Många gånger genom åren och ur olika perspektiv har jag upplevt ridskoleridning som ett nötande runt fyrkantspåret. Jag menar inte att det är så överallt – absolut inte! Men tillräckligt ofta för att det för många blivit bilden av ridning på ridskola. Fyrkantspåret. Öva skritt, sedan trav och senare galopp. Kanske på volterna, snett igenom eller några små volter här och där. Men inte mycket mer än så. Förrän man avancerat och blivit en bättre ryttare. Jag är lite allergisk mot fyrkantspåret!
Det jag menar är att jag har funderat mycket och länge kring den sortens struktur och om det är möjligt att man faktiskt skulle kunna prova att börja i en annan ände. Fortfarande i en struktur, men i en mindre fyrkantig sådan. Generellt tror jag att man lätt kan bli låst i ett tankesätt kring en situation och i vilken ordning saker ”ska” läras in. Jag ser det ibland även i skolan genom mina barn, men det är inte mitt område så det lämnar jag därhän.
Min uppfattning är att det visst är bra att öva och nöta samma vägar och samma rutiner många gånger för att befästa specifika delar i en ridutbildning. Men att man också måste våga tänka lite utanför boxen emellanåt. Ibland måste man kanske inte kunna det ena innan man lär sig det andra i den särskilda ordning som man alltid trott att det ska ske. Det är en rätt så befriande tanke på många plan, eller hur?
Min ridutbildningsfilosofi bygger därför på påståendet att jag tänker att en tre år gammal ryttare på en meterhög ponny visst kan rida en svår hoppbana. Så länge det handlar om att rida samma vägar på marken, men att hindren för dem är bommar på marken. Symboliken är alltså att jag sedan från den korrekta grunden (vägarna) bygger upp elevens kunskapsnivåer (höjer hindren) en liten bit i taget.
Unga ryttare är ofta aktiva och vill göra mycket själva. Därför börjar jag i den änden. Jag bygger ofta banor med ganska svåra vägar där det krävs tankeverksamhet och planering. Det gäller både i dressyr och hoppning. För de allra yngsta ända upp till mina vuxenryttare. Mina elever har alltid- oavsett nivå- samma vägar att rida inom varje lektionstema. ”Veckans övning” är en kategori som kommer framöver här, då kommer ni att kunna läsa mer om det.
I dessa banor får eleverna öva att tänka, planera och agera. Javisst – även de allra yngsta. Jag har sett att de allra yngsta har otroliga förmågor inom dessa områden om de får möjlighet att prova! Jag börjar alltid i den änden. Därför att jag anser att det är det som är grunden. Jag tror sedan att man utifrån den grunden kan jobba på elevernas fysiska färdigheter. En liten bit i taget!
(Och fyrkantspåret då? Jodå, det använder vi till lektionens skrittpauser).
