När hästen är sadlad har turen kommit till tränset.
Detta inlägg fungerar både som en instruktion för dem som vill lära sig att tränsa en häst och också som inspiration för dem som sysslar med att lära ut detsamma!
Att tränsa en häst är lätt för den som kan det och en komplicerad historia för den som inte kan det. Så som det är med så mycket annat. Här kommer en steg-för-steg-instruktion.
Att bekanta sig med hästen är lika viktigt vid tränsning som vid sadling!
På ridskolor är det brukligt att tränsa hästen i boxen/spiltan och alltså inte i stallgången så som på bilderna här. Vi valde att göra på detta vis för bildkvalitén. Viktigt är dock att hästen alltid är uppbunden vid all skötsel och sadling.
Hästen är vid skötsel klädd och uppbunden i grimma. När det är dags att tränsa knäpper du upp grimman och arrangerar så att den endast sitter runt hästens hals. Detta är bara för en kort stund under tiden man är kvar hos hästen och har uppsikt över den. Att man gör på det viset är för att alltid ha hästen uppbunden och för att förhindra att den plötsligt går iväg då du är på väg att tränsa den.
Tyglarna som är det ryttaren har i händerna då den rider, lägger man sedan om hästens hals. Bettet som senare ska in i hästens mun behöver du vid kalla dagar först värma upp lite. Det känns inte bra för hästen att få det iskallt in i munnen. Liksom när du sadlar hästen står du på dess vänstra sida även när du tränsar.
Då var det dags att föra in bettet i hästens mun. Håll upp lösa remmar för att få bättre översikt och för att förhindra att hästen får dem i ögonen. Håll tränsets nackstycke i din högra hand mellan hästens öron. Detta grepp hjälper till att hålla hästens huvud på plats.
Med din vänstra hand för du försiktigt in bettet i hästens mun. Det är väldigt viktigt att du inte slår bettet mot hästens tänder för att få den att gapa. Det känns för hästen väldigt otäckt! Istället ska du med din vänstra hands tumme förmå hästen att gapa så att du kan föra in bettet utan att det gör ont.
Hästen har tänder fram och bak, men ”på mitten” finns inga tänder. Detta område kallas laner och om du försiktigt trycker med tummen där blir du inte biten – men kanske lite slemmig! Och hästen gapar av trycket.
När hästen gapar drar du med högerhanden upp tränset samtidigt som vänsterhanden lotsar in bettet i munnen. Lägg sedan försiktigt ned de lösa remmarna. Var rädd om hästens ögon!
Därefter är det dags att föra in hästens öron mellan nackstycke och pannband. Ta alltid det bortre örat först! Detta för att förhindra att hästen försöker dra sig undan och att du då tappar kontrollen över tränsets placering. Ta sedan det öra som är närmast dig.
När båda öronen är på plats är det dags att fixa frisyren 🙂 Manen ska ligga prydligt vid tränset och pannluggen ska ligga över pannbandet. Vissa hästar har mer man än andra!
Nu är det dags för de lösa remmarna. Det kan vara lite klurigt att träns finns i en del olika modeller. Modellen på bilden tillhör de modeller som räknas som de vanligaste.
Börja med att spänna käkremmen. Det är den långa rem som hänger närmast hästens hals. Den löper från högra sidan och har ett spänne som den möter på vänstersidan.
Käkremmen ska inte sitta för hårt. Ett riktmärke är att du utan problem ska få in en knuten näve mellan hästen och remmen. Spänn alltid alla remmar så prydligt du kan i alla de hållare som finns. Remmar som spretar åt olika håll är inte snyggt och kan dessutom störa hästen.
Turen har sedan kommit till nosgrimman. Det finns en mängd olika varianter av nosgrimmor som ska spännas på lite olika vis. Ett inlägg om olika varianter av nosgrimmor är också under konstruktion!
Den nosgrimma du ser på bilden är fortfarande en av de vanligaste. Den kallas ”engelsk nosgrimma” och ska sitta under sidostyckena på båda sidor – alltså närmast hästen.
Remmarna från båda sidorna möter varandra och spänns ihop.
Nosgrimman ska inte heller spännas för hårt! Men här ska du få in ungefär två fingrar mellan hästen och remmen.
När hästen är tränsad och klar är det dags att lossa den från grimman. För att inte trassla in tyglarna i grimman måste du först lägga fram tyglarna bakom hästens öron (var noga med att hästen inte kliver i tygeln nu när den tillfälligt hänger lite för mycket neråt). Då kan du ta grimman och klä den av hästen. Det är mycket viktigt att du hänger upp grimman! Du får inte lägga den på golvet. Då kan hästen – när ni sedan vänder om för att gå ut – fastna med någon hov i den och bli både väldigt rädd och kanske skadad. Ta med dig grimman ut ur boxen och häng den på en krok utanför.
Nu är hästen färdigklädd för ridning! Det är viktigt också att veta att när hästen har tränset på sig får man inte binda fast den i tränset. Det medför stora skaderisker om hästen skulle bli stressad och försöka slita sig loss. Se därför alltid till att ryttaren är färdigklädd i all den utrustning som ska vara på vid ridning – innan du tränsar!
Det finns två olika sätt att leda hästen i träns. Det ena är med tyglarna uppe, så som på bilden ovan = tyglarna ligger så som de sedan också ska göra vid ridning. Då blir det enhandsfattning. Det andra sättet är att leda med tyglarna nedtagna över hästens hals och det blir tvåhandsfattning.
På ridlärarutbildningen lär man sig att själv leda med tyglarna nedtagna över halsen. Man lär sig att lära ut det sättet till erfarna elever. Men man lär sig också att lära ut sättet på bilden ovan till mindre erfarna elever. Den bakomliggande tanken/förklaringen är vad som händer om en häst försöker slita sig. Man har därför kommit fram till att en erfaren ryttare förväntas kunna hålla hästen kvar om den försöker bråka och slita sig – och att det då är lättare med mer tygel i handen (tvåhandsfattningen). Men man har också tänkt på att en mindre erfaren ryttare inte har samma förmåga att hålla kvar hästen om den försöker bråka och slita sig – och att det därför gör minst skada för en lösspringande häst med så lite tygel kring benen som möjligt (enhandsfattningen).
Då det inte kan se olika ut för olika människor på en och samma anläggning bestämmer man därför ett enhetligt sätt som ska passa alla som rör sig på anläggningen. På en ridskola med små barn är sättet på bilden ovan starkt att rekommendera och därför är det så vi leder på vår ridskola.
Det är brukligt att leda hästen på dess vänstra sida. Små barn behöver hjälp att leda hästen och därför har vi hos oss ett system där vi låter barnet hålla en tygel på vänstra sidan och den vuxne medhjälparen hålla den andra tygeln på hästens högra sida. Den vuxne kan då hålla hästen emot sig själv en aning så att barnet inte blir trampad eller trängd.
När barnet sedan vill lära sig att leda själv kan den vuxne successivt dra sig undan och överlåta ansvaret (och den andra tygeln) till barnet som då redan befinner sig på rätt sida.
Detta inlägg handlade om att tränsa en häst. Det kan för den oerfarne inte bara kännas svårt praktiskt, utan också kännas som att befinna sig i en djungel av helt främmande ord att ta till sig. Men nu är du på god väg!
Och för den erfarne vet ni vad jag brukar skriva! If you can’t explain it simple, you dont understand it well enough! Att gå tillbaka i kunskapstrappan och sätta ord på delarna gynnar i allra högsta grad den helhet du har och som du sedan ska montera isär för att kunna servera i lämpliga delar till andra!
Det är roligt när ni kommer med förslag på bildserier! Jag har några fler på gång enligt önskemål! Min mailadress finns vid presentationen av mig!
Och åter igen TACK till min medarbetare Amelie och vår ridskoleponny Judith för tålmodigt deltagande vid min fotografering. Tack också till min yngsta dotter Alma som här visar hur vi leder häst tillsammans med barn!
