Veckans övning: Hörnpasseringar, rakriktning och övergångar

Ungefär gång i veckan kommer jag under hösten att dela med mig av en ridövning lämplig att använda för ridskoleridning i grupp. Det kan vara en alldeles vanlig och välkänd ridövning i grunden – Men jag utgår i min planering alltid från mina särskilda kriterier vilka du kan läsa mer om i inlägget Ridlektioner: Struktur med variation! Läs gärna det inlägget först om du inte gjort det.I planeringen av ridlektioner utgår jag också alltid från att övningen ska kunna ridas av alla grupper på ridskolan. Detta innebär för mig ett spann från och med nybörjare i ålder tre år till och med tonåringar (och vuxna) i ryttarmärke 5. Det vill säga nivå 1 enligt ridsportens utvecklingsmodell, vilken är den jag alltid håller min planering kring. Inom denna nivå 1 behöver dock ridlektionerna enligt mig ha något olika fokus. Om just olika fokus har jag skrivit mer i inlägget Har du ridlektionsplaneringskramp?

Denna vecka blir det en dressyrövning som innehåller hörnpasseringar, rakriktning och övergångar. Det vill säga riktigt basic grundridning, men ändå nog så svårt! De allra flesta ryttare behöver öva på att rida hästen rakt fram, och rakt fram kan det ju vara även om ridvägen så att säga är sned och även om det inte finns något staket bredvid. Övergångar är grunden för “hjärngympan” i denna övning, men för den mer avancerade ryttaren kan det givetvis också byggas in tempoväxlingar, se nedan.

Banan denna vecka ser ganska enkel ut i linjerna, men är mycket färgglad, vilken ni vet symboliserar de olikfärgade konorna. Alla vägar är från början grundvägar, det vill säga mönstret är detsamma från start till slut – men övningen behöver vändas någon gång på mitten. Tilläggen kommer istället att bli kunskapen om hörnpasseringar, fokus på vilken gångart som ska ridas på de olika platserna (därav de ombytliga färgerna) och att rida hästen helt rak, även då det inte finns något staket bredvid. Ta också hjälp av bommar!

Vi börjar alltid med att skritta igenom hela mönstret, vilket också är en form av uppvärmning, både för kroppen och hjärnan. Jag vill alltid att uppvärmningen ska inkludera huvudövningen på detta vis, eftersom det är viktigt att hjärnan också värms upp (hos både hästar och ryttare) och får en chans att komma in i “det rätta tänket”. Det är annars lätt hänt att uppvärmningen blir lite slentrianmässig trav på volter eller liknande, som visserligen kanske förbereder huvudövningen i ridlärarens huvud, men som inte riktigt uppfattas så av eleverna.

Här kan jag förstås inte låta bli att citera en ridlärare som berättade för mig att en elev en gång uttryckt;

“Måste vi verkligen göra uppvärmning idag också, vi har ju redan gjort det så många gånger så nu kan vi det”. 

En gullig men också mycket tänkvärd replik! Vad tänker den eleven att uppvärmning är?

När gruppen skrittat övningen tillsammans sker samling kring startplatsen och en åt gången skickas iväg. Med sig har de då en kort teori på lämplig nivå om rakriktning och hörnpassering. Lägg också in någonting om blicken! Kom ihåg att det ska vara kort och koncist! Åter igen vill jag slå ett slag för att ett uppstyrt mellanting mellan avdelning med- och utan tät är det tveklöst bästa vid lektionsridning i grupp, främst för barn.

 

Så småningom byggs travsträckorna in. Alltid skritt i hörnen/vändningarna – övergångarna sker bara då hästen är rak, vilket också inbjuder till elevens egen kontroll av rakriktningen (detta kan även de allra yngsta, tveka inte på det!; Rak eller sned? ) Individualisera undervisningen kring just den biten så mycket du kan! Här kommer färgerna in och hjälper till med konkretiseringen. Nämn färgen på den sträcka som ska bli trav. Den är då tydligt markerad med färgkonor så att den inte går att missa. Börja med fördel med den sista sträckan. Bygg sedan bakåt. Precis som du gör när du successivt bygger upp en serie i hoppning. Ytterligare en travsträcka åt gången.

Beroende av gruppens nivå kan även övergångarna tänjas att bli tempoväxlingar. Det vill säga på skrittsträckans mitt ska eleven ha den mest stegförlängda skritten – trappa upp mot den och trappa ned den. På travsträckans mitt samma tanke – trappa upp, trappa ned. Detta ställer dock ganska stora krav på ryttarens känsla och inverkan.

Vill du byta bort diagonalens rakriktning kan du för de högre nivåerna givetvis bygga in en sidvärtsrörelse, och då öva elevernas känsla för att gå in och ut ur sidvärts kontra att rida hästen rak. Kommer det sedan till en tempoväxling där så har vi flyttat upp på en ganska hög ridmässig nivå.

En ridövning ska ha oändliga möjligheter – som ridlärare ska du öva dig att se dem, använda dem och placera dem rätt utifrån dina elevers utvecklingszon. Och du ska inte vara rädd för att prova – det går alltid att snabbt backa tillbaka om du alltid utgår från en tydlig ram/grundväg.

Att som pedagog ha en utbildningsvetenskaplig teorigrund att stå på, och i praktiken ett utforskande förhållningssätt, en vilja att testa sina idéer utan att exakt veta hur det kommer att gå, är att skapa ytterligare dimensioner i lärprocessen och enligt mig en mycket viktig del i att modernisera ridundervisningen!

Lycka till!

Om Maria Falck 146 artiklar
Ridlärare och pedagog med en vision om att vi kan skapa framtidens ridskola med traditionell häst- och ridkunskap i kombination med moderna pedagogiska undervisningsmetoder!

Bli först med att kommentera

Vad har du för tankar om detta?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.