Böcker, Ridskoleliv, Tankar om hästar

Bokrecension: Häst är bäst.

Jag gillar böcker i allmänhet och pedagogik- och hästböcker i synnerhet och därför kommer då och då här på bloggen bokrecensioner av böcker jag använt mig av i ridskoleverksamheten, böcker jag använt mig av i mina studier och böcker jag läst för mina egna barn!

Jag har tidigare recenserat Lullan och hästarna och LEKTIONSIDÉER – För undervisning av ryttare med handikapp och i barnverksamheten. Här kommer nu ytterligare en recension; Idag om boken Häst är bäst. En barnfaktabok om hästar. Av Anne Adre-Isaksson och Lena Karlsson, från Kikkuli Förlag.

bok2

Häst är bäst utstrålar värme och kärlek till hästar. Det är också ”verklighetens” hästliv som beskrivs, hästarna är lurviga och det är alla årstider på bilderna. Precis så som det ju är i det riktiga hästlivet! Det är vardagen som skildras i boken och dessutom ofta ur en ridskoleelevs perspektiv – jag gillar det!

När jag bläddrar i den här boken minns jag så tydligt hur det var – hur jag var när jag var en liten ponnytjej – att vara nyförälskad i hästarna och i den där helt nya världen som just hade öppnat sig. Man ville veta allt. Precis allt!

Häst är bäst har en stor – och korrekt – bredd i ämnet hästkunskap; hästens historia, hästens språk, skötsel, utrustning, hästens delar, hur ett föl föds och växer upp. En mängd fakta som den vetgirige nyfrälste hästälskaren längtar efter att få veta! Och bäst av allt, tycker jag, är att det ofta står om lyckan och glädjen över att få vara med hästar och att få möjlighet att skapa relationer med dessa fantastiska djur. Hur detta framställs – inte som en rättighet utan som en gåva – ja det är det allra bästa med den här boken!

bok4

I boken är det mest islandshästar på bild från den ridskola som presenteras, och kanske kan det uppstå lite oklarheter för den ovane som ser på bilderna och sedan jämför med sin egen ridskola. På de flesta ridskolor finns inte islandshästar. Jag tycker verkligen om att det är något annorlunda än bruna storhästar som gestaltasabsolut! För så ser ju verkligen livet ut hos oss med våra lurviga ponnyer i alla kulörer. Men just islandshästar har exempelvis en något annorlunda utrustning vilket kanske kan göra någon läsare förvirrad vid just bilden av hästens utrustning, med då islandshästutrustning.

Vissa bilder är inte helt inom rutan, ibland är ett öra eller en hov utanför bild vilket nog inte bekommer någon läsare alls utom just mitt aningen perfektionistiska öga.

Jag tittade inte på bokens utgivningsår när jag började läsa, men insåg ganska snart att jag ville veta det. Boken kändes som om den kunde varit skriven ”på min tid” – alltså någon gång kring 1990 när jag hade precis de här nästan religiösa första-upplevelserna av hästlivet. Jag blev faktiskt riktigt förvånad att det stod 2015 som år! Men samtidigt blev jag glad, eftersom det ju visar att denna lyckokänsla och denna härliga vetgirighet kring hästar fortfarande i allra högsta grad lever kvar!

Ofta hör man annars att dagens barn inte har den tiden eller det engagemanget i stallet så som man hade förr. Jag har alltid hävdat att dessa genuint hästintresserade barn fortfarande finns – det finns ju massor av dem hos mig på min ponnyridskola – och här är deras bok!

bok1

Boken avslutas med några sidor hästigt pyssel! Det tog vi oss genast an förstås – vi har målat hästskor så det har stått härliga till på ridskolan här hemma! Den inspirationen blev ett veckans pyssel och det tackar vi för! Det finns dessutom ännu mer jag gärna skulle sätta pysselhänderna i! Det kommer jag nog att göra framöver ska ni få se 🙂

Häst är bäst passar nog allra bäst den unga nyförälskade ridskoleeleven – tillsammans då med den nyblivna ”ponnyföräldern” – här kan ni lära er mycket tillsammans och många av era frågor kan få svar!

bok5


På bilderna syns: mina egna barn och tre av mina ridskoleponnyer, på gruppbilderna från vänster: Melker/Concorde, Maja/Julle och Alma/Rednex.

Böcker, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv, Veckans Övning

Bokrecension: LEKTIONSIDÉER.

Jag har fått den stora äran att vara bokrecensent för Kikkuli Förlag & Bokhandel Hos detta förlag finns både hästböcker, böcker med inriktning pedagogik/funktionsvarianter, handböcker och böcker om viktiga ämnen så som mobbing, sorg och utanförskap. För både små och stora! Faktiskt precis allt inom mina intresseområden, så ni anar säkert hur glad jag är över detta uppdrag!

Min första recension var om barnboken Lullan och hästarna. Min andra recension blir om boken ”LEKTIONSIDÉER – För undervisning av ryttare med handikapp och i barnverksamheten” av Lena Johansson, och den kommer här.

lektion3

Det var nog den av böckerna jag blev allra gladast över att få i mitt bokpaket att recensera. Jag äger flera olika böcker i ämnet ridlektionsidéer – man kan helt enkelt aldrig få för många! Liksom man aldrig kan få nog av lektionsidéer. Men denna bok hade jag faktiskt inte sedan förut!

Författaren skriver i boken inledningsvis att alla ridinstruktörer (numera är yrkestiteln ridlärare) säkert någon gång har drabbats av idétorka när det kommer till lektionsidéer och ridövningar. Och JA visst är det så! Ibland flödar inspirationen härligt fritt, medan man ibland inte ens tycks kunna komma på ett nytt sätt att lägga bommar! Det är ganska frustrerande! Det är då man verkligen behöver böcker som denna! Författarens förhoppning med boken är att den blir en idéklick som hjälper till att få större variation på läsarens ridlektioner.

Boken är inriktad mot elever med handikapp och/eller barngrupper och därför inleds den med några sidor ”att tänka på” vid undervisning av främst handikappade elever. Jag tänker att det mesta av det som beskrivs där gäller vid all typ av ridning på ridskola – det är alltid bra att tänka till lite extra, ni vet; sätta ord på det självklara (ständigt återkommande här på bloggen) – för alla!

Något jag tycker särskilt mycket om med boken är att den tar upp ämnet ”teori” och ”teorilektioner” på ett så positivt sätt. Det finns också beskrivet en mängd förslag på ämnen för praktiska teorilektioner. Jag tycker om att blanda teori med praktik, och liksom beskrivet i boken tycker jag att teori är kul! Jag tror att man ibland tänker lite för ”svårt” när man planerar teoriundervisning; istället för att faktiskt ta ett ”lätt” ämne och att befästa det på djupet. Ofta är det ju faktiskt så att man behöver öva någonting väldigt många gånger för att det ska vara befäst – i teori precis som i ridning. Jag fick en hel del uppslag till just den tanken i bokens teorikapitel!

Beskrivningen under rubriken DRESSYR – SKOLRIDNING är min favoritdel i boken. Där beskrivs ganska precis de arbetssätt vi jobbar efter på vår ridskola, allt ifrån att ”gå vägen” med eleverna istället för att endast beskriva den muntligt (vi jobbar ofta med konkretisering/rita ridvägar i sanden), att märka konornas toppar med olika färger (vi har olikfärgade konor) och att komplettera varje bokstav på ridbanan med en bild (se vårt ”ridbanabingo”).

En helt ny sak jag lärde mig av att läsa denna bok var möjligheten att använda sagor  att göra rörelser till vid ridlektionerna. Jag har provat mycket i min egen ridundervisning och jag är ganska kreativ, men just detta har jag faktiskt aldrig provat. Det är däremot definitivt något jag kommer att prova i mina grupper med de allra yngsta! Perfekt nu till den kallare årstiden på en ridskola utan ridhus!

LEKTIONSIDÉER avslutas – så som utlovat – med en mängd banskisser och förslag på övningar. Dessa tar jag mycket tacksamt emot! En hel del av dem har jag – som författaren också skriver inledningsvis – redan provat, medan andra är helt nya. Veckans pågående övning på vår ridskola är faktiskt tre av bokens banskisser kombinerade (och något anpassade): bomövningar på böjt spår.

Sedan är jag ju lite petig av mig, så några saker skulle jag kunna tänka mig att ändra på:

Att ”inte säga inte” är ett vedertaget uttryck. Det sägs att vår hjärna har svårt att uppfatta ordet ”inte” och att resultatet av en mening framställd i ”inte-form” blir att det man då inte ville skulle ske, blir det som faktiskt sker… Jag ser lite för många ”inte” i boken för att jag ska vara helt nöjd. Att rida på en volt tänker jag kan förklaras på många olika sätt, men att varianten ”följ inte fyrkanten” hör till de jag skulle välja bort. En sida innehåller bilder med olika bildval – en rolig övning i sig – men att fråga eleverna ”vilka skor får man inte rida i” skulle jag också vilja ställa på omvänt vis så att krysset då hamnade  vid den positiva formen; ”vilka skor får man rida i”.

Överlag tycker jag att denna bok är trevligt utformad, idérik och stimulerande för mig som ridlärare och ansvarig lektionsplanerare på ridskolan. Den är fylld med många kloka råd och tankar. Jag kommer absolut att läsa och använda den många gånger om!

lektion2

Böcker, Pedagogiska tankar och resonemang

Bokrecension: Lullan och hästarna.

Jag har fått den stora äran att vara bokrecensent för Kikkuli Förlag & Bokhandel Hos detta förlag finns både hästböcker, böcker med inriktning pedagogik/funktionshinder, handböcker och böcker om viktiga ämnen så som mobbing, sorg och utanförskap. För både små och stora! Faktiskt precis allt inom mina intresseområden, så ni anar säkert hur glad jag är över detta uppdrag!

Igår kom ett härligt bokpaket med hästböcker av mycket olika karaktär från Kikkuli hem till mig och först ut i raden av mina recensioner blir barnboken Lullan och hästarna skriven av Maria Andersson Keusseyan.

Denna bok är inriktad mot ganska små barn så jag bestämde mig för att låta min dotter Alma 4 år vara medrecensent. Vi tog med oss boken till förmiddagspasset i stallet på ponnyridskolan!

lullan1

Lullan är en liten tjej som älskar hästar, precis som Alma!

”Det är ju som jag”, sa Alma. ”Precis som jag!”

lullan3

Alma läste boken för Kyrie och Judith. I boken kan man läsa och se att hästar är olika; några är svarta och några har fläckar. ”Precis så som Kyrie och Judith ju”, sa Alma!

lullan5

”Titta, den här hästen ser ut som du Judith”, sa Alma. ”Var är jag, var är jag?”, sa Kyrie!

lullan4

”Jag tror Kyrie vill smaka moroten”, sa Alma. För i boken får man se vad hästar tycker om!

lullan2

Alma älskar Lullan och hästarna, allra mest för att ”hästarna är snälla”. Jag tänker att hon med det menar att de är ritade som mjuka, med glada munnar och snälla ögon. Det är en detalj som är väldigt viktig för Alma och jag är ganska säker på att många barn håller med henne!

Lullan är också snäll. Det är lika viktigt! Lullan klappar och kramar hästarna och hela boken utstrålar vänlighet mellan människa och häst. Oj så bra, tänker jag som mamma!

Som ridlärare och pedagog läser jag alltid hästböcker för barn med ett kritiskt öga. Det är otroligt viktigt med vänligheten, också ur mitt ridlärar/pedagogperspektiv! Att små barn faktiskt lär sig från början att hästen är en vän! Det är också viktigt för mig att fakta – om det finns fakta i boken – är korrekt. Även på små barns vis ska den vara korrekt, fastän givetvis anpassad till rätt nivå. Jag tänker också mycket på i vilken ordning saker framställs, så att det kommer i en naturlig och lättförståelig följd. Från det stora till det lilla; från helhet till delar.

Lullan och hästarna är uppbyggd precis så som jag önskar!

Den första bekantskapen med hästar för riktigt små barn handlar precis just om avgränsningen; Vad är en häst (underförstått då också; vad är inte en häst)? Hur ramas begreppet ”häst” in för att små barn ska veta? Det som är självklart för mig är inte automatiskt självklart för dig, därför att vi ser saker ur olika perspektiv! En viktig byggsten i pedagogiken är att sätta ord på det självklara och skaffa oss samma utgångspunkt. Först då kan vi gå vidare.

Är det faktiskt så att alla hästar har fyra ben, man, svans och hovar? Ja så är det faktiskt. I det är den yttre ramen för begreppet ”häst” satt. Där har vi helheten; Hästen.

Sedan – inom dessa ramar – kan hästar se väldigt olika ut; stora, små, svarta och med fläckar. Hästar kan göra olika saker; alla är bra på något! Hästar tycker om olika saker också, de har olika smak. Där har vi delarna!

Lullan och hästarna kan bli små barns första fina introduktion till det fantastiska hästlivet, så JA jag rekommenderar absolut denna bok!

Alma håller med mig! Och så gör alldeles säkert även Kyrie och Judith!