När jag gick på Strömsholm var året 2004. Jag hade den stora förmånen att få ha Erik Berggren som hopplärare och Agneta Aronsson som dressyrlärare. Bättre kunde det inte blivit! Det var en fantastiskt lärorik tid på alla vis. Framför allt inom hoppningen måste jag nog säga!
Jag hade en ridledarexamen i bagaget sedan innan, men saknade en hel del inom hoppningen. Jag hade inte fått grepp om upplägg och struktur för vare sig den egna hoppningen eller hoppundervisningen på ridskola, och det mesta kändes osäkert och rörigt. Därför är jag, och kommer alltid att vara Erik otroligt tacksam för allt det jag fick med mig efter utbildningen på Strömsholm.
För det första fick jag för första gången känna mig både modig och kunnig på hästryggen över hinder. Det hade aldrig hänt förut! Dessutom var det roligt. Det hade jag heller aldrig riktigt upplevt förut. För det andra fick jag med mig ett ”tänk” kring hoppningen som jag nu och för alltid kommer att arbeta efter. En sorts struktur och en uppbyggnad som fungerar på alla nivåer. Båda delarna gav mig den helhet jag tidigare alltid saknat! TACK!
När jag tänker och planerar hoppundervisning på ridskolan är det just på ”ridskolevis”. Det är inte träning på hög nivå, även om modellen givetvis fungerar även till det. Ridskoleutbildning innehåller så många dimensioner och det är otroligt viktigt att det fungerar och att det flyter på, för alla elever och alla hästar i en grupp. Jag tänker att jag vill ge mina elever från början det jag själv upplevde att jag så länge saknade: Förståelsen och strukturen – och känslan av att lyckas och att det är roligt. Tänk så otroligt viktigt det är!
Denna modell har sedan 2004 alltid fungerat för mig. Vi kallade den ”hopptrappan” då och liksom en trappa byggs hopputbildningen i den upp från steg 1-5, först på en låg nivå. När alla steg passerats på en lägre nivå går man igenom alla steg igen på nästa nivå, och så vidare.
Här har jag gjort en egen bild över det jag fick lära mig av Erik. Helt enkelt en utmärkt modell för hoppning!
