Om bloggen, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv

BPRS Ridskolepedagogik; bakgrund och framtid!

Jag var ungefär tio år gammal då jag bestämde mig att starta ponnyridskola, var tjugofem när jag gjorde det. Våren 2006 registrerades aktiebolaget Björkviks Ponnyridskola AB och på sommaren samma år startade vi upp. Jag kunde inte i mina drömmar ens föreställa mig vad det skulle komma att bli! Mitt och många andras liv! Jag är så tacksam att jag hade möjligheten att följa mina drömmar – och så stolt över vad det är idag, med ett eget litet team som varje dag gör det till verklighet!

Ytterligare en dröm har funnits under dessa snart tolv år: Att inte bara arbeta med ridutbildning, utan att också arbeta med utbildning OM ridutbildning.

Förra hösten startade jag som hobby denna blogg ridskolepedagogik.com. Här skriver jag om pedagogik i ridutbildning på olika vis och ur olika perspektiv. Min idé är att kombinera mina universitetsstudier från masterprogrammet i utbildningsvetenskap med vardagen som ridlärare på ridskolan. Jag vill vara med och jobba för en utveckling av pedagogiken på ridskolan – inte bara min egen ridskola, utan ridskolan i allmänhet. Idag lyfter jag in det konceptet som en bifirma i mitt aktiebolag! 

I registreringsbeviset från Bolagsverket står det nu att läsa:
BPRS Ridskolepedagogik. VERKSAMHET: För den del av verksamheten som avser ridskolan. Inriktning utbildning. Att sprida kunskap om pedagogikens betydelse i ridundervisning i form av blogg, artiklar, böcker samt föreläsningar och kurser.
Jag tänker att det gärna får bli en mjukstart, jag har en del att göra ändå och jag är inte klar med mina studier. Men jag tror att jag kan tillföra något i och med detta. Jag tror att behovet både finns och kommer att finnas och jag känner på mig att detta kan bli väldigt bra! Som den entreprenör jag är brukar jag gå på min magkänsla och jag brukar ha hyfsat rätt 🙂

Så – Mycket välkomna till BPRS Ridskolepedagogik 

Instagram: @ridskolepedagogik

 

bild

Böcker, Ridskoleliv

Bokrecension: OM-häftena.

Jag gillar böcker i allmänhet och pedagogik- och hästböcker i synnerhet! Därför kommer då och då här på bloggen bokrecensioner av böcker inom detta tema som jag använt mig av i ridskoleverksamheten, i mina studier och sådana jag läst för mina egna barn!

Jag har den stora äran att samarbeta med Kikkuli Förlag och mina tidigare recensioner hittar du under kategorin ”böcker”. Här kommer nu ytterligare en recension; Idag om tre av häftena i OM-serien av Ulla Ståhlberg & Lena Engwall och med teckningar av Anna-Stina Edholm:

  • OM RIDNING för de yngsta ryttarna.
  • OM HÄSTENS SKÖTSEL OCH VÅRD för de yngsta ryttarna.
  • OM SADEL OCH TRÄNS för de yngsta ryttarna.

Jag börjar med att lägga in en bild denna gång. En bild som symboliserar precis det jag upplever att dessa böcker har betytt för mig genom åren – för JA jag erkänner att jag har läst dem förr, ungefär hundra gånger! För mig tillhör de här böckerna ridskoleverksamhetens kärna. De beskriver det som är precis det vi håller på med – och det vi lär ut. Mitt i allt liksom!

omböckerna2
Mitt i verkligheten passar dessa böcker allra bäst!

OM-häftena har i princip varit min väg till ridläraryrket! Jag minns att jag först hittade bilderna på några lösblad någonstans för länge sedan – sedan hittade jag böckerna. Jag använde dem då jag var nybliven ungdomsledare på ridskolan för att lära mig att förklara hästvärlden för barn. Senare, som nybliven ridlärare var de lite av en trygghet för mig. Jag gick ofta tillbaka till dem och checkade av så att jag var på rätt spår – att jag sade och gjorde rätt! Och jag använder dem fortfarande ofta!

Jag har alltid vetat att det är ridundervisning för barn jag vill ägna mig åt. På ridlärarutbildningarna behöver man lära in ett annorlunda sätt att undervisa, man lär sig kommandon och tillsägelser i mer strikt form. Det är också bra att kunna! Men i verkligheten, på en ridskola för barn, är ju trots allt det allra viktigaste ändå att barnen som är mottagare förstår det budskap ledaren vill förmedla. Och därför måste det ske på rätt vis! Det skrev jag ett inlägg om på Kikkuli-bloggen härom dagen – läs gärna!

OM-häftena hjälper till med precis det. De är nämligen så fiffigt uppbyggda att varje uppslag har den vänstra delen till ledaren och den högra delen till eleverna. Den vänstra delen tar upp både VAD som är lämpligt att berätta för barnen, HUR man kan lägga upp samtalet/undervisningen och det innehåller också en bakgrund som ger svar på frågan VARFÖR. Igår skrev jag ett inlägg om just de viktiga orden! Den högra sidan är bilder med enstaka ord och kortare förklaringar, de är perfekta att kopiera upp till en barngrupp som arbetsblad. Bilderna kan användas som målarbilder för de allra yngsta. Samtidigt som barnen målar kan man tillsammans prata om det man ser. Bilderna är för övrigt helt underbara!

Vid en faktagranskning av texterna kan man också vara helt lugn. Författarna kan sin sak, ingen tvekan om det.

Några saker skulle dock behöva förnyas för att bättre stämma överens med det vi ridlärare förväntas lära ut på ridskolan idag:

Vissa bilder skulle behöva bytas ut om jag ska vara riktigt petig; På ridlärarutbildningarna idag får man lära sig att man ska lära små barn att alltid leda häst med tygeln som vid ridning (ej ta ned den), och att på ridskolor där små barn finns ska detta vara det enhetliga sättet att leda häst för alla. Vi har också inom ridsporten fått ett än mer uppdaterat säkerhetstänk och jag skulle därför önska att alla barn som på bilderna sköter om hästarna har hjälm på huvudet – eftersom det är så vi gör det i verkligheten på ridskolan idag. Och vi lär alltid våra elever att släppa båda stigbyglarna vid avsittning!

Förutom detta vill jag verkligen säga att dessa häften som så att säga var min kickoff in i ridlärarlivet, de hänger med än och de håller definitivt måttet!


 

(Jag inser nu till min fasa att jag fortfarande saknar ett par av de senare OM-böcker i min samling, så på den fronten måste jag uppdatera mig själv snarast!)

Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Vikten av VARFÖR.

Idag vill jag påminna om vikten av att alltid inkludera varför man ska göra på ett visst vis när det gäller häst- och ridkunskap. Att alltid arbeta med orden VAD, HUR & VARFÖR gör att kunskapen får en tydlig inramning.

Vi är ofta bra på att tala om VAD och HUR, men vi glömmer ibland VARFÖR.

Varje gång du som ledare, lärare, tränare levererar ett budskap till dina elever ska du alltid ha en förklaring beredd varför man ska göra på det vis du säger. Och inte nog med det – du behöver också ha denna varför-förklaring beredd i en mängd olika varianter, eftersom alla mottagare är olika och uppfattar det du levererar på olika vis. Därför ska man också alltid ha med i tanken FÖR VEM?

Vi som har hästar som yrke vet att vi alltid leder ut hästar från ridbana/ridhus med den bortre hästen (den längst ifrån utgången) först. Vi vet varför, men för oss är det så självklart att vi ibland kan glömma att berätta varför, för de som inte vet.

Det är bara ett exempel – bland många – på en inarbetad rutin i vår vardag. Vår vardag som är någon annans skola; ridskolan. Denna veckas läxa till mig själv och till er som arbetar på ridskola är att leta efter fler sådana exempel och synliggöra dem både för oss/er själva och på olika vis för olika mottagare!

efter-lektion

Pedagogiska tankar och resonemang

Ridlärarträff, inriktning små barn!

På mitt ”arbetsbord” samlas förutom ridskolans papper också alltid en stor mängd böcker/studielitteratur och studiepapper/uppsatser/uppgifter. Jag är ständigt på gång med någonting; En idé jag fått, några tankar jag vill knyta ihop eller något nytt som jag känner att jag vill utveckla framöver.

Det är inte så konstigt då kanske att min starkaste drivkraft enligt personlighetstestet är teoretisk. Det stämmer faktiskt väldigt bra! Jag letar alltid efter ny kunskap, kunskap från olika områden att sammanfoga, att hitta nya vägar till att göra kunskap tillgänglig för fler, och att dela med mig av det jag kommer fram till. Mitt särskilda favoritområde är – som ni säkert redan vet – ridundervisning för små barn.

Just nu filar jag på ett litet häfte om pedagogisk rid- och teoriundervisning för de allra yngsta eleverna på ridskolan. Kanske blir det en bok också framöver?

Jag har fått en fråga från Södermanlands/Västmanlands Ridsportförbund om att på en ridlärarträff till våren komma och prata lite kring just rid- och teoriundervisning för de allra yngsta eleverna på ridskolan. Jag tänker då dels ur ett allmänt pedagogiskt perspektiv och dels hur vi praktiskt gör hos oss.

Jag tyckte det lät väldigt inspirerande och roligt, att få dela med mig av mitt område så jag hoppas att vi kommer att få till en tid som passar till våren.

Välkomna! 🙂

dator

Arbetsmaterial, Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Ledstjärnorna på barns vis!

Vi är många ridskolor som arbetar utifrån Ridsportens Ledstjärnor. Alldeles säkert vet många av er att det också finns ledstjärnor på barns vis. Det tycker jag förstås är extra toppen!

Hos oss sitter dessa ”barnstjärnor” inplastade på en vägg precis vid huvudingången till ridskolan – man ser dem vare sig man vill eller inte! Bilderna är fina och lockar till sig åskådare!

Tillsammans med bilderna för ledstjärnorna på barns vis medföljer också, som ni ser när ni klickar på länken ovan, diskussionsunderlag och förslag på användningsområden för varje stjärna.

Vi arbetar aktivt med ledstjärnorna på olika vis, och vi utgår alltid från ”barnstjärnorna”. Förra hösten hade vi under tio veckors tid fokus på en ledstjärna per vecka. Vi pratade då om veckans ledstjärna med varje ridgrupp på respektive nivå – då de skrittade fram/av under sin ridlektion – och vi gav dem små ”uppdrag”. Ett exempel på detta är att när ledstjärnan i fokus var att bekräfta och berömma andra fick eleverna i uppgift att efter ridlektionen ge beröm till den ryttare som ridit framför dem i dagens ridövning. Just den övningen spred väldigt härlig stämning på ridskolan och vi upplever att den fortfarande finns kvar – vi är mycket stolta över att våra elever är så bra på att bekräfta och berömma andra!

Vi har också använt oss en del av verktygslådan trygg i stallet där vi främst arbetat med kompiskorten. Ett värdefullt tips till er som ännu inte provat! I teorilektioner och kurser bygger vi också alltid in kunskap kring ledstjärnorna.

Vi har upplevelsen av att då vi gjort ledstjärnorna mycket synliga i vår verksamhet finns det en god förståelse för inte bara vilka de är utan också vad de innebär – vilket ju faktiskt är det allra viktigaste. Detta och att varje individ som vistas på ridskolan har ett ansvar för att hålla stjärnorna lysande, för egen del och tillsammans med alla andra!

ledstjärnor-3

 

ledstjärnor-15

(Bilderna ovan kommer från länken till barnstjärnorna).

Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv

Ridläraregenskaper.

Varje fredagsmorgon börjar jag med en stunds ridlektionsplanering. Ofta bläddrar jag då i alla de böcker jag har i ämnet, och bland mina anteckningar från olika utbildningar jag gått.

Denna morgon fastnade jag lite vid en annan sida i mitt anteckningsblock. Antagligen var det någon form av gruppuppgift där vi skulle spåna kring egenskaper hos en bra ridlärare.

Jag tänker att det nog fångade mitt intresse lite extra nu när jag är inne i ämnen som självkännedom och reflektion. Därför gjorde jag en bild av det jag antecknat då. Troligtvis finns många fler önskvärda egenskaper att lägga till.

Något att fundera kring!

 

ridläraregenskaper

 

Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang

Självkännedom.

För att vara en bra ledare behöver man ha god självkännedom. För att kunna leda andra måste man först kunna leda sig själv. Så säger jag till ”mina” ungdomar på den ledarkurs jag håller på ridskolan. Därför både behöver jag och vill jag såklart leva som jag lär! 

En fin möjlighet till detta uppenbarade sig i och med att jag fick höra talas om kursen Arbetsrätt och ledarskap för chefer i hästnäringen. En tvådagars kurs på Ridskolan Strömsholm som jag ska gå nästa vecka. Vid anmälan skickades en länk till ett ”personlighetstest”, ett test som handlar om beteenden och drivkrafter.

Trots mitt stora intresse för beteendevetenskap hade jag aldrig tidigare gjort något sådant test, så jag tog mig an det med vetgirighet och förväntan. Efter testet bokades en tid för telefonmöte med testansvarig och i samband med detta samtal skulle man få läsa sin analys. Detta skedde för mig igår förmiddag!

Nu får jag ju inte riktigt ännu skriva vad mitt resultat blev eller vad som stod i min rapport, eftersom det kan vara någon som läser detta som också ska gå samma kurs – och vi ska enligt kursledaren hålla det hemligt tills vidare. Så det får jag helt enkelt återkomma till.

Jag kan ändå konstatera att jag tyckte att rapporten stämde väldigt bra överens med hur jag känner mig själv – både positiva och negativa sidor. Antingen har jag ganska god självkännedom, eller så har jag lurat testet på något vis.. tänker mitt beteendevetar-jag 🙂

Jag ser i alla fall väldigt mycket fram emot kursen!

ipu

Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Färgglada tyglar.

Dagens pedagogiska tips är färgade tyglar! Färg är ett utmärkt sätt att konkretisera något, tycker jag. Och konkretiseringen vet ni vid det här laget att jag alltid försöker förbättra! De färgglada konor jag införskaffade för ett antal månader sedan används flitigt på ridskolan.

Dessa färgglada tyglar har fyra färgfält. De är inköpta hos Bole.se och heter  faktiskt ”ridskoletygel”. Tidigare fanns de i sortimentet hos de större webridsportbutikerna, och redan för många år sedan tänkte jag att de där ska jag skaffa när jag har en egen ridskola. Sedan försvann de ur de flesta sortiment och jag tappade bort den tanken.

Tills för en tid sedan när jag och en av mina ridlärarkollegor diskuterade om vi skulle sätta tejp på några av ponnyernas tyglar för att hjälpa eleverna att veta var de ska hålla händerna. Då kom tanken på dessa tillbaka till mig och jag sökte på nätet. Hittade dessa och klickade hem!

Instruktionen ”korta tyglarna” är faktiskt inte helt tydlig för alla. Det finns elever som upplever att de kortar tyglarna när de får en kortare ände kvar i handen (och alltså egentligen istället har gjort precis motsatt instruktionen). Det är en viktig tanke – att alla uppfattar instruktioner utifrån sin egen förförståelse! Ibland förtydligar jag instruktionen med att säga ”klättra med händerna framåt på tyglarna” och visar hur mina händer klättrar i luften. Det har hjälpt till en del. Med dessa tyglar kan jag berätta vilket färgfält eleven bör hålla handen på. Mycket konkret, och vi har genast en gemensam utgångspunkt för instruktionens betydelse!

Det är också för många elever svårt att hålla handen kvar kring tygeln – handen glider utan att eleven uppfattar det. Att då kunna se att handen faktiskt bytt färgfält gör det hela mycket konkret.

Nu har jag åtta stycken färska färgglada tyglar som inom kort sitter på mina A- och B- ponnyers träns! Och jag riktigt njuter inombords av tanken på graden av konkretisering som kom till min ridskoleverksamhet i och med dessa 🙂

färgade-tyglar

 

Ridskoleliv, Tankar om hästar

Shettis-agility!

En aktivitet vi ägnar oss åt då och då med våra små ponnyer är shettis-agility. Det är otroligt roligt och lärorikt och idag ska jag berätta mer om det!

Vi har sex stycken fantastiska shetlandsponnyer som arbetar i vår ridskoleverksamhet. De är välridna, trygga, samarbetsvilliga, inkörda (de flesta) och är positiva till allt vi tar oss för med dem – de badar gärna i sjön med oss också om vi frågar dem. Ja kort sagt – helt fantastiska! Därför känns det extra kul att kunna bjuda dem på en aktivitet som de verkligen verkligen älskar!

Shettis-agility påminner om agility för hundar. Vi brukar hitta på hur vår bana ska se ut helt ur fantasin och olika varje gång. Vi tar med allt vi tror att våra ponnyer går med på att prova (med mycket säkerhet i åtanke givetvis)! Det kan vara en liten mur, vattenmatta, slalom, gå över en masonitskiva, hinder, gå under ”hundvimplar” (sådana som används när man lägger spår i skogen till hundar), stanna mitt över en bom med mera, med mera. Sen kör vi!

Först några lugna uppvärmningsvarv förstås, men sedan går det snabbt! Och det är oftast de fyrbenta som har önskemål om fart 🙂

Denna aktivitet är fantastisk på det vis att den roar så många! Främst då shettisarna – men också barn och vuxna i alla åldrar, oerfarna som erfarna. Den ger också stor förståelse för vad samarbetet med hästen betyder – deltagarna lär sig att läsa och tolka hästens signaler, att klura ut hur de tillsammans ska ta sig igenom banan så att alla får glädje av den. De lär sig hur det egna kroppsspråket fungerar tillsammans med hästens. De förstår vikten av att berömma och uppmuntra!

Här kommer några bilder från olika tillfällen då vi haft denna aktivitet. Vi har haft det som ridlägeraktivitet, som prova-på-aktivitet på ridskolans familjedag – och som idag som höstlovs- (HÄSTlovs-) aktivitet.

Vi vill gärna tipsa alla om denna härliga, mysiga och roliga aktivitet! Vi har en plan på vår ridskola att göra det i en lite större form framåt våren; som en typ av öppen träning för även shettisar utifrån. Det vore riktigt roligt!

u42u43u46agility5agility4agility3agility2agility1