Vi har nog alla hört dem i vår egen ridutbildning. Liknelserna! Jag menar då de beskrivningar som förväntas göra ridningen mer lättförståelig – liknelserna till andra i livet välkända situationer:
– Att svänga är som att styra en cykel! (Underförstått: Den yttre handen behöver vara följsam).
– Att driva är som att åka spark! (Underförstått: Driv inte hela tiden, skjutsa på farten framåt och driv igen när den börjar ta slut).
– Gasa på! (Underförstått: Driv/öka etc).
MEN man får inte glömma bort den viktiga detaljen, att innan man använder liknelser måste man vara helt säker på att mottagaren är bekant med liknelsernas innebörd! Annars blir den nya förklaringen bara ett nytt sätt att presentera något på ett nytt obegripligt vis.
– Kan eleven/barnet cykla?
– Vet eleven/barnet vad en spark är? Och hur man sätter fart på den?
– Är eleven/barnet bekant med uttrycket ”gasa” (har eleven någonsin kört ett motorfordon?).
Den tanken kan man med all säkerhet ta med sig även i andra situationer. Till viss del handlar det om den perspektivtagning som jag skrev om tidigare.
Intressant och mycket utvecklande att tänka på, tycker jag!
