Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Att ta sig från stallet till ridbanan.

För att kunna delta i ridlektion behöver man på ett säkert sätt kunna ta sin häst från stallet och till platsen där ridlektionen ska bedrivas, här kallat ridbanan. Detta är något man ansvarar för själv om hästen inte redan finns på ridbanan på lektionen innan. Det finns en hel del saker att tänka på. De regler och rutiner som finns är till för att detta ska ske på ett för både hästar och människor säkert sätt. Det är därför viktigt att följa dessa regler.

Detta inlägg fungerar som en liten instruktion till dig förälder som ska hjälpa ditt barn vid ridning på ridskolan! Det fungerar givetvis också som inspiration till den som arbetar med just denna uppgift på ridskolan.

När en ridgrupp tillsammans ska lämna stallet är det mycket viktigt att hela gruppen går ut tillsammans. Hästar är flockdjur och kan bli oroliga vid rörelser och förflyttningar runt om sig. Om någon i detta är mitt i att fortfarande förbereda sin häst för ridlektion kan det bli otäckt och farligt.

Se alltid till att komma i god tid inför din ridlektion. Att sköta sadla och tränsa hästen kan du läsa mer om när du klickar på länkarna i orden. Det är också något du lär dig allra bäst genom att praktisera det. Senast fem minuter innan lektionsstart ska ridgruppens hästar och elever vara klara. Att gå med hästar i grupp ut från ett stall innebär alltid att den hästen som är längst bort från utgången går först. Detta för att den inte ska bli lämnad sist, känna sig orolig, vilja springa ifatt flocken och då har längst väg att springa.

Någon ur gruppen (eller ridläraren om det är dagens första grupp) ställer frågan:

Är det någon som INTE är klar?

Om ingen svarar på frågan betyder det att alla är klara. Om någon inte är klar måste den säga till. På det vis frågan är ställd är tanken att den/de som inte är klara tydligt ska höras. (Jämfört med om frågan var omvänt ställd och alla som var klara ropade JAA medan den som inte var klar inte skulle höras alls).

Olika stall ser olika ut och i vårt stall har vi två gångar. För ryttare bekanta med just vår ridskola kommer här den ordning vi skulle gå i om precis alla hästar skulle gå ut till lektion samtidigt:

Twain, Concorde, Jarrod, Valentino, Julle, Rednex, Heiress, Jolly, Surprize, Judith, Silver, Ciwun, Tussilago, Tanja, Gnista, Kyrie.

Judith som då blir den första från den andra stallgången av två, börjar då gå så att hon kommer i lämplig tid och avstånd till den sista hästen från den första gången.

Håll kontakt med varandra i gruppen och ha överblick. Här måste de vuxna hjälpa till och vara ansvariga. Till varje barn som hanterar en häst medföljer alltid en vuxen.

När man leder en häst i ett led bland andra hästar är det mycket viktigt att hålla avstånd. Det är alltid viktigt att hålla säkra avstånd. Vi kallar avståndet mellan hästarna ”en hästlängd”. För små barn brukar vi ibland säga ”en osynlig häst”. Överblick framåt över gruppen är också mycket viktigt och här har den vuxne också ett stort ansvar.

När gruppen är ute men ännu inte fått komma in på ridbanan är det väldigt viktigt att stå stilla och att hålla sin plats kvar i ledet. Du kan inte gå ur ledet och gå små ärenden med din häst. Det skapar (åter igen) oreda i flocken och kan till och med resultera i farliga händelser.

Innan den nya gruppen får gå in på banan (vare sig du kommer med häst eller utan) måste ridläraren ha gett signal för att det är tillåtet. Ridläraren måste se till att den tidigare gruppen är avslutad och att de tidigare ryttarna är avsuttna. Detta hör också till den så viktiga säkerheten.

När den nya gruppen kommer in går de nya hästarna fortsatt på led längs med fyrkantspåret bakom den grupp som redan står på plats. Ha nu överblick både på det led du går i samt den grupp som redan står på ridbanan. Troligtvis är det så att några hästar ur den tidigare ridgruppen har lämnat sina platser och nu står på ett annat led för att gå ut från ridbanan. Den första hästen i ledet du går på på väg in tar den lediga platsen längst bort från grinden. Den andra hästen tar den näst bortersta lediga platsen och så vidare. Den sista hästen i det led som kommer in tar den sista lediga platsen, närmast grinden.

Det som sedan ska ske kan du läsa mer om här. Ett annat inlägg för hur du på ett säkert sätt tar dig i motsatt riktning – från ridbanan till stallet är också under konstruktion.

Kanske tycker du att det verkar krångligt och svårt, mycket att tänka på och att lära. Vi vet att det kan kännas så! Därför är vi som arbetar på ridskolan väldigt glada över att du har läst detta inlägg! Vi påminner dig sedan i verkligheten där ute bland hästarna, inte för att vi vill verka tjatiga utan för att kunskap är en färskvara som ständigt måste hållas aktuell. Vi vill alltid dig, ditt barn och våra hästars allra bästa!

ta-sig-till-ridbanan

Pedagogiska tips, Ridskoleliv

Att hjälpa sitt barn på ridskolan!

Det är vanligt att man som förälder förväntas vara med och hjälpa sitt barn när barnet börjar rida. Om man själv inte alls är hästvan kanske man till och med drar sig för att låta sitt barn börja rida just på grund av det. Detta inlägg fungerar som en liten instruktion till dig förälder som ska hjälpa ditt barn vid ridning på ridskolan! Det fungerar givetvis också som inspiration till den som arbetar med just denna uppgift på ridskolan.

Låt oss anta att hästarna nu redan står på plats på ridbanan och ridläraren kallar in nästa ridgrupp – ditt barns ridgrupp. I detta läge är det väldigt viktigt att du iakttar de rutiner som finns kring det som ska ske. Hästar känner sig trygga med struktur och ordning och att saker följer det mönster de brukar. Hästar som arbetar på ridskola är vana vid att stå på en särskild plats då lektionerna börjar och slutar. Det kallas medellinjen. Ridskolehästar är också vana vid att där sker ryttarbyten då och då.

När du och ditt barn vet vilken häst ni ska samarbeta med för dagen går ni lugnt fram till den. Att röra sig lugnt och samlat kring hästar gör att de känner sig trygga. Även om du är nervös eller orolig själv (det är ju faktiskt helt okej att vara det!), försök att ta kontroll över ditt kroppsspråk så att du inte utstrålar stress.

Börja med att prata med hästen och att klappa den! Både du och ditt barn behöver bekanta er med er nya kompis. Hästen är inte ett redskap, hästen är en vän!

Innan du gör några ansatser till att lyfta upp ditt barn på hästens rygg eller liknande, invänta ridlärarens instruktioner. På en välorganiserad ridskola ser ridläraren över gruppen då alla ekipage för lektionen är på plats och står stilla. Därefter ger ridläraren instruktionen ”förbered uppsittning”. Det betyder att du ska känna på sadelgjorden (”skärpet runt hästens mage”) att den sitter fast men inte för hårt. Du ska också se till att stigbyglarna (de ryttaren sedan har fötterna i) är nere. Vill du förbereda ännu mer kan du mäta barnets arm med längden på stiglädret. Det gör att längden blir ungefär rätt för benen när barnet sedan sitter till häst. Mer om uppsittningens olika delar kan du läsa här!

Nästa instruktion från ridläraren är ”varsågod att sitta upp”. Först då är det tillåtet att låta barnet sitta upp på hästen. Denna instruktion kan också komma i direkt följd på den förra instruktionen och det betyder i sådant fall att när du förberett uppsittning får ditt barn sitta upp. Ridläraren går under tiden till varje ekipage och gör en så kallad ”säkerhetskontroll”; känner på sadelgjorden, kontrollerar stigläderlängden, hjälper eventuellt barnet med tygelfattningen etc. Ibland är det så att du själv har lärt dig något för länge sedan och att du har viss kunskap om hur det ska vara. Då är det viktigt att du tänker på att vägen till det slutliga målet ser lite olika ut beroende av elevens ålder och nivå, och att ridläraren har kunskap om ordningsföljden för inlärning av varje specifikt moment. Läs gärna detta inlägg om delar och helhet för ökad förståelse kring just det!

När det är dags för lektionen att starta – dags för hästarna att sättas i rörelse – berättar ridläraren när det är tid att sätta igång varje ekipage. Ofta har hästarna en speciell ordning där de fungerar bäst och denna vet ridläraren. Invänta även här instruktioner. Gå inte onödiga kringelikrokar utan tänk korta, raka vägar fram till det led som bildas. Håll i hästens tygel en bit under hästens huvud om inget annat anges.

Hästarna i ett led ska gå med jämna avstånd. Inte för nära och inte för långt ifrån varandra. Det bästa avståndet kallas ”en hästlängd”, ibland kallar vi det ”en osynlig häst” för barnens förståelse. Detta avstånd är viktigt att eftersträva för att lektionen ska få ett bra flyt. Som förälder till ett barn som just börjar rida är detta din allra viktigaste uppgift! Barnet har mycket att tänka på och kan inte alltid ha uppsikt och bedömning över just avståndet till framförvarande häst.

På ridskolan är du och ditt barn ett team som förväntas samarbeta för att lösa de uppgifter ni får. Förmedla på allra bästa sätt detta till ditt barn! Utgå åter igen från att hästen är er vän och om något händer som ni inte har räknat med så är den mest troliga anledningen att ni har gett hästen felaktiga förutsättningar. Försök att behålla denna positiva syn på hästen – alltid! Om det uppstår problem, tänk att du och ditt barn tillsammans jobbar på en lösning. Givetvis med ridlärarens hjälp!

Det är viktigt att du och ditt barn har en bra kommunikation, men ni får inte prata med varandra för mycket och för högt. Ridläraren ger instruktioner och ibland kan du som förälder behöva hjälpa ditt barn att tolka dem. Du ska inte undervisa ditt barn! Ibland är barn väldigt ivriga att göra uppgifter utan hjälp. Det är en inställning som är positiv och som uppmuntras i ridningen, men om du allt för tidigt överlåter åt ditt barn det ni borde utfört som ett team kan det inte bara störa ridlektionens flyt utan det kan också bli direkt farligt. Kolla av med ridläraren när/om det skulle gå bra att överlåta mer ansvar på barnet. Omvänt gäller också att du inte bör hjälpa ditt barn för mycket när barnet är i ett utvecklingssteg redo att ta över mer ansvar. Det är en balansgång och det kan också bero på dagsformen både hos barn, häst (och kanske även förälder!).

Om ditt barn behöver ändra på något, exempelvis längden på ett stigläder eller ta av sig en jacka – påkalla ridlärarens uppmärksamhet och berätta ditt ärende. Du får inte stanna med hästen var som helst. Även detta har en särskild rutin. Själv skulle du nog inte heller stanna bilen mitt i vägen för att ta av dig din jacka!

Slutligen; Om du inte uppfattar vad som sades, vad som skulle göras eller hur det skulle gå till – avvakta hellre än agera i ovisshet – och VÅGA FRÅGA!

Många ridskolor anordnar föräldrakurser där nybörjarföräldrar får möjlighet att lära sig om hästens beteende, att förbereda hästen för ridning samt hur man förväntas agera kring sitt barn när det sitter till häst. Anmäl dig till en sådan kurs om du har möjlighet! Och fortsätt gärna att kika in här då och då framöver förstås 🙂

Lycka till på ridskolan tillsammans med ditt barn!

tips

Arbetsmaterial, Pedagogiska tips

Vad får hästar äta?

Något som jag ofta försöker att tänka till kring och att utveckla, är teorimaterialet för de allra yngsta ridskoleeleverna. Min grundtanke är att små barn är mycket kompetenta och intresserade av att lära, och att man kan presentera ganska svåra saker även för mycket små barn om man bara gör det på för dem lämpliga vis! Och det är ju där någonstans som ämnet pedagogik (läran om utbildning) glider över på ämnet didaktik (läran om metoder för undervisning) – som också ligger mig mycket varmt om hjärtat!

Här har jag gjort ett teorimaterial om foder på små barns vis. Jag kallar det ”Vad får hästar äta?”. Den allra första foderläran tänker jag handlar om att faktiskt veta vad hästar äter och inte äter, en sorts avgränsning från vad barnen själva äter. Notera att på det papper barnen får finns i varje ruta en rad med små gubbar med olika miner.

foder1

Jag har till övningen också förberett varje sak i verklig form (konkretisering!) och jag har också förberett större varianter av dessa gubbar.

foder

Sedan går vi tillsammans igenom sak för sak på pappret. Barnen har varsitt papper framför sig och berättar för mig vad de ser. Jag tar då upp samma sak i verklig form. Vi pratar om vad det är och om hästar får äta det. Sedan lägger jag den verkliga saken bredvid rätt gubbe och barnen ringar in rätt gubbe på sitt eget papper.

foder2

  • Den röda gubben betyder: Detta får hästar inte äta!
  • Den gula gubben betyder: Detta får vissa hästar äta och andra inte. Här kommer vi in på känsliga magar och fång. På lagom nivå.
  • Den gröna gubben: Detta får hästar äta!

Vi tittar sedan på de verkliga sakerna och hos vilken gubbe de ligger. Ofta har barnen något mer att säga eller kanske fråga, och då pratar vi om det. Barnen får efter övningen ta med sig sitt papper hem!

Jag upplever att detta är en väldigt bra övning som innehåller en hel del olika metoder, färger och konkreta föremål som likadana återfinns i bildform på pappret. Jag provade övningen på mina egna döttrar (snart 4 och nyss fyllda 8 år) innan jag gjorde den på ridskolan och fick ett hum om hur mina elever skulle komma att ta sig an uppgiften 🙂 Och det visade sig stämma bra!

Pedagogiska tankar och resonemang, Ridskoleliv

Vilket är ditt ord?

Att fundera kring sin utbildningsfilosofi och sin egen pedagogiska grundsyn är något jag tycker att alla lärare och utbildare bör göra regelbundet. Det låter kanske avancerat och det kan det ju bli om man önskar det. Men en bra början är att ringa in ett ord som man vill bli associerad med. Det finns många ord som på positiva sätt kan associeras till utbildning, lärare och utbildare. Det beror bland annat på vem man är, vilken målgrupp man har och vad man själv har för inriktning på sin undervisning.

För mig är ordet trygghet. Det är det ord – och den känsla – jag helst av allt vill bli associerad med i min roll som ridlärare.

Jag sysslar med ridningens förskola och grundskola. Mitt jobb är att möta en bred målgrupp elever – främst väldigt unga – som har ridningen som kärlek och hobby. Jag vill lära ut grunderna så korrekt som bara är möjligt. Jag vill lära ut kunskapen om hästar – genuin och riktig kunskap. Jag vill bidra till att mina elever utvecklar sin känsla för både hästar och ridningen – inte bara ridningen. Jag vill ge förklaringar till varför man gör på ett visst sätt, så att jag ökar mina elevers förståelse för både helheten och delarna. Och rakt igenom allt detta vill jag mest av allt skapa en känsla av trygghet och vänlighet! När jag anställer medarbetare är det också absolut främst denna förmåga jag söker!

För min målgrupp ska det alltid vara roligt att rida. Det ska vara veckans bästa stund, den de alltid längtar till. Det ska finnas utmaningar, javisst det måste det också finnas! Men det jag mest av allt strävar efter är att till mina lektioner ska man kunna komma lugn, även om man egentligen är lite ängslig och orolig. Man ska känna och veta att jag aldrig skulle sätta någon i en situation som är för svår eller farlig. Man ska veta att jag känner mina hästar och att jag samarbetar med dem. Och man ska veta att om det ändå skulle hända något oväntat (som det ju ibland kan göra med hästar, hur mycket man än tänker efter före) så ska det finnas en trygghet i att jag reder upp situationen och att jag kommer ihåg den så att jag på kommande ridlektioner både har det i åtanke och planerar därefter. Jag vill att mina elever ska känna att jag tycker om dem, att jag alltid vill deras bästa, att jag har kunskap – både om hästar och människor – och att det alltid finns en tanke med allt jag gör. Jag vill skapa trygghet på ridlektionerna, för både hästarna och människorna som sitter på dem. Jag lyckas inte alltid givetvis. Men jag strävar efter det varje dag!

Vilket är ditt ord?

ridskola

Ridskoleliv

Tacksamhet!

Idag vill jag bara skriva några ord om den tacksamhet jag känner över att jag får leva på det vis jag gör, att få jobba med det jag gör. Det är många gånger slitigt, mer än man kan tro. Men det är en sådan lycka att ha förmånen att jobba med de två bästa sakerna som finns; hästar och pedagogik! Jag vet att ni är många med mig som känner precis samma sak!

bloggen

Alldeles extra tacksam är jag för att jag nyligen tilldelats ett stipendium av LRF och Länsförsäkringar, kallat ”Ung Växtkraft”. Detta med motiveringen: ”För att du är en ung driven och engagerad företagare som har visat att man kan göra verklighet av sina drömmar”. Min ridskola är min barndomsdröm och sedan snart elva år är den min verklighet. Jag är så tacksam över de möjligheter jag fått att följa min dröm! Att skriva om det jag ägnar mig åt är ytterligare en dimension av drömmen. Tack för att ni vill läsa! ♥♥