Bokrecension: Lullan och hästarna.

Jag har fått den stora äran att vara bokrecensent för Kikkuli Förlag & Bokhandel Hos detta förlag finns både hästböcker, böcker med inriktning pedagogik/funktionshinder, handböcker och böcker om viktiga ämnen så som mobbing, sorg och utanförskap. För både små och stora! Faktiskt precis allt inom mina intresseområden, så ni anar säkert hur glad jag är över detta uppdrag!

Igår kom ett härligt bokpaket med hästböcker av mycket olika karaktär från Kikkuli hem till mig och först ut i raden av mina recensioner blir barnboken Lullan och hästarna skriven av Maria Andersson Keusseyan.

Denna bok är inriktad mot ganska små barn så jag bestämde mig för att låta min dotter Alma 4 år vara medrecensent. Vi tog med oss boken till förmiddagspasset i stallet på ponnyridskolan!

lullan1

Lullan är en liten tjej som älskar hästar, precis som Alma!

”Det är ju som jag”, sa Alma. ”Precis som jag!”

lullan3

Alma läste boken för Kyrie och Judith. I boken kan man läsa och se att hästar är olika; några är svarta och några har fläckar. ”Precis så som Kyrie och Judith ju”, sa Alma!

lullan5

”Titta, den här hästen ser ut som du Judith”, sa Alma. ”Var är jag, var är jag?”, sa Kyrie!

lullan4

”Jag tror Kyrie vill smaka moroten”, sa Alma. För i boken får man se vad hästar tycker om!

lullan2

Alma älskar Lullan och hästarna, allra mest för att ”hästarna är snälla”. Jag tänker att hon med det menar att de är ritade som mjuka, med glada munnar och snälla ögon. Det är en detalj som är väldigt viktig för Alma och jag är ganska säker på att många barn håller med henne!

Lullan är också snäll. Det är lika viktigt! Lullan klappar och kramar hästarna och hela boken utstrålar vänlighet mellan människa och häst. Oj så bra, tänker jag som mamma!

Som ridlärare och pedagog läser jag alltid hästböcker för barn med ett kritiskt öga. Det är otroligt viktigt med vänligheten, också ur mitt ridlärar/pedagogperspektiv! Att små barn faktiskt lär sig från början att hästen är en vän! Det är också viktigt för mig att fakta – om det finns fakta i boken – är korrekt. Även på små barns vis ska den vara korrekt, fastän givetvis anpassad till rätt nivå. Jag tänker också mycket på i vilken ordning saker framställs, så att det kommer i en naturlig och lättförståelig följd. Från det stora till det lilla; från helhet till delar.

Lullan och hästarna är uppbyggd precis så som jag önskar!

Den första bekantskapen med hästar för riktigt små barn handlar precis just om avgränsningen; Vad är en häst (underförstått då också; vad är inte en häst)? Hur ramas begreppet ”häst” in för att små barn ska veta? Det som är självklart för mig är inte automatiskt självklart för dig, därför att vi ser saker ur olika perspektiv! En viktig byggsten i pedagogiken är att sätta ord på det självklara och skaffa oss samma utgångspunkt. Först då kan vi gå vidare.

Är det faktiskt så att alla hästar har fyra ben, man, svans och hovar? Ja så är det faktiskt. I det är den yttre ramen för begreppet ”häst” satt. Där har vi helheten; Hästen.

Sedan – inom dessa ramar – kan hästar se väldigt olika ut; stora, små, svarta och med fläckar. Hästar kan göra olika saker; alla är bra på något! Hästar tycker om olika saker också, de har olika smak. Där har vi delarna!

Lullan och hästarna kan bli små barns första fina introduktion till det fantastiska hästlivet, så JA jag rekommenderar absolut denna bok!

Alma håller med mig! Och så gör alldeles säkert även Kyrie och Judith!