Ett väldigt bra ord att kunna inom pedagogiken är ordet förförståelse. Din förförståelse är den ”ryggsäck” av tidigare upplevelser som format dig och som du bär med dig in i de sammanhang dit du beger dig. Du har alltid en förförståelse, vare sig du vet om det eller inte – vare sig du vill det eller inte. Det kan vara en utmaning att dels att bli medveten om sin förförståelse och dels att förstå hur den kan inverka (och inte inverka) på de sammanhang du nu befinner dig. För påverkar, det gör den alltid!
I boken ”Pedagogisk Filosofi” skriver Stensmo (1994) att den uppfattning om kunskap en pedagog har – uppfattning om kunskapens väsen, uppkomst, giltighet och hur man tillägnar sig kunskap – alltid präglar dennes planering, genomförande och utvärdering av utbildning (Stensmo, 2004, s. 34).
Om vi tar detta resonemang till vardagen på ridskolan kan vi börja fundera kring varifrån vi tror att kunskapen vi förväntas förmedla från början kommer, hur det kom att bli just detta vi står och lär ut. Kan vi stå för dess giltighet- vet vi hur, vad och varför? Hur tänker vi oss att våra mottagare bäst tillägnar sig kunskapen? Är det kanske på det vis du själv bäst lär in som du själv helst lär ut? Vet du vilket sätt det är? Vilka gynnas av det och vilka gör det inte? Finns det, kan hända, andra sätt som passar dem bättre? Frågorna är många!
Förförståelsen ändras dessutom genom hela livet, vilket gör det till ett ständigt aktuellt ämne. Man kan säga att vi är som små forskare i vår egen verklighet. Vi provar, får resultat och utvärderar. Medvetet eller omedvetet. Vi lägger våra nya erfarenheter i ryggsäcken och bär den vidare med oss till nästa sammanhang där förfarandet åter igen upprepas. Och så vidare.
Vad har du med dig i din ryggsäck idag? Hur använder du det? Hur använder du det inte?
Att läsa vidare:
Stensmo, C. (1994) Pedagogisk Filosofi. Lund: Studentlitteratur.