Ridlektioner: Struktur med variation!

Ridlektionsplanering är en ständigt återkommande och mycket betydande del av arbetet på en ridskola. Det är en del där man verkligen behöver och har användning av pedagogikens alla verktyg.

Struktur och ordning är viktigt, det ger verksamheten ramar och det ökar säkerheten. Hästar vill ha fasta rutiner och eftersom ridskolehästar är på sin arbetsplats när ridlektioner genomförs, behöver de och mår bäst av en tydlig arbetsbeskrivning. Elever behöver ofta mycket repetition för att lära, och ridning ska och bör få ta tid. Vi bygger något långsiktigt för både häst och människa när vi arbetar med ridning och ridundervisning. Det är viktigt! Så långt är allt väl och vi vet ungefär hur vi ska göra för att skapa detta.

Men för mycket av samma vara blir i längden tristess, och våra elever är också kunder som vi gärna vill behålla och bemöta på allra bästa vis. I en tid där mycket annat handlar om ”snabba klipp” vill vi att våra elever både får den ödmjuka förståelse som krävs inför att det tar tid att lära sig rida, samtidigt som vi också vill bjuda dem på ett smörgåsbord av allt det roliga vi vet att man kan göra tillsammans med häst.

19.jpg

Att den strukturerade och högt säkerhetsmässiga verksamheten – ramen – behålls, men att den fylls med varierande, stimulerande och utbytbart innehåll – det är vår största utmaning på ridskolan idag! Till detta krävs klok planering och mycket eftertanke.

Jag har ett särskilt pedagogiskt koncept då jag arbetar med just den biten. Det är något jag gärna delar med mig av både muntligen och skriftligen. Jag har förstås inte hittat på allt själv, men kombinationen som gör konceptet är relativt egen. Här kommer nu de viktigaste bitarna, i korta drag:

 

Hjärngympa, flyt och evighetsövningar.

Ridövningar för ridskoleridning behöver planeras så att de har både stort utrymme och förutsättningar för bra ”flyt”. Det får inte vara för krångligt, men det får gärna vara hjärngympa. I de allra flesta fall bygger jag mina övningar kring just hjärngympan. Gärna spegelvända moment/moment som lätt går att vända på, utan att det blir för krångligt i tanken. Allra helst ”evighetsövningar” där båda varv och alla moment ingår lika mycket.

 

Känd startplats, och utrymme för viloplats.

Ridövningar för ridskoleridning bör innehålla en bestämd plats där en hel grupp kan stå och vänta, helst på rad i samma ordning som övningen sedan rids. Det spelar egentligen ingen roll om övningen rids i avdelning med- eller utan tät. Den inbördes ordning mellan hästarna som är utgångspunkten/startpositionen, den ska också behållas. Jag föredrar också att övningen har en bestämd och för alla känd startplats. Oavsett i vilken formering den rids enligt ovan.

 

En bana i tanken.

Jag tänker överlag nästan alltid på de övningar jag använder som ”banor” med bestämda moment på bestämda platser. För små barn bidrar det starkt till den så viktiga konkretiseringen. Men det gäller även för alla. Jag tänker mycket i färger och använder färgglada konor och färgglada bommar i de allra flesta övningar. Mycket sällan står ridbanan helt tom när mina elever anländer.

 

Välplanerad progression

Ridövningar för ridskoleridning tjänar mycket på att bygga på tidigare utförda övningar. Planering av ridlektioner är därför klokt att göra på lång sikt. Läs gärna om vår naturbana och hur vi veckan efter byggde hinder på samma vägar. Det ger en bra förklaring till hur jag menar med just detta. Om övningar ofta bygger på tidigare ridna övningar bidrar det i sig till en struktur vilken snart både hästar och elever förstår. Men det ställer också högre krav på ridlärarens förmåga att variera inom strukturens trygga ramar! Hos oss har vi något vi kallar ”veckans övning” vilket innebär att alla grupper under en veckas tid rider samma övning – på olika nivå. Det ger hästarnas vecka en tydlig inramning och trygghet, upplever vi.

De två övningarna på bilderna nedan är den första ett exempel på en övning som lätt kan spegelvändas och ändå förstås, och den andra ett exempel på en ”evighetsövning”. Tittar du på dem en stund så ser du nog också hur den andra bygger på den första.

I den första övningen övades hörnpasseringar med hjälp av bommar i hörnen, för att öka förståelsen för yttertygelns inverkan vid hörnpassering. Det innebar också dels en övning i fyrkantiga vändningar och en jämförande tankeövning mellan fyrkantig vändning och rund volt.

I den andra övningen som reds veckan efter påtalades att bommarna låg kvar i hörnen, men vända på ett annat vis. Den typ av vändning gruppen ridit på större volt veckan innan skulle nu få plats innanför dessa bommar. Med en kona i mitten för att ha koll på  just mitten – men så nära bommarna som möjligt. Detta för att öka förståelsen för yttertygelns inverkan – igen – men nu vid ridning på volt.

De båda övningarna hade en vändning rakt över ridbanan vid B/E och strukturen – ramen – var på många vis lika.

 

Dessa övningar använder jag alltså redan för grupper av barn så små som tre-fyra år. ”Omöjligt” skulle en del säga. ”Inte alls” säger jag. Allt beror på hur du framställer det och hur pass inarbetat ditt ridlektionskoncept är.

 

Grundvägar och tilläggsvägar.

När jag sätter in en grupp i övningar har jag alltid innan bestämt vilka vägar som är grundvägar och vilka som är tilläggsvägar. I den första övningen ovan är exempelvis grundvägen att rida hörnpasseringarna i alla hörn, att rida vändningen vid B och varvbyte vid E. Tilläggsvägarna är fyrkanterna och volten. Som introduktion och uppvärmning rids grundvägarna. Först i skritt, sedan med trav på bestämda platser. Travplatserna bör dessutom vara samma travplatser vidare genom övningen sedan. Därefter visas tilläggsvägarna på lämpligt vis en eller flera samtidigt. De rids då inkluderat i grundvägarna först i skritt, sedan med trav på tidigare bestämda platser. Eventuellt i ett senare skede med trav även på vissa platser i tilläggsvägarna. Vid vilopauser backar jag ur tilläggsvägarna och gruppen rider då endast grundvägarna. Likaså trappas övningen i slutfasen.

Tanken med att dela in ridövningar för ridskoleridning i grundvägar och tilläggsvägar bygger på att man i största möjliga mån – oavsett vad som händer under lektionstid – alltid ska lyckas genomföra en komplett övning. Något jag upplever att det traditionella lektions-PM:et inte tagit hänsyn till fullt ut. Det berättar jag mer om när vi ses!

 

Lågt rörelsetempo.

Inget nytt under solen! Trav bör ridas endast korta och som ovan noga genomtänkta sträckor. Det sparar hästarna, ökar elevernas tankeverksamhet och lockar därigenom fram förmågan till inverkan. Det hjälper också eleverna att hålla både balans och koordination om det endast är korta lugna travsträckor – och på så vis gynnar det också hästarna.

På detta vis bygger jag ( och bygger om/modifierar) ridövningar. Jag sätter ramen först, smyger sedan in en successiv upptrappning bit för bit, utan att tappa strukturen. Hästarna upplever struktur och ordning, men eleverna upplever att det händer mycket. Det gäller dock alltid också att ha koll på den proximala utvecklingszonen som du säkert minns! För att hasta lagom.

Sammanfattningsvis alltså, ridlektionsplanering för ridskoleridning enligt mitt koncept innebär:

 

  • Hjärngympa, flyt och evighetsövningar
  • Känd startplats, och utrymme för viloplats
  • En bana i tanken
  • Välplanerad progression
  • Grundvägar och tilläggsvägar
  • Lågt rörelsetempo, men högt innehållstempo

 

Prova gärna denna kombination du också! Det kan alldeles säkert ta lite tid att arbeta in ett nytt koncept,  för både elever och hästar. Men ge det lite tid och du kommer att lyckas!

24.jpg