Pedagogiska tips

Spår i sanden!

Dagens tips är en superenkel form av väldigt användbar konkretisering! För alla nivåer! Rita ridvägarna i sanden med skaftet på en långpisk (exempelvis)! Då ser eleverna exakt hur du vill att vägen ska ridas! Jag upplever det särskilt effektivt vid serpentinbågar och andra varianter av bågar. Eleverna uppmanas sedan att ”rida på linjen”. Rita gärna vägen samtidigt som du går den med gruppen på led bakom dig. Även de allra yngsta eleverna lär sig på detta vis att rida serpentinbågar på rätt sätt redan från allra första början. Och de lär sig att hålla undan för konor. Utan att de egentligen vet hur svårt det är! Och det är sådant jag lockas allra mest av i pedagogiken – att hitta vägar till utbildning som gör det svåra lätt, utan att det för den skull blir mindre riktigt.

streck

*Jag gör även detta med de mer avancerade grupperna, eftersom det alltid är bra att kontrollera att eleverna uppfattat rätt, att de kommer ihåg och att de inte har börjat slarva.

Pedagogiska tankar och resonemang

Hur står det till med den proximala utvecklingszonen?

Ja det kan man undra! Låt oss titta på det!

Genom olika tidsperioder har pedagogiken sett olika ut. Detta beroende av vilka teorier som varit rådande. Ordet teori betyder betraktande eller åskådning och kan beskrivas som ett sorts mönster som man lägger över verklighetsbilden för att strukturera intrycken. När en teori nått en viss mognad – när allt fler anammar den – utformas något som kallas paradigmen sorts tankemodell inom ett visst ämne, som man under en viss tidsepok väljer att underordna sig (Maltén, 1997).

Dessa paradigm har alltså över tid sett olika ut och på det viset har synen på kunskap och utbildning också sett olika ut. När man upptäcker att ett paradigm inte längre fungerar – när det finns för många nya teorier som bevisar motsatsen –  brukar man tala om paradigmskifte. Och det är nog precis det som håller på att ske inom ridundervisningen!

Det tankesätt som på senare tid varit rådande inom den allmäna utbildningsvetenskapen är den sociokulturella utvecklingsteorin. Begreppet myntades av Lev Vygotsky som genom sina studier kom fram till att människan lär bäst i samspel med andra människor och att samspelet mellan individen och det omgivande samhället är helt avgörande för människans utveckling (Maltén, 1997). Detta ställer givetvis stora krav på oss som fungerar som lärare och utbildare i olika sammanhang! Definitivt också inom ridutbildningen!

Läraren sägs behöva vara en inspiratör och en dialogpartner som lockar fram kunskapen ur eleven genom att ställa krav som ligger strax över den nivå där eleven befinner sig – men inte för högt över (Maltén, 1997).

Detta mellanting mellan vad eleven kan och vad eleven inte kan, kallas enligt Vygotsky för ”den proximala utvecklingszonen”. En enkel modell kan se ut så här:

proximal

Den verksamhet som pågår inom den proximala utvecklingszonen innehåller stora möjligheter till lärande och utveckling! Det eleven klarar med hjälp idag kan eleven klara själv imorgon (symbolik). Och den proximala utvecklingszonen kommer därför också att förändras.

Det gäller alltså att veta var denna zon finns – för varje individ och för varje situation! Ligger man för lågt befinner man sig i området för kunskap eleven redan har- vilket kan göra att eleven inte får den stimulans den behöver. Ligger man för högt blir det allt för svårt! Beroende av diverse påverkande faktorer som hästarnas temperament, väder och vind etc. behöver man säker också snabbt kunna förflytta nivån inom den proximala utvecklingszonen också – kan jag tänka mig – för att ibland ligga tryggare nära den kunskap eleven redan har och ibland utmanade nära kanten till vad eleven faktiskt inte alls behärskar. Spännande, eller hur?

Med denna förklaring tycker jag att det blir ännu mer tydligt hur mycket pedagogiken faktiskt behövs inom ridundervisningen. Det allmäna utbildningsvetenskapliga synsättet har förändrats över tid. Det var kanske ingen som frågade Herr Ryttmästare Militär om sin proximala utvecklingszon, men i dagens rådande paradigm är det kunskaper som gör att en ridskola kan visa på kvalité och kompetens!


Att läsa vidare:

Maltén, A. (1997). Pedagogiska frågeställningar. Lund: Studentlitteratur.

Pedagogiska tankar och resonemang

Ridlärarrollen förr, nu och mot framtiden!

Det är riktigt inspirerande för oss alla pedagogikintresserade inom ridsporten att det nu finns en helt färsk doktorsavhandling om ridlärarens roll från förr till nu och mot framtiden. Denna är skriven av Gabriella Thorell som arbetar som pedagogiklärare på Ridskolan Strömsholm och den blev godkänd i fredags! Avhandlingen heter ”Framåt marsch! Ridlärarrollen från dåtid till samtid med perspektiv på framtid”. Mitt tips är givetvis; Läs den! Jag gjorde det så snart den fanns ute och jag tycker att den är mycket välskriven och intressant. Dessutom gör det mig både glad och entusiastisk över att den bidrar till ett starkt fokus på pedagogiken i ridundervisningen – mitt allra största intresse!

Just med anledning av detta blev jag i förra veckan kontaktad av en lokaltidning  –Sörmlandsbygden – som ville skriva om ämnet ur vårt perspektiv. Jätteroligt! Idag kom tidningen och reportaget blev riktigt bra.

Kortfattat handlar det alltså om hur ridlärarrollen förändrats och fortsätter att förändras över tid. Gabriella Thorell skriver i sina slutsatser att:

”Ridlärarrollen är således i ett skede av förändring. Med perspektiv på framtid kan ridlärare stärka sin profession och utveckla ridskolan till ett vidare kunskaps- och resurscentrum genom att medvetandegöra tre faktorer; den rådande stallbackskulturen, hur lärande sker i verksamheten och vilket behov som finns av kompetensutveckling”.

(Thorell, 2017).

Jag tror att vi just nu står inför något stort och viktigt! Jag tror att pedagogik är nyckelordet och jag tror att vi är på rätt väg här. Mot framtiden på ridskolan!

ridroll

Arbetsmaterial, Pedagogiska tips

Vad man kan göra med bilder!

teorikort

Av de bilder jag fotat till instruktionerna om sadling gjordes inplastade ”utbildningskort”. Varje barn i teorigruppen fick en bunt kort (samtliga kort i serien). De fick endast titta på ett i taget. Samtidigt som barnen såg på kortet pratade vi om vad de såg, och jag såg till att de framför sig i verkligheten också såg samma sak.

Exempel: 

Jag: Vad ser ni på den här bilden?

Barnen: En sadel!!

Jag: Titta här är också en sadel!

Jag: Vad ser ni på nästa bild? (Barnen får byta bild)

Barnen: En häst!

Jag: Då tar jag och hämtar en häst!

Och så gick vi igenom varje bild i kortleken medan vi pratade om de saker jag beskrivit i inlägget om sadling. När korten var slut hade jag med barnens hjälp fått på sadeln på hästen. Slutsatsen vi tillsammans kunde dra var att om man följer bilderna så kan man sadla en häst!

Barnen fick ta med bilderna hem och jag tipsade om att öva hemma – att lägga ut bilderna i rätt ordning. För oroliga föräldrar berättade jag att jag hade märkt varje bild med en minimal liten siffra i högra hörnet, om det skulle behövas.

”Som ett spel!!” ropade ett barn glatt. Ja vilken bra förklaring!

Arbetsmaterial, Pedagogiska tips

Att sköta hästen – teoriblad.

För att åter igen återknyta till den konkretisering jag tycker är så viktigt för så många, vill jag här visa ett teoriblad jag gjort till ridskolans yngsta elever.

ATT-SKÖTA-HÄSTEN

När barnen får detta papper i sin hand får de också veta att de var och en ska gå och hämta likadana saker. Jag tipsar om var de kan hitta dem (och de flesta vet var de finns eftersom borstningen har ingått praktiskt tidigare).

När barnen kommer med sakerna visar jag hur de ska lägga pappret på golvet och lägga borstarna i samma ordning som ordningsföljden visar på bilden, uppifrån och ned. Sedan går vi tillsammans igenom sak efter sak. Barnen får ta upp en sak i taget och prova den i handen medan jag berättar om vad den ska användas till. Då vi kommer till ryktborste och sedan skrapa, får de ta en i varje hand och öva att trä in handen. De får också prova att skrapa av borsten mot skrapan och att slå skrapan mot golvet. Dessa små detaljer som lätt skulle kunnat skyndats förbi blir på det här viset en spännande upplevelse för barnen.

Övningen avslutas med att barnen får ta med sig borstarna till ponnyerna och göra momenten i samma ordning.

I denna till synes enkla övning får barnen använda många olika sinnen. De får titta, lyssna och känna. De får röra kroppen och prova greppen. De får öva mönster (lägga saker i samma ordning som på bilden). Det blir en helhet (praktiskt borsta en häst) som delas in i delar, och där kunskapen om delarna utvecklar den nya bilden av helheten. Rätt utförd blir övningen också en mycket trevlig upplevelse ur barns perspektiv. Kort sagt – den här övningen har en hel del bra saker!

(Bilderna har jag sökt via Google och alltså inte fotat själv denna gång).

Pedagogiska tips

Att tränsa hästen – steg för steg!

När hästen är sadlad har turen kommit till tränset.

Detta inlägg fungerar både som en instruktion för dem som vill lära sig att tränsa en häst och också som inspiration för dem som sysslar med att lära ut detsamma!

Att tränsa en häst är lätt för den som kan det och en komplicerad historia för den som inte kan det. Så som det är med så mycket annat. Här kommer en steg-för-steg-instruktion.

tränsa1

Att bekanta sig med hästen är lika viktigt vid tränsning som vid sadling!

På ridskolor är det brukligt att tränsa hästen i boxen/spiltan och alltså inte i stallgången så som på bilderna här. Vi valde att göra på detta vis för bildkvalitén. Viktigt är dock att hästen alltid är uppbunden vid all skötsel och sadling.

Hästen är vid skötsel klädd och uppbunden i grimma. När det är dags att tränsa knäpper du upp grimman och arrangerar så att den endast sitter runt hästens hals. Detta är bara för en kort stund under tiden man är kvar hos hästen och har uppsikt över den. Att man gör på det viset är för att alltid ha hästen uppbunden och för att förhindra att den plötsligt går iväg då du är på väg att tränsa den.

tränsa2

tränsa3

Tyglarna som är det ryttaren har i händerna då den rider, lägger man sedan om hästens hals. Bettet som senare ska in i hästens mun behöver du vid kalla dagar först värma upp lite. Det känns inte bra för hästen att få det iskallt in i munnen. Liksom när du sadlar hästen står du på dess vänstra sida även när du tränsar.

tränsa4

Då var det dags att föra in bettet i hästens mun. Håll upp lösa remmar för att få bättre översikt och för att förhindra att hästen får dem i ögonen. Håll tränsets nackstycke i din högra hand mellan hästens öron. Detta grepp hjälper till att hålla hästens huvud på plats.

tränsa5

Med din vänstra hand för du försiktigt in bettet i hästens mun. Det är väldigt viktigt att du inte slår bettet mot hästens tänder för att få den att gapa. Det känns för hästen väldigt otäckt! Istället ska du med din vänstra hands tumme förmå hästen att gapa så att du kan föra in bettet utan att det gör ont.

Hästen har tänder fram och bak, men ”på mitten” finns inga tänder. Detta område kallas laner och om du försiktigt trycker med tummen där blir du inte biten – men kanske lite slemmig! Och hästen gapar av trycket.

När hästen gapar drar du med högerhanden upp tränset samtidigt som vänsterhanden lotsar in bettet i munnen. Lägg sedan försiktigt ned de lösa remmarna. Var rädd om hästens ögon!

tränsa6

Därefter är det dags att föra in hästens öron mellan nackstycke och pannband. Ta alltid det bortre örat först! Detta för att förhindra att hästen försöker dra sig undan och att du då tappar kontrollen över tränsets placering. Ta sedan det öra som är närmast dig.

tränsa7

När båda öronen är på plats är det dags att fixa frisyren 🙂 Manen ska ligga prydligt vid tränset och pannluggen ska ligga över pannbandet. Vissa hästar har mer man än andra!

tränsa8

Nu är det dags för de lösa remmarna. Det kan vara lite klurigt att träns finns i en del olika modeller. Modellen på bilden tillhör de modeller som räknas som de vanligaste.

Börja med att spänna käkremmen. Det är den långa rem som hänger närmast hästens hals. Den löper från högra sidan och har ett spänne som den möter på vänstersidan.

tränsa9

Käkremmen ska inte sitta för hårt. Ett riktmärke är att du utan problem ska få in en knuten näve mellan hästen och remmen. Spänn alltid alla remmar så prydligt du kan i alla de hållare som finns. Remmar som spretar åt olika håll är inte snyggt och kan dessutom störa hästen.

tränsa10

Turen har sedan kommit till nosgrimman. Det finns en mängd olika varianter av nosgrimmor som ska spännas på lite olika vis. Ett inlägg om olika varianter av nosgrimmor är också under konstruktion!

Den nosgrimma du ser på bilden är fortfarande en av de vanligaste. Den kallas ”engelsk nosgrimma” och ska sitta under sidostyckena på båda sidor – alltså närmast hästen.

tränsa11

Remmarna från båda sidorna möter varandra och spänns ihop.

tränsa12

Nosgrimman ska inte heller spännas för hårt! Men här ska du få in ungefär två fingrar mellan hästen och remmen.

tränsa13

När hästen är tränsad och klar är det dags att lossa den från grimman. För att inte trassla in tyglarna i grimman måste du först lägga fram tyglarna bakom hästens öron (var noga med att hästen inte kliver i tygeln nu när den tillfälligt hänger lite för mycket neråt). Då kan du ta grimman och klä den av hästen. Det är mycket viktigt att du hänger upp grimman! Du får inte lägga den på golvet. Då kan hästen – när ni sedan vänder om för att gå ut – fastna med någon hov i den och bli både väldigt rädd och kanske skadad. Ta med dig grimman ut ur boxen och häng den på en krok utanför.

tränsa15

Nu är hästen färdigklädd för ridning! Det är viktigt också att veta att när hästen har tränset på sig får man inte binda fast den i tränset. Det medför stora skaderisker om hästen skulle bli stressad och försöka slita sig loss. Se därför alltid till att ryttaren är färdigklädd i all den utrustning som ska vara på vid ridning – innan du tränsar!

Det finns två olika sätt att leda hästen i träns. Det ena är med tyglarna uppe, så som på bilden ovan = tyglarna ligger så som de sedan också ska göra vid ridning. Då blir det enhandsfattning. Det andra sättet är att leda med tyglarna nedtagna över hästens hals och det blir tvåhandsfattning.

På ridlärarutbildningen lär man sig att själv leda med tyglarna nedtagna över halsen. Man lär sig att lära ut det sättet till erfarna elever. Men man lär sig också att lära ut sättet på bilden ovan till mindre erfarna elever. Den bakomliggande tanken/förklaringen är vad som händer om en häst försöker slita sig. Man har därför kommit fram till att en erfaren ryttare förväntas kunna hålla hästen kvar om den försöker bråka och slita sig – och att det då är lättare med mer tygel i handen (tvåhandsfattningen). Men man har också tänkt på att en mindre erfaren ryttare inte har samma förmåga att hålla kvar hästen om den försöker bråka och slita sig – och att det därför gör minst skada för en lösspringande häst med så lite tygel kring benen som möjligt (enhandsfattningen).

Då det inte kan se olika ut för olika människor på en och samma anläggning bestämmer man därför ett enhetligt sätt som ska passa alla som rör sig på anläggningen. På en ridskola med små barn är sättet på bilden ovan starkt att rekommendera och därför är det så vi leder på vår ridskola.

tränsa14

Det är brukligt att leda hästen på dess vänstra sida. Små barn behöver hjälp att leda hästen och därför har vi hos oss ett system där vi låter barnet hålla en tygel på vänstra sidan och den vuxne medhjälparen hålla den andra tygeln på hästens högra sida. Den vuxne kan då hålla hästen emot sig själv en aning så att barnet inte blir trampad eller trängd.

När barnet sedan vill lära sig att leda själv kan den vuxne successivt dra sig undan och överlåta ansvaret (och den andra tygeln) till barnet som då redan befinner sig på rätt sida.


Detta inlägg handlade om att tränsa en häst. Det kan för den oerfarne inte bara kännas svårt praktiskt, utan också kännas som att befinna sig i en djungel av helt främmande ord att ta till sig. Men nu är du på god väg!

Och för den erfarne vet ni vad jag brukar skriva! If you can’t explain it simple, you dont understand it well enough! Att gå tillbaka i kunskapstrappan och sätta ord på delarna gynnar i allra högsta grad den helhet du har och som du sedan ska montera isär för att kunna servera i lämpliga delar till andra!

Det är roligt när ni kommer med förslag på bildserier! Jag har några fler på gång enligt önskemål! Min mailadress finns vid presentationen av mig!

Och åter igen TACK till min medarbetare Amelie och vår ridskoleponny Judith för tålmodigt deltagande vid min fotografering. Tack också till min yngsta dotter Alma som här visar hur vi leder häst tillsammans med barn! 

🙂

Pedagogiska tips

Att sadla hästen – steg för steg!

Detta inlägg fungerar både som en instruktion för dem som vill lära sig att sadla en häst och också som inspiration för dem som sysslar med att lära ut detsamma!

Att sadla en häst är lätt för den som kan det och en komplicerad historia för den som inte kan det. Så som det är med så mycket annat. Här kommer en steg-för-steg-instruktion.

sadel1

Varje häst har en egen sadel som är anpassad efter dess kropp. Var noga med du tar rätt sadel. På en ridskola är sadlarna nästan alltid namnmärkta eller på något vis uppmärkta för att man ska se vilken som är den rätta.

sadel2

För att upplevelsen av sadling ska bli trevlig för hästen är det viktigt att du bekantar dig med den först. Man måste alltid kontrollera att hästen är ren och borstad innan sadling. Prata med hästen och lär känna varandra!

På ridskolor är det brukligt att sadla hästen i boxen/spiltan och alltså inte i stallgången så som på bilderna här. Vi valde att göra på detta vis för bildkvalitén. Viktigt är dock att hästen alltid är uppbunden vid all skötsel och sadling.

Sadla hästen från dess vänstra sida.

sadel3

När du lägger på sadeln ska du alltid lägga på den försiktigt. Lägg den till att börja med lite längre fram än vad som ser riktigt ut. När du sedan sakta drar den bakåt kan du om du är uppmärksam faktiskt känna var den har sitt bästa läge på hästens rygg. Detta tillvägagångssätt gör också att hästens hår lägger sig rätt (de växer i riktning bakåt) och det minskar risken för skav.

sadel4

Den filt som ligger under sadeln kallas vojlock om den har samma form som sadeln och schabrak om den är kantig. Denna ska du dra upp lite så att det bildas en lufttunnel mellan den och hästens kropp.

sadel5

Därefter är det dags att spänna sadelgjorden som ska sitta runt hästens mage. Den är fäst i sadeln på sadelns högra sida och du måste gå runt hästen för att ta ner den. Om du bara släpper ner den från vänstra sidan kan hästen bli skrämd.

sadel6

Sedan går du tillbaka till hästens vänstra sida och spänner sadelgjorden. Det är viktigt att du lägger sadelgjorden mjukt mot hästens kropp. Att dra för hårt och snabbt kan göra hästen skrämd eller arg.

Sadelgjorden ska i stallet endast spännas så att sadeln sitter säkert. Innan ryttaren ska sitta upp och rida spänner man ytterligare något eller några hål.

sadel7

Vojlocken eller schabraket har nästan alltid en ögla där du trär igenom sadelgjorden. Denna ögla finns för att hålla vojlocken eller schabraket på plats vid ridning.

sadel8

När du trär sadelns stropp igenom spännet, var noga med att du trär igenom den övre öppningen. Där finns ofta en liten ”rulle” som gör det mycket lättare att dra gjorden.

Sadeln har ofta tre stroppar medan sadelgjorden ofta bara har två spännen. Det är sagt som så att om man trär genom de två främre av sadelgjordens stroppar förhindras sadeln att glida framåt. Och på samma vis om man trär genom sadelgjordens två bakre stroppar förhindras sadeln att glida bakåt. Vi brukar rekommendera att spänna i den främre och den bakre om inget annat anges.

sadel9

Små ponnyer har ofta ganska platta ryggar och därför är det lätt att sadeln glider framåt. Till hjälp finns då ofta på sadeln något som heter svanskappa. Denna ska då alltid spännas efter att sadelgjorden är spänd, annars riskerar man att dra sadeln för långt bak.

sadel10

Svanskappan ska sitta runt hästens svans. Var noga med att inget tagel (svanshår) kommer i kläm. Det kan kännas obehagligt för hästen.

sadel11

Svanskappan ska sitta lagom hårt. Kontrollera detta genom att ställa din hand i bredd mellan hästens kropp och svanskappan. Det är ett bra riktmärke.

Nu har du fått på sadeln på din häst och det är dags att tränsa den. Men om det ska jag berätta en annan gång.

TACK till min medarbetare Amelie och vår ridskoleponny Judith för tålmodigt deltagande vid min fotografering 🙂

Pedagogiska tips

Lodrät sits och konkretisering.

När vi talar om lodrät sits på ridskolan har vi ofta med oss vår egen inövade ramsa; axel – höft – häl. Och det är givetvis den vi också ska lära ut, både teoretiskt och praktiskt.

För de yngsta barnen som behöver mycket konkretisering (synonymer: åskådliggörande, precisering, förtydligande) har jag ofta vid ett sådant lektionstema haft något långt och rakt med mig till lektionen. Det kan fungera med ett ridspö om hästarna är ok med det, jag har även haft en tumstock vid något tillfälle 🙂 Detta föremål har jag sedan hållit upp i höjd med varje elevs kropp samtidigt som jag försiktigt pekat på axel, höft och häl och eventuellt placerat om dem efter linjen. Eleverna har vid tillfället stått stilla och både kunnat se på sig själv och på sina ridkompisar.

Det finns många böcker med bilder och instruktioner, men jag upplever att det som går hem allra bäst hos de yngsta eleverna är att ta egna bilder på de egna ridskolehästarna – tillsammans med barn – och göra det till teorimaterial. Det är förstås lite mer arbetskrävande, men det kan också tänkas vara konkretiseringen i dess allra högsta form!

Jag har gjort några sådana bildserier, se exempelvis uppsittning här, och jag har fått önskemål om fler, så det är på gång! Det får också bli dagens tips till er på andra ridskolor som är intresserade. Fotografera och konkretisera!

lodrät

För att få till bilden av lodrät sits har jag samarbetat med min dotter Maja och en av våra tidigare ridskoleponnyer Fanny.

Pedagogiska tips

Ridbana-bingo.

Här kommer ett tips på en rolig och lärorik övning för de allra yngsta eleverna!

På vår ridbana har vi bilder vid varje bokstav. Det är många ridskolor som har det. Mycket bra för de elever som behöver bilder istället för bokstäver! Av bilderna har jag gjort en övning som är en sorts blandning mellan memory och bingo.

När gruppen skrittar det sista varvet på ridlektionen får de i uppgift att titta på alla bilder de går förbi – och att försöka minnas dem. När vi sedan kommer till stallet får de ett papper (se nedan) med dessa bilder, plus några bilder som inte alls finns med på ridbanan. De får (kanske tillsammans med förälder) kryssa för de bilder de minns att de sett på ridbanan. Övningen avslutas sedan med att jag går igenom bild för bild på mitt eget papper och kryssar för, samtidigt som barnen hjälper mig och tittar på sina egna papper.

Här blandas ridteori med något små barn ofta är väl bekanta med; bilder och memory. De brukar också vara väldigt bra på det! Alla som spelat memory mot en treåring vet hur svårt det kan vara att vinna 🙂

Den kunskap de får med sig här är att de lär sig vilka bilder som finns, troligen också ungefär var de sitter på banan. Och genom det får de en helhetsbild som de sedan har god användning av vid andra tillfällen då de ska öva olika ridvägar mellan dessa bilder.

ridbanabingo

Pedagogiska tankar och resonemang

”Det är som att svänga en cykel” – Att använda liknelser i ridundervisningen.

Vi har nog alla hört dem i vår egen ridutbildning. Liknelserna! Jag menar då de beskrivningar som förväntas göra ridningen mer lättförståelig – liknelserna till andra i livet välkända situationer:

– Att svänga är som att styra en cykel! (Underförstått: Den yttre handen behöver vara följsam).

– Att driva är som att åka spark! (Underförstått: Driv inte hela tiden, skjutsa på farten framåt och driv igen när den börjar ta slut).

– Gasa på! (Underförstått: Driv/öka etc).

MEN man får inte glömma bort den viktiga detaljen, att innan man använder liknelser måste man vara helt säker på att mottagaren är bekant med liknelsernas innebörd! Annars blir den nya förklaringen bara ett nytt sätt att presentera något på ett nytt obegripligt vis.

– Kan eleven/barnet cykla?

– Vet eleven/barnet vad en spark är? Och hur man sätter fart på den?

– Är eleven/barnet bekant med uttrycket ”gasa” (har eleven någonsin kört ett motorfordon?).

Den tanken kan man med all säkerhet ta med sig även i andra situationer. Till viss del handlar det om den perspektivtagning som jag skrev om tidigare.

Intressant och mycket utvecklande att tänka på, tycker jag!

melker