Att fundera kring sin utbildningsfilosofi och sin egen pedagogiska grundsyn är något jag tycker att alla lärare och utbildare bör göra regelbundet. Det låter kanske avancerat och det kan det ju bli om man önskar det. Men en bra början är att ringa in ett ord som man vill bli associerad med. Det finns många ord som på positiva sätt kan associeras till utbildning, lärare och utbildare. Det beror bland annat på vem man är, vilken målgrupp man har och vad man själv har för inriktning på sin undervisning.
För mig är ordet trygghet. Det är det ord – och den känsla – jag helst av allt vill bli associerad med i min roll som ridlärare.
Jag sysslar med ridningens förskola och grundskola. Mitt jobb är att möta en bred målgrupp elever – främst väldigt unga – som har ridningen som kärlek och hobby. Jag vill lära ut grunderna så korrekt som bara är möjligt. Jag vill lära ut kunskapen om hästar – genuin och riktig kunskap. Jag vill bidra till att mina elever utvecklar sin känsla för både hästar och ridningen – inte bara ridningen. Jag vill ge förklaringar till varför man gör på ett visst sätt, så att jag ökar mina elevers förståelse för både helheten och delarna. Och rakt igenom allt detta vill jag mest av allt skapa en känsla av trygghet och vänlighet! När jag anställer medarbetare är det också absolut främst denna förmåga jag söker!
För min målgrupp ska det alltid vara roligt att rida. Det ska vara veckans bästa stund, den de alltid längtar till. Det ska finnas utmaningar, javisst det måste det också finnas! Men det jag mest av allt strävar efter är att till mina lektioner ska man kunna komma lugn, även om man egentligen är lite ängslig och orolig. Man ska känna och veta att jag aldrig skulle sätta någon i en situation som är för svår eller farlig. Man ska veta att jag känner mina hästar och att jag samarbetar med dem. Och man ska veta att om det ändå skulle hända något oväntat (som det ju ibland kan göra med hästar, hur mycket man än tänker efter före) så ska det finnas en trygghet i att jag reder upp situationen och att jag kommer ihåg den så att jag på kommande ridlektioner både har det i åtanke och planerar därefter. Jag vill att mina elever ska känna att jag tycker om dem, att jag alltid vill deras bästa, att jag har kunskap – både om hästar och människor – och att det alltid finns en tanke med allt jag gör. Jag vill skapa trygghet på ridlektionerna, för både hästarna och människorna som sitter på dem. Jag lyckas inte alltid givetvis. Men jag strävar efter det varje dag!
Vilket är ditt ord?
