Ja, hur var det nu igen?
Jag återkommer ofta till barnperspektiv och barns perspektiv. Så även nu när jag är på gång att formulera ett PM till min kommande magisteruppsats i utbildningsvetenskap/pedagogiskt arbete. Jag filar som bäst på mitt fokus; mitt syfte och mina frågeställningar – därav också lite tystare här på bloggen för tillfället. Väldigt roligt är det förstås – jag är ju en riktig plugghäst! Och jag ser mycket fram emot att få börja skriva uppsatsen på riktigt. Jag har höga ambitioner!
Det är dock inte helt lätt att hålla koll på de båda perspektiven – och det är inte helt lätt att hålla isär dem:
Barnperspektiv skapas av vuxna som strävar efter att så medvetet och realistiskt som möjligt rekonstruera hur barn förstår sin värld och hur de agerar i den. Trots att detta perspektiv är barncentrerat kommer det alltid att vara ett utifrån-in-perspektiv eftersom vuxna ju alltid är vuxna och så att säga, ser på barnet utifrån.
Barns perspektiv däremot representerar barns erfarenheter, uppfattningar och förståelse av sin värld. Barns perspektiv är därför ett inifrån-ut-perspektiv och uttrycks alltid med barnens egna ord, tankar och föreställningar.
(Pramling Samuelsson, Sommer & Hundeide, 2011, s. 6).
Om man då inte har frågat barn om deras (eller varit mottaglig för deras spontana) tankar, uppfattningar och upplevelser av ridundervisningen har man alltså inte fått barnens perspektiv på den. Men man kan givetvis ha ett bra barnperspektiv!
Otroligt intressant, eller hur?
Det jag tänker ska vara mitt fokus framöver är att undersöka, förstå och synliggöra små barns uppfattningar om ridundervisning. Det vill säga små barns perspektiv på ridundervisning! Detta ska såsmåningom mynna ut i en magisteruppsats i ämnet, och därefter kanske jag får möjlighet att ta det ännu längre – vi får se!
Litteratur:
Pramling Samuelsson, I., Sommer, D. & Hundeide, K. (2011). Barnperspektiv och barnens perspektiv i teori och praktik. Stockholm: Liber.