Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Tankar om hästar

Att berätta med föremål.

Under hösten hände det hos oss att en av ridskolans små ponnyer fick en allvarlig släng av kolik. Faktiskt var det så illa att vi var nära att mista honom, vår Valle. Det gick bra till slut och han mår fint idag. Men detta skapade förstås en hel del oro och många funderingar hos eleverna. För de allra yngsta valde jag därför att kort efter händelsen göra en berättelse med hjälp av föremål. Vilket är en undervisningsmetod jag verkligen rekommenderar!

Vi önskar skapa förståelse och kunskap hos alla våra elever och att göra stora händelser tillgängliga för små barn är något jag särskilt vill ägna mig åt i min praktiska verksamhet på ponnyridskolan.

De fantastiska leksakshästarna fick åter igen hoppa in i verksamheten, nu tillsammans med en del andra föremål jag lånat ur mina barns lekrum.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Berättelsen kallade jag ”Natten då Valle blev sjuk”. I ungefär tio minuter spelade jag upp den i sagoform med några hållpunkter:

  • Vi upptäcker att Valle mår dåligt.
  • Jag går ut och går med Valle.
  • Jag ringer till veterinären.
  • Veterinären kommer.
  • Veterinären ger Valle spruta och medicin.
  • Veterinären stannar kvar tills Valle verkar piggare.
  • Jag vaktar hela natten. Åker hem tidigt på morgonen.
  • Jag kommer tillbaka en stund senare och ser att Valle är sjuk igen.
  • Jag går ut och går med Valle igen.
  • Jag ringer till veterinären igen.
  • Veterinären kommer tillbaka och ger mer medicin
  • Valle börjar äntligen att må bättre.
  • Nu är Valle frisk!

Jag var noga med att berätta vad varje föremål skulle föreställa när det introducerades i berättelsen. Föremålen fanns i en tygväska och togs fram när de i tur och ordning behövdes för berättelsen. Jag valde att ”dramatisera” vissa delar med att exempelvis hastigt lägga ned hästen (Valle) och att göra olika miner, variera tonläge och kroppsspråk.

Mina små elever 2-5 år (och även deras föräldrar) lyssnade uppmärksamt på berättelsen och efteråt fick de möjlighet att få svar på en hel del frågor som uppkommit. Jag har i efterhand hört att denna berättelse sedan återberättats av barnen många många gånger i andra sammanhang. Det är ett utmärkt betyg!

Just nu spånar jag på fler föremålsberättelser till vårterminen!


Tack Hästis-förälder Carolina för bilden på berättelsen och berättandet ”in action”! 🙂 

Arbetsmaterial, Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Veckans Övning

Caprilli – en gåva till ridskolan!

Caprilli är väl en gåva till ridskoleverksamheten!

Att blanda dressyr, markarbete och hoppning är både otroligt lärorikt och väldigt roligt för alla inblandade. Dessutom går det att göra det i en helt oändlig mängd kombinationer och varianter. Min (och elevernas!) favorit är en bana jag hittade på för några år sedan, och som vi fortfarande använder med jämna mellanrum. Det händer till och med att elever som bokar privatlektion specifikt önskar just denna bana!

Denna bana innehåller en mängd variationer i olika bemärkelser. Den sträcker sig från en äventyrlig styrövning för de allra yngsta upp till en ganska svår variant i alla gångarter och med täta växlingar för de äldre. Precis så tycker jag att de allra bästa ridskoleövningarna ska vara – innehålla möjligheter inom ett brett spann.

Övningen täcker mycket mark, det vill säga att vägarna är lagda så att det tar lång tid att ta sig från start till mål – men utan att vägarna korsas. Det gör att en hel ridgrupp kan hållas sysselsatt utan att krocka med varandra och att den stillastående väntan blir minimal. Att hållas sysselsatt och i rörelse innebär dock inte att det är hårt fysiskt arbete det är tal om. Jag föredrar – som ni nog har läst tidigare – övningar där hjärnan jobbar mest.

Jag har tidigare skrivit några olika inlägg om hur jag tänker kring lektionsplanering och ridövningars utformning och uppbyggnad. I kategorin VECKANS ÖVNING har jag samlat dessa inlägg. Läs särskilt inlägget Ridlektioner: Struktur med variation!

Istället för en banskiss kommer här en liten film på banan! Notera att det är en privatlektion som filmats (tack Amy Ingelman) och att ridlärarens (mitt) sätt att instruera frångår de som är riktlinjerna för ridskoleridning i grupp. En individ är i fokus hela tiden och därav kan övningen så att säga ”pratas igenom” på ett annat vis.

Titta på filmen och försök att tänka er banan som ridövning på olika ridskolenivåer. Om ni läst det länkade inlägget ovan vet ni också vad jag menar med grundvägar och tilläggsvägar. Filmen visar banan avslutningsvis i sin helhet.

Fundera på hur den fram till dess varit uppbyggd! Fundera på vilka vägar som är grund- och vilka som är tilläggsvägarna. Fundera kring hur vi arbetat med att bygga upp både elevernas och hästarnas förståelse för övningen. Och ge er sedan gärna ut och prova denna övning på ridskolan!

Lycka till!

 


(Film från ridlektion i grupp blir kanske ett projekt att ordna till våren!). 

Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv

Ridskola + pedagogik = sant!

För dig som vill se hur ridskolepedagogik till vardags tar sig ut i praktiken, besök gärna  också ridskolan Björkviks Ponnyridskola med tillhörande facebook och instagram.

I snart tolv år har denna min ridskola funnits och det är där de allra flesta idéer föds. Idéer som sedan manglas genom utbildningsvetenskapliga teorier och begrepp, utvecklas, provas igen och därefter sprids. Ingenting lämnas åt slumpen, allt är noga genomtänkt provat och utvalt!

Som jag brukar säga: Jag har i och med de pedagogiska universitetsstudierna i kombination med det praktiska arbetet på ridskolan en unik möjlighet att kombinera de båda världarna på ett vis som inte är tillgängligt för så många. Det är fantastiskt inspirerande att liksom länka ihop två världar på detta vis, och jag har genom åren insett att denna kombination har gett mig en stor samling pedagogiska tankesätt och kunskaper som också kan komma andra ridskolepedagogikintresserade till stor nytta och användning.

Många år av envist arbete och studier, en dröm och ett mål som sattes tidigt; på så vis växte först Björkviks Ponnyridskola fram, och ur denna sedan Ridskolepedagogik. Idag  och i framtiden är tanken att de båda ska verka sida vid sida. Därför att teori och praktik går hand i hand, och att ridskola plus pedagogik är lika med sant!

En del av de händelser som planeras för Ridskolepedagogik i det närmaste kommer att ha sin bas på ridskolan – håll utkik. Det känns riktigt fint att ha en egen pedagogisk ridskola att bjuda in till! En del saker kommer att ske på andra håll. Och frågar du mig så är det mesta alltid möjligt!

ban4 - kopia

Arbetsmaterial, Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Veckans Pyssel

Att göra en häst!

Jag försöker ofta att bygga in kreativitet i ridskoleverksamheten på olika vis. Pyssel och skapande är något vi ofta ägnar oss åt på ridskolan här hemma i samband med teorimomenten både på ridläger och i ridskoleverksamheten under terminerna. Det är också i allra högsta grad pedagogisk verksamhet!

Under höstterminen tillverkades en mängd färgglada hästar till väggen i teorirummet hos oss. Detta pyssel gjordes i två steg; 1). Tillverka hästar och 2). Klistra på hästen ord för hästens delar. För de allra yngsta kanske steg 1). är gott nog. För de äldre kan hästdelarna anpassas i både antal och svårighetsgrad. Helt enkelt ett pyssel för alla. Och väldigt trevligt att titta på när det är klart!

Jag började med att rita upp några hästmallar på kartong/hårdare papper. Dessa klippte jag också ut. Till pysslet behövs följande material:

  • Hästmallar
  • Stora färgade papper
  • Pennor
  • Saxar
  • Klister
  • Garn
  • Ögon (kan förstås också ritas dit)

Sedan är det bara att sätta igång!

Jag hade även förberett en instruktion med både text och bilder till varje deltagare. Barnen ritade (med vuxenhjälp) av mallarna, klippte ut hästarna och dekorerade dem sedan mycket kreativt. Några ville också ge sina hästar namn!

görahäst

ATT-GÖRA-EN-HÄST

För de grupper som gjorde detta i två steg delade vi upp arbetet på två olika tillfällen. Vid det första tillfället tillverkades hästarna och vid det andra tillfället klistrades delarna fast.

Min ursprungliga tanke med denna uppdelning var att nyfikenheten på hästens delar skulle komma från barnen innan kunskapen levererades från mig. Det visade sig också att det var precis så det tog sig ut i verkligheten.

Helt förutsättningslöst pratade vi vid det första tillfället om de delar vi klippte ut. Orden kom från barnen; ”Hjälp mig att klippa benen”, ”hovarna är svåra”, ”halsen och ryggen kan jag klippa själv” etc. Redan där och då skapades medvetenheten om många av hästens kroppsdelar, trots att de vid början av detta tillfälle inte visste att det var så vi skulle fortsätta. På detta vis föll det sig helt naturligt att vid nästa tillfälle ta upp de delar barnen pratat om och att också fylla på med fler.

 


PDF-filer att hämta och använda finns här:

Instruktionerna: ATT GÖRA EN HÄST

De delar vi arbetade med: HÄSTENS DELAR


 

Och så här blev det:

görahästar

(Denna gång är bilderna tagna med mobilkamera, därav sämre kvalitet. Och de stora affischerna med hästens färger som sitter i mitten ska jag skriva mer om en annan gång!)

Pedagogiska tankar och resonemang, Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Trappträning i feedbacktrappan!

 

feedbacktrappan2

Feedbacktrappan figurerar i diverse olika sammanhang. Bilden ovan är min egen tolkning av den allmänt välkända feedbacktrappan. Många använder feedbacktrappan på sin arbetsplats, i utbildningar och fortbildningar av olika slag. Själv mötte jag den första gången i någon av programkurserna på universitetet, jag minns tyvärr inte vilken. Men den etsade sig fast mycket effektivt.

Jag har länge tänkt att skriva om den här, eftersom ridning,  ridundervisning och all form av kundkontakt i ridskolemiljö ju i allra högsta grad handlar om just feedback. Men det har alltid fallit på att jag inte har kunnat hitta källan. Märkligt, har jag tyckt, eftersom den är så vida känd. Jag konsulterade till sist min mentor och förebild Mimmi som arbetat med ledarutbildning/utveckling i många många år. Hon hade inte heller hittat något namn på någon skapare till trappan! Vi får helt enkelt undersöka den saken vidare!

Feedbacktrappan handlar i korta drag om hur människor reagerar på just feedback. Beroende av var människan som får feedbacken står i denna trappa hanterar hon den feedback hon får på olika vis. Modellen är till för att visa hur öppen och mottaglig människan är för feedback. Till viss del handlar det om personlig mognad, men det finns också annat som påverkar.

Det första steget kallas FÖRKASTA. Där tar man inte till sig alls. Det andra steget kallas FÖRSVARA. Där hör man vad som sägs men man slår det ifrån sig. Det tredje steget kallas FÖRKLARA. Där har man en förklaring som svar/motargument. Det fjärde steget kallas FÖRSTÅ. Där tar man till sig den feedback man får, och bekräftar att man uppfattat och förstått.

Det femte steget är enligt Mimmi tillagt ganska nyligen och då jag lärde mig denna trappa stod det bara FÖRÄNDRA på det sista steget. På min bild ovan är det ordet dock överstruket och ersatt med tre möjliga val. Mimmi berättade för mig att eftersom det sista steget handlar om att man bearbetar feedbacken och gör ett medvetet val av hur man ska förhålla sig till den, är det ju alltså inte helt självklart att FÖRÄNDRA är det val man gör. Men någon form av bearbetning innebär detta högsta trappsteg och nuförtiden brukar det stå; FÖRÄNDRA, FÖRSTÄRKA, FÖRBLI.

Om du liksom jag är en av dem som sysslar med att GE feedback, vid exempelvis ridlektioner, funderar du nog nu på var dina olika elever kan tänkas befinna sig i denna trappa. Det är givetvis flera olika faktorer som påverkar och sättet på vilket du ger din feedback är bara en av dem. Det finns också mycket som du inte alls kan påverka eftersom tiden du möter din elev bara är en väldigt liten tid i jämförelse med alla de händelser din elev möter i andra sammanhang. Med det vill jag säga att om din elev inte tar emot feedback på det vis du tänkt eller önskat är det inte alls säkert att det beror på dig som ridlärare, men du kan alltid fundera över om du skulle kunna göra på ett annat vis nästa gång! Ska du förändra, förstärka eller förbli?

Om du liksom jag arbetar med människor i en verksamhet där dessa betalar för att utföra något, händer det säkert ganska ofta att du FÅR feedback av olika slag. Och det är nu det blir riktigt intressant, för var befinner du dig då i denna trappa? Det är självutveckling i allra högsta grad att fundera kring det. Och att öva sig att hålla den tanken kvar in i den faktiska situationen nästa gång det sker. Särskilt svårt är det förstås då feedbacken är av negativt slag – men bara det att ha denna trappa i åtanke kanske kan göra att du kliver upp ett steg eller två på direkten! Jag vill avsluta med att säga ungefär samma sak som ovan; Det finns också mycket som du inte alls kan påverka eftersom tiden du möter din kund bara är en väldigt liten tid i jämförelse med alla de händelser din kund möter i andra sammanhang – humör och känslor kan ha påverkats negativt i andra forum och du kanske blev den som råkade ut för resultatet. Om du inte får feedback på det vis du tänkt eller önskat är det alltså inte alls säkert att det beror på dig, men du kan alltid fundera över om du skulle kunna göra på ett annat vis nästa gång! Ska du förändra, förstärka eller förbli?

Att alltid vara serviceminded är av yttersta vikt i ett yrke som ridläraryrket. Även i de svårare situationerna – så som feedbacksituationer faktiskt kan vara. Min erfarenhet är att det lönar sig verkligen att ha koll på feedbacktrappan!

Veckans tanke att ha med sig ut i verksamheter och verkligheter är alltså feedbacktrappan. Lycka till!

ridlärare