Av de bilder jag fotat till instruktionerna om sadling gjordes inplastade ”utbildningskort”. Varje barn i teorigruppen fick en bunt kort (samtliga kort i serien). De fick endast titta på ett i taget. Samtidigt som barnen såg på kortet pratade vi om vad de såg, och jag såg till att de framför sig i verkligheten också såg samma sak.
Exempel:
Jag: Vad ser ni på den här bilden?
Barnen: En sadel!!
Jag: Titta här är också en sadel!
Jag: Vad ser ni på nästa bild? (Barnen får byta bild)
Barnen: En häst!
Jag: Då tar jag och hämtar en häst!
Och så gick vi igenom varje bild i kortleken medan vi pratade om de saker jag beskrivit i inlägget om sadling. När korten var slut hade jag med barnens hjälp fått på sadeln på hästen. Slutsatsen vi tillsammans kunde dra var att om man följer bilderna så kan man sadla en häst!
Barnen fick ta med bilderna hem och jag tipsade om att öva hemma – att lägga ut bilderna i rätt ordning. För oroliga föräldrar berättade jag att jag hade märkt varje bild med en minimal liten siffra i högra hörnet, om det skulle behövas.
”Som ett spel!!” ropade ett barn glatt. Ja vilken bra förklaring!