BLOGG

Pedagogisk lärmiljö, Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Tillgänglig ridskola, Yngre barn på ridskola

Nytt månadstema; Pedagogisk lärmiljö

Maria Falck

Under rubriken “tillgänglig lärmiljö” ingår den fysiska, pedagogiska och sociala lärmiljön. Jag fokuserar på de tre olika under tre månader, både här på bloggen och i mina sociala medier. Ibland hamnar inläggen direkt på Facebook eller Instagram i farten, så jag tipsar dig att följa mig där under namnet ridskolepedagogik.

Nu har turen kommit till pedagogisk lärmiljö, som jag nog måste erkänna är min favorit. Det är rätt givet i och för sig, eftersom jag valt att läsa min examen inte enbart inom området pedagogik utan inom området pedagogiskt arbete, som är mer praxisnära och där väldigt mycket handlar om hur man tar just pedagogiska teorier, tankemodeller och strategier till den pedagogiska praktik där man befinner sig (inte bara teoretiska studier inom området pedagogik alltså).

Jag har valt att ta forskningsområdet pedagogiskt arbete till ridskolan, vilket är vad som ligger till grund för konceptet ridskolepedagogik. Men det skulle alltså gå lika bra att ”skala bort” just ridskolan och tillämpa det pedagogiska arbetet i en annan kontext – de flesta av mina kurs/programkamrater arbetar i skolan som lärare, speciallärare, specialpedagoger, rektorer eller andra skolledare. En pedagogs arbete är egentligen kontextoberoende, men att känna sin kontext är förstås en förutsättning för att det ska bli allra bäst.

En framgångsrik utbildning vilar på både beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund (Skolverket, 2019), och det är det som forskningsområdet pedagogiskt arbete utgår ifrån. Här kan du läsa mer om forskningsområdet pedagogiskt arbete på Linköpings Universitet där jag läst mitt masterprogram.

På SPSM (Specialpedagogiska Skolmyndigheten, 2019) kan man läsa att pedagogisk lärmiljö består av dessa underrubriker:

  • Pedagogiska strategier och stödstrukturer
  • Arbetslag
  • Olika sätt att lära
  • Lärverktyg
  • Digitalt lärande
  • Hjälpmedel

Det finns en film som du kan titta på här för att få dessa förklarade. 

Det jag främst kommer att dela med mig av är vad som kan sägas passa bäst in under den första rubriken; Pedagogiska strategier och stödstrukturer. Jag själv upplever att det är i detta som jag har min egen ”kärna” som pedagog – det jag brinner för allra mest. Men eftersom de alla går i varandra så kommer vi att beröra de flesta. Vi har också redan haft flera av dem på agendan, men då under andra rubriker.  

Denna aprilmånad kommer alltså fokus att vara pedagogisk lärmiljö – och främst då pedagogiska strategier och stödstrukturer. Jag kommer att dela med mig av mina favoriter, utan inbördes ordning. Ibland via förklarande blogginlägg – och ibland i farten via sociala medier.

Jag har också möjlighet att ta emot era frågor, som jag tänker kan ligga till grund för en framtida ”frågelåda” här på min sida. Under rubriken Pedagogisk rådgivning för ridskolor kan du ställa just din fråga!

Jag hoppas på många frågor!

 

Fysisk lärmiljö, Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Tillgänglig ridskola, Yngre barn på ridskola

Syftet med att utforma fysisk lärmiljö

Maria Falck

Under rubriken ”tillgänglig lärmiljö” ingår den fysiska, pedagogiska och sociala lärmiljön.

När man funderar kring hur man ska utforma den fysiska lärmiljön på ett vis som gör den tillgänglig är det viktigt att tänka på vad de som ingår i verksamheten ska få ut av det man gör – vilket som är själva syftet. Det är viktigare än vilka exakta bilder och skyltar som ska sitta var – för till detta finns ingen allmängiltig manual.

Därför vill jag i dag lyfta två av de – enligt mig – viktigaste tankarna, med källa Specialpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM):

Utformningen av den fysiska miljön speglar ofta hur verksamheten värderar olika aktiviteter, men också synen på de barn och elever som vistas där (SPSM, 2019).

Jag tänker att det citatet är viktigt att bära med sig, och jag försöker att använda mig av den tanken varje dag i min verksamhet. Vi har talat mycket om barnsyn, om relationell pedagogik och pedagogisk grundsyn här. Det är detta vi vill visa fram genom att använda oss av våra möjligheter att utforma den fysiska lärmiljön. Frågor man kan ställa sig är exempelvis:

Hur presenteras information?

På vilken höjd sitter den?

Är den begriplig för målgruppen?

Vilka vill vi ska vara vår målgrupp?

Vad står vi för?

Hur visar vi fram det som är vår kärna?

Når vår pedagogiska grundsyn ända ut i verksamheten – om inte, vad behöver vi ändra på?

Jag ställer mig själv dessa frågor varje dag, och jag går ofta en ”lärmiljö-rond” i min egen verkamhet för att se vad vi behöver förbättra eller förändra. Så att vi på allra bästa sätt kan möta de individer som kommer (och de vi vill ska våga komma). Och att vi lever upp till det vi vill vara! Att få alla att känna sig välkomna – och att verksamheten är till för dem. Dessutom menar jag att det i allra högsta grad är ett sätt att skapa trygghet och att motverka utanförskap

Något annat som SPSM också poängterar är att den fysiska lärmiljön ska;  

Hjälpa och inte stjälpa verksamheten (SPSM, 2019).

Miljön ska vara utformad så att eleverna inte behöver lägga tid och kraft på att förstå miljöns uppbyggnad, utan att det ”tankeutrymmet” ska vara frigjort för annat. Det tycker jag också är en tydlig och bra förklaring till vad vi ska använda vår utformning av den fysiska lärmiljön till – vad som är själva syftet.

Hos oss har vi – som ni kanske redan vet – en stående utmaning till oss; Vi strävar efter att våra elever ska kunna navigera sig fram i den dagliga ridskoleverksamheten utan att behöva vara läskunniga. Vi ställer oss varje dag frågan; Hur gör vi det möjligt? Och vi gör det genom att utforma den fysiska lärmiljön så att det skrivna ordet inte ”behövs”. Sedan använder vi ändå det skrivna ordet – men det ska inte vara avhängigt av det för att verksamheten ska kunna fungera.

Hur gör vi då? Vi använder kombinerat bilder, både pictogram och fotografier av vår egen verksamhet och vi använder färger som ett sorts kodsystem till varje hästs plats, utrustning och tillbehör. Bland annat.

Ibland ”lånar” jag en av de yngsta eleverna och ”skuggar” genom alla de situationer man möter från det att man kommer till entrérummet till dess att man sitter på hästen redo för ridlektion. Givet är att de yngsta behöver vuxenhjälp på olika vis när det gäller ordningställande av häst exempelvis, men vi vill gärna vända på det så att barnet är den som äger kunskapen och informationen om det som ska ske – och den vuxne är en hjälpande hand. Ett sådant upplägg i verksamhetens utformning tänker jag bland annat speglar vår barnsyn på ett väldigt bra sätt.

Har ni några utmaningar, eller några särskilda saker ni tänker på när ni arbetar med utformning av den fysiska lärmiljön? Får vi se några bilder eller ta del av några tankar som ni är stolta över hos er? 

Här kan du besöka SPSM och se en ca 7 minuter lång film om vad fysisk lärmiljö innebär. Den är riktad mot skola och fritidshemsverksamhet, men mycket går att ta även till vår verksamhet.

Fysisk lärmiljö, Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Tillgänglig ridskola, Yngre barn på ridskola

Förhindra smittor på ridskolan

Maria Falck

Med bilder från fantastiska https://pictogram.se har jag skapat ett bildstöd att sätta upp på ridskolan här hemma som jag gärna delar med mig av. Ladda ned som pdf, skriv ut och plasta in. Komplettera kanske med text kring vad som gäller specifikt hos er. Klart!

FÖRHINDRA-SMITTOR-PÅ-RIDSKOLANLadda ner
Fysisk lärmiljö, Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Tillgänglig ridskola, Yngre barn på ridskola

Fasaden

Maria Falck

Ni har redan sett det skymta förbi i bakgrunden på andra bilder. Så här ser det ut på vår stallgavel! Fysisk lärmiljö handlar ofta om att kunna lokalisera sig i miljön och det här är något av det första man ser när man svänger upp mot vår gård. Vi gillar det! Vi upplever också att det ser vänligt välkomnande ut – och att det visar fram vår pedagogiska grundsyn, redan på parkeringen.

Bilderna är bilder från pictogram.se och skyltarna är tillverkade av skyltmax.se på vår beställning. OBS inget samarbete, skyltarna är köpta till fullpris – men vi gör gärna reklam ändå eftersom vi blev så nöjda, både med servicen, snabbheten och resultatet. Storleken är 50 x 50 cm på skyltarna som är i aluminium. Bokstäverna beställde vi från samma företag.

Från vänster betyder skyltarna:

  1. Ridbana (På informationstavlan kan denna bild ibland dyka upp).
  2. Toalett.
  3. Entré.
  4. Stall.
  5. Hästar (Ofta hämtas hästar i hagar, pilen visar var man går till hagarna).
  6. Skogen (Vi rider ibland i skogen – på informationstavlan kan denna bild ibland dyka upp).

Jag har valt bilderna dels förstås efter våra behov, men dels också utifrån den fina symmetrin av pilar, två vänster, två nedåt och två höger. Regelbundna mönster kan vara väldigt tilltalande och tillfredsställande.

Hur ser det ut när man kommer till er? Har ni något särskilt som ni är stolta över och som vi kan få ta del av? Visa oss gärna!

Fysisk lärmiljö, Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips, Tillgänglig ridskola

De sju frågornas entré!

Maria Falck

Vi har under vintern jobbat en hel del med vårt ”entrérum” på ridskolan. Dels renovering i form av väggar, tak och golv (tidigare var detta en del av en ladugård med betonggolv och väggar så som det ser ut i en gammal ladugård..). Min man har gjort ett fantastiskt jobb med det praktiska och jag har haft det stora nöjet att designa pedagogiken, allt i från färgval, möbler, placeringar etc. Jag är så nöjd med resultatet!

Det som skall vara mest i fokus i detta inlägg är vår informationstavla. Jag har under en lång tid haft som en utmaning till mig själv att presentera informationen i entrén på ett vis som svarar på ”de sju frågorna”.

De sju frågorna är ett (special)pedagogiskt verktyg skulle man kunna säga. Frågor vars svar bidrar till ett begripligt sammanhang för det område där de ställs. Man kan alltså arbeta med de sju frågorna i både större och mindre situationer, allt från ”det första besöket på ridskolan” till ”att putsa träns”. 

De sju frågorna lyder;

VAD ska jag göra?

VAR ska jag vara?

VEM ska jag vara med?

HUR länge ska det pågå?

VAD ska hända SEN?

VAD behöver jag HA?

VARFÖR ska jag göra det?

Informationstavlan – kan ni hitta svaren?

Som synes har jag delat upp tavlan i år, termin, vecka och idag – för tydlighet och samband. Sedan är det givet att det till de sju frågorna finns en del olika tolkningsmöjligheter. Så här har jag valt att tolka dem i vår entré:

VAD ska jag göra? Veckans övning, presenterad i bildform (banskissen). Denna termin även som fördjupning för den som är intresserad av vår planering bakom upplägget. Ger transparens och bidrar också till frågan VARFÖR.

VAR ska jag vara? På vilken plats ska ridningen bedrivas. Oftast ridbanan, se bild. Till detta ska också tilläggas att vi på vår gavel till stallet har ett antal bilder i pictogramform i stor storlek med tillhörande pilar – varav ridbanan är en. 

VEM ska jag vara med? Personalen presenteras i bildform både på ett veckoschema och under rubriken ”idag jobbar”.

HUR länge ska det pågå? Tid är nog det allra svåraste att tydliggöra! Denna fråga har jag funderat på längst. Sedan kom jag på det, med hjälp av TimeTimern! På hästlistan markeras nu varje lektions längd med bild på TimeTimer och på ridbanan kommer inom kort (när vi hittar ett lämpligt vattenfast genomskinligt skåp..) den riktiga stora TimeTimern att sitta – och ställas in vid varje lektionsstart.

VAD ska hända SEN? Detta får årshjulet och terminsplanen symbolisera här.

VAD behöver jag HA? Bild på hjälm och situationer där hjälm krävs. Samma bild sitter sedan på väg ut ur stallet – och i stallet. Vi har inte krav på säkerhetsväst vid vanlig dressyrridning hos oss, den diskussionen kan vi ta en annan gång, men både hjälmar och västar finns i nära anslutning till tavlan.

VARFÖR ska jag göra det? Denna är också lite klurig. Hos oss har jag valt att presentera detta i form av ridlektionsmodellens grundtankar. Under denna bild kommer jag också att sätta upp kompendiet Ridlektionsmodellen för den intresserade att bläddra i. 

Det var vår entré! Hur ser det ut hos er? Har du något särskilt i entrén som du är stolt över och som du vill visa upp? Det är också alltid helt fritt fram att inspireras och att plocka det du gillar här hos mig till din verksamhet!

Någon kanske uttrycker att detta är en så kallad NPF-anpassning. Men jag vill mycket hellre tänka att det bästa arbetet är det vi kan göra för alla – så att ridelever med NPF inte bara blir ”ridelever med NPF” – utan helt enkelt ridelever i en tydlig, trygg och inkluderande ridskoleverksamhet.

Det som är helt nödvändigt för vissa är bra för alla! Och det är precis det som tillgänglighetsarbetet vill bidra till.

Fysisk lärmiljö, Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Tillgänglig ridskola

Nytt månadstema; Fysisk lärmiljö

Maria Falck

Februari sprang iväg allt för fort med jobb, sjuka barn och sådär som vardagen kan vara ibland. Alla inlägg jag tänkt skriva om relationell pedagogik hanns inte med, men jag tänker att det kommer fortsatt att vävas in i det mesta – eftersom relationsskapande är något av det viktigaste vi kan ägna oss åt i pedagogisk verksamhet.

Denna marsmånad ska vi dock också fokusera på den fysiska lärmiljön, vilket kommer att vara vårt tema. Min egen verksamhet är ständigt under utveckling när det gäller den fysiska lärmiljön just nu, eftersom vi som bäst håller på att bygga oss en egen ridskola (att ta en gård från sovande bondgård till pedagogisk ridskola innebär en hel del utmaningar, byggnationsmässigt såväl som just pedagogiskt). Jag tänkte visa er en del av vad vi pysslar med, hur vi tänker och hur vi jobbar.

Men jag är också väldigt intresserad av vad NI gör! Och det tror jag att fler med mig också är! Därför skulle det vara så otroligt kul om ni också ville dela med er av hur det ser ut och fungerar hos er! Om jag ger er några särskilda områden, delar ni med er av era bilder då? Jag hoppas det!

Har ni några tips på sådant som ni har kommit på utöver de områden jag skriver om, dela gärna med er av det också! Det är ju tillsammans vi jobbar allra bäst – oavsett om vi driver ridskola i norr, söder eller mittemellan. Jag har ju numera varit på besök i nästan alla distrikt och jag vet att ni gör så fantastiskt mycket bra för era elever!

Det första jag tänker dela med mig av är vår nya ”entré” som jag är väldigt nöjd över. Den är alldeles strax klar, och på väggen sitter en informationstavla som har utmanat mig att tänka till kring de sju frågorna. Det kommer ett inlägg om detta i veckan som kommer.

På Instagram finns #ridskolepedagogik där man kan finna delade inlägg på temat pedagogisk ridskola. Dels av mig men också av andra!

Med önskan om en solig och frisk vår!

Pedagogiska tankar och resonemang, Relationell ridskola, Yngre barn på ridskola

Att lyssna på barn

Maria Falck

Relationell pedagogik bygger till stor del på att som lärare och ledare ta del av den lärandes erfarenheter, tankar och perspektiv. Ridskoleverksamhet enligt konceptet ridskolepedagogik bygger mycket på just det relationella. Ett sätt att sträva efter att göra ovanstående är förstås att kommunicera med – och att lyssna på – sin ”motpart”/den lärande. När den lärande är ett (yngre) barn finns några särskilt viktiga saker att tänka på:

Mårtens (2015) lyfter bland annat dessa punkter;

  • Visa tillit, engagemang, närvaro – etablera kontakt. 
  • Följ intuition, visa lyhördhet, skapa erfarenhet.
  • Barnets perspektiv i centrum – att ”tona ned” sig själv.
  • ”Följa barnen” – vad vill barnen?
  • Knyt an till barnens egna ord och uttryck (Har jag förstått dig rätt..?, ”Du säger att..?”).
  • Bekräfta barnet (”Jag hör att du tvekar..?”, ”Du ser lite ledsen ut..?”, ”Du verkar ha haft roligt..?).
  • Spegling och reflektion.
  • Position? Ögonkontakt?

När barn och vuxna möts sägs alltid en maktaspekt finnas närvarande. Det finns mycket skrivet om just denna maktaspekt och hur man som vuxen kan göra för att utjämna, tona ned sig själv och sträva efter att så mycket som möjligt göra mötet på barnens villkor. Några av dem beskrivs ovan, och här kompletterar jag dem med mina tankar:

Att följa barnen kan vara både i samtalet (att låta barnen styra riktningen på samtalet) och mer fysiskt; att faktiskt följa barnen dit de går. Det finns flera sådana intressanta studier där man följt barn över exempelvis en förskolegård för att se var de väljer att leka – och lite äldre barn som man gett en kamera för att se vilka saker de väljer att fotografera. Var tror du barnen helst skulle gå på ridskolan om de fick välja?

Att knyta an till barnens egna uttryck sägs också vara något att sträva efter. Viktigt är dock att det inte upplevs som ett eko/ett ständigt upprepande som skulle kunna liknas vid ett ifrågasättande. Att vara uppmärksam på röstläge och tonfall. Likaså vid bekräftelse av barnen; Att det av barnet uppfattas som just bekräftelse och inte som att den vuxne avser att ta över och styra barnets känslor. 

Med spegling menas att försöka spegla barnets kroppsspråk och rörelser, likväl som att använda de ord barnen använder – och att reflektera över vad de har för innebörd för just det barn man möter. Om strävan är att lära barn ett nytt ord eller begrepp – presentera det som just ett annat sätt att säga det, inte att barnets tidigare sätt att uttrycka sig är felaktigt. Detta använder jag mig väldigt mycket av i min ridskoleverksamhet; Att låta barnen prova själva och sedan komma med ”tips”. Då gäller det förstås att ha snälla samarbetsvilliga ponnyer. Ett exempel kan vara att kratsa hovar – det vill barn enligt min erfarenhet gärna prova eftersom det kanske känns både läskigt och samtidigt spännande (?) Att låta barnet prova en stund själv, men att finnas nära för att kunna rycka in – och att då presentera det sätt jag själv använder som ett ”såhär skulle man kunna prova att göra”. Att presentera kunskap som en buffé av möjligheter helt enkelt!

Position är intressant – och viktigt! Vad ser barnen från sin vinkel? Finns det saker på ridskolan som barnet inte ser eftersom det befinner sig på en höjd över barnets? Hur är information och föremål menad för barn placerade? Hur är du placerad själv när du pratar med – och lyssnar på – barn? 

Ögonkontakt är också intressant. Vissa hävdar å det bestämdaste att ögonkontakt är viktigt och att det visar engagemang och delaktighet. Jag som ofta möter barn med autism kan inte helt och hållet hålla med om det. Ögonkontakt kan verka utmanande, stressande och skrämmande – och jag hanterar det alltid varsamt. Om barnen själva tydligt visar att de vill ha ögonkontakt tar jag det givetvis, men det får aldrig bli på mina villkor. Då riktar jag hellre vår gemensamma uppmärksamhet åt något särskilt håll; Och där kommer hästen som individ mycket väl in!

Hästen – menar jag – ingår verkligen som central figur i den relationella pedagogiken på ridskolan. Att som ridlärare skapa sig goda relationer med sina ridskolehästar, att visa sina elever dessa relationer, att beskriva dem, att dela med sig av dem och att bjuda in barnen att både prata med – och lyssna på – hästarna!

Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips, Personligt, Relationell ridskola

”Det ska inte vara så här”

Maria Falck

Jag har till min stora glädje ofta möjlighet till nätverksträffar, konferenser och erfarenhetsutbyten med andra pedagoger – det vill säga pedagoger som verkar i andra branscher än vad jag själv gör. Detta via min ”parallella” pedagogiska värld där kurser och uppgifter uteslutande riktas mot skola och skolmiljö. Det program jag snart tar min examen från är ett sådant program där lärare, speciallärare, specialpedagoger, rektorer och skolledare också befinner sig för att höja sin kompetens. För mig är det mycket givande och berikande.

Vi är ofta rörande överens om att ett av de ”farligaste” uttalanden en pedagog kan göra är ”det ska inte vara så här”. Jag ska försöka att förklara hur jag (och många med mig) menar;

När man som lärare och ledare står inför en pedagogisk situation har man förstås en bild av hur man önskar och vill att den ska ta sig ut. Det är bra, för det skapar en vision och en målbild. Men man får aldrig bli så fastlåst vid den bilden att man tappar bort sin pedagogiska gärning. Det är ju den pedagogiska gärningen som är pedagogens arbetsbeskrivning – inte hur resultatet blir (men om gärningen görs bra blir troligtvis resultatet bra).

I denna önskan om hur en pedagogisk situation ska ta sig ut finns en stor risk att pedagogen räknar in eleven i sin önskan om hur den borde vara (läs gärna inlägget om kategorisk vs relationell igen) för att ingå i bilden av hur hela situationen ska vara.

Ett exempel från skolvärlden skulle kunna se ut så här;

Eleverna i min klass har ansvar för att sitta på sina platser och arbeta med de uppgifter läraren har planerat. 

Det finns inga direkta felaktigheter med ett sådant uttalande, det är dessutom ganska ordagrant klippt från Skolverkets hemsida. Problemet blir att det uttalandet beskriver visionen, målbilden – men pedagogen tolkar det ofta som att ”det ska vara så” (och om det inte är så, är det någons fel – troligtvis elevens/kanske förälderns, och då är vi fel ute). 

Om uttalandet istället tolkas som en vision och en målbild, blir den pedagogiska gärningen att skapa förutsättningar för att det ska bli så. Hänger du med?

Vi som arbetar med pedagogik kommer relativt ofta att stå inför sådana situationer där det är lätt att blanda ihop vision och varande, och en av våra största utmaningar är att sortera upp dem, tänker jag.

Ett exempel från ridskolans värld skulle kunna vara följande;

En elev uttrycker gång på gång att hästen är dum. Dumma häst! Som ridlärare blir du ledsen, kanske arg. Du vet hur hästarna kämpar och vad de ställer upp på dagligen. Och du har dessutom lärt dig att en god hästmänniska aldrig värderar hästar på det viset – det är närapå en dödssynd i vår värld.

Missförstå mig inte nu, självklart tycker jag inte att elever är tillåtna att uttrycka sig på det viset. Jag blir också ledsen ibland. Men i rollen som pedagog får jag inte värdera mina elever (och det är jag som bär ansvaret här) – jag ska förhålla mig till det som sker och min uppgift/gärning är att skapa bättre förutsättningar för denna elev, så att situationen uppnår visionen.

Ett sätt att göra det, och som man också kan läsa mycket om i vetenskaplig litteratur från de senare åren – är att vara nyfiken på varje elev.

Varför uttrycker eleven att hästen är dum? Ja, istället för att värdera – fråga! Jag har ett lysande exempel på hur det kan bli då.

Elev: Dumma häst!

Jag: Varför tänker du att hon är dum?

Elev: Hon gör inte som jag säger!

Jag: Vad vill du säga till henne?

Elev: Halt. Jag säger ju halt hela tiden. Hon ska stanna då.

Jag: Aha. Men vet du – hon förstår inte ditt språk. Hon pratar ett annat språk, och det skulle du kunna lära dig. Nu ska jag visa dig ett bra knep…

Och så kom diskussionen att handla om inverkan och hjälper. Just denna elev hade enligt tidigare erfarenheter och tidigare i livet mött hästar som faktiskt stannade när de hörde ordet ”halt”. Det gör inte mina. Men deras språk kan man lära sig. Plötsligt blev situationen som från början inte upplevdes så positiv för någon, en riktig lärsituation och utvecklingen på just denna elev är magisk.

Mitt arbete som pedagog är visserligen att ha en vision och en målbild, men mitt arbete är också att inte blanda ihop visionen med en låst tanke om hur ”det ska vara” på bekostnad av mina elever. Mitt arbete är den pedagogiska gärningen – och med hjälp av en nyfikenhet på varje enskild elev ställer jag mig varje dag (hundra gånger om) frågan; Hur gör jag det möjligt?!

Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips, Personligt, Relationell ridskola, Ridskoleliv

Att vara någons guide!

Maria Falck

Jag har ägnat väldigt mycket tid åt att läsa vetenskaplig litteratur om relationell pedagogik, eftersom jag till viss del använder det som teoretisk utgångspunkt i min uppsats på masterprogrammet i pedagogiskt arbete – så idag förvarnar jag om ett lite mer abstrakt inlägg…  

Tre olika beskrivningar av relationell pedagogik framträder tydligt i den vetenskapliga litteraturen; 

  • Relationell pedagogik beskrivs som ett synsätt på utbildning som fungerar som en sorts ”tredje väg” där det är relationer som står i centrum, parallellt med de individuella (elevcentrerade) och de kollektiva (grupp-) förhållanden som råder i en utbildningssituation (Aspelin & Persson, 2011). 
  • Relationell pedagogik beskrivs som ”ett nödvändigt mellanrum” mellan lärare och elev – att det är viktigt att att vara medveten om det, att inte låtsas att det inte finns, inte heller att försöka att fylla det, men väl att våga befinna sig i det. Med alla osäkerheter, risker och möjligheter det innebär (Biesta, 2004).
  • Relationell pedagogik beskrivs som något som finns mellan den prestationsinriktade (resultatet) och den processorienterade (vägen) pedagogiska praktiken som ”en bro” som binder samman det som så ofta upplevs som ytterligheter mellan dessa båda; för egentligen behövs de ju båda Papatheodorou & Moyles (2009).

En tredje väg, ett mellanrum eller en bro – ofta används sådana abstrakta och bildliga beskrivningar inom utbildningsvetenskapens teorier, som stöd till oss att tolka och att kunna omsätta det i vår pedagogiska praktik. Själv blir jag ofta hjälpt av sådana tankemodeller när jag försöker skapa den verksamhet jag vill ha i praktiken, men jag föredrar inget av ovan, utan istället ett annat uttryck:

Jag har nämligen också lärt mig att det grekiska ordet för pedagogik kan delas i två ord, varav det ena står för ”barn” och det andra står för ”guide”. Utifrån den tolkningen skulle pedagogik för barn kunna beskrivas som att den vuxne och barnet gör en resa tillsammans, hand i hand, på en väg där den vuxne tidigare rest men nu reser som den kunniga guiden. Kunnigheten består dock inte i att den vuxne skall bestämma resan helt på egen hand, utan snarare är uppgiften att underlätta resan för barnet (Papatheodorou & Moyles, 2009). Den beskrivningen gillar jag verkligen!

Detta sätt att se på utbildning liknar något jag ofta brukar prata om; Det sociokulturella perspektivet på lärande som menar att lärande och utveckling är en social aktivitet i vilken läraren verkar som en samspelare och med fysiska, pedagogiska och sociala verktyg skapar situationer där detta samspel kan ske. Ridskolan som sociokulturell arena har vi tittat på vid tidigare tillfällen.

Det som sker inom den relationella pedagogiken påminner också om den modell som beskriver en individs förmodade tre kunskapszoner där proximal utvecklingszon är den zon man befinner sig i när man klarar av att utföra någonting med hjälp. Vi har tittat på den också förr. Symboliken i denna modell är att den liksom är i ständig rörelse; det individen klarar med hjälp idag är något hon skulle kunna klara själv imorgon – samtidigt som det individen ännu inte kan idag är något hon kommer att kunna klara med hjälp imorgon. Samspelet kan därför se olika ut från dag till dag.

Relationell pedagogik kopplas – som det hörs på namnet – till sociala relationer av olika slag, och det gör att den relationella pedagogiken ”platsar” bra inom tanken på den sociokulturella ridskolan (se länk ovan) och tanken på att man som (rid)lärare samspelar med och guidar sina elever inom sitt eget kunskapsområde.

Brownlee (2004) har med hjälp det sociokulturella perspektivet på lärande definierat relationell pedagogik enligt tre parametrar;

  1. Att visa respekt för den lärande som ”vetande”. Här handlar det om en respekt för varje individs ”varande” och delaktighet, rätten att få göra sin röst hörd oavsett ålder. År 2020 har vi Barnkonventionen som verkligen stöder detta tankesätt.
  2. Att bidra till lärsituationer som relaterar till den lärandes egna erfarenheter. Alla har erfarenheter av ett eller annat slag, och att göra den lärandes erfarenheter till utgångspunkt för ett fortsatt lärande är vad vi ska sträva efter om vi vill arbeta med relationell pedagogik. En fördjupad frågeställning här är då förstås; Hur kan vi pedagoger erfara våra elevers erfarenheter? 
  3.  Att ha ett konstruktivt förhållningssätt som bidrar till att lärande sker via meningsskapande snarare än kunskapsacceleration. Här finns en viktig poäng som genomsyrar en stor del av den moderna pedagogiken. Det är meningsskapandet som är i fokus – känslan av att kunna lära, att vilja lära och att känna att man lyckas att lära. Helt enkelt att våra elever ska få känna att de är lärande individer – för då (tror jag) finns inget slut på deras kunskapstörst!

Vi ser ganska snart att detta är frågor som alla behöver en väl genomtänkt pedagogisk grundsyn. Själv brukar jag tänka att jag är just som en sådan guide!

Jag strävar alltid efter att mina elever ska uppfatta sitt eget höga värde och sin delaktighet i sin ridutbildning. För mig är det viktigt att inte hålla utbildningsförfarandet ”hemligt” – utan att förhålla mig så öppen och transparent som möjligt om mina tankar och mitt sätt att lägga upp undervisningen, för att få till diskussioner med mina elever kring olika möjligheter och scenarion som uppstår och som skulle kunna uppstå.

Jag strävar också efter att försöka se det mina elever ser (närma mig deras perspektiv) för att ta del av deras tidigare erfarenheter och bygga därifrån.

Och om (när) något inte går som tänkt, eller om en elev tappar tron på sin egen förmåga, då försöker jag snabbt framkalla bilden av guiden som ”tar sin elev i handen” för att underlätta resan. Vissa partier av resan kan vara tuffare än andra, och då behöver vi hålla ihop desto mer. Att säga; Vi löser det tillsammans – och sedan leva upp till det, kan göra en magisk skillnad.

Vissa delar av samma resa kanske vi går bredvid varandra utan att hålla så mycket i, och ibland låter jag mina elever skutta före mig en bit på vägen. Jag gillar tanken! Förstår dock att det blir en aning abstrakt – och jag ska försöka att bli mer konkret i kommande inlägg!

Februari månads tema här på ridskolepedagogik.com är relationell pedagogik på ridskolan. Vad är det? Hur används det? Varför då? Och för vem är detta? Det är vad jag kommer att reflektera över denna månad. Välkommen att följa med
Pedagogiska tankar och resonemang, Relationell ridskola

Relationellt perspektiv?

Maria Falck
Februari månads tema här på ridskolepedagogik.com är relationell pedagogik på ridskolan. Vad är det? Hur används det? Varför då? Och för vem är detta? Det är vad jag kommer att reflektera över denna månad. Välkommen att följa med!

Idag är min tanke att introducera relationell pedagogik på ett övergripande plan. Till att börja med kan man helt enkelt kalla det ett synsätt eller ett förhållningssätt – för det är ju där det alltid börjar. Det är därför jag är så noga med att få med diskussionen om pedagogisk grundsyn på alla mina föreläsningar och utbildningsdagar, för det är i pedagogens synsätt och förhållningssätt allt börjar i en pedagogisk verksamhet. Det är dessutom ett arbete som är ständigt pågående, ibland inte helt bekvämt – kanske behöver man utmana sig själv att våga tänka om, kanske inser man att man har fastnat i någon annans tankemönster – men alltid väldigt utvecklande för den som vågar vara öppen för just det.

Inom specialpedagogiken står det relationella perspektivet ofta som motsats till det kategoriska perspektivet, och en mycket enkel förklaring på det skulle kunna låta så här:

Inom det kategoriska perspektivet har pedagogen ett synsätt på eleven som att eleven är bärare av svårigheterna som uppstår. Om en pedagogisk situation inte fungerar som pedagogen har tänkt söker pedagogen i första hand svar på vilka problem eleven har som gjorde att det inte fungerade. Inom det kategoriska perspektivet ligger det nära tillhands att tänka att om bara eleven förändrades, eller rentav byttes ut, så skulle den pedagogiska situationen bli bättre. Det är ett synsätt vi som arbetar med pedagogik – om vi vill kalla oss moderna – inte längre får använda oss av. Men på ganska många håll kan det fortfarande synas ändå, eftersom förändring på verksamhetsnivå tar tid.

Inom det relationella perspektivet har pedagogen istället ett synsätt på eleven som att eleven står inför svårigheter – men att det är pedagogens ansvar att skapa den pedagogiska situationen så att det som eleven upplevt som svårigheter får möjliga lösningar (eller alternativa tillvägagångssätt). Pedagogen tar på det viset ansvar för lärsituationen och lyfter ansvaret från elevens axlar. Ibland är det en lätt uppgift. Men ibland är det inte fullt lika lätt. När en elev står inför svårigheter kan eleven ibland uttrycka detta på ett vis som inte alltid är lätt att förstå, eller ens gilla. Utmaningen som pedagog är därför att sträva efter att bli så trygg i sitt relationella förhållnings-  och synsätt att hon inte råkar hamna i det kategoriska perspektivet av bara farten i en stressad och utmanande situation.

Värt att fundera över kan vara; I vilka sammanhang skulle man kunna hamna i det kategoriska perspektivet på ridskolan trots att man har bestämt sig för att jobba relationellt och lösningsfokuserat – och trots att man egentligen är en väldigt trevlig person? Den frågan har inte några bestämda svar, men är mycket värd att reflektera över både enskilt och i personalgruppen, för det är nämligen lätt hänt.

Just denna fråga är, enligt mig själv, en av de absolut viktigaste för hur väl vi lyckas skapa en välkomnande atmosfär på ridskolan och jag har jobbat mycket med den i min egen yrkesroll under mina tjugo år i yrket.

Med dessa reflektioner som start och bloggkategorin relationell ridskola skapad, beger vi oss nu till ridskolan med de relationella glasögonen på!