Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Pedagogiken i praktiken!

tips3

Här är en lista på de saker jag alltid försöker att tänka på när jag planerar ridlektioner och annan verksamhet på ridskolan. Många av punkterna har jag skrivit en hel del om här på bloggen tidigare, detta är en liten sammanfattning.

Den sista punkten är minst lika viktig som de övriga – perspektivtagandet; Hur skulle du som liten ridskoleelev uppfattat och tagit till dig det du nu idag planerar för dina små elever? Att aldrig glömma det lilla ridskolebarnet i dig som inte kunde, ville lära allt, men kanske också var lite ängslig. Sådan var jag och det bär jag alltid med mig.

Ridsporten ska vara till för alla och för att det ska vara möjligt behövs stor kunskap, dels  givetvis inom området häst- och ridkunskap men också verkligen inom området pedagogik. Att vara ridlärare innebär inte bara att själv kunna häst och ridning – du måste också kunna förmedla det pedagogiskt till ett stort antal människor varav ingen är den andra lik – men alla med samma önskan (och rättighet) att få en bra och lärorik upplevelse.

Det brinner jag för!

Böcker, Pedagogiska tankar och resonemang

Bokrecension: Lullan och hästarna.

Jag har fått den stora äran att vara bokrecensent för Kikkuli Förlag & Bokhandel Hos detta förlag finns både hästböcker, böcker med inriktning pedagogik/funktionshinder, handböcker och böcker om viktiga ämnen så som mobbing, sorg och utanförskap. För både små och stora! Faktiskt precis allt inom mina intresseområden, så ni anar säkert hur glad jag är över detta uppdrag!

Igår kom ett härligt bokpaket med hästböcker av mycket olika karaktär från Kikkuli hem till mig och först ut i raden av mina recensioner blir barnboken Lullan och hästarna skriven av Maria Andersson Keusseyan.

Denna bok är inriktad mot ganska små barn så jag bestämde mig för att låta min dotter Alma 4 år vara medrecensent. Vi tog med oss boken till förmiddagspasset i stallet på ponnyridskolan!

lullan1

Lullan är en liten tjej som älskar hästar, precis som Alma!

”Det är ju som jag”, sa Alma. ”Precis som jag!”

lullan3

Alma läste boken för Kyrie och Judith. I boken kan man läsa och se att hästar är olika; några är svarta och några har fläckar. ”Precis så som Kyrie och Judith ju”, sa Alma!

lullan5

”Titta, den här hästen ser ut som du Judith”, sa Alma. ”Var är jag, var är jag?”, sa Kyrie!

lullan4

”Jag tror Kyrie vill smaka moroten”, sa Alma. För i boken får man se vad hästar tycker om!

lullan2

Alma älskar Lullan och hästarna, allra mest för att ”hästarna är snälla”. Jag tänker att hon med det menar att de är ritade som mjuka, med glada munnar och snälla ögon. Det är en detalj som är väldigt viktig för Alma och jag är ganska säker på att många barn håller med henne!

Lullan är också snäll. Det är lika viktigt! Lullan klappar och kramar hästarna och hela boken utstrålar vänlighet mellan människa och häst. Oj så bra, tänker jag som mamma!

Som ridlärare och pedagog läser jag alltid hästböcker för barn med ett kritiskt öga. Det är otroligt viktigt med vänligheten, också ur mitt ridlärar/pedagogperspektiv! Att små barn faktiskt lär sig från början att hästen är en vän! Det är också viktigt för mig att fakta – om det finns fakta i boken – är korrekt. Även på små barns vis ska den vara korrekt, fastän givetvis anpassad till rätt nivå. Jag tänker också mycket på i vilken ordning saker framställs, så att det kommer i en naturlig och lättförståelig följd. Från det stora till det lilla; från helhet till delar.

Lullan och hästarna är uppbyggd precis så som jag önskar!

Den första bekantskapen med hästar för riktigt små barn handlar precis just om avgränsningen; Vad är en häst (underförstått då också; vad är inte en häst)? Hur ramas begreppet ”häst” in för att små barn ska veta? Det som är självklart för mig är inte automatiskt självklart för dig, därför att vi ser saker ur olika perspektiv! En viktig byggsten i pedagogiken är att sätta ord på det självklara och skaffa oss samma utgångspunkt. Först då kan vi gå vidare.

Är det faktiskt så att alla hästar har fyra ben, man, svans och hovar? Ja så är det faktiskt. I det är den yttre ramen för begreppet ”häst” satt. Där har vi helheten; Hästen.

Sedan – inom dessa ramar – kan hästar se väldigt olika ut; stora, små, svarta och med fläckar. Hästar kan göra olika saker; alla är bra på något! Hästar tycker om olika saker också, de har olika smak. Där har vi delarna!

Lullan och hästarna kan bli små barns första fina introduktion till det fantastiska hästlivet, så JA jag rekommenderar absolut denna bok!

Alma håller med mig! Och så gör alldeles säkert även Kyrie och Judith!

 

Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Veckans Övning

Naturbana med hinder.

”Repetition är kunskapens moder” så sa en ung ridelev till mig härom veckan. Ett överraskande citat från en tioåring kan tyckas, men det var något hon hört sin mamma säga många gånger, sade hon till mig. Och visst är det så! Jag upplever att de allra bästa ridövningarna är de som kan följa varandra och bygga på varandra i en naturlig upptrappning/utveckling.

Denna vecka har vi ett sådant upplägg för de flesta av ridskolans ridgrupper här hos oss.

Förra veckans Naturbana har denna vecka uppgraderats med hinder! Övningen är i sig inte ny: Både elever och ponnyer kan banan, vet vägarna. Att ponnyerna också kan vägarna/uppbyggnaden/strukturen är något vi nästan alltid bygger vår verksamhet kring. Vägarna och tempot i banan är väl förankrat hos alla sedan förra veckan. Övningen är inte ny, men upplevelsen blir till viss del ny!

Alla grupper börjar denna övning med att skritta runt banan, liksom förra veckan. Denna vecka allra först vid sidan om hindren. De ser då var hindren står, kommer ihåg (påminns) vad de olika konornas färger betyder (blå = skritt och orange = trav/galopp).

Därefter får de rida banan två och två, fortfarande vid sidan om hindren men nu lägga till trav på de tillåtna sträckorna. Paren är från början planerade som så att en lugnare ponny går före en piggare. De uppmanas att hålla ihop och gärna prata med varandra i paren genom banan. Mellan paren blir det då lite längre avstånd, vilket skapar goda förutsättningar för en lugn start när det kommer till att lägga till hinder.

Då första paret kommer tillbaka till start får de instruktioner om att nu lägga till hinder. I och med att det redan varit ute på banan i de gångarter som ska vara, har de nu bara ett moment att lägga till. Varje par som kommer i mål får samma instruktioner inför sin tredje runda.

Övningen i par med hinder rids sedan några gånger. Som ridlärare observerar jag noga alla par genom banan och kan vid behov/önskan om högre tempo växla tätryttare i paret till den piggare ponnyn först istället inför ny runda om jag ser och bedömer det möjligt.

En övnings uppbyggnad/upptrappning är helt avgörande för utfallet! En övning likt denna kan bli både rörig och väldigt icke-säkerhetsmässig vid fel upplägg, men en helt underbar upplevelse under rätt förutsättningar; noga genomtänkt och väl genomförd. Det är den tanken jag vill ska nå fram i  mina inlägg här på bloggen; Riktig ridundervisning är genomtänkt ur så många aspekter, och det är det du alltid ska kunna känna dig trygg med när du rider på en riktig ridskola! 

De högre grupperna kan sedan som avslutande moment – om det bedöms lämpligt efter dagens förutsättningar – genomföra övningen en och en. Den övriga gruppen placeras då på en ”medellinje” på gräsytan mitt på kartan (mellan volt, träd och dike). En och en skickas iväg till start, med stora mellanrum nog att inte lockas att springa ifatt varandra men ändå med några ekipage åt gången i rörelse på banan.

Feedback från eleverna efter denna övning har varit stora leenden, ”åh” och ”wow”. Några har sagt att det varit ”det bästa de någonsin varit med om”. Och då känns det som att det blev precis så som vi tänkt. Härligt!

naturbanamedhinder

silver

Pedagogiska tips, Ridskoleliv, Tankar om hästar, Veckans Övning

Naturbana

… eller ”när konorna gick ut på äventyr”!

Vi rider alltid utomhus hos oss, av den enkla anledningen att vi inte har något ridhus. Oftast rider vi på ridbana, men ända sedan vi startade ridskolan för elva år sedan har vi haft minst en lektionsvecka per termin avsatt för uteritter med ridgrupperna.

Vi har ibland ridit ut på vanlig tur och vi har ibland ridit i en stor gräshage både på volter och i kuperad terräng. För både häst och ryttare är det otroligt nyttigt och bra med omväxlande ridunderlag och ridmiljö.

Vi tycker att det är jätteviktigt att våra elever redan från tidig ålder lär sig att rida ute, att anpassa tempo efter underlag, att lära sig både följa och stödja hästen i olika typer av terräng – och det kanske allra viktigaste – att VÅGA rida utanför ridbanan (ridhuset).

För våra ponnyer innebär det dels ett omväxlande och roligt inslag i arbetsbeskrivningen, och det innebär träning av både styrka, kondition och uppmärksamhet. Alla våra ponnyer följer med på uteridningen, därför att vi valt att ha ponnyer som fungerar på alla vis. En del blir lite piggare ute, kanske lite ”tittiga” .. eller hungriga! Allt detta ingår i ryttarens utbildning! Viktigt är dock att det sker under kontrollerade former med ett sunt säkerhetstänk – för att alla inblandade ska få ut så mycket positivt som möjligt av situationen.

Våra uteridningtillfällen har alltid varit mycket uppskattade!

I praktiken har vi alltså tillämpat begreppet ”naturbana” redan innan det fanns. Därför känns det lite extra fint att det nu faktiskt finns och att det har blivit ett helt koncept.

Peder Fredricson har tillsammans med Agria tagit fram en metod som kallas Agria Naturbana. Det är faktiskt mer än bara en metod, det är en hel träningsfilosofi  för utbildning av glada hållbara (tävlings)hästar.

”Det är en önskan att inspirera alla ryttare, oavsett inriktning, ålder eller utbildningsståndpunkt, till att börja träna och utbilda sin häst i skog och mark, likväl som på ridbanan. Idag är det tyvärr alltför vanligt att hästar bara rids i ridhus och på ridbana och en del av syftet med det här utbildningsprojektet är att förmedla klassisk utbildning i skog och mark till nästa generations ryttare”.  (Läs mer här!)

Kortfattat menas alltså att uteridning inte bara behöver betyda att gå på tur. Uteridning kan användas enligt samma koncept som ridbaneridning och det är något vi också både förespråkar och tillämpar! Vår fantastiska stora gräshage ligger precis intill sjön, den har både platt och kuperad terräng och innehåller mängder av möjligheter. Där håller vi till med vår naturbana!

Här kommer vårt bidrag!

Blå konor = skritt. Orange konor = trav (eller galopp på högre nivå). De olikfärgade konorna är fantastiska pedagogiska redskap!

n4n1n8naturbanan7n2n3n11n9n10n6n12