Under hösten hände det hos oss att en av ridskolans små ponnyer fick en allvarlig släng av kolik. Faktiskt var det så illa att vi var nära att mista honom, vår Valle. Det gick bra till slut och han mår fint idag. Men detta skapade förstås en hel del oro och många funderingar hos eleverna. För de allra yngsta valde jag därför att kort efter händelsen göra en berättelse med hjälp av föremål. Vilket är en undervisningsmetod jag verkligen rekommenderar!
Vi önskar skapa förståelse och kunskap hos alla våra elever och att göra stora händelser tillgängliga för små barn är något jag särskilt vill ägna mig åt i min praktiska verksamhet på ponnyridskolan.
De fantastiska leksakshästarna fick åter igen hoppa in i verksamheten, nu tillsammans med en del andra föremål jag lånat ur mina barns lekrum.
Berättelsen kallade jag ”Natten då Valle blev sjuk”. I ungefär tio minuter spelade jag upp den i sagoform med några hållpunkter:
- Vi upptäcker att Valle mår dåligt.
- Jag går ut och går med Valle.
- Jag ringer till veterinären.
- Veterinären kommer.
- Veterinären ger Valle spruta och medicin.
- Veterinären stannar kvar tills Valle verkar piggare.
- Jag vaktar hela natten. Åker hem tidigt på morgonen.
- Jag kommer tillbaka en stund senare och ser att Valle är sjuk igen.
- Jag går ut och går med Valle igen.
- Jag ringer till veterinären igen.
- Veterinären kommer tillbaka och ger mer medicin
- Valle börjar äntligen att må bättre.
- Nu är Valle frisk!
Jag var noga med att berätta vad varje föremål skulle föreställa när det introducerades i berättelsen. Föremålen fanns i en tygväska och togs fram när de i tur och ordning behövdes för berättelsen. Jag valde att ”dramatisera” vissa delar med att exempelvis hastigt lägga ned hästen (Valle) och att göra olika miner, variera tonläge och kroppsspråk.
Mina små elever 2-5 år (och även deras föräldrar) lyssnade uppmärksamt på berättelsen och efteråt fick de möjlighet att få svar på en hel del frågor som uppkommit. Jag har i efterhand hört att denna berättelse sedan återberättats av barnen många många gånger i andra sammanhang. Det är ett utmärkt betyg!
Just nu spånar jag på fler föremålsberättelser till vårterminen!
Tack Hästis-förälder Carolina för bilden på berättelsen och berättandet ”in action”! 🙂