”Säker hästhantering är lika med att tänka efter före” – det är ett tankesätt vi hästmänniskor får lära oss tidigt. För att förstå hästen måste du sätta dig in i hästens sätt att uppfatta sin omgivning. Du måste lära dig att tänka som en häst! Hästar är flyktdjur och de är dessutom mycket starkare än oss människor. Att hamna i en situation där hästen blir skrämd och stressad kan sluta riktigt farligt, därför vill vi inte hamna där. Vi lär oss att tänka förebyggande, vi lär oss läsa av situationer och vi lär oss att alltid tänka i flera steg framåt. Att ha detta förhållningssätt är för oss hästmänniskor en helt naturlig del av livet. Vi som lever med hästar dagligen och som har gjort det under väldigt många år, vi tänker så utan att längre reflektera över varför vi tänker så.
Kanske var det när jag blev medveten om detta förhållningssätt som intresset för beteendevetenskapen – den för människor – väcktes. Pedagogik i allmänhet och specialpedagogik i synnerhet har sedan länge varit en stor och betydelsefull del av mitt liv. Jag har ägnat mig åt och jag ägnar mig också nu åt studier i ämnet. Det är även så att ett av mina egna barn i en del situationer har utmanat mitt sätt att tänka pedagogiskt och specialpedagogiskt bättre, mer och annorlunda. Och jag har då och då snuddat vid tanken att det inte är helt olikt förhållningssättet för säker hästhantering. Jag har vid några tillfällen fått höra att jag har ett omedvetet sätt att anpassa tillvaron för mitt barn som gör att barnet fungerar problemfritt. (Underförstått att det istället blir problem på andra håll, men det är en annan historia).
Skolverket beskriver specialpedagogiken så här:
Vad är då specialpedagogik? Specialpedagogik handlar om undervisning och socialisation av barn och elever i behov av särskilt stöd och/eller med funktionshinder. Specialpedagogiken i förskola och skola kan sägas ha två huvudsakliga funktioner: åtgärdande respektive förebyggande. Specialpedagogiska åtgärder sätts in när den vanliga undervisningen inte bedöms räcka till (Skolverket).
Jag läser mängder med studielitteratur, både inom det program och de kurser jag läser på universitetet och också av stort eget intresse vid sidan om. Den senaste tiden har jag av högst personliga intressen läst en hel del litteratur av Ross W Greene och Bo Hejlskov Elvén. Min uppfattning är att det tankesätt de båda står för, är det tankesätt jag haft med mig från mitt förhållningssätt gentemot hästar till mitt förhållningssätt mot människor – och då särskilt människor i behov av särskilt stöd. Men jag har inte lyckats riktigt att sätta ord på det förrän nu.
Här kommer nu en liten jämförelse mellan säker hästhantering och den specialpedagogik som främst de båda författarna ovan förespråkar:
Vi vet att vi måste lära oss att tänka som hästar för att förstå hästar.
Att sätta sig in i andra människors perspektiv är grunden till att kunna hjälpa andra människor. Den danske filosofen Sören Kirkegard sammanfattar det hela utmärkt:
”Om jag vill lyckas med att föra en människa till ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det, lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera”. (Sören Kirkegaard).
Vi vet att hästar läser av hur vi mår och hur vi känner oss.
Många människor som uppfattar omvärlden lite annorlunda är också är väldigt känsliga för de känslor som finns runtom dem, de känslor andra människor bär kan de ibland liksom nästan ta över. Ilska och irritation smittar. Men lugn smittar också!
Vi vet att hästar är flyktdjur så vi vill inte skrämma dem på flykt.
Stress är en vanlig känsla hos människor som uppfattar omvärlden lite annorlunda. Stress kan göra att en människa – liksom en häst – vill fly från situationen. Flykt kan orsaka fara och därför vill man inte att någon blir så stressad att den känner att den enda utvägen är att fly.
Vi vet att hästar uppfattar vårt kroppsspråk tydligt och vi lär oss därför att anpassa det.
Kroppsspråk påverkar hästar, men det påverkar också människor mycket mer än vad man kan tro. Ett kroppsspråk kan förmedla en känsla, det kan vara ett hot och det kan stressa. Att röra sig mot någon kan betyda fara, att se någon stint i ögonen kan vara en utmaning. Men ett kroppsspråk kan också signalera lugn och trygghet!
Vi vet att hästar är mycket starkare än vad vi är, så vi vill inte hamna i konflikt med hästar.
Man vill inte hamna i en konflikt med en stor stark häst och man ska inte hamna i konflikt med en människa som är stressad och på väg in i en kaosfas. Därför ska man se till att inte hamna där! Att lära sig strategier för att undvika konflikter är av yttersta vikt för säker hästhantering och precis lika viktigt för att kunna hjälpa människor som uppfattar omvärlden annorlunda.
Vi vet att vi tillsammans med hästar behöver läsa av vår omgivning och att tänka i flera steg framåt.
För att undvika konflikter och stress och hotfulla utmanande situationer behöver man lära sig att tänka i flera steg framåt. Att förebygga och att se vad som orsakar vad. Om det börjar regna när man står på en ridbana utomhus för att hålla ridlektion – vad är det första man gör?*
Vi vet att för att bli hästars ledare måste vi utstråla trygghet och ansvar.
Man kan bara bli ledare om någon väljer att följa! Det gäller med såväl hästar som människor. Man kan aldrig tvinga någon att se en som ledare, men man kan erbjuda en trygghet och ett ansvarstagande som gör att hästar och människor väljer att låta en leda dem.
Detta var mina personliga funderingar och jämförelser mellan säker hästhantering och specialpedagogik. Det kan alldeles säkert vara någon som gjort en liknande jämförelse förut, men jag har inte hittat något. Är du intresserad av den specialpedagogiska kunskapen som är beskriven ovan – läs gärna mer via de länkade författarna!
* Man tittar mot publiken för att se om någon är på väg att fälla upp ett paraply. Om man ser någon vara i färd med just detta hinner man berätta att hästar kan reagera negativt på paraplyer och att man därför ska undvika det i närheten av hästar. Man har då förhindrat att en häst blir rädd och flyr, drar med sig resten av gruppen (eftersom hästar är flockdjur) och man har därmed alltså förhindrat att åtta-tio elever ramlar av bara för att det började regna.