Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang, Personligt, Ridskoleliv

Äran att bidra till framtiden!

I december hade jag – som ni nog minns – med mig Johanna (en APL-elev från REAL-gymnasiet) både på externt föreläsningsuppdrag, vid köksbordet där jag oftast sköter både det ”entreprenöriga” och det administrativa – och ute på ponnyridskolan (där hon mest hängde med min nytillsatta ridskolechef Amelie). Johannas slutuppgift efter veckan var att skriva en liten sammanfattning om hur hon upplevt sina dagar och vad hon tar med sig in i sitt framtida entreprenörsliv. Jag fick ta del av texten och den vill jag gärna dela med mig av här – det förstår ni nog när ni läser den!


Praktikantens sista ord!

Under endast en vecka så hade jag APL hos Maria, superentreprenören. Innan jag åkte hemifrån tidigt på måndagsmorgonen så visste jag inte vad jag hade att vänta. Jag hoppades på en trevlig tjej som hade fötterna på jorden som inte hade intresse i att göra min APL till ett levande helvete. Och vilken tur jag hade! Jag fick världens trevligaste APL ledare som gav mig en riktig inblick i hur entreprenörslivet kan se ut samt pussa på en och annan shettismule.

Jag fick under veckan följa med till Örebro där Maria skulle hålla en föreläsning om Små Barn På Ridskola. Jag fick vara med som assistens före, under och efter ridlektioner där jag blev en favorit hos vissa elever. Jag fick rida Julia, Marias egen ridhäst och så fick jag tömköra Judith inför Ridskole-SM på Strömsholm. Samt göra iordning Rednex (en av mina favoriter) inför en photoshoot till Marias hemsida. Utöver allt det här roliga så har jag självklart fått arbeta med stalltjänst men även det har varit så roligt för att jag fick tid att lära känna Amelie.

Att få följa med Maria som är en sådan positiv och drivande person har varit så lärorikt. Att faktiskt få se hur en barndomsdröm kan bli sann med hjälp av fantasi och hårt arbete. Efter endast en vecka hos Maria så är jag ännu mer säker nu på att jag vill bygga ett eget företag efter studenten. Och jag vet garanterat vem jag kommer fråga om hjälp, min nya Idol, superentreprenören.

                                                                                                                                  Johanna – Praktikanten

Det är ju så fantastiskt roligt att få äran att vara med och bidra till framtiden genom ungdomarna! Jag brukar försöka ta sådana uppdrag när tillfälle ges, när målsättningen hos samarbetspartnern är formulerad och individen ifråga har ett stort eget driv! Jag vill kunna ge något bra, och det är viktigt med personkemi och gemensamt intresse för det som ska ske.

Ett sådant litet ”projekt” jag har pågående är en elev som bokat ett specialkoncept över tre månaders tid – med målsättningen antagningsprov till en eftertraktad gymnasieutbildning. Konceptet är en special-nisch som jag har under utveckling, det innefattar både ridning och annat. Jag lovar att berätta mer om det!

Att pedagogiskt lotsa framtidens ryttare i rätt riktning är helt fantastiskt – och att därtill lotsa framtidens pedagogiska ledare för (rid)utbildning toppar nog närapå allt!

Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang, Utbildningsvetenskap

Människosyn

En av de viktiga underrubrikerna under pedagogisk grundsyn är människosyn. Maltén (1997, s. 28) beskriver människosynen som det som är avgörande för atmosfären i mötet mellan läraren och eleven. Vidare skriver författaren (s. 85) att den människosyn en lärare utövar i mötet med sina elever i högsta grad påverkar elevernas utveckling och kunskapsinhämtning. Därför är det så viktigt att varje lärare är klar över sin egen människosyn, varifrån man hämtat den och vilka konsekvenser den får för elevernas självbild.

Texten ovan verkar ganska logisk, eller hur? Så logisk att vi skulle kunna stanna där. Men det gör vi inte. Vi ska vända och vrida på det ytterligare några varv, som vanligt.

Atmosfären är en ganska abstrakt beskrivning. Jag tänker att det som faktiskt menas är den där känslan man får i samvaro med människor, vissa mer än andra. Den har vi alla upplevt, mer eller mindre stark. Ibland känns det verkligen inte bra. Som om något är fel fastän det inte syns, det går inte att sätta fingret på det. Ibland upplever man det precis tvärtom – att man liksom får en skjuts framåt i samvaron med vissa människor – utan att riktigt heller veta vad det var som hände.

En vanlig tankeövning i en ledarskapskurs är att beskriva en riktigt bra ledare och vad denna person har för egenskaper. Mina erfarenheter säger att väldigt ofta landar en sådan beskrivning i orden ”han/hon trodde på mig”. Personligen är jag alldeles övertygad om att det är det allra viktigaste i mötet mellan lärare och elev. En lärare med en sådan positiv människosyn som lyckas använda denna för att skapa en atmosfär där eleven – oavsett vem den är – känner sig sedd och betrodd. Det är hela kärnan – enligt mig!

Enligt en välkänd ledarskapsteori kan man se människor i två ytterligheter. Kortfattat betyder det att en människosyn enligt Teori X innebär att man ser människor som lata och i behov av styrning och kontroll. Teori Y innebär istället att man ser människor som aktiva och under rätt förutsättningar mycket villiga att ta eget ansvar för sin inlärning eller sitt arbete.

syn

Jag var en gång på en mycket bra föreläsning om detta i kursen Utbildningsledarskap inom masterprogrammet på Linköpings Universitet. Där sades att om man väljer att leva efter Teori Y (vilket ju rekommenderades starkt) kunde man visserligen förvänta sig att då och då bli besviken – alla människor lever inte upp till förväntningar. Men samtidigt kunde man förvänta sig i det långa loppet – i en helhetsbild – ett så vinnande koncept överlag!

Vi har haft en del diskussioner om dessa teorier när jag varit ute och pratat om ridskolepedagogik. En av de vanligaste frågeställningarna som kommit upp är frågan om hur en Teori Y-syn (för de flesta är överens om att den låter bäst) är förenlig med en verksamhet (ridskolan) som i sig kräver mycket struktur. Någon föreslog att man kanske kan se X och Y som roller att växla emellan vid behov. Någon tänkte att Y inte alls skulle fungera eftersom att behovet av struktur var allt för stort i och med ovana människor kring djur som både är flock- flykt och vanedjur. Båda förslagen är intressanta, tycker jag.

Själv tänker jag att en strukturerad verksamhet är något helt annat än en människosyn med fokus på kontroll och styrning. Jag tänker att en strukturerad verksamhet är en fantastisk ram -en trygghet för hästarna och en absolut förutsättning för en ridskoleverksamhet. Men att det där innanför ramarna kan finnas hur mycket tro på människan som helst. Det betyder inte att elever på en ridlektion får rida omkring som de vill (givetvis) – ni som varit hos oss vet att vår verksamhet är mycket strukturerad. Jag tror på struktur. Men jag tror också att individuella möten i varje grupp, små personliga samtal med varje elev – på eller vid sidan om hästryggen – ett extra leende och en extra uppmuntran, att fånga upp och ta tillvara elevers förslag och nya idéer, det är en del i att se sina elever och att tro på dem!

När jag var yngre slets jag mellan denna grundtro på människan enligt Teori Y och en totalt felaktig bild av hur ett ledarskap ”skulle/borde” se ut. Det blev inte alltid bra. Inte för mig heller. Jag är inte en ”typisk” ridskolechef, så som jag trodde att det skulle vara. Det tog mig många år att landa i att det var en märklig bild jag skapat, av något jag inte alls ville vara (och därför aldrig heller lyckades leva upp till). Jag har lärt mig med åren – tänk så viktigt det är att aldrig sluta lära! – och nu har jag landat i en för mig mycket trygg balans mellan verksamhetens struktur och Teori Y.

Jag hoppas att det bidrar till atmosfären i den verksamhet jag bedriver för barn och ungdomar på ridskolan! Jag jobbar på det, ute i min verklighet. Jag lyckas kanske inte alltid. Men jag försöker varje dag, för jag är övertygad om att det är ett vinnande koncept!


Litteratur:

Maltén, A. (1997). Pedagogiska frågeställningar. Lund: Studentlitteratur.

Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv, Veckans Övning

Banhoppningsdagar!

Långhelg betyder oftast flera roliga extraaktiviteter på ridskolan. Det är ju när våra elever har ledigt från sitt vardagsliv som de har möjlighet att vara hos oss, och den möjligheten vill vi ju inte missa! På vår ridskola ägnade vi den röda torsdagen samt efterföljande klämfredag åt banhoppning. Hela 85 starter gjordes under dessa dagar – en aktivitet endast för ridskolans elever, avsedd som träning. Några hade valt att ta med sina egna ponnyer och det är alltid roligt!

Vi hoppade samma bana som vi tjuvtränade på under en lektionsvecka tidigare. Perfekt upplägg då alla som anmäler sig vet vad det innebär. Banan bestod av sex språng, varav två var möjliga att välja olika alternativ. Hinder nummer två kunde väljas att hoppas som rättuppstående eller grind (från 40 cm) och hinder nummer fem kunde väljas att hoppas som rättuppstående eller mur (från 30 cm). I övrigt bara ”vanliga” hinder.

hoppbana
Banskiss.

Våra klasser var: 20 cm, 30 cm, 40 cm, 50 cm och 60 cm. De tre första klasserna fick gärna ridas med ledare och många tappra föräldrar fick dagens träningspass på så vis! Endast ridgrupp Märke 5 fick välja 60 cm. Vi prioriterar god ridning före allt annat och därför håller vi alltid höjderna låga vid arrangemang som dessa.

Detta arrangemang är en tradition sedan många år tillbaka. Vi utvecklar det lite varje år förstås – förbättrar! Det är en aktivitet väldigt många längtar efter – vi som jobbar på ridskolan också! – och det blir nästan lite feststämning på plats. Musik i högtalarna, speaker i mikrofonen och av ridklubben arrangerad fikaservering och hästloppis (hästrelaterade prylar i begagnad form). I år hade vi dessutom verkligen tur med vädret!

Vi ger varje ekipage lugn och ro att ta sig igenom banan. De får hjälp om det behövs (även de som inte rider med ledare) och målet är att alla ska känna att de lyckas och vågar! Det är så otroligt viktigt!

Otroligt viktigt är också att ingen känner att de ”förväntas” kunna och veta hur det går till. Vi har alltid en personal på framhoppningen (som är uppstyrd och som endast består av ett hinder). Vi har medhjälpare i stallet som lotsar ut ekipagen i rätt ordning.

Ordning och reda och struktur är ramarna. I dessa ramar finns dock stort utrymme för individerna. Det är ledorden för vår verksamhet i allmänhet och för arrangemang som dessa i synnerhet. Då flyter det (oftast) väldigt smidigt!

Själv har jag ägnat mycket tid åt att sätta just dessa ramar, att sätta rätt personer på rätt plats och att ha koll på både helheten och delarna. Under så många år. Så vet ni vad jag gör nuförtiden under dessa dagar? Jag bara går runt och ler – och njuter av det jag ser. En klok förälder sa till mig i helgen; Det är ju precis det som är riktigt ledarskap. Och ja, det är nog faktiskt det!

hopp17
Och där i bakgrunden står jag och ler : )

Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang

Förebilder!

När man går utbildningar och kurser i ledarskap brukar man ofta få frågan; ”Vem är din ledarförebild?” Ofta också med följdfrågan; ”Vilka egenskaper har denna person?”. Jag har själv ställt frågan då jag haft ledarkurser på ridskolan. Förebilder och mentorer är viktiga! Därför vill jag ägna ett eget inlägg åt att lyfta mina förebilder!

Till att börja med är det Staffan och Åsa på Nybyggets Ridläger. Oj vad jag lärde mig mycket där! På den tiden visste jag inte vidden av hur mycket jag lärde mig för livet. Men det vet jag nu. Jag jobbade hos dem som ungdomsledare både somrar och helger under gymnasieåren. De var också nästan som mina extra föräldrar under flera år. Liksom de varit för många hundra barn och ungdomar genom åren. De bedriver ridläger sommartid och helgverksamhet resten av året för barn i behov av särskilt stöd (kombinerat med hästar). Vi bor bara några mil ifrån varandra, samarbetar en del med våra verksamheter idag – lånar ponnyer och tjänster, och hörs av ganska ofta. Kontakten med dem är en sorts mentorskap för mig i denna bransch. Det är jag väldigt glad för!

Senare träffade jag Agneta Aronsson och Erik Berggren på Strömsholm i den ridlärarutbildning jag gick. De kom att bli stora förebilder för mig i den praktiska ”ridlektionsläran” och den egna ridningen. Agneta för sina otroliga kunskaper i det korrekta utförandet av exakt allt. Jag minns hur jag fullkomligen sög i mig allt hon gjorde och sa, och jag tillämpar det ännu varje dag. Erik för att det var tack vare honom jag klarade hoppningen. Han ändrade på min (på den tiden ganska dåliga) självbild totalt och fick mig att både tro att jag kan – och att på riktigt kunna (givetvis hänger de bitarna ihop). Det var som magi för mig. Jag tänker ofta tillbaka på det om jag tappar självförtroendet i någon situation någon gång. Och det fungerar fortfarande – det sitter liksom inpräntat!

I samma veva träffade jag också Mari Zetterqvist Blokhuis som då var pedagogiklärare på Ridskolan Strömsholm. Hon var den som öppnade den pedagogiska världen för mig. Hon undervisade i pedagogik och jag antecknade varenda ord, läste hennes bok Pedagogik för ridlärare – Strömsholmsmetoden från pärm till pärm på ett par timmar. Hon talade om högre pedagogiska studier och jag förstod då att det fanns MER att få. Och ni vet ju hur det gick sedan! Mari och jag har kontakt på Facebook, hon följer mig i det jag gör här och peppar. TACK!

En annan förebild jag har, som inte har med häst att göra men väl med pedagogik och ledarskap, är Mimmi Dahlström. Mimmi driver bland annat Äventyrens Ö och arbetar med ledarskap, UGL, teambuilding och grupputveckling. Men faktiskt var det i ett annat forum vi fick kontakt; genom mina barns skidskola och Trygga Myran. Mimmi och jag har kontakt via cybervärlden – henne kan jag fråga om de allra klurigaste ledarskapsfrågorna. Vi har faktiskt aldrig träffats i verkligheten (än) men det står definitivt på listan över saker att göra i livet!

Ja det var några av mina förebilder. De som mest av alla har inspirerat mig på olika vis till att våga, kunna och göra de saker jag längtat efter i livet. Det är tack vare dem som jag vågade satsa på det jag gör idag! Förebilder och mentorer är något av det bästa man kan ha – och det är viktigt att de lyfts fram.

TACK för att ni finns!

dr10
Staffan från Nybyggets Ridläger kommer till min ridskola varje år 1 maj för att döma dressyrprogramridningar. Jag är domarskrivare då, och får samtidigt årets bästa fortbildningsdag!

 

Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv

Ridläraregenskaper.

Varje fredagsmorgon börjar jag med en stunds ridlektionsplanering. Ofta bläddrar jag då i alla de böcker jag har i ämnet, och bland mina anteckningar från olika utbildningar jag gått.

Denna morgon fastnade jag lite vid en annan sida i mitt anteckningsblock. Antagligen var det någon form av gruppuppgift där vi skulle spåna kring egenskaper hos en bra ridlärare.

Jag tänker att det nog fångade mitt intresse lite extra nu när jag är inne i ämnen som självkännedom och reflektion. Därför gjorde jag en bild av det jag antecknat då. Troligtvis finns många fler önskvärda egenskaper att lägga till.

Något att fundera kring!

 

ridläraregenskaper

 

Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang

Självkännedom.

För att vara en bra ledare behöver man ha god självkännedom. För att kunna leda andra måste man först kunna leda sig själv. Så säger jag till ”mina” ungdomar på den ledarkurs jag håller på ridskolan. Därför både behöver jag och vill jag såklart leva som jag lär! 

En fin möjlighet till detta uppenbarade sig i och med att jag fick höra talas om kursen Arbetsrätt och ledarskap för chefer i hästnäringen. En tvådagars kurs på Ridskolan Strömsholm som jag ska gå nästa vecka. Vid anmälan skickades en länk till ett ”personlighetstest”, ett test som handlar om beteenden och drivkrafter.

Trots mitt stora intresse för beteendevetenskap hade jag aldrig tidigare gjort något sådant test, så jag tog mig an det med vetgirighet och förväntan. Efter testet bokades en tid för telefonmöte med testansvarig och i samband med detta samtal skulle man få läsa sin analys. Detta skedde för mig igår förmiddag!

Nu får jag ju inte riktigt ännu skriva vad mitt resultat blev eller vad som stod i min rapport, eftersom det kan vara någon som läser detta som också ska gå samma kurs – och vi ska enligt kursledaren hålla det hemligt tills vidare. Så det får jag helt enkelt återkomma till.

Jag kan ändå konstatera att jag tyckte att rapporten stämde väldigt bra överens med hur jag känner mig själv – både positiva och negativa sidor. Antingen har jag ganska god självkännedom, eller så har jag lurat testet på något vis.. tänker mitt beteendevetar-jag 🙂

Jag ser i alla fall väldigt mycket fram emot kursen!

ipu

Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang

Teori X och Y.

En av de bästa föreläsningar jag någonsin varit på genom alla år som studerande, var en föreläsning på kursen Utbildningsledarskap (inom det masterprogram jag läser) som handlade om ledarskap i praktiken. Föreläsningen hölls av Stefan Blomberg. Stefan Blomberg är psykolog och har bland annat varit med i TV-programmet Morgans Mission (den varianten med inriktning vuxna/arbetsplatser) som den rådgivande psykologen.

Föreläsningen handlade – bland mycket annat – om Teori X och Teori Y. Och ledarskapet inom dessa båda. Det kan verka som rena grekiskan för den oinsatte, och jag ska förklara helt kort; Dessa två teorier skapades och utvecklades 1960 av en Douglas McGregor och handlar om arbetsmotivation, ledarskap och chefskap. Jag har gjort en liten sammanställning här:

x-och-y

Det faller sig nog naturligt för många att det är Teori Y man helst skulle vilja tillhöra. Eller? Hur ser det ut i verkligheten då? Många vittnar nog om att Teori X fortfarande i allra högsta grad lever och frodas här och där. Varför är det så?

Jag har förstås inga svar på de frågorna, utan låter dem hänga i luften. Men en sak som Stefan Blomberg sa, och som verkligen fastnade i mina tankar var, att om man som chef  och ledare utgår från Teori Y (vilket han ju förstås rekommenderade) så kommer man troligen då och då att bli besviken (eftersom alla människor man är chef och ledare för troligtvis inte alltid kommer att ta emot det på det vis man önskat). Men att det i längden, i det långa loppet alltid är värt att utgå från just Teori Y – det är det förhållningssätt som alltid lönar sig i den stora helheten av ledarskap. 

Jag försöker att inte bara utgå från det när det gäller människor, utan till viss del även när det gäller mina hästar. Nej de får inte fritt att lösa sina egna arbetsuppgifter förstås, men väl att min grundtanke om dem är att de under rätt arbetsförhållanden vill och längtar efter att prestera bra och att min roll som ledare för dem är att frigöra den kraften. Att i grunden ha den positiva synen på alla – tvåbenta som fyrbenta – man har förmånen att arbeta med – det tror jag gynnar precis ALLA!

Ledarskap på ridskola

Framtidens ledare finns på ridskolan idag!

Ridsporten är väldigt bra på att skapa ledare! Det har vi vetat länge och det finns det numera en doktorsavhandling som visar!

Det är fantastiskt att få vara en del av det kretslopp som så ofta finns på ridskolan; Små ridskolebarn som ser upp till och leds av äldre ungdomar – och som sedan själva växer upp till ungdomar som i sin tur blir ledare och förebilder för nya små ridskolebarn. Jag tänker att det är otroligt viktigt som ridlärare/ridskolechef och högsta ansvarig för detta kretslopp att då och då checka av så att riktningen hålls fortsatt rätt.

Det finns en del officiella utbildningar, så som den för oss i branschen välkända ULK (SvRF’s Ungdomsledarkurser) där många av oss nog börjat sin ”karriär”. Men för att få gå dessa måste man vara sexton (allra lägst femton) år fyllda. Många ridskolor håller också interna ledarskapsutbildningar på olika vis. Det ser jag som en jättebra början.

På vår ridskola har jag under kommande vårtermin lagt en ledarskapsutbildning för ålder ca 11-16 år. Fem träffar ska vi hinna med under våren, i form av en studiecirkel. Min tanke är att det ska fungera som en introduktion till ledarskap på ridskola och förhoppningsvis inspirera deltagarna till att senare gå de officiella utbildningarna. Den utbildning jag gör är också öppen för utomstående att delta i.

Jag har som egen inspiration till viss del använt mig av böckerna ”Ledarskap för unga i ridsporten” (som också är kursboken på ULK) och ”Vara. Ett projekt om självkänsla”. Jag tycker de är bra och användbara på flera vis, men jag har kastat om ordningsföljden och uppdaterat innehållet på en del håll så att det ligger mer i linje med vad den allra senaste forskningen om exempelvis barn- och barndom visar. Min egen akademiska utbildning (masterprogram i utbildningsvetenskap) bidrar till att göra innehållet på just denna kurs unikt och bidrar definitivt till att just denna utbildning innehållsmässigt hamnar i framkant bland ledarutbildningar för ungdomar på ridskola.

Min tanke med upplägget är att kursens deltagare skall börja med att utgå från sig själva – fundera över vilka egenskaper som gör en bra ledare, diskutera och öva självkänsla och självförtroende. Sedan kommer en ordentlig säkerhetsgenomgång samt kunskap om och förståelse för Ridsportens Ledstjärnor – det som så ofta sedan blir ledarens och förebildens allra viktigaste budskap att sprida. Att våga leda är inte alltid lätt och vi kommer att både prata om och att öva på det. Kunskap om (små) barn på ridskola kommer därefter, liksom de viktiga ämnena mobbning, utanförskap och sociala medier. Kursen kommer att avslutas med praktiska råd och förberedelser inför ledarskapet i verkligheten på ridskolan. Varje träff tar omkring 1.5 timmar och vi kommer att jobba med många olika metoder.

Jag tänker också att detta inte bara gynnar ledarskapet på ridskola, utan att det också är kunskaper ”mina” ungdomar får för livet. De kommer att ha nytta av dessa kunskaper i skolan och i arbetslivet, var än de må hamna!

Det är en ära att få möjlighet att vara en del av framtidens ridskola. Det är ett så viktigt uppdrag och det vill jag ta mig an på det bästa vis jag kan.

Välkommen att vara med du också!

ledar