Konkurrens?

Då och då får jag frågan om jag inte är rädd för konkurrens. Frågan är förstås helt befogad, eftersom jag samtidigt som jag skriver blogg om ridskolepedagogik och har fått förmånen att åka runt och hålla externa utbildningar också driver en egen ridskola. Dessutom en privatägd sådan i företagsform (ej föreningsdriven, men det finns ett samarbete med en ridklubb).

På bloggen skriver jag om sådant vi gör här hos oss, och jag tipsar om olika ridskolepedagogiska tankar och övningar. Vi tillämpar det jag skriver om även här på vår ridskola – ibland blir utfallet av övningarna precis som vi tänkt, och ibland inte helt. Så som livet ju ser ut.

Men om jag berättar om det för alla – finns det inte risk att någon annan ”stjäl” idéerna då? Undrar någon ibland. Det är en viktig fråga, och jag har en gång för ganska länge sedan gjort ett viktigt ställningstagande. Idag ska jag berätta lite om hur jag tänker kring just det!

För längesedan bestämde jag mig för att kunskap och utbildning för mig aldrig ska räknas in i begreppet konkurrens. Det finns många andra mer eller mindre konkurrenskraftiga delar av en verksamhet, men just utbildningen ska inte vara en av dem.

Jag är av den absoluta övertygelsen att kunskap mår som allra bäst om den sprids. Kunskap ska flöda! Jag äger inte kunskap, därför kan jag heller inte vakta på den. Om det jag delar och förmedlar kommer någon annan ridskola, ridlärare, ridelev eller ridskolehäst till nytta, då har det gjort så mycket mer än om jag hade försökt hålla det för mig själv i rädsla för konkurrens.

Jag tänker att de som vill rida på en särskild ridskola gör det av så många olika anledningar som aldrig helt kan efterliknas på andra håll. Den exakta känslan och stämningen, favorithästarna och favoritpersonerna – det kan aldrig exakt kopieras. Inte heller kunskap kan kopieras rakt av, eftersom varje lärare är en egen individ och varje utbildningsmiljö är unik.

Jag är en mycket vanlig ridlärare, som en gång för fjorton år sedan – när jag gick pedagogikdelen av SRL 2 – bestämde mig för att börja samla på sådan kunskap också från en annan värld; den akademiska världen. Många år har det blivit, och på den vägen är det. Jag äger inte den kunskapen heller. Det jag skriver om, pratar om och tillämpar är inga absoluta sanningar. Däremot har jag en ganska unik tillgång till två världar som jag tycker kompletterar varandra fantastiskt bra, och jag har i och med det en möjlighet att dela med mig av de samband jag ser. Den möjligheten vill jag använda mig av så mycket jag kan.

De kopplingar jag gör mellan den teoretiska utbildningsvetenskapen och den praktiska ridskoleverksamheten går igen i allt jag gör. Viktigt att poängtera är alltid att det är mina tolkningar. Inom den akademiska världen är det så man ofta jobbar. Man söker kopplingar mellan teori och praktik och argumenterar sedan för varför den egna tolkningen fungerar så bra. Jag bjuder er mycket gärna på mina tolkningar! 

Men vet ni vad det allra bästa är – och det som egentligen är det största syftet med hela detta mitt koncept – det är att ni också tolkar! Att jag i och med detta kanske också har lyckats sätta igång era tankar åt samma håll. Att ni också har börjat att tänka, fundera och praktisera teoretisk utbildningsvetenskap i era praktiska ridskoleverksamheter.

Varje gång jag ser eller hör talas om att någon annan ridlärare på någon annan ridskola har hittat på något som möjligtvis skulle kunna vara inspirerat av min ridskolepedagogik känner jag mig fantastiskt glad – och hedrad! Det betyder att någonting stort och viktigt håller på att ske i hela ridskolevärlden. Det betyder att vi tillsammans kan ta ridskolan till framtiden!

Jag är av den absoluta övertygelsen att vi inte ska vara rädda för konkurrens när det gäller just kunskap och utbildning. Tillsammans kan vi göra så mycket bra!

För väldigt många av er handlar det om att ni redan någonstans på er väg har börjat, känt er lockade av ett nytt sätt att tänka kring pedagogik i ridundervisning. Då kan det verkligen vara fint att få stöd i den här kopplingen, som en sort bekräftelse på att vi är många fler som tänker lika. Ni är ganska många som följer detta nu. Det gör mig väldigt glad!

Jag hoppas kunna bidra till era tankar på många olika vis. Och om du skriver eller fotar något du vill dela med dig av, tagga gärna #ridskolepedagogik eller @ridskolepedagogik i sociala medier. Inte för att jag på något vis vill ta åt mig någon ära, utan för att jag är genuint intresserad av era varianter, era tolkningar och era tillämpningar. Får jag dela från mina sidor så gör jag det mer än gärna, med er referens givetvis!

Tack snälla för att ni är med på resan!