Jag brukar sedan lägga till precis det som rubriken för detta blogginlägg säger; Dina drömmar är mitt jobb! För mig är det ett uttalande som stärker att det är jag i min ledar- och lärarroll som bär ansvaret för lärandet – men att jag alltid är öppen för mina elevers perspektiv och drömmar, eftersom det är dem som ger mig mitt arbete.
Under veckan kan man sedan återgå till arbetsbladet då och då, för att se om någonting har hänt (det har det!). Har eleverna skrivit någonting i mittenspalten (klarar med hjälp) som de nu klarar själva? Har eleverna skrivit någonting i den högra spalten (vill lära sig) som de nu klarar med hjälp – det vill säga; har du som ridlärare lyckats fånga upp och göra arbetsdag av dina elevers drömmar? Där får du också med en utvärdering av ditt eget arbete!
Denna modell kan på ett förhållandevis enkelt vis ringa in lärande, kunskapsbildning, utbildning och undervisning under en ridlägervecka. Man går på ridläger för upplevelsen – men också för utvecklingen! Denna modell gör det abstrakta mycket konkret och tydligt både för eleverna och för ridläraren!
Jag provade att arbeta på detta vis förra veckan, med elever i ålder 8-12 år. Det gick fantastiskt bra och det gav oss alla väldigt mycket. Jag kommer definitivt att använda det igen. Prova gärna du också! Här kan du låna mitt arbetsblad:
Det är ju faktiskt inte helt enkelt att veta vad man ska göra med sin häst innan man sitter upp och rider. Jag har funderat länge över det bästa sättet att tydliggöra detta på ridskolan, och till slut resulterade det i en kombination av visualisering och konkretisering. Igår presenterade jag det i en liten filmsnutt på Facebook och Instagram.
Jag gjorde en visuell presentation med hjälp av Power Point och Pictogram-bilder. Det finns många varianter och program för bildstöd, men jag upplever att det är just Pictogram som fungerar allra bäst. Du får gärna låna presentationen, här finns den som nedladdningsbar fil:
Sedan behöver du komplettera med egna bild-knippor för att möta hästen i boxen, att sadla och att tränsa. Du kan inspireras av mina bilder, och du får låna dem också om du vill, men tänk på att när du använder foton bör de vara så autentiska som möjligt med den miljö de är tänkta att användas i.
Hos mig står det ”ponnyn” istället för ”hästen” som det står i den nedladdningsbara presentationen. Detta för att vi helt enkelt heter ”Ponnyridskola”. I filmen jag delade säger jag ibland ”hästen” också, och där skulle jag ha kunnat varit lite mer konkret – om jag ska vara självkritisk!
Därefter behöver du avvara ett gäng borst- och ryktredskap som du kan skruva upp på väggen under varje bild som beskriver just dessa. Det blir en konkret upplevelse att kunna ta på och att kunna känna på varje föremål.
Pilarna på bilden visualiserar och föremålet rotborste konkretiserar upplevelsen.
Tanken är att väggen skall skapa nyfikenhet och att bidra med ny kunskap till både små och stora. Bild-knipporna kan man ta ned och hålla i/bläddra i (och kanske också ta med till boxen och titta på de olika stegen samtidigt som man utför momenten).
Som ni märker och ser är mina intresseområden i den fysiska ridskolemiljön till stor del riktade mot just tillgänglighet. Jag håller på att utveckla ett nytt kursmoment (halvdag) som just nu går under arbetsnamnet ”Tillgänglig Ridskola”, där fokus ligger på att göra ridskolan tillgänglig – med inriktning främst NPF. Mer information om detta kommer till hösten!
Att de yngre barnen på vår ridskola ska kunna navigera sig fram genom ridskolans miljö utan att behöva fråga någon (vuxen) ”vad står det där?” – det är en utmaning jag har ständigt stående till mig själv.
Med vetenskapliga begrepp skulle man kunna kalla det att göra den implicita kunskapen explicit (att göra något explicit behöver dock inte enbart menas i bildform) på yngre barns vis. Om ni följer Ridskolepedagogik på Facebook och/eller Instagram såg ni häromdagen vår nya hjälm-vägg som kom till av en impulsköpt spegel.
Här är skylten som nu sitter vid hjälmarna – och på ett par andra strategiska ställen. Ladda gärna ner den i pdf-form här, skriv ut och plasta in om ni vill. Men glöm inte att kolla av med de tänkta mottagarna att de kan tolka budskapet!
Hjälmen är en gratisbild och de tre hästbilderna kommer från bildstod.se (Också gratis, men användarkonto behövs).
*Hjälmkrav vid fler tillfällen än dessa förstås, men hos oss är detta de tre vanligaste aktiviteterna med häst och något alla känner till/upplever. Därav just dessa val.
Att bryta ned olika ”kunskapsmoment” i detaljer och att fotografera dem steg för steg är inte bara roligt, det är också väldigt lärorikt för både mottagare och avsändare. För avsändaren i den bemärkelsen att man verkligen behöver fundera på alla steg i en rörelse eller ett moment som för oss ”utlärare” är vardaglig och självklar – det som skulle kunna kallas ridskolans implicita (tysta) kunskap.
Detta inlägg fungerar därför både som en instruktion för dem som vill lära sig att möta en häst i boxen och också som inspiration för dem som sysslar med att lära ut detsamma – kanske inför att göra en egen bildserie av detta eller något annat! Jag har fotograferat flera bildserier tidigare, sök här på bloggen efter ”steg för steg” så hittar du dem.
Locka hästen till öppningen så att ni kan hälsa på varandra.
För att vare sig du eller hästen ska få några obehagliga överraskningar, se till att locka hästen till öppningen innan du öppnar och kliver på. Hästens box är som dess eget rum och man skulle kunna säga att på detta vis knackar du innan du kliver på! Var förberedd med grimman.
Men se upp så att hästen inte smiter när du öppnar dörren!
När man trär något över hästens huvud måste man alltid vara försiktig och hålla koll på hur hästen verkar uppleva det. Alla hästar är känsliga kring huvudet, och vissa är alldeles extra känsliga. Rör dig lugnt och mjukt.
Trä försiktigt grimman över hästens huvud
När man trär in huvudet bör man tänka på att trä i det bortre örat först. Bortre utifrån den sida man står. Detta för att först ta kontroll över det område som ligger längst bort, för att förhindra att man missar det, eller att hästen hinner vända undan.
Fäst spännet i ringen som finns strax bakom hästens öga.
När det gäller just fästet av spännet vill jag faktiskt passa på att fråga mina ridlärarkollegor som läser detta; Hur har ni lärt er att lära ut fästet? Jag har en djup inpräntad röst i mitt medvetande (minns inte vems) som säger ”spänn med haken inåt, annars riskerar hästen att fastna i saker – exempelvis hinkens handtag – med spännet om den försöker klia sig”. Men jag kan inte minnas vem som lärt mig det, och i ”Hästhållning i Praktiken” – boken som innehåller de flesta detaljer för yrkesmässig hästhållning – står det ingenting om det vad jag kan se.
När grimman är på är det dags att vända hästen mot uppbindningsringen på väggen.
Det heter panikhake – men få inte panik över dess till synes kluriga funktion!
Vi förbereder alltid inför ridskolans lektioner så att det i varje box finns en uppbindningsanordning med en så kallad panikhake. Den sitter fast i en uppbindningsring i väggen med ett annat sorts spänne, men det är alltså den del som heter panikhake (se bild) som du ska vända mot hästen.
Man skulle nästan kunna tro att det heter panikhake för att man själv kan få panik över att man inte förstår hur den fungerar. Men ordet panik är faktiskt relaterat till hästen. Om hästen – när den står uppbunden – skulle bli så stressad att den skulle kunna tänkas få panik och försöker att slita sig loss kan man med ett enkelt grepp lossa den och förhindra en farlig och kanske skadlig situation. Vi har valt att ha sådana (kallade transportgrimskaft) istället för egen uppbindning med grimskaft i boxarna eftersom vi i personalen då kan anpassa längden och att vi vet att panikhaken finns med. Man kan också med ett vanligt grimskaft göra en säkerhetsknut, och det ska jag fotografera steg för steg en annan gång.
Funktionen!
Vilken ring på grimman ska jag fästa panikhaken i?
Under den rem som hästen nu har över nosryggen finns en extra ring. Den är till för att fästa uppbindningen i. Ofta är den lite ”lös” och ganska tydlig.
Bra jobbat! Nu är hästen på plats och redo för vidare förberedelser.
Nu står hästen på plats redo för skötsel och kanske sadling och tränsning. Tänk extra mycket på att hästen nu står med huvudet vänt ifrån öppningen utan möjlighet att vända sig om. När du rör dig in och ut ur boxen för att hämta saker behöver du därför göra hästen uppmärksam varje gång du kommer in, på ett vänligt och tryggt vis.
Små barn är i full färd med att samla på sig ord och begrepp. Att tillbringa tid med ett mycket litet barn innebär ofta att fler gånger än man kan räkna till om dagen svara på frågan ”Ä dä?”. Jag tänker att den nyfikenheten är alldeles perfekt att använda i barnverksamheten på ridskolan!
Många av de teoriövningar jag använder för de allra yngsta bygger på just frågan ”Vad är det?”. Att upptäcka, känna på och benämna föremål i stallet blir både ett spännande äventyr och bidrar till fler ord och begrepp i det lilla barnets växande samling.
Veckans teoriövning för våra ”Hästisar” (2-5 år) är SAKER DU KAN HITTA I STALLET. De små barnen får tillsammans med sina föräldrar gå runt i stallet på jakt efter de föremål bilden visar. Barnet är ”kartläsare”, har pappret i handen och kanske en penna att kryssa när föremålet är hittat. Det blir som ett äventyr och en skattjakt i den för dem stora och spännande stallvärlden. När alla föremål är upphittade gör vi en återsamling och pratar om varje föremål; Vad är det? (Var hittade du det?) Vad används det till?
Denna övning tog sig ut riktigt bra för åldersgruppen 2-5 år. Prova gärna!
Inför denna terminsstart funderade jag mycket över hur vi skulle kunna nå ut med så mycket information som möjligt gällande ridskolans rutiner och riktlinjer. För en ny och ovan elev (förälder) är det som att kliva in i en helt ny värld när man kliver in på ridskolan och det tar ett tag att orientera sig.
”Tyst kunskap” är ett begrepp som beskriver ungefär sådant som man förväntas veta utan att man egentligen fått det förklarat för sig. Sådant man ”ska” vara införstådd med. Jag tänker att ridskolan kryllar av tyst kunskap och den behöver inventeras! Det mesta behöver ske stegvis i praktiken förstås – det tar lite tid och det måste det få göra!
Inför denna termin tänkte jag dock att vi skulle uppgradera praktiken med teori, redan från start. Modern teknik ger en mängd nya möjligheter och därför blev det en Power Point-presentation.
Jag använde mig först av denna presentation i föreläsningen Börja på ridskola som jag gjorde hemma på ridskolan på terminens allra första lektionsdag. För att nå ut till en ännu större skara valde jag senare att göra den också som ”onlinekurs”.
Jag använde mig då av presentationen exporterad till film – Mycket enkelt med några knapptryck och rätt inställningar för sekunder per bild. Jag valde att göra just denna presentation utan ljud i filmen, men att spela in en egen berättarröst är också enkelt ordnat.
Därför är mitt tips till er idag: Skapa en onlinekurs där er ridskolas riktlinjer och rutiner – den tysta kunskapen – finns beskrivet. Kortfattat och med bilder från den egna verksamheten. Denna är sedan perfekt att lägga ut i sociala medier. Vill man ha den till Instagram är det dock viktigt att tänka på att den får vara max 60 sekunder allt som allt, eftersom det är maximal möjlig längd på filmer i det forumet.
Följ sedan upp innehållet i verkligheten på ridskolan, stegvis och i den takt som behövs. Hänvisa till presentationen då det behövs! Var också noga med att all personal känner till det som visas – så att ni alla arbetar mot samma mål!
Så här ser vår presentation ut:
Och här kommer en variant anpassad för de yngsta barnen (2-5 år). De går hos oss på vad vi kallar Hästis.
Vill du ha hjälp att skapa en presentation till din ridskola? Jag kan enkelt byta ut informationen och bilderna i mallen ovan, lägga till det ni vill ha och skapa er en egen film (eller göra en helt ny givetvis!). Eller fixa en själv! Det är inte så svårt om man vet hur man ska göra!
Caprilli är väl en gåva till ridskoleverksamheten!
Att blanda dressyr, markarbete och hoppning är både otroligt lärorikt och väldigt roligt för alla inblandade. Dessutom går det att göra det i en helt oändlig mängd kombinationer och varianter. Min (och elevernas!) favorit är en bana jag hittade på för några år sedan, och som vi fortfarande använder med jämna mellanrum. Det händer till och med att elever som bokar privatlektion specifikt önskar just denna bana!
Denna bana innehåller en mängd variationer i olika bemärkelser. Den sträcker sig från en äventyrlig styrövning för de allra yngsta upp till en ganska svår variant i alla gångarter och med täta växlingar för de äldre. Precis så tycker jag att de allra bästa ridskoleövningarna ska vara – innehålla möjligheter inom ett brett spann.
Övningen täcker mycket mark, det vill säga att vägarna är lagda så att det tar lång tid att ta sig från start till mål – men utan att vägarna korsas. Det gör att en hel ridgrupp kan hållas sysselsatt utan att krocka med varandra och att den stillastående väntan blir minimal. Att hållas sysselsatt och i rörelse innebär dock inte att det är hårt fysiskt arbete det är tal om. Jag föredrar – som ni nog har läst tidigare – övningar där hjärnan jobbar mest.
Jag har tidigare skrivit några olika inlägg om hur jag tänker kring lektionsplanering och ridövningars utformning och uppbyggnad. I kategorin VECKANS ÖVNING har jag samlat dessa inlägg. Läs särskilt inlägget Ridlektioner: Struktur med variation!
Istället för en banskiss kommer här en liten film på banan! Notera att det är en privatlektion som filmats (tack Amy Ingelman) och att ridlärarens (mitt) sätt att instruera frångår de som är riktlinjerna för ridskoleridning i grupp. En individ är i fokus hela tiden och därav kan övningen så att säga ”pratas igenom” på ett annat vis.
Titta på filmen och försök att tänka er banan som ridövning på olika ridskolenivåer. Om ni läst det länkade inlägget ovan vet ni också vad jag menar med grundvägar och tilläggsvägar. Filmen visar banan avslutningsvis i sin helhet.
Fundera på hur den fram till dess varit uppbyggd! Fundera på vilka vägar som är grund- och vilka som är tilläggsvägarna. Fundera kring hur vi arbetat med att bygga upp både elevernas och hästarnas förståelse för övningen. Och ge er sedan gärna ut och prova denna övning på ridskolan!
Lycka till!
(Film från ridlektion i grupp blir kanske ett projekt att ordna till våren!).
Jag försöker ofta att bygga in kreativitet i ridskoleverksamheten på olika vis. Pyssel och skapande är något vi ofta ägnar oss åt på ridskolan här hemma i samband med teorimomenten både på ridläger och i ridskoleverksamheten under terminerna. Det är också i allra högsta grad pedagogisk verksamhet!
Under höstterminen tillverkades en mängd färgglada hästar till väggen i teorirummet hos oss. Detta pyssel gjordes i två steg; 1). Tillverka hästar och 2). Klistra på hästen ord för hästens delar. För de allra yngsta kanske steg 1). är gott nog. För de äldre kan hästdelarna anpassas i både antal och svårighetsgrad. Helt enkelt ett pyssel för alla. Och väldigt trevligt att titta på när det är klart!
Jag började med att rita upp några hästmallar på kartong/hårdare papper. Dessa klippte jag också ut. Till pysslet behövs följande material:
Hästmallar
Stora färgade papper
Pennor
Saxar
Klister
Garn
Ögon (kan förstås också ritas dit)
Sedan är det bara att sätta igång!
Jag hade även förberett en instruktion med både text och bilder till varje deltagare. Barnen ritade (med vuxenhjälp) av mallarna, klippte ut hästarna och dekorerade dem sedan mycket kreativt. Några ville också ge sina hästar namn!
För de grupper som gjorde detta i två steg delade vi upp arbetet på två olika tillfällen. Vid det första tillfället tillverkades hästarna och vid det andra tillfället klistrades delarna fast.
Min ursprungliga tanke med denna uppdelning var att nyfikenheten på hästens delar skulle komma från barnen innan kunskapen levererades från mig. Det visade sig också att det var precis så det tog sig ut i verkligheten.
Helt förutsättningslöst pratade vi vid det första tillfället om de delar vi klippte ut. Orden kom från barnen; ”Hjälp mig att klippa benen”, ”hovarna är svåra”, ”halsen och ryggen kan jag klippa själv” etc. Redan där och då skapades medvetenheten om många av hästens kroppsdelar, trots att de vid början av detta tillfälle inte visste att det var så vi skulle fortsätta. På detta vis föll det sig helt naturligt att vid nästa tillfälle ta upp de delar barnen pratat om och att också fylla på med fler.
(Denna gång är bilderna tagna med mobilkamera, därav sämre kvalitet. Och de stora affischerna med hästens färger som sitter i mitten ska jag skriva mer om en annan gång!)
Ett av mina pedagogiska mål för min egen ridskola 2018 är att utveckla användandet av bildstöd och visualisering. Jag vill även utveckla mina egna kunskaper om detta! Kanske vill ni också vara med?
Tidigare har jag bland annat jobbat med bildstöd och visualisering i form av foton för olika moment. Här kan ni se de bildserier jag gjort för sadling, tränsning, och uppsittning. Dessa sitter också uppe i stallet på min ridskola. Jag använder mig så ofta jag kan av bilder i pedagogiken och jag har skrivit en del om det här på bloggen. En vän till mig arbetar med detta professionellt i andra forum och hon ger alltid väldigt positiv feedback på just fotografierna – foton är det allra bästa av bildstöd, har jag lärt mig.
Nu har jag också börjat gå igenom alla de fantastiska sidor med bildstöd som finns på nätet och jag inser hur mycket mer jag skulle kunna göra! Under vintern ska jag låta detta landa i tanken och under nästa säsong ska målet uppnås.
Ivrig som jag är kan jag ändå inte låta bli att tjuvstarta! Inom kort ska ridskolans yngsta elever få inviga de nyaste tillskotten av bilder i form av ”Stalltomtens Kunskapspromenad”.
I juletider flyttar Stalltomten in! Han brukar faktiskt alltid bjuda de yngsta barnen på en skattjakt. I år har han uppgraderat sin skattjakt till en kunskapspromenad med hjälp av bildstöd!
Jag har använt mig av bilder från Sclera Symbols där det utförligt står om vilka användningsområden man har rätt att nyttja bilderna till, och att källa ska länkas. Tänk på det om ni också skulle vilja göra något liknande, eller använda er av min variant (som jag ger er längs ned i detta inlägg).
Stalltomten möter barnen i teorirummet. Han kommer att ge gruppen en introduktion där det finns en bild på just ett teorirum. Vi tittar oss omkring och ser att bilden nu också finns på dörren till teorirummet. Stalltomten ger sedan barnen det första uppgiftskortet. Där står till vilken plats barnen behöver gå för att hitta nästa uppgift. Platsen visas på uppgiftskortet i bildform, exempelvis ”utgången”. Barnen går då till platsen och ser att där nu sitter en likadan bild som på uppgiftskortet. Där finns också nästa uppgiftskort att hämta och promenaden går vidare genom stallet (med fem uppgifter/platser i detta fall). Vid den sista uppgiftens ”slutstation” finns skatten och Stalltomten berättar på det allra sista kortet att barnen nu tagit sig igenom flera viktiga platser i stallet – och att det är sådana platser de också gärna får visa för alla som inte hittar fram.
Jag tänker att bildstöden på så vis smyger in i verksamheten och att de gör det genom de yngsta eleverna allra först. För dem som inte kan läsa är det extra viktigt med bilder och i den här uppgiften blir bilderna deras verktyg/språk.
Ordningen blir alltså omvänd mot hur deras vardag ofta ser ut: Istället för att en vuxen ska läsa skyltar och berätta för dem var saker och platser finns, så är det barnen som får informationen på ”sitt språk” först – och deras uppgift blir att ”läsa” för de vuxna.
Så tänker jag mig detta – och så tänker jag ofta – ur barns perspektiv!
Prova gärna Stalltomtens Kunskapspromenad på din ridskola! Uppgifterna finns i PDF nedan. Uppgifterna är ”allmänna” platser som finns i alla stall. Laminera bilderna och klipp ut! Kom ihåg att också sätta upp samma bilder på rätt platser i stallet, gärna i lite större format. Lycka till!
