Att vila på en vetenskaplig grund.

Att jag är en plugghäst av stora mått har nog vid det här laget inte gått någon förbi. Min starkaste drivkraft är utbildning. Jag brinner för ny kunskap. Men jag är också väldigt kräsen och definitivt källkritisk.

För mig personligen är det viktigt att den utbildning jag både tillägnar mig vilar på en vetenskaplig grund. Det finns många utbildningar inom mitt område (pedagogik) och jag är absolut nyfiken på allt. Men när det kommer till att faktiskt studera så är det den akademiska linjen som är min linje.

Att någonting vilar på en vetenskaplig grund betyder kortfattat att det inte är någonting någon har ”hittat på”. Det betyder att bakom den kunskap som presenteras ligger år av forskning, teorier som utvecklats – testats – och sedan utvecklats ännu mer.

Vetenskaplig grund innebär att kritiskt granska, pröva och sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang samt söka efter förklaringar och orsakssamband i tillgänglig relevant forskning (Skolverket, 2015).

Det fantastiska med detta är att det aldrig tar slut. Jag befinner mig mitt i detta och jag skulle i praktiken kunna vara med och utveckla några av dessa teorier vidare. Den tanken tilltalar mig!

Det som också tilltalar mig är att det är så gediget. Ett vetenskapligt förhållningssätt innebär att man alltid och oavbrutet utvärderar sitt eget arbete och sina egna metoder, just därför att man vet att allting alltid står under utveckling. I universitetsvärlden står kunskap aldrig stilla, och för mig är det en oerhört stimulerande miljö att vistas i.

För tretton år sedan satte jag för första gången min fot på universitetets område. Det var en A-kurs i pedagogik, på kvällstid måndagar. Jag kände nästan omedelbart att detta var vad jag hade längtat efter – utan att veta att jag längtat efter det – i hela mitt liv.

Grundutbildningen plockade jag ihop själv (fristående kurser) till en fil. kand i pedagogik. En grundutbildning innebär 180 högskolepoäng varav 90 hp i huvudområdet. Utöver pedagogiken har jag också sociologi och genusvetenskap. Sociologi intresserar mig nästan lika mycket som pedagogik och tanken har slagit mig att i framtiden även ta en grundexamen med sociologi som huvudämne (jag har inte mycket kvar där).

Grundutbildningen gav mig mersmak och jag tog mig vidare till ett masterprogram i utbildningsvetenskap – där är jag nu. Och om jag upptäckte min drivkraft i grundutbildningen kan man utan tvekan säga att det var först när jag började studera på avancerad nivå som jag verkligen började ”brinna”. Det går nästan inte att förklara, utan att ta med ordet ”nörd” 🙂

Det föll sig så perfekt att jag studerade ett år (25%) – sedan fick jag barn (igen). Jag hade fullt upp med familj och ridskola ett tag och lät därför studierna vila under några år. Hösten 2016 tog jag upp dem på nytt och det var något av det bästa jag gjort. Mitt huvudämne är pedagogiskt arbete, för det var den ingång jag sökte då jag började. Men tack vare mitt studieavbrott har jag nu hoppat in i programmet på ett alldeles eget vis, det vill säga jag följer inte ”strömmen” utan läser de kurser jag behöver OCH de som intresserar mig. Det sistnämnda har tagit mycket trevliga proportioner och det innebär plötsligt att jag läser kurser även från de andra huvudområdena (specialpedagogik och yngre barns lärande). Jag har faktiskt tappat greppet om hur många högskolepoäng jag har läst vid det här laget – jag räknar dem inte, jag njuter av att tillägna mig dem!

Till hösten ska jag skriva magisteruppsats (eller master 1 som det heter om man ämnar gå vidare och inte stanna vid en magister – master 2 är då den slutliga).

Om ni nu har orkat läsa ända hit så vill jag bara avsluta med några ord om utbildningsvetenskap. Utbildningsvetenskap är ett kunskapsområde under formering! Så som titeln på boken nedan vill säga. Huvudfrågan är enligt författarna; Vad är vetenskap om utbildning, och vad borde den vara? I mitt liv är det också en av huvudfrågorna!

Utbildning för mig är oerhört viktigt. Jag delar också ofta med mig om min drivkraft inför studier och kunskap, både i verkligheten och i sociala medier. Jag hoppas och tror att flera av mina elever på ridskolan snappar upp det och kanske smittas om så bara av en liten liten gnista. Det är en viktig del av min egen utbildnings- och ledarskapsfilosofi att uppmuntra mina elever till att alltid söka kunskap – men också till att vara källkritisk – och att redan vid tidig ålder prova på att tänka vetenskapligt.

Jag vill också vara en person som visar att hästliv och högre utbildning definitivt och absolut går att kombinera!

utb