Att ta emot besök från skolor på ridskolan är ett alldeles fantastiskt sätt att öka tillgängligheten till vår underbara hästvärld, tycker jag! Att erbjuda skolor att komma på aktivitetsdagar och friluftsdagar eller liknande är verkligen ett vinnande koncept för alla parter!
För de skolelever som har hästvana blir det både en särskild dag i deras tecken och en perfekt övning i ledarskap. För de skolelever som aldrig annars har möjlighet att komma till ridskolan av olika skäl blir det något nytt, spännande och kanske mycket efterlängtat! För oss som jobbar på ridskolan blir det både ett roligt avbrott i vardagssysslorna, ett nyttjande av anläggningen på en tid då den annars står ”tom” och en pedagogisk utmaning av lite annorlunda slag. För mig är det förstås främst det sistnämnda som lockar. Pedagogiska utmaningar är något av det bästa jag vet – som ni vet! Att utmanas att tänka ett varv extra, eller flera – gärna specialpedagogiskt – och att fundera på det som annars är så lätt att ta för självklart. Det inspirerar mig otroligt mycket!
Vilka pedagogiska utmaningar står vi då inför när vi bjuder in en skolklass eller en skolgrupp till ridskolan? Först och främst förstås att det är en relativt stor grupp (jämfört med ridgrupper). De befinner sig dessutom i mycket blandad kunskapsnivå och det finns alldeles säkert stora variationer i både personligheter och kanske svårigheter att ta hänsyn till.
Planeringen är otroligt viktig för att en sådan aktivitet ska kunna bli riktigt bra! Och det är den jag ska fokusera på idag.
Planeringen innebär exempelvis att i god tid ha kontakt med skolan angående tidsplan och förslag på aktiviteter så att skolan kan förbereda sina elever, och också komma med egna önskemål. Jag brukar i den kontakten också skicka ut de viktigaste punkterna i våra stallregler – i både text- och bildform.
För en elev som var på besök hos oss en gång visade det sig i efterhand att denna typ av förberedelse var det som var helt avgörande för att eleven ens skulle ha en möjlighet att följa med – hade detta saknats hade det på grund av elevens svårigheter blivit oöverstigligt. Jag har mycket stor förståelse för just detta, även ur ett föräldraperspektiv då ett av mina egna barn behöver en hel del extra förberedelser, särskilt inför det som likt detta så att säga bryter mönster. Oj så viktigt det är att de barn som är i behov av det extra också inkluderas! Därför tänker jag alltid så, som grund. Jag tror dessutom att alla mår bra av förberedelser och en gemensam utgångspunkt/förståelse inför vad som ska komma att ske.
Och som vanligt slår jag ett slag för färger och bilder!
Idag hade vi på ridskolan besök av BLÅ, RÖD och GUL grupp. Samling skedde vid respektive kona, där då också gruppens schema fanns på väggen. Schemat bestod av bilder i form av bildstöd.
Dessa bilder hade jag i ”skaparskedet” dagarna innan först lagt ut på pappren utan att limma fast dem för att få överblick och att kunna flytta runt dem vid behov innan min plan var helt klar. Utmaningen bestod i att få dagen att ”flyta”, att alla skulle hinna prova på allt, men att det aldrig skulle bli stress eller ”krockar. Bredvid bilden som visar ”ridning” hade jag också satt en liten hästlista – hästfördelningen för dagen.
Att försöka svara på så många frågor som möjligt utan att frågorna behöver ställas, är en bra utgångspunkt. Vilka frågor brukar man få?
- Vad ska vi göra?
- Hur länge ska vi hålla på?
- Vad ska vi göra sedan?
- Vilken häst ska jag få rida på?
- När ska vi äta?
Det är frågor ni säkert hört lika ofta som jag. Vi kommer givetvis ändå att få frågorna fastän de finns i både text och bild. Men inte lika ofta, och det ökar definitivt chansen att eleverna i varje grupp kan hjälpa varandra om vi svarar på dem på kreativa vis även innan de ställts.
Detta var nu lite om planeringen inför ett skolbesök på ridskolan. I ett annat inlägg ska jag skriva mer om de aktiviteter vi brukar erbjuda. Ta nu kontakt med skolor i er närhet och bjud in dem på aktivitetsdagar, friluftsdagar, elevens- val- dagar eller något liknande.
Ni kommer att ha väldigt roligt allihopa, det vågar jag nästan lova! 🙂