Ungefär gång i veckan kommer jag under hösten att dela med mig av en ridövning lämplig att använda för ridskoleridning i grupp. Det kan vara en alldeles vanlig och välkänd ridövning i grunden – Men jag utgår i min planering alltid från mina särskilda kriterier vilka du kan läsa mer om i inlägget Ridlektioner: Struktur med variation! Läs gärna det inlägget först om du inte gjort det.I planeringen av ridlektioner utgår jag också alltid från att övningen ska kunna ridas av alla grupper på ridskolan. Detta innebär för mig ett spann från och med nybörjare i ålder tre år till och med tonåringar (och vuxna) i ryttarmärke 5. Det vill säga nivå 1 enligt ridsportens utvecklingsmodell, vilken är den jag alltid håller min planering kring. Inom denna nivå 1 behöver dock ridlektionerna enligt mig ha något olika fokus. Om just olika fokus har jag skrivit mer i inlägget Har du ridlektionsplaneringskramp?
Veckans övning denna vecka är en dressyrövning med många vägar och bra flyt. Många av er läsare är intresserade av just övningar där det blir bra flyt även för de allra yngsta. Och jag håller verkligen med! Risken med ridlektioner i stor grupp är ju alltid att det blir lite för mycket ”väntetid” och kanske alldeles särskilt när eleverna är små. Mitt sätt att lösa det är att alltid försöka bygga vägar som täcker mycket mark. Det vill säga, övningar där det tar lång tid att ta sig ”från start till mål”, men utan att det blir för svårt eller krångligt.
Banan denna gång ser ut som ovan och vi ser att det är mycket att göra från start till mål, men med egentligen bara en enda plats som skulle kunna innebära problem (X). Denna plats hålls dock alltid i skritt och eleverna kommer i samma riktning oavsett båge eller medellinje.
Medellinjen uppmuntrar till att rida sträckan mellan bågarna rak och fin eftersom hästarna inte alltid håller koll på om det är båge eller fortsatt rakt som är nästa steg. I detta fall kan det alltså vara bra att hästarna inte har full koll på alla vägar. Det brukar dock aldrig vara svårt att få dem till det ena eller det andra eftersom de ganska snart lär sig att det finns två alternativ. Här uppmanas eleverna att titta noga dit de ska (övar god blick).
Banan är en evighetsövning som kan spegelvändas vid behov. Start är vid M (eller K om den vänds). Grundvägarna är gul, orange och röd väg. Tilläggsvägarna är grön och blå väg (volterna). Tillägg är också de olika tempon möjliga för respektive grupp, samt de olika sorters övergångar som är lämpliga att bygga in. Ytterligare tillägg skulle även kunna vara bommar på rakt och/eller böjt spår.
Tempot i övningen hålls förhållandevis lågt hela tiden. Här får hjärnan istället jobba. Tanke, planering och genomförande. Som bekant tycker jag att mellantinget mellan avdelning med- och utan tät nästan alltid är att föredra vid lektionsridning i grupp. Alla vet sin plats i ordningen, men avstånden hålls luftiga hela vägen utom just vid uppsamlingsplatsen där ett litet led kan bildas. Låt gärna gruppen veta att de ska rida så väl och i ett så lugnt tempo att de slipper vänta onödigt länge (dvs. det ska ta lång tid från start till mål).
Efter att övningen skrittats igenom kan trav på orange och röd väg byggas in, med skritt över X. Här övar eleverna också att planera sin väg och sitt tempo för att aldrig komma samtidigt till X. Det blir på det viset också en övning i övergångar och tempoväxlingar.
För elever på lägre nivå räcker det fint att övningen rids på det viset. För elever som behöver mer finns mycket mer att fylla på den med. Volterna givetvis. Först och främst i skritt. Vill man utveckla det är en mycket bra variant att komma fram i trav i och med den första voltens utgång (skrittövergång vid X alltid) samt sakta av i och med den andra voltens ingång. Här kan man också lägga in teoretisk kunskap om varför det kan vara en fördel att göra övergångar just på böjt spår.
Om eleverna börjar få kontroll på ”nedsittningsben” är det ett utmärkt tillfälle att känna och öva på detta i och med de olika bågarna.
Om eleverna ska öva galoppfattningar kan man mot slutet plocka bort den andra volten och göra galoppfattningen strax efter skritten i bågens topp (enbart bågens utgång) och galoppera till kommande hörn. Det låter kanske svårt att fatta galopp på det viset, men här kan vi ”rida på vågen” av hästens förståelse för övningen, och mer arbeta mot den specifika punkten i övningen än att eleverna gör allt korrekt. Många gånger är det på det viset vi bygger upp våra elevers både känsla och förståelse för övningen; Vi bygger förståelsen hos hästarna och låter eleven uppleva det. För att därefter och så småningom locka eleven att själv ta allt mer ansvar för perfektionen.
Vill vi sedan ha den andra galoppen kan vi spegelvända och rida på likadant vis åt andra hållet. Tänk dock alltid på att när en övning vänds behöver den en liten tid att befästas. Klokt är att vända på övningen på det vis som gör att den alltid följer samma upptrampade spår. Börja alltså inte att flytta volterna här. Det hjälper garanterat både elever och hästar med välbekanta spår för att snabbt kunna ta det nya till sig och komma vidare.
Spår och linjer är utmärkt och kan användas mycket mer! När mina elever ska rida en ny väg (eller nygammal väg) tar jag ofta en långpisk och ritar vägen i marken för dem – eller gör jag det kanske för hästarna? – så att det blir en stig att följa. Mina hästar har dessutom lärt sig att jag ofta drar ”startlinje” vid övningens startplats. Så pass faktiskt att de (tvär)stannar om jag ritar ett streck framför dem på marken. Fascinerande och ett bra bevis på hur det verkligen kan gå hem det här med att informera hästarna om övningen!
Ni ser säkert fortsättningen för de än mer avancerade; Galoppfattning ut ur den första volten, enkelt byte vid X och avsaktning vid den andra voltens ingång. Och så vidare. Egentligen enligt samma princip som den övning vi började bygga på redan för de allra yngsta. Från helhet till (olika svåra) delar!
Lycka till!