Ridlektioner: Struktur med variation!

Något som återkommer då och då här på bloggen är ridlektionsplanering. Det är ju också en mycket viktig del av arbetet på en ridskola och en del där man verkligen behöver pedagogikens verktyg.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hur jag tänker kring  ridlektionsplaneringens teoretiska struktur. Jag har också skrivit om hur vi praktiskt arbetar med det hos oss. Om du inte har läst de inläggen än, gör det gärna innan du läser detta!

Struktur och ordning är viktigt, det ger verksamheten ramar och det ökar säkerheten. Hästar vill ha fasta rutiner och eftersom ridskolehästar är på sin arbetsplats när ridlektioner genomförs, behöver de och mår bäst av en tydlig arbetsbeskrivning. Elever behöver ofta mycket repetition för att lära, och ridning ska och bör få ta tid. Vi bygger något långsiktigt för både häst och människa när vi arbetar med ridning och ridundervisning. Det är viktigt! Så långt är allt väl och vi vet ungefär hur vi ska göra för att skapa detta.

Men för mycket av samma vara blir i längden tristess, och våra elever är också kunder som vi gärna vill behålla och bemöta på allra bästa vis. I en tid där mycket annat handlar om ”snabba klipp” vill vi att våra elever både får den ödmjuka förståelse som krävs inför att det tar tid att lära sig rida, samtidigt som vi också vill bjuda dem på ett smörgåsbord av allt det roliga vi vet att man kan göra tillsammans med häst.

Att den strukturerade och högt säkerhetsmässiga verksamheten behålls, men fylls med varierande, stimulerande och utbytbart innehåll – det är vår största utmaning på ridskolan idag!

För att genomföra ridskoleridning i (stor) grupp med varierande, stimulerande och utbytbart innehåll krävs mycket planering och tanke! Jag har valt ut några särskilda aspekter;

 

  • Övningen behöver planeras så att den har både utrymme och förutsättningar för bra ”flyt”. Det får inte vara för krångligt, men det får gärna vara hjärngympa. I de allra flesta fall bygger jag mina övningar kring just hjärngympan (definitivt mer än kroppsgympan – särskilt hästarnas!). Gärna spegelvända moment/moment som lätt går att vända på, utan att det blir för krångligt i tanken. Allra helst en ”evighetsövning” där båda varv och alla moment ingår lika mycket. Lite senare kommer jag till hur jag tänker kring det.

 

  • Övningen bör innehålla en plats där en hel grupp kan stå och vänta, helst på rad i samma ordning som övningen sedan rids. Det spelar egentligen ingen roll om övningen rids i avdelning med- eller utan tät. Den ordning mellan hästarna som är utgångspunkten/startpositionen, den ska också behållas. (Jag hänvisar då till ridläran för avdelning utan tät, som säger att det som ska läras in är att avstånd i första hand skall rättas genom att ändra på tempot – ej genom att vända över/byta plats). Jag föredrar alltså att övningen har en bestämd och för alla känd —  startplats. Oavsett på vilket vis den rids enligt ovan.

 

  • Jag tänker överlag nästan alltid på de övningar jag använder som ”banor” med bestämda moment på bestämda platser. I och med att vi hos oss mest har väldigt små barn bidrar det också starkt till den så viktiga konkretiseringen. Men det gäller även för alla! Jag tänker mycket i färger och använder färgglada konor och färgglada bommar på många vis.

 

  • Övningen tjänar också mycket på att bygga på en tidigare utförd övning. Planering av ridlektioner är därför klokt att göra på lång sikt. Läs gärna om vår naturbana och hur vi veckan efter byggde hinder på samma vägar. Det ger en bra förklaring till hur jag menar med just detta. Om övningar ofta bygger på tidigare ridna övningar bidrar det i sig till en ännu större struktur vilken snart både hästar och elever förstår. Men det ställer också högre krav på ridlärarens förmåga att variera inom strukturens trygga ramar! Hos oss har vi något vi kallar ”veckans övning” vilket innebär att alla grupper under en veckas tid rider samma övning (på olika nivå), och sedan byter. Det ger hästarnas vecka en tydlig inramning och trygghet, upplever vi.

 

De två övningarna på bilderna nedan är den första ett exempel på en övning som lätt kan spegelvändas och ändå förstås, och den andra ett exempel på en ”evighetsövning”. Tittar du på dem en stund så ser du nog också hur den andra bygger på den första.

I den första övningen övades hörnpasseringar med hjälp av bommar i hörnen (öka förståelsen för yttertygelns inverkan vid hörnpassering), det innebar också dels en övning i fyrkantiga vändningar och en jämförande tankeövning mellan fyrkantig vändning och volt.

I den andra övningen som reds veckan efter påtalades att bommarna låg på ett vis kvar i hörnen, men vända på ett annat vis. Den typ av vändning gruppen ridit på större volt veckan innan skulle nu få plats innanför dessa bommar. Med en kona i mitten (att ha koll på mitten) men så nära bommarna som möjligt (öka förståelsen för yttertygelns inverkan – igen – nu vid ridning på volt).

De båda övningarna hade en vändning rakt över ridbanan vid B/E och strukturen var på många vis lika.

 

När jag sätter in en grupp i övningar likt dessa, har jag alltid innan bestämt vilka vägar som är grundvägar och vilka som är tilläggsvägar. I den första övningen ovan är exempelvis grundvägen att rida hörnpasseringarna i alla hörn och att rida vändningen vid B och varvbyte vid E. Tilläggsvägarna är fyrkanterna och volten.

Som introduktion och uppvärmning rids grundvägarna. Först i skritt, sedan med trav på bestämda platser. Travplatserna bör dessutom vara samma travplatser vidare genom övningen sedan. Exempelvis i denna övning: Trav på kortsidorna.

Därefter visas tilläggsvägarna på lämpligt vis en eller flera samtidigt. De rids då inkluderat i grundvägarna först i skritt, sedan med trav på bestämda platser. Om travplatserna är kortsidorna så innebär det i detta fall att det är fortsatt så, dvs trav från hörn till voltens start, skritt i volt och trav efter voltens slut till hörn. Och motsvarande på andra sidan men då med trav från att en fyrkant avslutats till det att nästa ska påbörjas.

Vid vilopauser backar jag ur tilläggsvägarna och gruppen rider då endast grundvägarna. Likaså trappas övningen i slutfasen.

Jag föredrar trav endast korta (och som ovan noga genomtänkta) sträckor. Jag upplever att det sparar hästarna, ökar elevernas tankeverksamhet och därigenom dess förståelse för inverkan. Det hjälper också eleverna att hålla både balans och koordination om det endast är korta lugna travsträckor (och på så vis gynnar det också hästarnas kroppar), tänker jag.

Så bygger jag ofta övningar. Jag smyger in en successiv upptrappning bit för bit, utan att tappa strukturen men eleverna upplever att det händer mycket. Det gäller dock alltid också att ha koll på den proximala utvecklingszonen som du säkert minns! För att hasta lagom.

Detta skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om förstås, ett ämne som ligger mig extra varmt om hjärtat. Förhoppningsvis ger det också en god inblick i hur mycket arbete som faktiskt ligger bakom att planera och genomföra ridlektioner. Ibland får man som ridlärare höra att man inte har ”ett riktigt jobb” och att ”vem som helst” skulle kunna göra det. Men vi som sysslar med detta vet att så är det knappast! Kanske skulle vem som helst kunna stå på en ridbana och prata om ridning. Men först när det finns riktig kunskap, det är då det kan bli riktigt bra!  Jag återkommer definitivt i saken framöver!