Ledarskap på ridskola, Pedagogiska tankar och resonemang

Teori X och Y.

En av de bästa föreläsningar jag någonsin varit på genom alla år som studerande, var en föreläsning på kursen Utbildningsledarskap (inom det masterprogram jag läser) som handlade om ledarskap i praktiken. Föreläsningen hölls av Stefan Blomberg. Stefan Blomberg är psykolog och har bland annat varit med i TV-programmet Morgans Mission (den varianten med inriktning vuxna/arbetsplatser) som den rådgivande psykologen.

Föreläsningen handlade – bland mycket annat – om Teori X och Teori Y. Och ledarskapet inom dessa båda. Det kan verka som rena grekiskan för den oinsatte, och jag ska förklara helt kort; Dessa två teorier skapades och utvecklades 1960 av en Douglas McGregor och handlar om arbetsmotivation, ledarskap och chefskap. Jag har gjort en liten sammanställning här:

x-och-y

Det faller sig nog naturligt för många att det är Teori Y man helst skulle vilja tillhöra. Eller? Hur ser det ut i verkligheten då? Många vittnar nog om att Teori X fortfarande i allra högsta grad lever och frodas här och där. Varför är det så?

Jag har förstås inga svar på de frågorna, utan låter dem hänga i luften. Men en sak som Stefan Blomberg sa, och som verkligen fastnade i mina tankar var, att om man som chef  och ledare utgår från Teori Y (vilket han ju förstås rekommenderade) så kommer man troligen då och då att bli besviken (eftersom alla människor man är chef och ledare för troligtvis inte alltid kommer att ta emot det på det vis man önskat). Men att det i längden, i det långa loppet alltid är värt att utgå från just Teori Y – det är det förhållningssätt som alltid lönar sig i den stora helheten av ledarskap. 

Jag försöker att inte bara utgå från det när det gäller människor, utan till viss del även när det gäller mina hästar. Nej de får inte fritt att lösa sina egna arbetsuppgifter förstås, men väl att min grundtanke om dem är att de under rätt arbetsförhållanden vill och längtar efter att prestera bra och att min roll som ledare för dem är att frigöra den kraften. Att i grunden ha den positiva synen på alla – tvåbenta som fyrbenta – man har förmånen att arbeta med – det tror jag gynnar precis ALLA!